Vem är till för vad ?

Till att börja med kan jag konstatera att Gunilla Lundgrens utspel i Allt om Storuman blev startskottet för människor i alla läger att ge utlopp för sina känslor och tankar, ibland var inläggen på väldigt låg nivå och ibland mera seriösa.
Min blogg verkar reta en del som vill hävda att jag har fel utan att presentera sin egen sanning medan andra håller med och vill gärna veta mera om olika skeenden i vår kommun, jag får t.o.m. mail från folk som är sura för att jag bloggar för sällan.
Någon som uppenbart inte är i närheten av Freuds kompetens har diagnostiserat mig som bitter och det får väl den personen tycka, jag pissar lika långt för det. Jag har tidigare förklarat att jag nog är mer arg än bitter men jag är ju inte heller någon Freud så det får väl stanna med att vi har olika tyckanden.
När jag pratar med folk på gatan får jag uppfattningen att besvikelsen över det nya styrets sätt att tillskansa sig makten inte kan accepteras och detta är en av anledningarna till att jag ibland vässar pennan.
En dikt skriven av Bo Johansson passar bra när vanligt folk känner sig svikna och övergivna.
MED DE SVIKNA LÖFTENA
STÄNDIGT I MINNET
SAMLAR SIG NU VREDENS BJÖRKSLY
LÄNGS DIKESKANTERNA
PÅ ÖVERGIVNA MYRODLINGAR
STYRKTA AV VREDEN
ÖVER DE SVIKNA LÖFTEN
VÄXER SLYET I HÖJDEN
MED ALLT BREDARE ÅRSRINGAR.
Innehållet i denna dikt borde alla politiker ha som rättesnöre och inte behandla folk som myrodlingarnas valboskap vart fjärde år.
En vald politiker är till för folket och inte tvärtom.