Lägg på locket och tig!

Av Susanne Perneholm, 6 juli 2014 kl 10:52, Bli först att kommentera

Ni känner till uttrycket att sopa under mattan. Dit sopas känsliga och jobbiga saker utan en tanke på konsekvenserna för omgivningen, och sen låtsas som om dom aldrig existerat. Pratar vi inte om det så finns det ju inte. Fel, det finns kvar under mattan som med tiden blir väldigt obekväm att gå på. Den enda som ”vinner” något på detta beteende är den som väljer att lyfta på mattkanten och sopa undan ”skiten”. Det blir en tillfällig vinst/lösning för att slippa ta tag i det som egentligen behöver läggas på bordet och lösas.

Varför gör vi då så här? Självklart har vi väl alla olika svar på det samtidigt som många inte är medvetna om att dom handlar på detta sätt. För egen del tror jag att det handlar om något av dessa alternativ:

Konflikträdsla – vi är rädd för att andra ska bli sårade, ledsna, besvikna och arga och att det ska resultera i att vi blir avvisade och bortvalda. Vi kan även vara rädda för att bli påhoppade och känna oss försvarslösa och utelämnade.
Okunskap – vi vet inte HUR vi ska hantera situationen för att komma vidare
Mönster – ett omedvetet inlärt beteende som vi fått med oss från vår uppväxt
Omognad – avsaknad av personlig mognad och erfarenhet från liknande situationer
Kontrollbehov – när vi sopar saker under mattan och lägger locket på kontrollerar vi situationen eftersom vi stänger av all kommunikation
Känslovilsen – vi vet inte hur vi känner och därav inte kan uttrycka oss
Formuleringsproblem – vi har svårt att formulera oss i tal

Visst har jag också sopat saker under mattan, inget jag är stolt över och det gör sig påminnd lite då och då när jag ibland snubblar på mattkanten. Nä, jag vill bli ännu bättre på att lösa situationer i sin linda så nu ska jag läsa på mer om konflikthantering.

Önskar er en fantastisk dag i sommar Sverige/Susanne

Auktion och havsluft

Av Susanne Perneholm, 5 juli 2014 kl 20:42, Bli först att kommentera

Dagens inlägg blir i form av bilder från auktionen vi besökte i dag samt en utflykt till havet. Sverige är fantastiskt!

Nog kan man fynda på auktioner, kistan som syns på bilden klubbades för 150:-.

Secret service på plats…

Prylar, prylar, prylar….

Kanske någon känner igen vart följande bilder är tagna…

Önskar er en fortsatt trevlig helg i det fina vädret./Susanne

Besvärlig matgäst

Av Susanne Perneholm, 5 juli 2014 kl 09:31, 2 kommentarer

Hör du till de personer som andra tycker är besvärlig på bjuda på middag? Har du någon överkänslighet eller är du allergisk?

Jag har själv provat olika typer av kosthållning genom åren. Jag har i olika perioder varit vegetarian, något som rent etiskt ligger mig varmt om hjärtat. Jag gillar inte den industriella hanteringen av djur. Innan jag tillreder fisk, kyckling eller annat kött ägnar jag alltid en tanke till att det jag ska lägga på min tallrik och strax ska äta upp har faktiskt varit en levande varelse med allt vad det innebär.

Jag har även ätit både laktosfritt, mjölkfritt och glutenfritt, undvikit olika typer av livsmedel som min mage inte uppskattar. Jag avstod även från vitt socker under en två-års period. Det funkar ju bra och smärtfritt när jag fixar min egen mat och är hemma ensam eller tillsammans med Kärleken. Dessutom beror mitt matintag på hur min mage mår för dagen. Problemet blir ju när vi ska bort på middag eller kalas. Jag har många gånger kännt mig som den besvärliga matgästen, som måste äta speciellt. Nu vet jag att de flesta som bjudit mig på middag alltid gjort sitt bästa och frågat upp vad jag äter och inte äter. De har tilllagt mat till mig efter bästa förmåga, serverat i egen panna eller upplagt på fina fat. Men det känns så utpekande när de, inför de andra gästerna säger: Här är din mat Susanne! (Jag känner mig som den besvärliga matgästen.)

