Välkommen.

Natten mellan den 9 -10 november 1938 trappade nazisterna i Tyskland upp våldet mot judarna. Detta har gått till historien som Kristallnatten. Den manifestation som hålls onsdag denna vecka arrangeras av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Arbetarpartiet.

Tommy Ringart, ordförande i Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige, är talare.
Först på Rådhustorget 17.00
Sedan i Folkets Hus 18.00, Sal Balder.

Slut upp!

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Kära läsare, nu måste jag be om ursäkt igen – för detta andra långa uppehåll. Efter det krävande valarbetet kommer Arbetarpartiet att genomföra en partikongress. Kongressen har skjutits upp på grund av pandemin. Så även om många av oss är lite ”trötta i benen” efter en ovanligt krävande valrörelse måste vi självklart genomföra vår kongress. Dels av formella-demokratiska skäl. Dels på grund av den epok som vi lever i.

Denna epok – som bland annat präglas av krig, kärnvapenhot, en pågående lågkonjunktur med rekordhög inflation, höjda räntor, hög arbetslöshet och ökade sociala klyftor samt global uppvärmning – understryker behovet av att lägga en fast politisk kurs. Detta, behovet att lägga en fast politisk kurs, kommer att vara den grundläggande uppgiften för vår kongress. Jag ser därför fram emot kongressen – även om förarbetet är krävande. Och tar tid. Det är arbetet inför kongressen som gjort att mina blogginlägg har varit sällsynta under en tid. Men nedgången i bloggandet är alltså bara tillfälligt. En kongress ger nämligen inspiration och ny kraft – även om förarbetet är krävande och tar tid. Det blir alltså desto fler blogginlägg en bit in i november.

Del ett
Inför riksdagsvalet uppmanade Arbetarpartiet väljarna att rösta emot det block som bestod av M, SD, KD och L. Däremot rekommenderade vi inte väljarna att använda något särskilt partis valsedel för att stoppa ”de fyras gäng” (Åkesson, Kristersson, Busch och Pehrson). Hade vi offentligt rekommenderat en särskild valsedel skulle detta ha tolkats som att AP stöder ett visst partis politik. Det kunde även ha tolkats som att vi har stött den politik som Stefan Löfvéns och Magdalena Anderssons olika regeringar har fört tillsammans med hela, eller delar av, sitt tidigare och (inför framtiden) tänkta regeringsunderlag. Men vi har definitivt inte stött försämringarna av LAS, skattesänkningarna på uppåt 70 miljarder, regerandet på tre borgerliga budgetar, den första försämringen av kollektivavtalen samt försöken att införa fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter – något som vi i AP såg som ett första steg mot marknadshyror.

Del två
Arbetarpartiet stödde alltså inget av de två politiska blocken i riksdagsvalet. I våra ögon representerar både Kristerssons block och Magdalena Anderssons block Sveriges eliter – de ekonomiska eliterna och de politiska. Men att blankrösta är inget alternativ, för ett politiskt parti, i ett riksdagsval. Vi ansåg därför att båda blocken måste bekämpas. Men vi ville bekämpa de två politiska blockens politik från olika utgångslägen – och med olika metoder.

1.Vi ansåg att det skulle vara lättare att skapa en bred folklig opinion mot en S-ledd regering – då en sådan regering inledde ett nytt angrepp på välfärdssamhället, löntagarna och de fackliga organisationerna – än att bygga upp en bred opinion mot det block som Kristersson ledde. Vi minns alla det ursinne som väcktes inom en rad fackförbund som var anslutna till LO då den S-ledda regeringen gav sig på LAS tillsammans med C och L. Så det S-ledda blocket ville vi bekämpa utifrån att det befann sig i regeringsställning. Vi planerade att, tillsammans med andra, göra allt för att starta en kampanj med basen på arbetsplatser, i fackföreningar och i bostadsområden riktad mot en S-ledd regerings angrepp på bland annat välfärdssamhället. Vi räknade med att kunna samarbete med bland annat oppositionella S-väljare, före detta S-väljare samt andra politiska riktningar.

