Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Siffrorna i världen just nu – UPPDATERAT lör 11:39

Det totala antalet smittade i världen är nu 146 327.
5 443 personer har dött.
Nästan hälften, 72 572 personer, har tillfrisknat.
I Sverige har 814 fall bekräftats, två personer har avlidit
I Italien har 17 660 personer smittats, 1 266 har avlidit

Källa: Worldometers

Donald Trump utlyser nationellt nödläge på grund av coronaviruset.
Stefan Löfven avstår från utlandsresor. Minsann!
Statsepidemiolog Anders Tegnell avstår däremot inte – han valde att åka till Somalia …

Ingress
Coronaviruset har brakat rakt in i samhällets strukturer och skapat vad som media, inte sällan, beskriver som en kris.
Än så länge befinner sig inte sjukvården i en ”coronakris”. Däremot talas det mycket om kris ofta för beskriva vad som kan komma inom världsekonomin. För nämna ett exempel. Vi kan även nämna turist, kultur- och idrottsevenemang för att peka på sektorer där krisen är på väg att prägla året 2020.

Detta blogginlägg handlar om hur en kris ska undvikas inom sjukvården. I Sverige. Detta för att förhindra att lika många smittas och dör här som i Italien. Med allt lidande och sorg som detta innebär. Vi börjar med att ställa oss två frågor:

*Hur bör sjukvården, i Sverige och därför även i Västerbotten, hantera ett läge som det i Italien?
*Hur farligt är det att bli sjuk i COVID-19 (coronavirus disease 2019) efter att ha blivit smittad av viruset SARS-CoV-2?

Detta blir ämnet för nästa blogg.

Jag har försökt få med alla namn och förkortningar.

I. Vid ett ”krigsliknande” tillstånd måste det onormala bli det normala
Coronaviruset har ställt de politiska och övriga beslutsfattarna inför två olika alternativ
Det ena alternativet är att coronaviruset ska klaras av inom ramen för det ”normala”. Med det normala menar jag:
a) den vanliga lagstiftningen,
b) det antal sjukvårdsplatser, och den sjukvårdspersonal, som ofta inte räcker till även utan den extra belastning som en pandemi utgör. Detta på grund av nedskärningar och bristande personalinflytande.

Om utgångspunkten är att situationen ska klaras av inom ramen för det normala är det inte svårt att, idag, dra slutsatsen att landet Sverige för varje timme löper en ökad risk att drabbas av en katastrof. I skrivande stund (21.00 fredag) har 1 266 personer dött i Italien. Samtidigt har i skrivande stund (23.00) en (1) person, hittills, dött i Sverige.

Den andra utgångspunkten påminner om situationen strax före ett krigsutbrott. Igår citerades en italiensk narkosläkare i tidningen ”Corriere della Sera” (9 mars) då han jämförde situationen i Italien med ett situationen i ett ”krig”. Detta i samband att han beskrev det behov som uppstått av att tvingas prioritera mellan de patienter som skulle få vård först, få vård senare och inte få någon vård alls – eftersom den sista gruppen av patienter hade en så liten chans att överleva. Inga roliga beslut att ta.

Men besluten måste tas.

Det som beslutsfattarna i Sverige, politiska och andra, måste sträva efter är att undvika att hamna i en situation som den italienske narkosläkaren beskriver. Detta kräver att beslutsfattarna, snarast, erkänner att det råder en situation liknande ett  ”krigstillstånd” i kampen mot coronaviruset. Beslutsfattarna måste, och det snarast, vidta ytterligare åtgärder som ligger utanför ramen för vad som brukar anses vara normalt. Det handlar om att, snarast, våga fatta beslut som gör det onormala till det normala. Till dess att den fientliga pandemin har besegrats.

II. Umeå och lagen om ”Extraordinära smittskyddsåtgärder” som karantän
I Smittskyddslagen, kapitel 3, § 9 finns möjlighet att besluta om att sätta personer i karantän
Detta om en samhällsfarlig sjukdom har, eller misstänks ha, fått spridning utan att källan eller spridningen är fullständigt klarlagd.

Detta är den situation som Sverige befinner sig i just nu.