Inte konstigt om de andra gästerna vänder på huvudet och tittar på mig och det som ställt fram till mig, jag förstår dem. Nyfikna. Antagligen skulle jag göra samma sak om det gällde någon annan. Det är ju inte illa ment, så det är bara att plocka fram ett litet leende och tacka värden/värdinnan för maten och besväret.

När jag åt helt glutenfri kost och vi var bjudna på kalas brukade vi baka eget som vi tog med och bjöd på. Våran favorit som vi fortfarande bakar vid festliga tillfällen är en Kokos och hallonstubbe. Mums säger jag bara. Den går även att göra helt mjölkfri genom att använda vispbar havregrädde. Du får receptet här: http://www.ica.se/recept/kokos-och-hallonstubbe-716362/

Jag tycker att matbutikerna skulle kunna bli bättre på att profilera och informera om både gluten- och mjölkfria alternativ för att underlätta för de som inte har så mycket kunskap eller behöver lite idéer och inspiration. Det har ju blivit allt vanligare att människor har problem med gluten eller vill/måste äta mjölkfritt. Ingen ska behöva känna sig som en besvärlig matgäst. Det finns mycket gott till alla och med lite extra tid och energi går det mesta att fixa. Nästa gång du bjuder hem någon med specialkost – se det som en spännande utmaning. Det finns många bra recept att hitta på nätet.

Lycka till med baket/Susanne

Ett snyggt paket

Av Susanne Perneholm, 4 juli 2014 kl 09:26, Bli först att kommentera

Less på reklamblad men är ändå tillräckligt nyfiken på erbjudanden för att inte sätta upp en lapp på brevlådan: REKLAM UNDANBEDES. Jag är precis så. Less på all reklam med vill ändå ta del av det som erbjuds. Detta innebär att returkorgen för reklam och tidningar snabbt fylls upp.

Förra julen skulle vi traditionsenligt leka paketleken och det kräver många små paket till ett förutbestämt värde per paket. (Vi brukar sätta ett maxvärde på 20:- per paket.) Jag vill gärna ha en blandning av olika storlekar och omslagspapper på paketen. Det var inte så mycket julpapper kvar, så jag funderade på olika alternativ, foliepapper och vanligt vitt A4-papper användes. Jag fick syn på den överfulla tidningskorgen och tog fram några färgglada reklamblad, jag började tänka återbruk. vad kunde jag mer använda för att skapa paket enligt återbruksprincipen? Till snören plockade jag fram nystan av matttrasor som jag knöt ihop paketen med. Ingen tejp behövdes. Det blev lite annorlunda men väldigt fina paket.

Jag fortsatta att slå in ytteligare några julklappar på detta sätt, och då behövdes det ju etiketter. Vita fönsterkuvert, som annars slängs, blev lösningen. Jag ritade cirklar i olika storlekar,klippte ut, hålade med en hålslagare och ritade lite mönster + ett god jul. Roligt och snyggt.

Dagen till äran fick min bror en födelsedagspresent inslagen enligt återbruksprincipen. Både paket och innehåll uppskattades.

Återbruka mer!!!/Susanne

Att säga som det är

Av Susanne Perneholm, 3 juli 2014 kl 23:28, Bli först att kommentera

Som människa har vi ett stort och omfattande känsloliv. Vi har även förmågan att uttrycka oss. Vi kan skriva, måla, sjunga, dansa, samtala, fotografera eller skulptera. Sätten är många. Men bland det svåraste vi kan göra är att uttrycka hur vi känner och berätta det för andra. Generellt så har vi kvinnor lättare för att prata känslor, men det kan ändå vara otroligt svårt att vara ärlig och uppriktig om hur och vad vi egentligen känner. Ibland vet vi helt enkelt inte vad det är vi känner och då är det ju inte så konstigt att det är svårt att formulera sig i ord.