2. Det M-ledda blocket ville vi bekämpa utifrån att det befann sig i opposition. Och det första steget var alltså att rösta emot detta politiska block. Vi försökte alltså bidra till att Kristersson block aldrig skulle få bilda regering och få den makt som detta innebär – men samtidigt lägga grunden för en fortsatt (och till och med intensifierad) opposition mot Magdalena Anderssons S-ledda block.  Arbetarpartiets inställning var alltså att båda blocken representerar Sveriges politiska och ekonomiska eliter – och att båda blockens politik därför måste bekämpas. Fast helst med S-blocket i regeringsställning och Kristerssons block i opposition.

Del tre
Nu vann SD, M, KD och L valet och regeringsmakten. För Arbetarpartiet innebär detta inte någon passiv väntan på att Kristerssons regering ska falla sönder på grund av inre motsättningar – vilket verkar vara Socialdemokraternas metod. Vi avvisar även den närmast hysteriska besvikelse som vissa i den ena falangen av Liberalerna ger uttryck för då vissa ledarskribenter antingen talar om att fascism i praktiken håller på att införas i Sverige eller då tidigare partiledare berättar att de faktiskt … gråtit!. Både skriken om fascism och talet om gråt går ut på samma sak: dessa liberaler vill för allt i världen inte ställas till svars för att de deltog i valrörelsen just för att deras block (som de anslöt sig till i sista stund) skulle vinna valet – väl medvetna om att det mesta pekade på att SD skulle bli blockets största borgerliga parti.

För Arbetarpartiet innebär valsegern för de fyras gäng att vi måste fördubbla våra ansträngningar i kampen mot Sveriges ekonomiska och politiska eliter. Återigen: passiv väntan typ S, utbrott om fascism i praktiken eller gråt lär inte orsaka statsminister Kristersson – och hans viktigaste parlamentariska stöd i form av SD – några större besvär.

Del fyra
För Arbetarpartiet är uppgiften idag densamma som före valet. Sveriges problem ska inte formuleras av något av de politiska block som båda representerar den ekonomiska eliten och den politiska.
Sveriges problem måste formuleras på följande sätt: Det krävs mer resurser till sjukvård, skola och omsorg. Det krävs att jobben, och välfärden i stort, försvaras. Arbetarpartiet kommer därför att ta initiativ – ensamma om så krävs, men gärna i samarbete med andra – för att bygga upp den breda folkliga opinion som är nödvändig. Dels för att de politiska och ekonomiska eliterna ska pressas att öka resurserna till sjukvård, skola och omsorger. Dels för att försvara jobb och välfärden i stort.

Detta innebär inte att Arbetarpartiet bortser från den ohållbara asylpolitik som har förts – och de väldiga problem som detta har inneburit i samhället. Vi har länge understrukit dessa problem och drivit en rad krav med anledning av dessa problem. Men detta får inte innebära att andra problem glöms bort. Och vi anser att en rad frågor närmast försvann i valrörelsen.

Avslutning
I början av 90-talet väntade inte S, passivt, på att Carl Bildts regering skulle falla sönder av sig självt. Den 6 oktober 1992, ganska exakt ett år efter de borgerliga partiernas valseger, lyckades S tillsammans med fackföreningarna kalla ut över 200 000 arbetare och tjänstemän i landsomfattande demonstrationer mot de krispaket som regeringen Bildt och Wibble lade fram. Kraftsamlingen inför dessa imponerande manifestationer började, nästan, omedelbart efter Socialdemokraternas valnederlag 1991.

