Johan Wiman skriver här en artikel om hur världens samlade rikedomar fördelar sig. Och den får mig att fundera lite.

Till att börja med undrar jag lite över hur banken som gjort undersökningen har räknat. Det spelar i sammanhanget ingen större roll, men ta tex någon indianstam i Brasiliens täta regnskog: det är möjligt att de inte ens har ett sådant begrepp som ”pengar” utan sköter sitt liv med bytesaffärer. Hur skall detta värderas i pengar?

En lite allvarligare fundering är hur banken tar hänsyn till varierande köpkraft. Nu menar jag inte att tex amerikanska dollarn är värd mindre än engelska pundet, utan att samma valuta kan köpa dig mer eller mindre beroende på var du använder den. Om jag skall köpa mig en biljett för att se senaste Hollywoodfilmen på bio så gissar jag att biljetten kostar mer i US-dollar i New York än i Calcutta. Det går helt enkelt inte att jämföra priser rakt av, utan att ta hänsyn till den lokala marknaden och dess köpkraft. Det är möjligt att Credit Suisse har räknat med detta i sin undersökning, men det framgår inte av artikeln.

Artikeln har en rubrik som antyder vad skribenten tycker om de fakta som banken har grävt fram: ”Så orättvist fördelas världens rikedomar”. Utan att gräva ner mig i någon definition av kan jag väl hålla med om att rikedomarna är orättvist fördelat.

Men där är en fråga som jag tycker måste besvaras innan jag verkligen håller med om att förmögenheterna är orättvist fördelade. Nämligen frågan: hur har det blivit så som det är?

Bara för att ta ett exempel: Bill Gates. Han startade ett företag som gick oerhört bra, och han blev en av världens rikaste individer som ett resultat. Det tycker jag inte är fel. Skall man straffa Bill Gates (och andra samma sits) för att de har startat företag som gått/går bra? Om man gör det så tar man bort incitamentet att driva företag alls, och då blir det inga företag kvar. Och utan företag vars ägare vill få vinst, blir det inga pengar till staten.

Hur skall den ekvationen gå ihop?