På frågan om vad vi uppskattar hos andra människor svarar de allra flesta ;ÄRLIGHET. Men handen på hjärtat hur ärliga är vi egentligen när det kommer till kritan? Hur ofta har vi inte lindat in och paketerat det vi vill säga i en ”snygg förpackning”. Vi är rädda för att vi ska såra någon, göra dem ledsna eller upprörda och arga. Kanske är vi rädda för att bli avvisade eller missförstådda. Känslor känns – men det är det som gör livet till ett spännande tivoli där vi kan åka med både i en hissnande berg och dalbana, ett läskigt spöktåg eller sitta högt uppe i ett parisehjul och njuta av utsikten och upplevelsen.

Visst är det viktigt att vara ärlig mot sin omgivning trots att det kan vara svårt, men ge dig själv och andra tid, MOD och tryggheten att våga. Vi kan förslagsvis börja med att vara ärliga mot oss själva.

” När känslorna är som starkast är tanken som svagast.”

Önskar dig en bra dag/Susanne

VardagsLycka – trots allt…

Av Susanne Perneholm, 3 juli 2014 kl 16:33, Bli först att kommentera

När jag fick frågan av min arbetsgivare vad jag skulle göra på min semester svarade jag att jag skulle skriva en till bok. Det har blivit två stycken hitintills, men det finns ett antal till som snurrar runt i mitt huvud. Det är en salig blandning av barnböcker, en diktbok och en bok om kärlek. Det bokprojekt som jag planerat för nu är en fördjupning av min föreläsning om VardagsLycka. Den kommer att handla om hur vi kan skapa vår egen VardagsLycka trots motgångar och jobbiga situationer.

Men jag vet av erfarenhet att det är speciellt att gå in i sin skrivarbubbla. Det kräver diciplin, tålamod och energi. Tid är A och O. Två veckor har snart gått på min semester och den mesta tiden har jag ägnat åt fotbolls-VM!!! Jag håller även på med att hjälpa igång min mammas blogg. Det har även blivit lite extra långa promenader med min hund. Jag har ännu inte påbörjat mitt skrivande men processen pågår i mitt huvud, det är så jag funkar, många tankar och idéer som ska bollas fram och tillbaka. Det gäller ju också att hitta de rätta illustrationerna – men eftersom jag teckar dem själv brukar det inte vara något problem – det tar bara en massa tid.

När jag har svårt att komma igång med något projekt brukar det hjälpa att sätta en deadline, gärna kopplat till någon typ av evenemang. Det ska jag sätta mig med nu – bestämma när boken ska vara klar. Jag kommer att uppdatera er lite då och då hur processen fortskrider.

Njut av dagen/Susanne

Att sluta kontrollera för din egen och andras skull.

Av Susanne Perneholm, 2 juli 2014 kl 20:41, Bli först att kommentera

Som nära anhörig till personer som väljer ett destruktivt liv är det nästan ofrånkomligt att man, i sin önskan att hjälpa, försöker påverka och styra personen i MIN önskade riktning. Allt eftersom tiden går är det lätt att succesivt utveckla ett kontrollbehov som varken hjälper andra eller är bra för vår fysiska och psykiska hälsa. Depressioner, nedstämdhet, högt blodtryck och utbrändhet är bara några av de vanligaste åkommorna som anhöriga drabbas av. Många blir sjukskrivna och medicinerade på grund att detta, men, alla är inte medvetna om att det kan vara ett kontrollbehov av en anhörig som ligger i botten. Likaså är det många barn och ungdomar som mår dåligt på grund av att en nära anhörig drogar eller dricker för mycket. Vi pratar inte om detta – det är ofta väl bevarade familjehemligheter.

Även om vi innerst inne VET att någon är på gränsen till ett missbruk vill vi inte riktigt inse fakta, vi hittar ursäker, bortförklaringar och rättfärdigar personens beteende och handlingar. Vi undviker samtalsämnet för det skapar bara dålig stämning. Vi försvarar och vi ägnar mycket tid och energi till att hålla fasaden uppe. Vi tjatar, hotar, gråter och manipulerar för att inbilla oss att vi kan kontrollera – vi vill absolut inte accepetera vår maktlöshet. Vi anpassar oss, ältar, underlättar och fixar. Vi vill hjälpa, vi vill att personen ska må bra, sluta dricka och droga och slippa alla negativa konsekvenser. Vi vill ha tillbaka personen som den en gång var.