Den metod som fackföreningarna och socialdemokraterna använde för 30 år sedan utgör en förebild för oss som vill försöka åstadkomma något. Idag och under de kommande åren. I kamp mot de politiska företrädarna för Sveriges ekonomiska och politiska eliter.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Kära läsare,
jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Den var en reaktion på valrörelsens urladdning i form av hårt politiskt arbete. 

Ofattbart

Den 27 september skrev Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman följande på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Jag har, tyvärr, träffat på denna attityd även på annat håll.

Det handlar om en alldeles speciell sorts idioti som tar sig uttryck i en sorts ”låtsas-rationalitet”. Dessa personer använder, inte sällan, en metod som går ut på att försöka reducera betydelsen av insatser av kärnvapen i krig på följande sätt:
a) en liten bomb,
b) en bomb,
c) en stor bomb,
d) en större bomb,
e) en ännu större bomb = atombomb.
Denna låtsas-rationella idioti hävdar att den enda skillnaden mellan konventionella bomber och kärnvapen handlade om antalet kiloton (tusen ton) trotyl. Plus lite strålning – som inte ska överdrivas. Men de debattörer som har gjort denna idiotiska låtsas-rationalitet till sin egen har fel.

Så in i helvete fel.

I. Det handlar ju ”bara” om taktiska kärnvapen
De två kärnvapen (atombomber) som USA använde mot de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i slutet av andra världskriget motsvarade sprängstyrkan hos 15-16 tusen ton (kiloton) trotyl respektive sprängstyrkan hos 21-25 tusen ton (kiloton) trotyl (Wikipedia). För den som vill ägna sig åt sifferexcersis kan nämnas att sprängstyrkan hos dagens s.k. taktiska kärnvapen kan variera mellan 0,3 kiloton trotyl till 100 kiloton trotyl. Detta innebär att dagens ”taktiska” kärnvapen kan vara 4 – 7 gånger kraftfullare än de atombomber som USA fällde över städerna Hiroshima och Nagasaki 1945.

Det är bland annat tanken att det ”bara” handlar om taktiska, och inte strategiska, kärnvapen som ligger bakom resonemanget hos Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman – och andra idiotiskt låtsasrationella – då han glatt kvittrande twittrar: ”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

II. Även strålskador
”… Mellan 90 000 och 120 000 (av en befolkning på 330 000) respektive mellan 60 000 och 80 000 (av 280 000) människor beräknas ha omkommit i Hiroshima och Nagasaki under de efterföljande två till fyra månaderna som en direkt följd av bomberna. Hälften av dödsfallen i vardera staden skedde det första dygnet.^[1][2] …
Förutom de som dog direkt vid detonationen och de som avled av akuta skador de närmaste åren efteråt finns en dosberoende överdödlighet i främst olika cancerformer hos dem som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. I den grupp av överlevande som följts sedan 1950 i det japansk-amerikanska forskningsprogrammet Radiation Effects Research Foundation^[15] har 19,5 procent (195 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer. I kontrollgruppen bestående av personer från Hiroshima och Nagasaki som inte befann sig där när atombomberna föll över städerna har 17,5 procent (175 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer^[16]. Den cancerform som uppvisar den största procentuella ökningen är leukemi där motsvarande siffror är 0,61 procent (61 av 10 000 personer) och 0,41 procent (41 av 10 000 personer), dvs en nära 50 procentig relativ ökning^[17]. Ju högre stråldos man utsatts för desto större är risken att den leder till cancer (dosberoende) och samma förhållande gäller ålder där överlevande barn löper en större risk att utveckla cancer än överlevande vuxna (åldersberoende).” (Wikipedia).