Låt oss ge ett exempel på innebörden: Om personer återkommer till Sverige med exempelvis flygplan eller kryssningsfartyg som startat i Iran eller som stannat till i Italien – innehållande personer som insjuknat i coronavirus – kan dessa personer i fartyg och plan sättas i karantän. Detta innebär att dessa personer inte får lämna en viss byggnad, del av byggnad eller ett område. Samt att de är förbjudna att ta emot besök. De som sätts i karantän har alltså, för en period, berövats sin frihet.

Fartyg och flygplan som medför smittade personer kan endast tas emot i nio städer/kommuner/platser i Sverige. Dessa nio platser innehåller tillsammans åtta s.k. karantänshamnar och fem karantänsflygplatser. De städer/kommuner/platser där människor ska kunna sättas i karantän, och fortfarande behandlas värdigt, är dessa:

1.Stockholm, både flygplats och hamn,

2.Göteborg, också både och,

3.Malmö, både och,

4.Umeå, både och,

5.Jönköping, flygplats

6.Helsingborg, hamn,

7.Gävle, hamn,

8.Sundsvall, hamn,

9.Luleå, hamn.

Kommentarer:
*Umeå har alltså både en karantänshamn i Holmsund och karantänsflygplats på Alvik.
Dessa hamnar och flygplatser skall vara utrustade med avskilda lokaler där det finns personal och utrustning som kan ställa diagnos och snabbt bedöma vårdbehov. Hamnen och flygplatsen skall även tillhandahålla transportmöjligheter till lämpliga inrättningar för sjukvård – där folk kan erhålla lämplig sjukvård under sin period i karantän.

Har beslutsfattarna i landsting/region och i Umeå kommun, tillsammans med beslutsfattarna i Holmsunds hamn och på Alviks flygplats, förberett sig inför en sådan situation?

Beslutet om karantän kan komma när som helst. Och då går det inte att säga – efter hundratals dödsfall som kunde ha undvikits – ”vi såg det inte komma” eller ”vi har varit naiva”. Nu finns det inga gråzoner. Det är vitt eller svart, liv eller död, som gäller. Det finns inte 50 nyanser av grått där beslutsfattarna kan vingla fram. Antingen kommer hamnen och flygplatsen, tillsammans med länets sjukvårdsresurser med NUS som viktigaste del, att klara av sina uppgifter. Eller inte klara sina uppgifter.

Och då kommer folk att dö i onödan.

Jag vill understryka: Det finns endast fem karantänsflygplatser och åtta karantänshamnar i hela landet. Detta innebär att det kan komma rop på hjälp från andra håll. Exempelvis från Stockholm. Då måste hamnen i Holmsund och flygplatsen fungera. Och i slutänden är det är politikerna som bär ansvaret.

III. Hur kan antalet vårdplatser ökas snabbt
Det snabbaste, men kanske inte det hälsomässigt bästa, sättet är att använda kryssningsfartyg som ”fältlassarett”
Makthavarna kan besluta att låta de passagerare som inte bedömts behöva intensivvård (något som naturligtvis snabbt kan förändras för en individ) stanna på det kryssningsfartyg med vilket de kom.

Det var i princip så som problemet med förläggningen av de cirka 370, gäster och personal som befann sig ombord på kryssningsfartyget ”Diamon Princess” hanterades efter att coronaviruset hade började spridas ombord. Efter ett tag först fick 5-600 smittade lämna fartyget. Och de som inte visat sig vara smittade stanna. Detta har bl a kritiserats av professor Michael Osterholm, vid centret för smittsamma sjukdomar, i Minnesota. Skälet är att luften på fartyget fortsätter att vara smittsam, även efter att de sjuka förts iland, och cirkulerar runt-runt ombord på fartyget (ungefär som i ett flygplan).

Detta innebar att de friska löpte en fortsatt risk att smittas.

Det bästa vore att både de konstaterat smittade och sjuka, och övriga som kanske smittats, fördes iland. Problemet är att det är få städer, åtminstone i Sverige, som plötsligt kan mobilisera totalt 3700 platser, dels för 5-600 smittade, dels för drygt 3000 eventuellt smittade. Men att ankra en tom Finlandsfärja utanför Holmsund skulle otvivelaktigt vara ett snabbt sätt att skapa många platser för människor som är sjuka, kanske sjuka och bedöms ska hållas i karantän. Detta sätt att skapa flytande fältlassarett användes under andra världskriget. Om Umeå skulle sakna platser så är detta något att tänka på. Färjor har länge stått på dagordningen i Umeå. Tanken ligger därför, förhoppningsvis, nära tillhands för beslutsfattarna. Speciellt i den dubbla karantänsstaden Umeå.

