Hösten viskar i vrårna, i bladverk och mark, medan sommaren gör sitt bästa att övertyga…
Och som dt sagts – ”I September är sommaren mogen”! Och höstens viskningar känns än så länge ganska svaga – som ett sakta prassel i trädens grenverk! Och helt fel – känns inte det heller…
Vad händer förresten med rötterna när man tar bort träden? Antar att de dör efter ett tag, när de träden med saven däruppe i ljuset är borta. Fast det tar nog olika länge för olika träd förstås – och buskar! Det kan man se av alla de små ”trädskott” och sly som sticker upp ur marken bredvid stubbarna. Eller som bara ändå, direkt ur marken. og bort en en nyponbuske i trädgården för ett par år sedan. Visst var den vacker, men den revade sig så oerhört! Och visst är det mycket mindre problem än förut. Men den kommer fortfarande upp små skott här och var. Så – det tar nog ett tag innan rotsystemet därnere dör helt och hållet! Det är lite intressant!
Förundras varje höst över svamparna! Hur något så mjukt och skört kan sticka upp ur den hårda marken! Och så små som de är från början… (Kanske det som det beror på?Hmm…)
Antar att det har att göra med mycelet – det som finns under marken och aldrig syns över ytan. För att på nytt citera wikipedia (som jag gjorde 31 aug) – ”Mycel är den vegetativa delen hos svampar, bestående av ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer som växer under jorden eller inom ett annat substrat (till exempel ruttnande eller levande träd). Svampens välbekanta fruktkropp är enbart den reproduktiva, sporbärande delen av svampen: den består också av hyfer men betraktas som skild från mycelet.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Mycel)
Inte för att detta gör mig direkt klokare hur den mjuka svampen kan komma upp ur den hårda marken. Så jag får fortsätta att enbart förundra mig. Och njuta av att de är vackra att se på! Och ibland goda att äta, men det ska man nog inte göra med just de här – särskilt inte den röda.
Om dessa druvor var äkta – då skulle vi ha ganska gott om dem! För det finns väldigt många fler än vad som syns här på bilderna.
Men – nu är de inte det! De är ju i varje fall vackra att se på, det är ju alltid något! Och så är de ju lätta att skilja från äkta – turligt nog! Tänk om det alltid vore så lätt att skilja sådant åt…
Idag pratas det ännu mycket mera om att värna om jordens natur, än vad det gjordes då! Fast om det just blivit bättre – ja, det vet jag inte. Verkar knappast så. Men jag vill fortsätta värna, som jag alltid har gjort. Tyvärr räcker tiden och krafterna inte till för de stora sammanhangen. Men jag vill göra det i min närhet!
Och framför allt vill jag värna om människor! Visst låter det fint? Tyvärr är det inte alltid så lätt. Jo, lätt då man möter dem som också värnar, som är snälla och glada! Men de andra – de som är sura och griniga. Dem som ”trampar mig på tårna” och kanske fräser åt mig? Så där som jag faktiskt – hemska öde – också kan göra ibland. (Och när det händer känner mig skuldmedveten och extra mycket behöver att bli värnad om.) Hur gör jag med dem?
Att ”värna om” är inte alltid så lätt som det låter! Men jag vill fortsätta försöka ändå…
Det blåser så milda vindar! Milda septembervindar som letar sig in mot själ och sinne, och man bara tar emot dess mjukhet
Lite onödigt att berätta, då alla som varit ute idag bör ha upplevt detsamma. Men ändå känns det så skönt att säga det – eller skriva det (fast det är ungefär detsamma).
Det finns någon bok som heter – ”Nu vill jag sjunga milda sånger”! Har tänkt jag skulle läsa den någon gång, bara för rubrikens skull. Än har det inte blivit av. Fast varje gång jag stöter på rubriken så känns det så bra inombords. Bara för den milda rubrikens skull.
Det är intressant det där med rubriker, vad det säger om bok. En annan rubrik jag fäst mig vid är ”Medan tiden tittar på”! Den känns så avslappnad och skön. Faktiskt lite grand åt det milda hållet.
Önskar att det blåste lite mera milda vindar på världens arenor – och i storpolitiken. I lillpolitikens också förresten. Det skulle inte skada – tvärtom!
”Där framför oss brann just i det här ögonblicket våra reskamrater från tåget, alla de som hade bett att få åka bil, vidare… alla småttingar, och mödrar eller blivande mödrar… – det var vad som berättades.”