III. Det första kärnvapnet 2022
Nederlagen för de ryska styrkorna i Ukraina speglar USA:s väldiga militära överlägsenhet i förhållande till Ryssland. Några siffror från rustningarna år 2020 understryker USA:s militära överlägsenhet.
USA: 767 miljarder US-dollar
Ryssland: 67 miljarder US-dollar

Källa: Sipri, 2019 års penningvärde

Kommentar: USA:s militära överlägsenhet är långt större än den drygt elva gånger så stora militära budgeten för år 2020. USA:s militära budget var ännu mycket, mycket större i förhållande till den ryska 25 år tidigare (1995). USA:s militära överlägsenhet måste förstås utifrån den, över tid, ackumulerade skillnaden i militära rustningar mellan USA och Ryssland. USA:s överlägsenhet tar sig bland annat följande uttryck: a) en väldigt överlägsen vapenkvalitet, b) ett väldigt stort antal militära baser som inringar Ryssland från alla håll, c) en väldigt överlägsen militär underrättelsetjänst – inte minst genom USA:s rymdteknologi.

Denna amerikanska militära överlägsenhet är alltså en av de absolut viktigaste faktorerna till de nuvarande framgångarna för de ukrainska styrkorna i kriget. Och det kommer att ta tid – mellan 6 till 12 månader – innan den ryska mobiliseringen och omställningen av den ryska industrin kommer att göra den militära situationen mindre hopplös för Ryssland.

Innebörden av detta är följande: Ju längre det nuvarande konventionella kriget pågår – inom den tidsram på 6-12 månader som USA+Ukraina har på sig innan den ryska mobiliseringen och industriella krigsproduktionen ger resultat – desto sämre kommer det att gå för de ryska trupperna. Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet är ett exempel på den ryska militärens tilltagande hjälplöshet.

Den ryska regimen, med Putin i spetsen, har sannolikt förstått detta.

Därför satsar den ryska regimen allt på att få USA, och dess allierade inom Nato, att upphöra med sitt militära stöd till Ukraina. Det är också därför som Putins regim har inkorporerat fyra ukrainska regioner i Ryssland. Poängen med att annektera dessa ukrainska regioner är alltså att de, enligt Putins regim, nu utgör en del av själva Ryssland. Och om själva Ryssland hotas av ukrainsk militär, med amerikanska vapen och rådgivare, kan detta utgöra ett skäl för den ryska regimen att ”försvara” sig med bland annat kärnvapen! Alla aktörer vet att den ryska kärnvapendoktrinen kan tolkas på detta sätt.

Hotet att använda kärnvapen underströks ytterligare av Putin då han, i sitt tal den 21 september, underströk att USA har visat på möjligheten att använda kärnvapen i krig då landet fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i slutet på andra världskriget. Underförstått: kunde USA år 1945 kanske Ryssland kan år 2022!

Den fråga som då måste ställas är denna: Vad händer om USA beslutar sig för att USA+Ukraina ska tillfoga den ryska regimen ett oerhört förödmjukande nederlag. Detta genom att även driva bort de ryska militära styrkorna från Krimhalvön som den ryska regimen annekterade redan 2014? Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet måste sannolikt ses som en signal från Joe Biden och Vita huset till Putin och den ryska regimen om att just detta kan komma att ske.

Till saken hör att mellanårsvalet i USA ligger mindre än en månad bort – och det Demokratiska partiets president Joe Biden har all anledning att visa handlingskraft.

Om den ryska regimen hotas av ett nederlag så stort att de riskerar att förlora Krimhalvön, som i praktiken utgjort en del av Ryssland sedan 2014, kan detta vara det som leder Putins regim till att använda kärnvapen!

IV. Upptrappningens dynamik
Skulle den ryska regimen (i desperation över att exempelvis förlora Krimhalvön) beordra sin militär att använda kärnvapen i kriget i Ukraina, och den ryska militären verkställa denna order, kommer USA att slå tillbaka med alla konventionella vapen som dess väldiga krigsmakt besitter.

Detta kommer att radera ut hela den ryska krigsmakten – i första hand i Ukraina. I detta läge kommer Ryssland – som i princip har alla sina militära styrkor i Ukraina – att i praktiken vara helt försvarslöst. Situationen kommer att tvinga den ryska regimen att använda ett andra kärnvapen för att avskräcka andra eventuella fiender än USA+Ukraina. Eller för att avskräcka delar av dagens ryska federation från att lämna Ryssland.

