Nytt nummer ute där jag skriver krönikor. Kopierar in delar av den här då jag nu ar semester och inte ids skriva så mytje 😉
Jag fick mig en tankeställare häromdagen, om vad som egentligen är konst och kultur och vad det är för mig. Jag ställde först frågan till mig själv och funderade lite. Jag gissar att ämnena är olika för oss alla, beroende på våra intressen.
Om jag ska göra en kort beskrivning av det som ibland kallas finkultur så är det något man ofta delar upp i olika ämnen såsom musik, böcker, bilder, teater eller hantverk. Sen förgrenar man ut det ytterligare, egentligen till det oändliga. Kultur är ju uttryck på något sätt. Uttryck för våra tankar och idéer och självklart känslor. En annan syn på kulturen är att man odlar något, ett intresse som sedan antingen stannar i utveckling eller utvecklas vidare med tiden och förgrenar sig. Kultur inom ett område kan vara något helt annat 10 år efter dess födsel. Ta till exempel motorkulturen ”Raggare” vid mitten av förra seklet då den började. De kom, revolterade och blomstrade upp, dämpade sig under något årtionde för att nu, under detta sekel, åter ta fart men med en helt annan – inte lika rebellisk inriktning som från början – utan är nu ofta en familjefest med den amerikanska bilen i centrum.
En konstnärlig familj
Med den och även annan motorkultur har det idag även blomstrat upp ny, modern konst som är mycket viktig, både som konst men också i den kulturella utvecklingen för motorfolket. Den konsten och kulturen väcker min nyfikenhet och jag besökte därför Paul Hallbjörk i hans hem i Brån strax utanför Umeå, där han bor med dottern Wilma och driver sitt lilla företag Pauls Art & Design. Paul är ett välkänt namn i motorkretsar då många av de utställningsfordon på bil- och MC-träffar som tar hem priser har lackeringar och motiv gjorda av Paul.
Hemma hos Paul och Wilma märker man direkt av deras intressen. Lackerade objekt, teckningar, glasföremål, målade tavlor och airbrushade mobiltelefonskal. På väggarna hänger inte bara Pauls konst utan också snygga foton tagna av Wilma. Hon och hennes kamera är ett kärt par och Wilma går helt klart i pappas fotspår. Jag kommer på att jag faktiskt är på besök hos en som kan fota varpå jag självklart räcker över kameran till Wilma istället.
Inte bara lackering
På Pauls arbetsbord, som täcks av flera dataskärmar, skisser på kommande projekt, målarpytsar, testlackade plåtbitar, tejp och annat man kan förknippa med lackering, ligger också en barnbok. Leken ”vad ska bort” hade känts väldigt enkel att svara på. Men i detta fall innefattar barnboken även en massa konst av Paul. Han har nämligen illustrerat barnboken Djungelkungen, en bok som skrivits av Pauls gamla kompis Erik Johansson och som gavs ut 2012. Boken handlar om Djungelkungen som är ett troll på resande fot. I första delen som heter ”Djungelkungen i Brasilien” reser Djungelkungen med barnen Harry och Wilma. Månne det kanske vara mer än en slump att resekamraten i boken heter just Wilma månntro? – Jo barnen är namngivna efter våra barn. Wilma är min dotter och Harry är Eriks yngsta son, berättar Paul
Paul har gjort mycket konst. För närvarande är hans arbeten inte små tavlor eller bensintankar på motorcyklar, utan stora fullvuxna lastbilar. De mindre objekten såsom glas- och metallgravyr och den senaste hobbyn, tatuering, får vänta lite. Stora objekt tar både stor plats och mycket tid. Paul reser också runt i landet på mässsor och motorevenemang. Även hårdrocksfestivalerna med dottern tar sin tid. Headbanga, vilket – för den som händelsevis missat detta – innebär att slänga huvudet fram och tillbaka i takt med musik, detta klarar Wilma med galans. Paul med hans frisyr? Jag låter frågan vara oställd. Kul har de tillsammans, vilket är det viktigaste, och musiken ligger dem båda varmt om hjärtat. På vår rundvandring i hemmet hörs hela tiden tung, stundvis melodisk metal vilket även, till viss del, passar mig 😉
Inspiration från historien
Under vår vandring i Pauls bostad möts jag även av gammal historia och det känns som att jag åker tusen år tillbaka till medeltiden då vi förflyttar oss en våning upp. Paul har nämligen en egen liten borg där ljuset kommer från gamla stearinljus och väggarna pryds av medeltida svärd och sköldar. Familjen Hallbjörk har ett stort intresse av vad som också kallats riddartiden, där Paul också hämtar mycket av inspirationen till sin konst. Då vi vandrar vidare mellan flera ateljéer och garage berättar Paul om sitt motto. – Jag jobbar alltid efter att bli bättre. Bli bättre tänker jag? Kan man bli det? Jag som knappt klarar av att rita en streckgubbe och sedan länge tappat hakan av allt jag fått se. Men, det är ju nu jag kommer ihåg den frågeställning jag hade i början. Vad är konst och vad är kultur? Även min streckgubbe borde ju kunna vara konst. Det borde väl ändå vara upp till mig att avgöra? Sen om min konst blir kultur får jag låta vara oskrivet. Men då det gäller Paul Hallbjörk och allt han tar fram: det kommer vara konst och utvecklande kultur för många sekler framöver.
Detta va min andra krönika i tidningen. Nummer tre och fyra är också påbörjade och kommer ta oss än mer mot krom, olja och gamla vinkeljärn. Tack Paul och Wilma för att jag fick besöka er. Extra tack till dig Wilma som skötte kameran åt mig 🙂
//Big Papa
Senaste kommentarerna