Anonymiteten / Feghet.

Hade inte tänkt ödsla någon tid åt anonymitetens feghet men på något sätt känns det bara fel att vara tyst och jag har ju problem med att vara tyst när jag tycker något är fel.
Mitt oskyldiga dröminlägg resulterade i två sura kommentarer bl.a. från en person som utgav sig för att vara Auktoriserad Drömtydare, eftersom jag är intresserad av ämnet har jag sökt i alla yrkesregister som finns utan att hitta ’firman’. Därför börjar jag faktiskt fundera över om drömtydaren var riktigt seriös, misstanken stärks när man ser att drömtydaren inte ens kunde stava till sin egen titel. Hur skulle du reagera om du t.e.x. vid ett läkarbesök upptäcker att doktorn inte kan stava till sin egen titel ?
Sedan var det en sur ’stugägare’ som tyckte att jag gått för långt utan att säga hur.
Visst, en gammal bil kan ju ha gått för långt för att passa. En v-politiker från Tärna kan i någons ögon ha gått för långt men då handlar det om valresultat.
Men det var ju bara en dröm jag återgav och vem kan styra drömmar att inte gå för långt, våta drömmar t.e.x. kan ju gå pinsamt långt.
Var i stället ärliga och säg som ni tycker, nämligen att jag borde sitta i min kammare och hålla käften. Det är faktiskt roande att även mina belackare läser min blogg, det måste ändå betyda att det finns ett visst intresse även från det hållet.
Det finns även folk som kritiserar mig för att jag skriver för lite och önskar veta mera om virrvarret i politikens bakgård och jag lovar ’det kommer mera’.
Till sist ni fegisar som gömmer Er bakom signaturer, har ni så dåligt på fötterna att ni inte kan stå för ert eget ord ?