Är man vad man läser?

Jag är allergisk mot folk som har s.k. "fin smak" när det kommer till litteratur. Folk som rynkar på näsan när man säger att man gillar Marian Keyes, Jonas Gardell eller John Grisham. För själva läser dom minsann Dostojevskij, Tolstoj, Goethe och Franz fucking Kafka och är skyhögt långt uppe på den litterära hierkin. Dom läser minsann inget komersiellt skräp som vilken svensson som helst, dom har valt ut sina böcker och det är minsann inte all som förstår sig på dom tunga litterära verken som dom gör.

Nä vafan, jag äter hellre upp mina öron än genomlider en till dialog mellan två "finläsare" som diskuterar Kafka’s Processen. Det låter som en hög med skit i mina öron, två lismande idioter som försöker låtsas vara mer förmer än andra sitter och diskuterar vilket geni Kafka var och samma gamla litania dras "..och tänkt hur nära det var att hans böcker aldrig skulle blivit publicerade!". Jamen buhu, nu byter vi ämne och pratar om Val McDermid’s fantastiska deckare. Nix, då blänger dom på mig som jag vore en talande kastrull och fortsätter diskutera Den unge Werthers lidande eller nåt annat fisförnämt.
Ja, jag har också läst alla dom där böckerna och har en hel del i min bokhylla, men jag låter dom stå bredvid mina feel-good romaner och deckare. Jag skäms inte för att tala om att jag läst Maeve Binchy eller Henning Mankell, varför skulle jag? Jag tycker om att läsa och det kan vara allt från irländsk kärleksroman till italiensk kriminalogi till svensk släkthistoria. Det känns lite som en innegrej ibland, att man ska läsa kafka, Strindberg eller nån inhemsk utländsk författare och vara så djup och annorlunda. Jag har läst Brott och straff och den är intressant om man ska analysera den men jag njöt knappast av läsningen, den gav mig snarare mardrömmar om ryska officer som jagade mig med hästar. Men om jag inte gillar en "klassiker" som är omåttligt populär och har hyllats genom tiderna, är det fel på min smak då?

Ah, jag kommer ingen vart med dom här tankarna, jag får spåna lite till. Och återkomma.

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer

  1. Uffe N

    Rätta mig gärna om jag har fel, men ”klassikerna” har blivit just ”klassiker” för att de berättar något mer än vad som står på pappret. Ta tex Djurfarmen av Orwell: man kan läsa den som barn och se en kul berättelse, men när man läser den som vuxen så ser man något helt annat, kanske till och med något skrämmande. Det är väl ungefär det samma med alla andra ”klassiker” att vad du ser beror på vad du erfarit i livet, och hur van du är med att läsa.

  2. Uffe N

    För min del tror jag inte det är rent snobberi bakom det där med ”fin smak” utan att någon läst mycket och inte finner nöje i ”skräplitteratur”.

    En av mina egna favoritförfattare som ung var Alistair Maclean, som skrev böcker som var ungefär en tidig engelsk agent Hamilton. Jätteroande då, men nu skulle jag inte slösa tid på att läsa dem, de ger mig inget utbyte. Har jag fått ”fin smak”, blivit ”snobbig” eller bara läst för mycket? Gränsen mellan dem är hårfin!

  3. Minna Toivanen

    Svar till Uffe N (2010-11-05 23:26)
    Jag tycker att alla böcker har något att berätta än vad som står på papperet. Ibland får jag för mig att någon bestämt att det är en klassiker och per automatik är den bra eftersom den är en klassiker.
    Skämt åsido, men vilka barn läser t.ex Röda Rummet av Strindberg? 😀

  4. Minna Toivanen

    Svar till Uffe N (2010-11-05 23:29)
    Ibland kan jag känna att jag har läst för mycket och blivit avtrubbad mot vissa genres. Nu är jag inne i en period då jag inte vill läsa kriminalromaner eftersom jag för tillfället är ”mätt” på dom. Men går jag på en bokrea är det oftast uteslutande samma sorts böcker som reas ut och se, det är oftast kriminalromaner. Är mainstream lika med skräp eftersom det massproduceras och alla läser?
    (jag spånar bara här)

  5. Uffe N

    Du kan förresten göra ett kul experiment: läs ”Heart of darkness” av J Conrad. Du kan ladda ner den härifrån: http://www.gutenberg.org/ebooks/526 (Det är lagligt då upphovsrätten ’tagit slut’). Läs den, och berätta sedan vad du tycker så skall jag ge dig en alternativ läsning… (Men fuska inte genom att läsa Wikipediaartikeln om boken…)

  6. Minna Toivanen

    Svar till Uffe N (2010-11-05 23:40)
    Kan jag inte låna den ”riktiga” boken istället? ;__;
    Bah, varför skulle jag fuska med wikipedia, jag läser faktiskt över trehundra ord i minuten.

  7. Uffe N

    Det finns nämligen en alternativ tolkning till ”Heart of darkness” som artikeln avslöjar. Om du får veta om den alternativa tolkningen först så går hela överraskningen åt skogen, så att säga.

    Självklart kan du låna den riktiga boken om du vill, jag tänkte du kunde ladda ner den om du ville ha den _nu_. Den är inte så lång att det är opraktiskt att läsa den på datorn. Men visst, en ”riktig” bok är svårslaget när man skall läsa 😉

  8. Minna Toivanen

    Svar till Uffe N (2010-11-05 23:55)
    Jag har just läst ut en bok så jag har inget att läsa för tillfället så jag godtar din ”utmaning” (eller vad vi ska kalla det).

  9. LG

    Vilken härlig text Minna! Nu törs man komma ut ur garderoben som bokläsare. Jag läser helst det jag mår bra av och Marian Keys är definitivt en sådan författare. John Grisham och Dan Brown (Da vincikoden etc.) också. Raskolnikov har säkerligen eoner av visdom att förmedla men jag blir bara dyster när jag försöker läsa om honom. Och jag är helt övertygad om att det finns nåt att lära i all litteratur.

  10. Minna Toivanen

    Svar till LG (2010-11-06 10:34)
    LG är du man eller kvinna? Om du är man och läser Marian Keyes får du verkligen tummen upp av mig! Jag tror karlar har nåt att lära sig om dom läser hennes böcker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.