Den gamla bannern:
Den nya bannern:
.PNG)
(Okej den vart lite fet, men den är ändå smalare än Ulf Grape’s, haha!)
DEN NYA PÅ RIKTIGT!
Gjorde om den så den skulle bli snäppet smalare plus addade lite smågrejer. Nu får det fan vara klart tills nästa gång!
Scen ur mitt liv, del 46
"Jag får för femtioelfte gången frågan varför jag inte äter kött"
(tyvärr är diskussionen hämtat ur det verkliga livet)
Copyright mig eller nåt.
Missat min andra "Om mitt liv var en serie"? –>blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604
Min första dag som arbetslös kan beskrivas med ett enda ord : oföretagsam (loj, handfallen, passiv eller lat är andra synonymer).
Sov länge, klev upp och satte på kaffebryggaren, somnade av och sov några timmar till. Vaknde och låg som ett kolli i sängen och försökte komma på en anledning att kliva upp. Mindes att kaffebryggaren var på så då rapplade jag mig upp och tog en kopp kaffe och satte mig framför datorn. Sen har jag mest "internetshoppat-på-låtsas-för-pengar-jag-inte-har", en favoritsyssla jag har och som är släkt med "fönstershoppning". Har kluddat lite på en ny banner på paint men det går trögt. Så då "låtsas-shoppade" jag lite till. Ett roligt tidsfödriv som inte kostar några riksdaler, men kan leda till ett obotligt ha-begär. Hittade ett gratisprogram som gör kollage på ett kick, visserligen ingår ett ditsmetat vattenmärke på hemsidan men jag är för lat för att klippa och klistra i paint.
På frågan "vilket godis gillar du?" så svarar jag chips. Jag kan inte erinra när jag sist köpte en påse lösvikt, bara tanken gör mig proppmätt. Jag kan smaka om jag blir bjuden men köper aldrig en påse själv. Däremot chips är livsfarligt, det kan jag vräka ur mig helt utan skuldkänslor (transfetter!). Egentligen är det ingen skillnad på lösvikt och chips, båda faller under kategorin "skit för kroppen" men så är det inte!
När man suttit på föreläsningar har det inte varit helt ovanligt att folk suttit med en påse Tutti Frutti eller en blårosa Karamellkungenpåse och tagit sig en skumbanan emellanåt. Ingen har brytt sig särskilt hårt.
Har man suttit på samma föreläsning och haft en påse med chips så har folk glott tills ögonen ramlat ut och tänkt elaka tankar som "fetto".
Diskriminerande! Varför ska bara lösvikts-människor få kunna äta sitt skräp offentligt medans vi chipsoholics måste trycka i våra påsar i hemmets mörka vrå.
Jag är saltmissbrukare, när jag får mens vill jag ha salt salt salt. Ingen jäkla choklad. Men det är tydligen inte socialt acceptabelt att äta lättsaltat offentligt men en hel påse Dumle går visst för sig. Varför är det så?
Kuriosa: jag älskar salt men avskyr lakrits om det inte är i spritform.
Svenskar gnäller mycket. Så är det. Vi vill alltid ha det bättre även fast vi har det bra. Bor vi i en hyresrätt vill vi ha en bostadsrätt. Bor vi i en bostadsrätt vill vi ha ett hus. Bor vi ett hus vill vi ha några hektar skog, bastu, badtunna, gillestuga, resa till Thailand varje år, två bilar, gärna en båt och några miljoner så vi slipper arbeta. Vars var jag nu? Jo. Vi har alltid detta s.k. "I-lands problem", vi har fungerande toaletter istället för ett hål i marken, vi har elektricitet istället för en brasa, vi har rinnande dricksvatten i våra hem istället för brunt snusk som vi måste gå flera kilometer varje dag för.
Vi har rösträtt som många inte utnyttjar fast folk blir ihjälskjutna i andra länder för att dom öppet går och röstar. Vi har jämstäldhet, pride-festivaler, fackförbund, anställningsskydd, jävla massa bidrag och så vidare i all oändlighet.
Ändå gnäller vi. Jag gnäller själv ganska ofta. Gnäller över att min lägenhet har brist på vädringsventiler, gnäller över att jag inte har ett fönster i toaletten så jag slipper raka benen på balkongen, gnäller över att mina fönster öppnas inåt istället för utåt, gnäller över dom dåliga öppettiderna på biblioteket, gnäller över att mjölken hinner bli gammal innan jag hinner dricka den eftersom paketen är för stora för en person, gnäller att folk inte klipper sina häckar bla bli bla.
Fan ibland kanske man ska ha sig en smäll på stjärten och gå isäng utan kvällsmat för att tänka igenom sitt gnäll. Jag minns mantran min mor alltid sa när jag inte ville äta upp den där läskiga ugnsgratinerade fisken "tänk på barnen i Afrika".
Ack vad min mor har rätt!
Inatt drömde jag om följande saker:
# en galen man utan armar och ben som åkte i en lite kärra med hjul.
# en flicka som var på rymmen som träffade en blind kvinna och badar bastu för första gången och beslutar sig för att vara blind med henne.