För att sammanfatta: tomma fartyg kan köras till de städer som utsetts till karantänshamnar för att sedan användas som extra bäddar för smittade som inte behöver intensivvård.

På en flygplats kan en tom hangar fyllas med sängar som påminner om de som jag, och många med mig, sov i när vi gjorde ”lumpen”. Återigen: De som inte bedöms behöva intensivvård, vilket alltså kan ändras snabbt, och anlänt med flygplan kan förläggas i en tom hangar med den typ av sängar som användes på militära logement. Det var inget fel på sängarna. Men livet i en hangar kan naturligtvis snabbt bli långtråkigt. Men det som gäller, i skrivande stund, är att hantera en situation liknande ett ”krigstillstånd”. Kom ihåg: målet är att förhindra att Sverige drabbas av samma antal döda som Italien:

IV. Hur kan antalet sjukvårdspersonal ökas
All erfarenhet visar att folk mer än gärna ställer upp frivilligt. Så var det i samband med skogsbränderna i Sverige sommaren 2018. I samband med bränderna i Australien under denna höst och vinter. Och så är det i dagen Italien. Folk ställer upp när de vet att de behövs.

Skulle det krävas finns både kollektivavtal och lagar som kan användas för att skaffa arbetskraft. En av de tvingande, skarpaste, lagarna är ”Lagen om totalförsvarsplikt” (1994: 1809). I denna lags kap 6, står det om ”den allmänna tjänsteplikten”. Denna innebär att regeringen, eller myndighet som regering delegerar bestämmanderätten till, kan besluta att personer som är totalförsvarspliktiga kan sändas till exempelvis en sjukvårdsinrättning för att där fullgöra sin tjänsteplikt. Även om det medför faror.

Detta strider mot den samhällsanda som råder i fredstid och för de som inte var med på den tid då alla killar gjorde värn-plikt (eller satt i fängelse för värnpliktsvägran). För vissa kan lagen låta hård. Men, som redan sagts, allt tyder på att sjukvårds- och annan personal som kan komma att behövas i ett skärpt läge ställer upp frivilligt. Återigen: Detta är erfarenheten från de stora, och många, skogsbränderna i Sverige och Australien. Och i Italien i skrivande stund.

Avslutning
Det som gäller är att beslutsfattarna måste träda fram ur skuggorna. De måste fatta snarast fatta nödvändiga beslut. De måste fatta beslut som ligger utanför ramen – och därmed göra det onormala till det normala. Annars finns risken att Sverige drabbas lika hårt som Italien.

Politikerna i regering och opposition måste besluta att frångå det som ligger inom ramen, det normala, nu. De måste förbereda landet för en situation liknande ett ”krigstillstånd”. Och därmed rädda liv.

Hur farligt är det att bli sjuk i coronavirus
Detta blir ämnet för min nästa blogg.
_____________

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Sedan en tid tillbaka är medierna fyllda med rapporter om coronaviruset covid-19 och dess utbredning.
Här kommer en kort historik om hur viruset spreds och om hur situationen ser ut idag – onsdag 11 mars.

* Under december 2019 bryter flera fall av lunginflammation ut i staden Wuhan i Hubeiprovinsen i Kina.
Över tid rapporteras flera av dessa fall till den kinesiska hälsokommissionen för vidare undersökning.

*I slutet av december slår en kinesiskt läkare vid namn Li Wenliang larm i en gruppchatt.
Han informerar om att han har behandlat flera patienter som burit på ett virus som liknar SARS (severe acute respiratory syndrome. Li Wenliang uppmanar också personer i gruppchatten att vara försiktiga. SARS var en epidemi som drabbade hela världen, under åren 2003-2004, och som innebar flera hundra dödsfall. Wenliangs meddelade får sedan spridning via internet. I efterhand framstår Li Wenliang som en sann hjälte. Idag är denne hjälte tyvärr död. Wenliang avled i sviterna av coronaviruset den 7 februari. Detta efter att de kinesiska myndigheterna vägrat honom behandling !

