Favorisering mot lösviktare!

På frågan "vilket godis gillar du?" så svarar jag chips. Jag kan inte erinra när jag sist köpte en påse lösvikt, bara tanken gör mig proppmätt. Jag kan smaka om jag blir bjuden men köper aldrig en påse själv. Däremot chips är livsfarligt, det kan jag vräka ur mig helt utan skuldkänslor (transfetter!). Egentligen är det ingen skillnad på lösvikt och chips, båda faller under kategorin "skit för kroppen" men så är det inte!

När man suttit på föreläsningar har det inte varit helt ovanligt att folk suttit med en påse Tutti Frutti eller en blårosa Karamellkungenpåse och tagit sig en skumbanan emellanåt. Ingen har brytt sig särskilt hårt.
Har man suttit på samma föreläsning och haft en påse med chips så har folk glott tills ögonen ramlat ut och tänkt elaka tankar som "fetto".

Diskriminerande! Varför ska bara lösvikts-människor få kunna äta sitt skräp offentligt medans vi chipsoholics måste trycka i våra påsar i hemmets mörka vrå.

Jag är saltmissbrukare, när jag får mens vill jag  ha salt salt salt. Ingen jäkla choklad. Men det är tydligen inte socialt acceptabelt att äta lättsaltat offentligt men en hel påse Dumle går visst för sig. Varför är det så?

Kuriosa: jag älskar salt men avskyr lakrits om det inte är i spritform.