Pärän.

Eftersom jag vuxit upp på ett litet fjälljordbruk där det till stora delar handlade om självhushållning där Pären = Potatisen utgjorde en viktig del i hushållet kan jag inte låta bli att fundera över den evolution som uppenbart pågår även i "pärlanne". På den tiden hörde man talas om enbart 3 olika sorters potatis där mandelpären var den vanligaste och mest uppskattade p.g.a. den goda smaken, sedan blev det runnpären där allt som var runt fick denna benämning, sist men inte minst kom långröpären och det är den sorten som är mest intressant eftersom den över tiden bytt färg och i ett huj blivit politisk.  

Långröpären som har formen som mandelpären skiftade som framgår av namnet i rött, evolutionen eller vad det nu kan vara har sett till att färgen faktiskt gått över mer mot blått och på 60-talet ändrades namnet i folkmun till blåmandel. 

Åren går och utvecklingen likaså, i sommar lyssnade jag på två äldre gentlemän som satt utanför Konsum i Tärnaby och avhandlade just långröpärens historia och nu visade det sig att  långröpären / blåmandeln bytt namn ännu en gång, nu pratades om sossemandel med förklaringen just att man lämnat det röda och övergått till blått. 

En av gentlemännen som uppenbart var gammal f.d. sosse tröstade sig dock med att potatisens ideologi ändå fanns kvar och var mera jordnära och utvecklande än dagens  s-politik.