# att jag åkte linbana över en å under en kaskad av fyrverkerier.
# en maskerad hjälte i gul moppehjälm och ishockeyskydd som åkte omkring och satte dit korrumperade busschaufförer av okänd anledning.
Jaha, undrar vad Freud har att säga om dom här drömmarna?
Stina Jansson (C) skrev ett intressant blogginlägg som heter "Enklare regler ger fler lägenheter". Jag tänkte kommentera det inlägget, eftersom jag 1, är ungdom 2, bor i min första lägenhet 3,har en åsikt. Detta är vad jag, ur ett undomsperspektiv tycker.
Stina Jansson (C) skriver att många unga vill ha små hyresrätter som en första lägenhet (no shit? Dom brukar vara billigast sist jag kollade, men hursomhaver) och att Centerpartiet vill "förenkla" reglerna för små lägenheter under 35 kvadratmeter. Sen något om att produktionen blir billigare, fler lägenheter byggs och hyran ska bli lägre. Det sistnämda lägger jag mig inte i. Det här är det nästa jag höjer ögonbrynet åt:
"Det handlar alltså inte om att försämra bostadsstandarden som en del vill få det att framstå som, utan om att öka valfriheten. Det ger också ett alternativ till den som under en period vill prioritera andra utgifter än boendet.
Idag är det så att kraven på olika utrymmen är i stort sett de samma mellan små och stora lägenheter. Även i små lägenheter finns krav på att det ska finnas en vägg på 3 meter för bokhylla och minst 2,4 meter köksbänk. Det senare kravet omöjliggör till exempel en kokvrå i form av ”köksskåp”. Det finns även krav på rum eller avskiljbar del för sömn och vila, eller avskiljbar del för matlagning och krav på utrymme för hemarbete. "
Då undrar jag såklart hur "ökar man valfriheten"? Ahaaa, jag kan alltså välja mellan att bo som en mrutt utan förvaring och plats för hyllor eller…bo som en mrutt utan förvaring och plats för hyllor OCH få matoslukt på sängkläderna? Eller har jag fattat allt fel? Vars är "valfriheten"?
Sen skulle jag gärna vilja se ett förslag på en planlösning på hur man ska möblera. En annan fråga är vad som menas med ett s.k "köksskåp"? Jag får en bild av ett skafferi omgjort till mini-kylskåp med plats för micro och kanske två små hyllor för konserver (för dessa personer vill ju ändå prioritera andra utgifter än boende). Kommer det att finnas ugn t.ex? Eller blir det standard med kokplattor?
Jag har sett "lägenheter" som egentligen är ett rum med "ihopslagbart sovrum och kök". Det saknas oftast bra fläktsystem och det är svårt att vädra bort matos. Och hur trevligt är det att sova i en säng som luktar fisk? Iallafall.
Sen kommer:
"I själva verket är det så att många unga kan tänka sig att ta en något enklare bostad som sin första, bara det finns en möjlighet att få en egen lägenhet, till exempel ungdomar som flyttar till Vännäs för att gå på Liljaskolan."
Finns det statistik eller undersökningar som stärker det uttalandet eller är det bara subjektivt tyckande? Politiker kan inte bara "anta" hur ungdomar vill, det måste komma från ungdomarna i form som en färsk undersökning/enkät/statistik Och sen kan man gärna bifoga eller länka så att vi svensson ser att det stämmer.
Personligen skulle jag inte kunna bo som en mrutt med kass standard, utan plats för t.ex köksapparater eftersom diskbänken slopats för att, enligt er, "förenkla"? Jag vill gärna ha en ugn så jag slipper steka min mat osv. Eller ska vi ungdomar bara tacka och ta emot vilken garderob som helst?
Exempel på en "förenklad" toalett:
(Copyright till F’s bror för det är hans toalett)
På väg till jobbet lyckades jag fånga en av många bilister som tror att trottoaren är deras privata egendom! Vet hut och sluta upp med att blockera trottoaren för oss skattebetalande cyklande samhällsmedborgare, annars skjuter jag knäna av er och eran fula bil!
Mera klagomål om ockuperade trottoarer och vårdlöst höga häckar (nej jag vet inte hur man länkar sådär tjusigt som alla andra gör):
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/20/vem-ager-trottoaren-184284
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/04/se-upp-for-hacken-181736
07:30 första mobillarmet går igång, jag trycker bort det.
09:15 andra mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:30 tredje mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:55 fjärde mobillarmet går igång, jag trycker bort det
10:45 femte mobillarmet går igång, jag trycker bort det
11:00 väckarklockan börjar pipa, jag stänger av den
11:30 tittar på klockan
11:31 ramlar ur sängen och knäpper bh samtidigt som jag borstar håret.
11:35 tvättar ansiktet
11:36 tar på mig kontaktlinserna
11:37 tycker att kontaktlinsen på det vänstra ögat skaver men ignorerar det.
11:39 inser att kontaktlinsen på det vänstra ögat är i två delar. Börjar frenetiskt att leta efter dom oanvända linserna i "städskrubben" (som egentligen är en av mina garderober)
11:45 linser återfunna! Däremot råder det förvirring om vilket öga som har vilken styrka. Hinner inte leta efter bajsrecept från optiker utan chansar.