* I början av januari stängs en fiskmarknad i Huanan.
Statligt ägda Xinhua Nyheter rapporterar att en fiskmarknad i Huanan stängts för ”renovering”. Flera andra medier rapporterar att marknaden skall ”rengöras och desinfekteras” (desinfekteras: detta uttryck har en mycket obehaglig klang av lögn och död). Det visar sig senare att det verkliga skälet till nedstängningen av fiskmarknaden är att kinesiska epidemiologer tror att den okända lunginflammationen har orsakats av produkter som säljs på fiskmarknaden. De hade rätt: 66 procent av de då konstaterade fallen av den okända lunginflammationen hade haft kontakt med fiskmarknaden i Huanan.

* Den 3 januari, två dagar efter att fiskmarknaden i Huanan stängts, utfärdar den kinesiska Allmänna Säkerhetsbyrån (i folkmun kallad ”bussiga klubben”) en varning.
Varningen riktas inte till de som besökt fiskmarknaden i Huanan. Varningen riktas mot läkaren Li Wenliang! Enligt säkerhetsbyrån misstänktes han för att ’’ha stört den allmänna ordningen’’ och ”bussiga klubben” meddelar att Li kommer att ’’ställas inför rätta’’ om han fortsätter att göra offentliga uttalanden om det nya viruset. Tänk vad yttrande- och tryckfrihet kan ställa till med. Allmänna Säkerhetsbyrån griper samtidigt åtta andra läkare. Även dessa anklagas för att störa den allmänna ordningen.

Hälsomyndigheter i Kina går dessutom ut med att viruset är en vanlig influensa. Den censurerar sedan, resolut, hashtagen #WuhanSARS och inleder förundersökningar mot individer som anses sprida, inte virus, utan missledande information om viruset. Yttrande- och tryckfrihet ÄR farligt.

* Den 8 januari gör den kinesiska regimen en 180-graderssväng.
Sådana svängar är inte ovanligt för stalinister. Nu är det regimen som tillkännager upptäckten av ett nytt virus som får namnet coronaviruset eller covid-19. Samtidigt lever nu coronaviruset sitt eget liv och fortsätter att spridas till andra delar av Kina och Asien. En kort tid därefter upptäcks viruset även i Nordamerika, Sydamerika och Europa.

Pandemin är ett faktum !

* 120 000 smittade globalt.
I skrivande stund (11 mars) har mer eller mindre pålitliga stater uppgett att antalet smittade har passerat 120 000 runt om i världen. Samma, mer eller mindre pålitliga, stater har uppgett att drygt 4 300 människor nu avlidit. De största utbrotten utanför Kina, sett till antalet insjuknade, återfinns i Italien, Iran och Sydkorea. (Skulle antalet smittade jämföras med storleken på befolkningen skulle ordningen på länderna bli en annan.)

Siffrorna är naturligtvis osäkra.

Jag tror inte för ett ögonblick på siffran för Kina eller för Iran. Med risk att verka eurocentrisk tror jag betydligt mer på siffrorna från exempelvis Sverige, Norge, Finland och Tyskland. Skälet är den mer allmänt utvecklade och tillgängliga sjukvården – i kombination med yttrande- och tryckfriheten. Siffrorna från USA kan också ifrågasättas. Detta beroende på att bristen på ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem som omfattar alla – och som finns i nästan alla europeiska länder – innebär att många amerikaner som blir sjuka inte anser sig ha råd att uppsöka sjukvården.

Myrkotten, källa till coronaviruset? Foto: David J. Stang (CC BY-SA 4.0)

* Källan till viruset är ännu okänd.
Forskare arbetar febrilt för att hitta källan till coronaviruset. Syftet är att kunna förhindra nya utbrott. Den nuvarande hypotesen är att viruset, liksom SARS-viruset 2002, har överförts från något djur till människor. Myndigheterna i Kina har misstänkt både fladdermöss och myrkottar (se bild) för att utgöra källan. Plus en halv miljon egna medborgare.

* Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar dödligheten till 1-2 procent.
Men det finns naturligtvis osäkerhet i bedömningen. WHO är i sin tur beroende av uppgifter från olika länder. En positiv sak verkar dock vara säker: De flesta som smittas blir lindrigt sjuka med bland annat luftvägssymptom som går över av sig själva – åtminstone i länder med en fungerande sjukvård för alla.

