Vilken åktur med 1,ans buss igår

Som de flesta vet har jag lärt mig åka socialsnöre numera. Ett mycket vettigt sätt av många anledningar att ta sig till och från. Själv har jag årskort vilket gör att jag billigt tar mig från och till jobbet och sen kan ungarna ta det till bion, kompisar, träningar eller vart nu dom ska. Sen miljön:))) Så mycket jag kör och har kört har jag lite att ta igen i miljöbesparing;) Mycket att tjäna alltså. Sen kan man ju få både glädje och sorg då man reser med våra bussar också vilket jag fick uppleva igår:/

Men resan igår började inte så bra. Då jag kom till våran hållplats möttes man av vilka satsningar som nu görs 😉 Flera busskurer ska det satsas på. Man funderar ju i den satsningen om bolaget funderar på förbättra skötseln av dom. Så här ser det som oftast ut iaf på Ersboda där jag kliver på. Det mest fantastiska som lå bland skräpet igår kanske ni ser uppe till höger i bilden..skratt. Japp, en använd binda? Jag blir mållös.

Sen då bussen kom strålade ett vackert leende från busschaufören och ett glatt godmorgon. Kändes bra tills jag kom längst bak i bussen.

Två barn mellan 3 och 5 år på väg till dagis tillsynes ensamma löpte amok. Jag skojar inte. Mycket har jag sett, men dom va sjövilda. Hoppade på alla säten, skrek och klättrade över ryggarna på stolarna. jag brukar va rätt tolerant mot barn men detta va sjukt. Alla i bussen tittade och undrade. Till slut bad jag dom sitta ner och dämpa sig vänligt. Ni kan slå er, ni sitter på en buss mm. Då kom chocken. Två små battingar bad mig dra långt åt fanders och t.o.m, hör och häpna,började dra sina rättigheter och att jag bara skulle hålla käft medan deras lek fortsatte. Va, båda under 5år?

En dam längre fram tog då till orda och försökte hjälpa mig, och henne va dom än värre emot. Bland annat skrek dom att dom inte behövde lyssna på henne som va kvinna utan bara på deras pappa. Hon blev så upprörd med all rätt att hon gick fram i bussen och frågade alla om någon kände sig vid barnen. En man klev då upp, väldigt nonchalant och gick till dom. Jag sa vänligt till han vad barnen kallat oss vilket han inte brydde sig ett dyft över eller om han bara låtsades inte kunna språket. Ungarna lugnade sig men man funderar ju på vad det ska bli med dom.

Nästa hållplats kliver en ung tjej ombord. Ca gymnasieåldern, typ lite hip hop style. Inbäddad i hörlurar rappade hon nästan hela vägen till NUS..skratt. Jag m.fl ombord njöt faktiskt av underhållningen, man undrar är bara om hon visste om vad hon gjorde och att hennes röstvolym va rätt hög.skratt. Och om hon glömt att hon klev på en buss full av människor..skratt. Resan började ju och slutade iaf i glädjens tecken, så varför klagar jag egentligen:))) Blev ju ett bra resminne att skriva om. Lider bara så med ungarna och på vart dom är på väg i livet…

//Big Papa