Våra äldre har lidit länge nog. Å ena sidan finns corona som ett hot, men å andra sidan finns hotet mot hälsan kopplat till social isolering. Fram till slutet av september fortsätter besöksförbudet, och hur det blir därefter vet ingen. Men vi måste bredda perspektivet kring vad som är mest medmänskligt.

Det handlar om människor som sedan i mars inte fått träffa sina familjemedlemmar, sin äkta maka eller nära bekanta. Detta innebär påtagliga risker för den psykiska hälsan såväl som den fysiska. Inte minst för den som redan lider av andra sjukdomar, blir betydelsen av besök av nära och kära än större. Den som lider av demens kanske inte ens förstår varför familjen numera inte längre kommer på besök. Depressioner och avtagande livslust riskerar att orsaka lika stor skada som corona.

Beslutet till besöksförbud var viktigt i ett kritiskt läge, men nu finns skyddsmaterial som tidigare saknades, rutiner kring hälsa och rengöring på helt andra nivåer än innan. Det bör gå att möjliggöra fler besök, om man samtidigt är redo att anpassa dessa utifrån hur sjukdomsspridningen utvecklas under hösten. Reglerna behöver inte vara nationella utan kan anpassas utifrån hur smittspridningen ser ut lokalt.

Livet handlar om mer än att överleva corona. Det handlar om att ha så många ljusglimtar som möjligt den tid du har kvar. Att fika kakor med barnbarnen, att ha ett samtal under en promenad med sin dotter eller son, krama om dem man älskar. Det är det mest mänskliga, och vi kan inte längre hålla det undan från våra äldre.