Demokratisk process?

Så där ja då styr jag kosan mot inlandet igen. Det är ju inte helt ovanligt för mig att färden går inåt i vårta vackra inland.

I eftermiddag är det årsmöte i Dorotea som jag ska medverka i dessutom ville sittande ordförande att jag också ska svinga klubban på årsmötet. Och det torde väl gå bra.

När jag kör genom snövidderna brukar jag tänka på att det verkligen bor folk överallt. Och visst är det fantastiskt att vi själv får välja vart vi ska bo och arbeta. Vad vi ska äta och ha på oss och att vi har religionsfrihet, och inte är utsatt för hot o förtryck från de styrande i landet.  Mycket av detta skulle människor i andra länder verkligen önska sig.

Och det jag nu funderar över är landsbygdens betydelse för tätort, välmående och rekreation. Den går inte att underskatta. Sedan kan man naturligtvis inte ha allt i glesbygd men man ska komma ihåg att även de som bor i glesbygd betalar skatt och ofta inte lite heller.

Så kommer jag ju osökt in på tanken med byskolorna i vår kommun. Har vi råd att ha dem kvar?  Har vi råd att lägga ner dem? Ska de läggas ner så ska alla kort verkligen ligga på bordet. Det får inte enbart vara någon partsinlaga som avgör beslutet. För då är det ingen demokratisk process.

Och ska man ha trovärdighet i ett sådant svårt beslut så krävs en öppen o ärlig process. Sedan blir det ändå majoritetsbeslut men även de som tycker nåt annat än beslutet slipper vara missbelåten att det eller det inte belystes innan beslutet. Det kallas trovärdighet.