Men kommer USA att kunna acceptera att den ryska regimen använder ett andra ryskt kärnvapen – utan att själva använda kärnvapen. Svaret på den frågan är, med stor sannolikhet, NEJ. Detta både av utrikespolitiska och inrikespolitiska skäl. Efter ett andra ryskt kärnvapen skulle USA tvingas markera genom att också använda ett kärnvapen. Men var?

I detta läge finns det inte längre någon idiotisk teori – utarbetad av de låtsas-rationella – som går ut på att det inte är någon (större) fara så länge det ”bara” handlar om ”taktiska” kärnvapen.

Om kriget gör att den ryska regimen, i desperation, använder kärnvapen kommer USA att slå tillbaka med all konventionell kraft. Detta kommer att radera ut den ryska krigsmakten. Ryssland tvingas i detta läge att slå tillbaka med det enda som står dem tillbuds – ett andra kärnvapen. Sedan är anden ute ur flaskan.

Kanske går det hela ännu fortare. Det jag har skrivit här är förutsägbart och har säkert redan utgjort ett scenario i otaliga krigsspel både i Ryssland och USA. Så varför inte slå till med alla kärnvapen direkt – varför trappa upp ett steg i taget – utgången blir ju ändå densamma.

V. Hur mycket kärnvapen finns det?
Enligt uppgifter från FN-förbundet UNA Sweden finns det över 13 000 kärnvapen i världen. Ryssland och USA har, föga överraskande, de allra flesta (6 370 respektive cirka 5 800). Enligt FOI skulle 1500 av Rysslands kärnvapen vara strategiska och kunna avfyras från en kontinent, exempelvis från Sibirien, och nå bland annat New York. USA beräknas ha lika många strategiska kärnvapen (ca 1500) som alltså skulle kunna avfyras från de nordliga delstaterna och nå exempelvis Moskva.

Detta innebär att USA och Ryssland skulle ha drygt 9 000 (bara) taktiska kärnvapen – att använda.

Avslutning – 50 %
Låt oss mot denna bakgrund återigen läsa orden från Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman från hans kvitter på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Några.

Denne Adam Cwejman speglar en uppfattning som är på modet bland vissa militära kretsar idag. Han skulle aldrig våga skriva detta själv. D Cwejmans åsikter är alltså på modet bland vissa militärer. Därför har de skaffat sig riktigt ”små” taktiska kärnvapen. Ni minns att jag i början av detta blogginlägg skrev att det fanns taktiska kärnvapen som ”bara” hade en sprängverkan som motsvarar 0,3 tusen ton trotyl.

Dessa militärer menar, på allvar, att det går att ”normalisera” användandet av taktiska kärnvapen på slagfältet. Och detta utan att den som förlorar kommer att trappa upp användandet av kärnvapen. Och slå till med allt. Direkt.

Låt oss säga att det finns 50 procents chans att de har rätt. Jag tror absolut inte på möjligheten att det går att normalisera kärnvapen på slagfälten – inte en chans! Men låt oss för debattens skull säga att det finns en chans, på 50 procent, att dessa militärer, och deras krigshetsande megafoner inom media, har rätt. Låt oss säga att det finns en 50-procentig chans att det går att använda taktiska kärnvapen på slagfältet – utan att det leder till att mänskligheten utplånas.

Tänk dig sedan att ditt barn har fått diagnosen cancer – och läkaren säger att chansen att ditt barn ska överleva är 50 procent. Vad skulle du tycka om det? Är det bra odds – eller dåliga? Överför sedan samma odds på 50 procent till alla barn samt till mänskligheten som helhet (7,9 miljarder människor). Fundera sedan på om du vill lägga ditt, din familjs och hela mänsklighetens öde i händerna på de strömningar inom militären som Adam Cwejman gör sig till tolk för.