På mitt kylskåp har jag satt upp denna påminnelse:

ATT SLUTA KONTROLLERA

Att släppa konrollen innebär inte att du ska slutar bry dig om – det betyder att du inte kan fatta beslut åt någon annan.
Att släppa kontrollen innebär inte att skära av banden – det är att inse att du inte kan kontrollera en annan människa.
Att släppa kontrollen innebär inte att möjliggöra – utan att tillåta att andra lär sig av naturliga konsekvenser.
Att släppa kontrollen innebär att erkänna sin maktlöshet, vilket innebär att jag inte kan förutsäga resultaten.
Att släppa kontrollen innebär inte att ”fixa”, utan att vara ett stöd.
Att släppa kontrollen innebär att tillåta en medmänniska att vara mänsklig.
Att släppa kontrollen innebär att tillåta andra människor att påverka sina egna öden.
Att släppa kontrollen innebär att låta andra se verkligheten som den är.
Att släppa kontrollen innebär inte att förneka, utan att acceptera.
Att släppa kontrollen innebär att inte anpassa allt efter dina önskningar, utan att ta varje dag som den kommer och glädjas åt den.
Att släppa kontollen innebär inte att ångra det som varit, utan att växa som människa och leva för framtiden.

Det här har hjälpt mig otroligt mycket i min personliga utveckling och strävan efter att uppnå balans och sinnesro i mitt liv. Vissa dagar känns allt enkelt och självklart men så stöter jag på ett isberg lite då och då. Men det är bara att ta ett djupt andetag, samla energi för att hitta en väg förbi. Önskar er allt gott/Susanne

Frasigt goda havrekakor – glutenfria

Av Susanne Perneholm, 1 juli 2014 kl 14:04, Bli först att kommentera

Även en orolig magen blir sugen på nåt gott. Hittade ett enkelt och bra recept på havrekakor som jag bakade igår. www.kokaihop.se Smakade smaskens. Jag hoppade över garneringen av den enkla anledningen att jag inte hade någon choklad hemma. Jag valde att göra lite större kakor så det blev 20 stycken istället för 30 stycken som anges i receptet. Ett litet tips! Mortla solroskärnorna istället för att mixa dem, sparar disk. Här kommer receptet:

125 gram	rumsvarmt smör
1 dl	strösocker
0,5 dl	malda/ mixade solroskärnor eller nötter
0,75 dl	maizena
3 dl	havregryn ( tex. Sempers rena havre)
1 tsk	hjorthornssalt
1,5 msk	Vanilijsocker

Garnering

25 gram

mörk choklad

GÖR SÅ HÄR

Rör smör och socker poröst. Blanda ihop alla torra ingredienser och tillsätt dem till smöret och sockret.
Forma degen till längder och skär så det blir ca 30 bitar. Rulla till bollar och lägg på plåtar med bakplåtspapper. (Tänk på att de flyter ut relativt mycket)
Grädda i 175 graders ugnsvärme i 10-12 min. Tills kanterna börjat få lite färg.
Smält chokladen och ringla eller spritsa över kakorna. Låt svalna. Njut!

Lycka till/Susanne

Vad hände?

Av Susanne Perneholm, 1 juli 2014 kl 11:59, Bli först att kommentera

Som hundägare är jag ute och promenerar varje dag. Ofta blir det ungefär samma runda. Det innebär bland annat att jag är väl bekant med omgivningen och lägger märke till när något nytt tillkommer. Plötsligt en dag låg det en, till synes använd blöja vid vägkanten. Den syndes väl mot den nyasfalterade vägen. Min första tanke var; – Hur kan man vara så korkad att man slänger ut en blöja från bilen. Min andra tanke var; – Hur gick det till, varför och vad är historien bakom att en använd barnblöja ligger vid vägkanten? Alternativen är oändliga och det är bara att låta fantasin få fritt spelrum.