* Coronaviruset i Sverige.
Den 31 januari bekräftades det första fallet av coronavirus i Sverige. Idag (11 mars kl 15:20) har antalet smittade stigit till 477 personer. Enligt VK (ons 11/3) vårdas hittills två personer på en intensivvårdsavdelning (vid Karolinska Universitetssjukhuset).

* Coronaviruset i Västerbotten.
Hittills har åtta fall av coronavirus identifierats i Västerbotten. Samtliga smittade har varit på semester i Italien.

Aktuellt filmtips ikväll – apropå coronaviruset:
På TV12 kl 22.00 ikväll går filmen ”Outbreak – i farozonen” där Dustin Hoffman spelar en smittskyddsläkare i armén. Tillsammans med andra bekämpar han ett dödligt virus som hotar hela världen. I filmen är hans överordnade lika lätta att tas med som Li Wenliangs överordnade i ”bussiga klubben”. För dig som inte redan har sett filmen tre gånger, som jag har, rekommenderar jag varmt att du stannar uppe och ser den ikväll. Om du känner dig febrig, och är röd kring kring ögonen efter att ha sett filmen, har jag faktiskt inget bra råd att ge till dig.

Filmen känns aktuellt. Det kan jag i alla fall lova.

Till sist: Varför jag inte litar på myndigheterna i vissa länder.
Se Irans hälsominister hålla ett tal där han bedyrar att regimen har coronaviruset under kontroll – ymnigt svettandes. Nästa dag bekräftades vad många trodde – ministern själv hade smittats av coronaviruset. Så tydliga politiska bovar kan inte en Hollywood hitta på! Hälsoministerns reaktion? Han lade ut en video där han beskriver viruset som ”demokratiskt” eftersom det drabbar både fattig och rik…

Se Irans Hälsominister svettas i två youtube-klipp här nedan.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
I dagens VK finns nedanstående debattartikel publicerad på sidan 4. Vi i Arbetarpartiet har strävat efter att Umeå kommun ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen redan 2005 tvingade kommunen att utarbeta, tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket, vilket antyder regeringens bristande förtroende för kommunen. Detta med rätta. För trots att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande har Umeå kommun aldrig lyckats klara dessa – inte under ett enda år under perioden 2003-2019! Vi är därför skeptiska, till med ironiska, när en (i miljöfrågor mycket nyvaknad) politisk majoritet antar högtravande miljö- och klimatmål. Samma politiska majoritet saknar nämligen ett åtgärdsprogram som ska visa hur miljömålen ska klaras. Umeå kommuns politiska majoritet har inte klarat miljökvalitetsnormen för kvävedioxid trots att:
*miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande,
*regeringen tvingade Umeå kommun att utarbeta ett åtgärdsprogram tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket,
*Umeå kommun har haft snart 15 år på sig.
Varför ska någon NU tro på en nyvaknad politisk majoritets förmåga – UTAN ett åtgärdsprogram?

Arbetarpartiet tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader år 2100. Det var en del av en IPCC-rapport som fick oss att sträva efter detta, i bästa fall, uppnåeliga mål. Vi har försökt bidra genom att lyfta fram olika åtgärder som skulle kunna hjälpa till att förverkliga klimatmålet. En sak vet vi: högtravande mål, som inte backas upp av konkreta åtgärder, har sällan eller aldrig visat sig hålla måttet. Det gäller Parisavtalet från 2015. Det gäller, definitivt, för Umeå kommuns miljöarbete under de senaste 15 åren.

Saknar helt trovärdighet

Det finns ingen anledning att tro på politiker i Umeå som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30. Mål, utan åtgärder för deras förverkligande imponerar inte. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå i dag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Låt oss först utarbeta en åtgärdsplan för miljömålen. Det skriver Jan Hägglund och Davis Kaza.

Den 24/2 röstade S, C, V, L och MP för nya miljömål. Dessa partier försöker få beslutet att framstå som ett historiskt steg framåt för Umeå. Arbetarpartiet håller inte med. Beslutet antogs nämligen trots att det saknades en åtgärdsplan för hur målen ska förverkligas. Det saknas exempelvis tidsmässiga kontrollstationer för att mäta de idag inte presenterade åtgärdernas effekter. Företrädare för S, C, V, L och MP sa dessutom att någon sammanhållen åtgärdsplan inte skulle presenteras för fullmäktige. Fina mål och en icke-existerande åtgärdsplan för målens förverkligande är ett bra recept för en misslyckad miljöpolitik. Exempel finns.

