Edward Riedl skriver om att Miljöpartiet vill göra det dyrare för bilägare. Han skriver ytligt om vad Moderaterna vill göra. Och så långt har jag inga synpunkter, men jag skulle vilja lyfta debatten till en högre nivå.

Ingen lär väl säga emot om jag påstår att dagens bilar inte är idealiska för persontransporter inom tätorter. För min egen del tycker jag att det är för krångligt att hitta någonstans där jag kan parkera bilen, och när jag väl parkerat den har jag ofta några minuters promenad för att ta mig dit jag egentligen vill komma.

Och buss är inte mycket bättre: jag måste ta mig till närmaste busshållplats och vänta på att bussen skall komma, för den går ju inte bara för att jag kommer till hållplatsen och vill åka. Sedan kanske jag måste byta buss, eftersom alla linjer inte går till alla platser. Och när jag kliver av bussen lär jag inte vara precis där jag vill vara, utan jag har en bit att promenera.

Hur är det då med cykel? För min egen del kan jag inte säga annat än att det fungerar bra för mig. Jag bor i Holmsund och om jag skall till Umeå cyklar jag hellre än tar bilen: jag slipper vänta på ett visst klockslag (tänk busstidtabell), jag kan oftast parkera precis utanför där jag faktiskt vill vara, den är gratis att parkera och billig i drift.

Det hör dock till saken att jag inte har en hoj som alla andra, jag har en liggcykel, vilket gör att jag sitter bekvämare och kan hålla högre hastighet än de flesta med ”vanlig” cykel. Jag tycker därmed inte att det är något problem att cykla in till Umeå, om vädret tillåter.

Men det är inte helt smärtfritt, det finns en del saker som jag tycker kan bli bättre. En del saker är enkla, medan andra kräver mer.

Till att börja med tycker jag att cykelbanorna i Umeå, på vissa platser, är dåliga. Ibland rent usla.

Det kan vara tex att det har grävts hål i cykelbanan för att lägga rör, men när arbetet är klart har det inte lagts på ny asfalt, eller för lite asfalt. Cykelbanan får då karaktär av puckelpist, vilket inte inbjuder till vardagscykling.

På några ställen är det inte skyltat att det finns en cykelbana, vilket för min del medför att jag håller mig på vägen, och delar denna med bilar, bussar och lastbilar. Inte särskilt kul för någon.

Jag har också sett, på en del platser, att övergången mellan vägbana och cykelbana är kantstenen som skiljer trottoaren från vägbanan. Är det verkligen tänkt att cyklister skall behöva stanna och lyfta upp sina fordon för att komma till cykelbanan? Kan du tänka dig att övergången från stadstrafik till E4:an krävde att bilföraren stängde av bilmotorn, klev ur fordonet och puttade bilen två meter? För min egen del har jag på en del ställen ett problem som inte berör dem med vanliga cyklar: övergången mellan vägbana och cykelbana är för smal. Min cykel är en trehjulig liggcykel, som är 83 cm bred. Och det är vid framhjulen som cykeln är bredast. Om övergången mellan vägbana och cykelbana är mindre än en meter bred känns det väldigt smalt för mig. Och är den mindre än 84 cm bred är det, i mina ögon, inte en övergång.

Men låt mig dra utvecklingen några år in i framtiden, och gissa vad som kan tänkas hända. Jag kan utan vidare tänka mig att liggcyklar kommer att bli vanligare, framför allt om MP, som Riedl skriver, får bilägandet att bli dyrare. Men låt mig då påpeka att det finns de liggcyklar som kan ta dig längre sträckor snabbare än jag kan med min. Då blir det kanske praktiskt genomförbart att bo upp till fyra mil från sitt jobb i Umeå, och cykelpendla. Då kommer det att ställas högre krav på cykelbanorna än det görs idag: de måste vara jämnare, rakare, med färre farthinder.

Och vidare: det finns redan idag cyklar med elassistans. Varför skulle det inte finnas liggcyklar med elassistans? Kanske till och med helt strömlinjeformade liggcyklar med elassistans. Då skulle det praktiska pendlingsavståndet sträckas ut ännu mer. Men lek med tanken att någon börjar tillverka ett fordon som utåt sett ser ut som en heltäckt liggcykel, men som invändigt är en eldriven bil. Driftkostnaden skulle vara väldigt låg, avgaserna helt borta och parkeringstätheten mycket högre än med dagens bilar.

Jag ser dock några problem med en sådan utveckling. Inte så mycket med utvecklingen i sig, utan med kombinationen av utvecklingen och dagens fordonspark: liggcyklar (vare sig de är eldrivna eller inte) är mycket krockkänsligare än bilar. Vill vi då verkligen att de skall blandas på samma körytor? På vissa ställen kanske det kan vara acceptabelt, jag tror inte att det är bra över allt.

Och vad skall gälla vid parkering? Skall fordon som kan parkeras 2-5 gånger tätare än dagens bilar betala lika mycket som bilar? Det är förstås inget större problem, men något att tänka på inför framtiden.

Slutligen har vi frågan om hur vi i framtiden skall kombinera olika transportmedel. Jag åker en eller två gånger om året till Skåne, för att hälsa på resten av familjen. Av bekvämlighetsskäl tar jag i stort sett alltid bilen, även om jag är ensam i den. Anledningen är att familjen är utspridd över två orter, med två timmars bilresa mellan sig. Att ta tåget till Skåne gör det alltså onödigt besvärligt för mig att ta mig från ena till andra orten, och jag kan dessutom inte åka omkring och fotografera, vilket jag uppskattar.

Men om jag på ett smidigt sätt kunde få med mig min cykel på samma tåg som jag själv åker då skulle jag låta bilen stå kvar här hemma och ta tåget ner till Skåne och sedan sköta all transport med min cykel. När jag senast undersökte saken gick det inte att få med sig cykel på tåget alls, och då väljer jag bort tåget som transportmedel. Jag tror detta är något vi som nation måste se till att ändra på, om vi vill framstå som miljövänliga.

—————————

För den intresserade har Youtube en del klipp som är värda att titta på:

VM i cykling: du har 8 km att accelerera, och din fart mäts de sista 200 metrarna, snabbast vinner

en man pendlar med delvis övertäckt liggcykel, och visar med instrument sin fart, hjärtfrekvens och lite annat