Förlorar dessa låtsas-rationella, krigs-spelentusiaster, i uniform – så förlorar de mer än sina insatta pengarna. Det gör du också. Det gör alla 7,9 miljarder människor.

Känner du dig trygg?

PS. Det gamla arbetet för fred och nedrustning ”dog” då Socialdemokraterna ansökte om medlemskap i Nato. Det är dags att blåsa liv i denna rörelse igen – och samtidigt bredda kontakterna med, och fördjupa stödet till, de ryssar som fortsätter kampen mot den ryska regimens krig. DS.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Utsläppen av koldioxid bidrar till klimatuppvärmningen. Dessa utsläpp drabbar hela världen. Utsläppen av kvävedioxid är skadliga för människors hälsa. De drabbar bland annat umeborna. För höga halter av kvävedioxid i luften ökar risken för:
* lungcancer,
* hjärt- och kärlsjukdomar,
* astma och allergier,
* demenssjukdomar som Alzheimers!

Del ett
Tittar vi bakåt i tiden till åren 2018 och 2019 var det fem respektive sju kommuner i landet som släppte ut för mycket kvävedioxid. Sedan skedde en förbättring. Åren 2020 och 2021 var det bara en kommun i Sverige som överskred miljökvalitetsnormen när det gäller utsläppen av kvävedioxid.  Det var Umeå. Låt mig förtydliga: Umeå var den enda kommunen i hela Sverige som inte klarade miljökvalitetsnormen när det gäller koncentrationen av kvävedioxid.

Umeå. Mer utsläpp…

Del två
Det kan vara lätt att tro att ”industriella” verksamheter som exempelvis asfaltverket på Västerslätt skapar problemen. Men problemen i Umeå skapas av trafiken. Under många årtionden har situationen varit värst längs Västra Esplanaden. Miljökvalitetsnormen mäts på års-, dygns- och timbasis. Det är tillåtet att överskrida miljökvalitetsnormen vid sju (7) tillfällen på dygnsbasis under ett år. Inte mer. Umeå kommun har aldrig klarat miljökvalitetsnormen för kvävedioxid på dygnsbasis sedan mätningarna inleddes 2003 (se tabell). Och det var inte bättre innan mätningarna inleddes.

Del tre
Men koncentrationen av kvävedioxid är inte bara ett problem längs V:a Esplanaden. Koncentrationen är farligt hög inom hela centrumfyrkanten. Speciellt hög och farlig blir koncentrationen av kvävedioxid under kalla vinterdagar. Problemen med utsläpp från trafiken har varit kända av Umeå kommuns politiker och tjänstemän ända sedan slutet av 1960-talet! Tyvärr har viljan att göra något åt problemen varit provocerande liten.

Provocerande liten.

Del fyra
Sedan tanken på samordnad varudistribution först togs upp 2007 har en majoritet i kommunfullmäktige motsatt sig förslaget. Samordnad varudistribution innebär att antalet lastbilar som cirkulerar runt och lossar varor i kommunens centrala delar minskar – och därmed minskar även utsläppen av både kvävedioxid och koldioxid.

I Linköping innebar den samordnade varudistributionen att utsläppen från tung trafik minskade med ca 50 procent! Under senare år har en rad kommuner, bland annat åtta kommuner bara i Stockholmsområdet, infört samordnad varudistribution – i den egna verksamheten. Detta skulle även Umeå kommun kunna göra. Med kort varsel.

Avslutning
Stadsplaneringen måste ges en ny och mycket mer aktiv roll i Umeå kommuns utveckling. Stadsplaneringen måste ha det uttalade syftet att minska utsläppen av växthusgaser. Det går inte att fortsätta att placera trafikalstrande verksamheter som exempelvis badhuset Navet i centrala Umeå. