Jag började blogga på Aftonbladets blogg 2006. Om jag inte minns fel fick jag 911 i min bloggadress. När ABs blogg upphörde var vi många som sörjde. Vi ville ha kvar den känsla och det kamratskap som vi fick. Några av bloggarna har jag som vänner på FB idag.

Vi följde varandras liv och när ABs blogg upphörde fick vi möjlighet att föra över allt vi skrivit till WordPress. Där fortsatte jag att följa de man haft kontakt med – som Peggy Bells sista inlägg:

Det bidde ingen röntgen

Jag har en infektion i kroppen och de vita blodkropparna var Vilket är väldigt lågt]

Det är nästan ett önsketänkande. Jag vill prova något annat. Dosen jag tar är mestan för syns skull, och det känns förnedrande.
Jag har sammanställt de tips jag fått, men tar gärnai emot fler. Kära bloggare! Jag är så rådvill men jag måste

Stora kraftfulla kramar från en bestämd Peggy

Peggy Bells assistent Annika meddelar sedan i nyhetsflödet: Hej alla som följer Peggys blogg. Tyvärr måste jag meddela att Peggy idag somnade in lugnt och stilla till musik av ELO och med rummet fullt av människor hon älskade och som älskade henne. Vila i frid Peggan vi ses igen!!! /Annika

En blogg är full av liv och av död. Peggy, denna person, jag kommer aldrig att glömma henne. Med den humor och klarhet som hon skrev. Jag önskar verkligen att den dag jag lämnar detta jordeliv att Peggy ska stå på andra sidan och säga: Sedan har en ny ångest presenterat sig för mig: Dödsångest att jag inte överlever julen!
Jäkla trams, Peggy skärp dig nu!
Det finns orsaker bakom vissa ångestar (ordet finns inte, jag vet, men det får bli min sista julklack till er, bloggare.
Om ni visste hur mycket jag uppskattar er. Ibland gråter jag, ibland skrattar jag sönder mig.

Vi älskade Peggy. Jag gör det än idag. Så stark, så verklig, så nära. Peggy.