Citat från ”Mannen utan öde” av Imre Kertész. Boken jag nämnde här i bloggen för ett par dagar sen att jag börjat läsa. Har kommit en bit längre och det finns mycket man vill citera och också att fundera över. Som följande ur den 14-årige huvudpersonens tankar –
”…kunde jag ändå inte låta bli att nästan tvivla på att de som gick här bredvid (förtryckarna egen anmärkn) oss egentligen, trots allt, i grunden var lika oss, att de, när allt kom omkring, i grund och botten var gjorda av ungefär samma mänskliga material. Men jag kom att tänka på att mitt synsätt kanske var felaktigt, för jag var ju inte densamme, naturligtvis.”
Undanställda i sin vrå börjar det blomma på nytt! Lite intressant, men knappast fint ändå, eftersom det vissna dominerar. Undrar hur det skulle bli om man gav sig tid och energi att klippa bort allt det vissna?
Tänk ändå när det såg ut så här – men det var i början av sommaren. 
Och då tillsammans med sina vänner tusenskönorna. Dessa står nu i en annan vrå – i trädgården och är ännu värre däran. Men de sägs ju vara perenna, så – kanske blommar de nästa sommar igen! Det lär marguriterna inte göra!
Och den ”romantiska trädgården” jag köpte för att i viss mån ersätta de vissnade i blomlådorna – ja, de ser inte längre ut som på fotona.
Undrar lite vad jag gjort för fel – eller vad jag inte gjort för att de skulle ha varat – åtminstone lite längre…
Jag gillar det som växer ur marken, och som bara kommer tillbaka – år efter år efter år… Fastän de inte får någon omvärdnad alls, varken med ny jord eller näring. Tänk så förunderligt egentligen ändå!
Gick på loppis i söndags! Megaloppis till och med!
Bor nära och ser det mest som en trevligt utflykt! Strosa runt bland borden i lugn och ro, stanna till vid något intressant – och kanske köpa någon liten pryl… Och visst följde det med några saker hem – och inget kostade mer än en tia! Nåja en tjuga, men då var det flera saker tillsammans!
Det jag var gladast för var några Bavaria-tallrikar! Fyra stycken för fem kronor styck! Inte för att vi behövde några nya tallrikar – men de var så totalt i min smak! 
Underläggen som tallriken står på känns helt nya, och är stora noga att ha som små dukar. (Till jul tror jag det är tänkt, diskreta och fina i färgerna för det.) Och boken bredvid har bästa fav – färgerna i världen. Finns – så vitt jag vet – bara från den här tidsperioden. (Ni ser själva när boken är tryckt!) 
Sen köpte jag ett par änglatavlor för en tjuga tillsammans. (Dem ska jag nog ge bort till en vän!) Och de charmiga småtavlorna plockade jag ur några en-kronors-lådor…
… Där plockade jag också köks-handdukar, smådukar, somriga löpare och en liten zink-hink. Kändes bra med lite sommar-prylar, nu när hösten börjar viska i snåren. Så det fick även bli en sommar-plåt-bricka för en tia och några sommar-plåt-burkar för en tjuga tillsammans! (Säg mig den loppis jag kan gå hem ifrån utan något i plåt?)
Sen hittade jag en udda liten kopp, som var lika dan som en jag har hemma. Nåja, den hemma har varit likadan en gång i tiden. Den har dessutom haft både kompisar och fat! (Fastän väl hemma upptäckte att den var full med stearin, hade tydligen används som ljuslykta. Men låt gå för det!) Och så då till slut några små boda – muggar. De fick jag vid ett gratis-bord! Billigar än så kan det knappast bli!
Vilda kor i trafiken? Nej, där får de inte vara! Det meddelande en ansvarig, för deras inplanterande i Sverige, i aktuell igårkväll!
Nu benämndes de inte som kor i prgrammet. Inte som bisonoxar heller, vilket är släktnamnet, europeisk sådan! Men det är samma grundtyp av djur, som alla har mikroevolutionerats från den utdöda uroxen. De visenter man såg i nyhetsinslaget såg ganska fredliga ut. Men personligen tror jag inte på sådan här inplanteringar. Har läst för mycket om vilka problem det kan orsaka.
Som en av de positiva aspekterna för framtiden (vid sidan av turism) sades vara att det kunde gynna jakten.Så – man ska planera in dem för att skjuta ner dem? Måste säga att jag inte rikitgt förstod, men kanske missade jag något väsentligt? Tillbaka till trafiken så tycker jag nog att det räcker med vilda grisar. Men – mannen som informerade såg väldigt allvarlig ut när han sa – ”I trafiken får man inte ha dem”!
Känner mig inte helt trygg att uroxens ättlingar förstod och kommer att förstå det där. Är glad att de än så länge befinner sig i Blekinges marker, och hoppas att de inte sprider sig för mycket norröver…
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