Alternativ 1: Familjen är försenade till ett kalas. Barnet är nyttbytt, men är lös i magen efter att ha ätit pannkakor till frukost. Pappan misstänker att barnet är överkänslig för gluten och upprörd över att mamman trots det bjudit barnet på pannkaka. Familjen sitter i bilen på väg ut ur centrum och har en halvtimmes bilfärd framför sig. Trots den tryckta stämningen försöker mamman och pappan att lätta upp det hela genom att sjunga; ”Hej hej Monica” i kanon. Dom vill ju komma till kalaset med ett leende på läpparna och värme i hjärtat. Precis när stämningen börjat normaliseras sprids en välbekant doft i bilen och föräldrarna förstår att blöjan återigen är fylld. De kommer överens om att genomföra blöjbytet i bilen eftersom de har full utrustning med sig, fuktade tvättlappar, barnolja och nya blöjor. Efter ett lyckat blöjbyte, tittar föräldrarna på varann med frågan hängande i luften: – Vad gör vi med blöjan? Mamman nickar lite försiktigt mot bilrutan, pappan ger sitt tysta medgivande med en fördröjd blinkning. Bilrutan vevas ner. I ett ögonblick när det till synes var ingen som såg, kastas blöjan ut. En kilometer senare, bryts tystnaden. – Jag tror vi ska rösta på Miljöpartiet nästa gång.

Alternativ 2: Tidig morgon. Solen går upp och fåglarna sjunger. Inflyttningsfestens sista gäster lämnade nyss tillställningen. Det dracks en hel del alkohol och dess efterverkningar börjar kännas i huvud och mage. Frun i huset står i köket och plockar in i diskmaskinen samtidigt som hon hulkar sig över diskhon. Hon bestämmer sig för att lägga sig på rumssoffan en stund med en hink inom räckhåll. – Mamma, lillebror har bajsat på sig! Det är storebror som försöker få liv i sin slumrande mamma. När han inte lyckas med det tar storebror saken i egna händer, byter bajsblöjan efter bästa förmåga. Den luktar URK så han går ut ur huset och kastar den över staketet. Den landar strax nedanför. Han vet att man inte får skräpa ner i naturen och rädd för att polisen ska komma, försöker han sopa igen spåren efter sig och klättrar han över staketet, tar upp blöjan igen, småspringer för att ta sats och kastar den närmare vägen. För DÄR kan inte polisen spåra blöjan till familjens hus.

Alternativ 3: Singelpappan sitter i bilen med sitt barn i barnstolen. Han är förväntansfull och samtidigt väldigt nervös. Inget får bli fel. Nyduschad, nyinköpta kläder, en vacker blombukett är inköpt och tänderna är nyborstade. Barnet sover gott, mätt och belåten efter en ekologisk lunch med morotsjucie och smörgåsar av surdegslimpa. Hembakat naturligtvis. Allt känns perfekt. Det gäller att barnet gör ett gott första intryck på den person som förhoppningsvis ska bli singelpappans framtida partner. Han är kär. Upp över öronen kär. Förväntningarna är högt ställda. Barnet vaknar, gnyr lite grann men somnar om när nappen bjuds. Bilen parkeras på bostadsområdets gästparkering. Föremålet för hans kärlek kommer småspringande från sitt hus, vinkar glatt och välkomnande. Han stannar bilen, lossar säkerhetsbälte och böjer sig över barnet för att rätta till kragen på den lilla tröjan. Då inser han, att det som inte fick hända hade hänt. Det doftade bajs. Med ett nervöst leende mot Kärleken och en liten vink ropade han att: – Jag måste åka och fixa en grej som jag glömt, jag kommer snart. Förvånad stannar Kärleken till, vinkar tillbaka. – Aha, han har kanske glömt en present eller blommor till mig, tänker hen. Singelpappan rivstartar, svänger snabbt ut från parkeringen och kör utom synhåll från Kärleken. Stannar bilen vid vägkanten, sätter världsrekord i blöjbyte. Han tittar sig omkring i bilen, letar efter något att lägga blöjan i. Hittar absolut ingenting. Vad göra? En stinkande bajsblöja hör inte till den perfekta bilden han eftersträvar. Försiktigt öppnar han passagerardörren, smyger ut blöjan och lämnar platsen lika snabbt som han kommit dit.

Ja, vad tror ni… kan det ha gått till på något av ovanstående sätt eller kanske just DU som läser detta sitter inne med vad som verkligen hände.

Önskar er en bra dag/Susanne