11:51 cyklar nedför backen på trottoaren,
11:52 cyklar nedför backen på vägen eftersom stort motorfordon blockerar trottoaren för cyklister. Hinner dock fånga skiten med mobilkameran i farten*. Jävla dåre.
12:03 framme på jobbet, något svettig med hes andning.
12:10 inser att matlådan är obefintlig samt att ingen frukost hann förtäras, hör hur magen lever om som en illa trimmad epatraktor.
*
Jahapp, bara att dricka ett glas vatten, låtsas som om hungern inte alls fanns, stöka undan lunchdisken och vara effektiv. Vill avsluta sommaren med en perfekt arbetsinsats och på så sätt säkra mitt framtida vikariejobb! Klantar jag ihop hela sista dagen blir man kanske inte längre utringd så bäst att ta det säkra före det osäkra, var så jag tänkte.
Vädret var symboliskt i och med att det var min sista dag. Regnet sa allt.
Det var lagomt med kaos och jobb så dagen gick relativt fort. Framåt kvällen sa jag adjö till samtliga vårdtagare och meddelade att det var sista dagen för mig och ville tacka för den fina sommaren och hoppades att vi snart skulle få ses igen, till alla förutom en vars tid tagit slut.
Beskedet om att jag skulle sluta bemöttes rörande nog med lite upprördhet och massa beröm. En av vårdtagarna vart svart i ögonen och utbrast "varför måste du sluta? Finns det inte tillräckligt med jobb åt dig?" När jag meddelade att alla platser var upptagna och jag bara var vikarie morrade denne till och väste: "jag ska prata med chefen så några av slöfockarna får sparken så du får jobb!" Jag tror jag skrattade så att jag höll på att sätta medicinnyckeln i halsen. Charmigt att man får uppskattning för jobbet man utför. Att man går till jobbet med ett leende på läpparna skänker visst dom gamla lite glädje, man blir som man umgås, eller nåt sånt (sen pratade vi politik och smutskastade lite lokala politiker, haha).
Varje gång jag sa att det var min sista arbetsdag till en vårdtagare sa min arbetskollega "det är bara som du tror!". Men i "den här branschen" (undersköterska-vikarie) vet man inte om man får jobba redan om två dagar eller om två månader. Det är lite som lotteri om man får jobba extra eller inte. Ibland är lotteriet att chefen favoriserar vissa vikarier som, enligt mig, konstigt nog har föräldrar som jobbar på arbetsplatsen. Fast detta är såklart bara en blygsam iaktagelse ingen anklagelse.
Kanske lät jag lite desperat efter mitt "hej då" till arbetskollegan när jag avslutade med att säga :"se nu till att ringa mig så fort som möjligt, annars kommer dom hitta ett utmärglat skelett i min lägenhet om en månad!"
* = se inlägget efter
Ja då var man arbetslös!
Känns som igår när jag började mitt sommarvikariat och det gick bara *svosh* och nu är det höst och alla har kommit tillbaka från sin semester. Jag hade tur som fick förlängt en extra vecka men nu är det bara att rulla tummarna och vänta tills någon blir sjuk så man får hoppa in och jobba. Roligt? Nej. Jag vill ha ett riktigt jobb! Ett jobb med schema och bestämda arbetsdagar. Inte vara orolig för att man inte ska ha råd att ha mat i kylskåpet, toalettpapper i hållaren och slippa vräkningsorder för man inte har inkomst att betala hyran med. Det känns ovisst när man tänker på framtiden. Antingen får jag jobba redan den här veckan eller så får jag inte jobba på hela månaden. Allt hänger på om någon blir sjuk, eller ska ta ledigt/semester. Jag har erbjudit mina tjänster hos tre olika arbetsgivare så chansen är väl hyffsad att jag får jobba så att jag har råd att ha mat på bordet. Läste i gårdagens (?) tidning att en tjej valde att hoppa in på universitetet direkt efter studenten för att slippa vara arbetslös. Verkar lite väl förhastat enligt mig. Själv så har jag inte hunnit "känna efter" vilken väg i livet det är som jag vill gå och vill inte läsa nån skitkurs på universitetet och ta studielån bara för att "slippa" vara arbetslös. Men jag ska inte säga inte, kanske jag själv blir tvungen att göra det vid årsskiftet? Äta bör man annars dör man.
Arbetsförmedlingen har jag ingen tilltro till och jag hoppas att jag slipper sätta min fot på det där förnedrande stället som vill att man ska söka första bästa jobb även om det ligger i Eslöv*. Förtroendet gick väl inte direkt käpprätt uppåt efter att ha hört stabschefen på Arbetsförmedlingens huvudkontor uttala sig om "jobbgarantin", nämligen : "Ungdomar verkar inte förstå att jobbgarantin inte är en garanti för jobb".
Ursäkta? Varför döpa det till "jobbgaranti" ens? Jäkligt missledande.
Nej, vill man få något jobb får man fan skaffa det själv. Tack och adjö.
* = kommun i Skåne
Senaste kommentarerna