Parisavtalet, omtalat även i fullmäktige, visar hur fel det kan gå då målen inte backas upp av konkreta åtgärder. Avtalets mål ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader” (Naturvårdsverket). Men organisationen Climate Action Tracker, CAT (bl a finansierad av det tyska miljödepartementet) har summerat de klimatmål som länderna bakom Parisavtalet har satt – vart land för sig. Och redan här framträder en annan bild. Dessa länder har visserligen anslutit sig till Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen på mellan 1,5-2 grader. Men summeringen samma länders mål, ett och ett, innebär en höjning av den globala temperaturen på hela 2,3-3,5 grader!

Den sammanräkning som gjordes av CAT i december 2019 försämrar bilden av verkligheten. Men de trosvissa påverkas inte av en förändrad verklighet. Plötsligt verkar det som om nyfrälsta aktivister och politiker (under årtionden likgiltiga för miljön) har en sak gemensam: de vill bli lurade. De verkar tro att bara alla stöder Parisavtalet kommer verkligheten att förbättras. Men tyvärr räcker inte tron på målen. Det krävs konkreta åtgärder som kan förverkliga målen. Även när det gäller Parisavtalet.

Men låt oss fortsätta vår smärtsamma vandring och lämna avtal och målsättningar för att beskåda verkligheten. CAT:s summering visar att ländernas nuvarande politik ökar risken än mer för en ytterligare höjning av den globala temperaturen. Det som CAT fått fram, genom att studera ländernas åtgärder, pekar mot en ökning av temperaturen från 2,3 grader och ända upp till 4,1 grader fram till år 2100!

Låt oss nu jämföra verkligheten med Parisavtalet, som ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader”. En sak borde vara uppenbar: de som ”slår fast” något i form av mål, men som saknar en åtgärdsplan för målens förverkligande, har ersatt vetenskap med tro. Ländernas nuvarande politik, verkligheten, innebär att den globala temperaturökningen riskerar att bli dubbelt så stor som nivåerna i Parisavtalet.

Den globala uppvärmningen utgör ett gigantiskt hot mot den mänskliga civilisationen. Vi tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader. I fullmäktige har vi, så gott som ensamma, krävt att kommunen ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen tvingade kommunen att utarbeta. Men trots att normerna blev juridiskt bindande 2006 har Umeå inte klarat att leva upp till dessa under ett enda år sedan mätningarna började. Resultat: umeborna har utsatts för ökad risk att få lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt demens. Det finns ingen anledning att tro på politiker som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30.

Mål, utan åtgärder för deras förverkligande, imponerar inte på oss. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå idag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Detta var ett av skälen till att vi inte röstade för miljömålen. Men vi deltar gärna då en åtgärdsplan ska utarbetas.

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Då frågor som har med värderingar att göra skall avgöras, exempelvis av offentliga institutioner, verkar Sverige vara efterblivet. Under fyra-fem månader våren 2019 kritiserade jag Umeå stadsbibliotek för att detta hade plockat bort boken ”Feindliche Übernahme” av författaren ”Thilo Sarrazin”. Skälet att boken togs bort från stadsbiliotekets hyllor var, bland annat, att en besökare hade riktat kritik mot boken för att den förde fram, i besökarens ögon, felaktiga värderingar. Det kan även ha funnits andra skäl till att boken plockades bort från hyllorna. Jag fick höra talas om många motiv. Ett var att det var trångt på hyllorna… Ett annat var att boken köpts in av misstag – i tron om att den var skönlitterär. Med flera!

Vad som dock står utom varje tvivel är att kritiken från besökaren, som ogillade bokens värderingar, var ett avgörande skäl till att boken av Thilo Sarrazin plockades bort. Vad som också står utom varje tvivel är att en minoritet av de anställda på stadsbiblioteket i Umeå – en högljudd minoritet som kunde sätta tonen – visste att de gjorde fel då de plockade bort boken. Det var därför som det tog mig drygt fyra månader att få någon på Stadsbiblioteket att säga sanningen om varför boken hade plockats bort. Den minoritet som satte tonen på stadsbiblioteket i Umeå, och som än idag har ansvaret för att boken plockades bort, bröt genom sin handling (bortplockandet av boken) mot både grundlag och mot bibliotekslag.

Del ett
Detta sätter fokus på ett stort och växande problem i Sverige
Då frågor skall avgöras, som har med värderingar att göra, tas alltför sällan grundlagarna som utgångspunkt. Detta är ofattbart. Det borde naturligtvis vara självklart att grundlagarna tas som utgångspunkt då frågor som har med värderingar att göra ska avgöras. Men tyvärr används alltså grundlagarna alltför sällan. Detta är efterblivet. Sedan en tid tillbaka har det alltså växt fram en alltmer vildvuxen flora av ”värdegrunder”, alternativt ”åsikts- eller tyckardokument”, utan juridiskt värde. Ja, värre än så, dessa vildvuxna åsikts- eller tyckardokument strider inte sällan mot lagarna. Och ibland t.o.m. mot grundlagarna!

Katastrofen i Falköping år 2016.

Låt oss ta ett av de mest tragikomiska, men samtidigt mycket allvarliga, exemplen ur denna vildvuxna flora av åsiktsdokument som ofta benämns med det pretentiösa namnet ”värdegrunder”. Just i detta fall kallades åsikts- eller tyckardokumentet för ”medieplan”. Falköping hade ett antal särskilt kreativa politiker under åren 2014-2018 (jag undrar om de finns kvar). Låt oss därför förflytta oss till kommunen Falköping. År 2016.

I denna kommun hade Kultur- och Fritidsnämnden tagit sig sällsynt stora friheter när det gällde det att trampa på grundlag samt bibliotekslag. På grund av okunnighet, eller en medveten vilja att bryta mot grundlag och bibliotekslag, hade nämligen Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping bestämt sig för att strunta i vad regeringskansliet kallar för ”The Swedish Constitution” (då människor från utlandet vill veta hur Sveriges demokrati fungerar). Den svenska konstitutionen (fyra grundlagar) är inget för Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping. Och inte heller den demokratiska process som lett fram till stiftandet av dessa lagar förmodar jag.

Falköpings biblioteksväsende (folkbibliotek) vägrade nämligen både att köpa in, och fjärrlåna, boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt”. Jag har inte läst boken, men av titeln att döma är det troligtvis en bok som vissa skulle beteckna som ”icke PK”. Men detta har i sammanhanget ingen som helst betydelse. Verksamhet baserad på svensk lagstiftning – exempelvis på grundlagen och bibliotekslagen – borde även ha viss betydelse för bland annat biblioteksväsendet i Sverige. Så även i Falköping. Samt för Kultur- och Fritidsnämndens beslut (om innehållet i ”mediaplanen” i nämnda kommun).

Men, men, grundlag och bibliotekslag bekymrade inte Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

Istället hade denna nämnd satt de demokratiska fri- och rättigheterna, som baseras på grundlagarna, på undantag. Detta till förmån för sin egen ”medieplan” (ett av de mer vildvuxna exemplen på hemmasnickrade ”värdegrunder”). Nämnden hade bland annat utarbetat nedanstående formuleringar som vägledning för bibliotekets verksamhet i Falköping. Som svar på en fråga från JO om varför biblioteket inte kunde tillhandahålla boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt” angavs följande:
”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller en ren faktabok.”

Del två
Detta är inte endast ”bara” absurt – det utgör även ett brott mot både grundlag och bibliotekslag
Och vad värre är – det utgör ett exempel på en metod att kringgå Sveriges viktigaste juridiska dokument – nämligen grundlagen! I sitt yttrande över Falköpings egenmäktiga förfarande yttrade sig Justitieombudsmannen (JO) bland annat på följande sätt:

”JO uttalar att biblioteken i sitt urval självklart inte behöver förhålla sig neutrala till brister i den vetenskapliga kvaliteten eller rena sakfel i en bok. Så länge ett yttrande inte är brottsligt finns det däremot inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram. Ett urval som sker på sådan grund står i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen. JO uttalar vidare att yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga. Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning.”

Kommentarer:
1. Ett bibliotek har ingen som helst rätt att sätta sig över grundlagen och bibliotekslagen genom ett ”hittepå-argument” om att det viktigaste kvalitetskriteriet är ”värderingar” och med detta som utgångspunkt omyndigförklara låntagare.
2. ”Värderingar” tillhör också det mest subjektiva som existerar och, som alla utom Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping känner till, och har också en tendens att förändras över tid. Låt mig tala ur hjärtat: citatet från ”mediaplanen” är bland det dummaste och förmyndarmässiga jag någonsin läst när det gäller officiella dokument.
3. JO skriver bland annat att så länge ett yttrande inte är brottsligt så finns det inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de åsikter eller värderingar som förs fram och om ett urval av böcker skulle ske på en sådan grund (bibliotekets egna åsikter och egna  värderingar) står detta i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning. Det står också i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap 9§ regeringsformen.

Bara för att förtydliga: regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar.

4. JO fortsätter ”yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga”.
4. Vidare: ”Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning”.

Del tre
Då inte alla förstår JO:s resonemang i punkterna 2, 3 och 4 ovan tänker jag (med tanke på vissa politiker) göra en  förenkling Ett bibliotek ska tillhandahålla böcker även om dessa innehåller åsikter som att alla människor inte har lika värde – så länge sådana uttalanden kan bemötas av andra människor (via exempelvis böcker och filmer) som anser att alla människor har samma värde. Låt oss ta ett exempel. Många välsorterade bibliotek (troligen inte Falköping) innehar boken ”Mein Kampf” av Adolf Hitler. Detta är helt i enlighet med både grundlag och bibliotekslag, OM samma bibliotek även innehar böcker som bemöter de åsikter som framförs Hitlers ”Mein Kampf”. Det är alltså kombinationen av böcker som förnekar människors lika värde, och förespråkar människors lika värde, som utgör grundtanken i en demokrati.

Detta bygger naturligtvis på en tilltro till den svenska befolkningens förmåga att avgöra vad som är rimliga, respektive orimliga, åsikter. Denna tilltro till befolkningen saknade dock Kultur- och Fritidsnämnden i Falköpings kommun. Detsamma gällde den minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå som, bland annat då en islamist hade beklagat sig, plockade bort ”Thilo Sarrazins” bok ”Feindliche Übernahme”.

Del IV.
Jag försvarade inte en viss bok mot en minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå våren 2019 – jag försvarade grundlag och bibliotekslag mot denna minoritet.

Skälet till att jag, just nu, vill lyfta fram denna vildvuxna flora av ”värdegrunder” – av tyckar- och åsiktsdokument, och speciellt det skräckexempel i form av ”medieplan” som Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping producerat, troligen alldeles själv – är att någon/några har hittat på att Umeå kommunfullmäktige ska diskutera tonen i debatten – inte endast i kommunfullmäktige – utan även på exempelvis bloggar borde föras.

Jag misstänker att detta beror på att islamisterna och deras medlöparna, försvararna av hedersförtryck och deras medlöpare, känner sig pressade bland annat av mig. (Jag glömde minoriteten på Stadsbiblioteket i Umeå).

DÄRFÖR vill jag betona att jag och övriga i Arbetarpartiet kommer att både försvara grundlagar som yttrande- och tryckfriheten – men också använda oss av yttrande- och tryckfriheten. Det är dessa grundlagar som utgör den självklara utgångspunkten för frågor som har med värderingar att göra.

Avslutning
Jag misstänker att kretsar, bland annat bland Umeå kommuns politiker, kommer att försöka inskränka yttrande- och tryckfriheten just genom att hänvisa till hemsnickrade ”värdegrunder” – och annan skit.

Det ligger i allmänintresset – åtminstone för de som försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige – att det som får sägas och inte sägas, det som får skrivas och inte får skrivas – baseras på de svenska grundlagarna.

Inte på sådana katastrofala försök att begränsa grundlagarna och därmed strypa yttrande- och tryckfriheten på det sätt som den auktoritära Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

För auktoritär är just vad denna nämnd är. Precis som den minoritet bland personalen som stödde att boken ”Feindliche Übernahme”  skulle plockas bort på Stadsbiblioteket i Umeå.

Vi ska bekämpa denna auktoritära trend med hjälp av yttrande- och tryckfriheten – som vi samtidigt ska försvara.

____________________________________

Seger mot lawfare!

Du som vill läsa om hur det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg,
Ann-Sofie Hermansson, besegrade de som utsatte henne för grov ”lawfare”
kan göra detta i Nya Arbetartidningen. Klicka här.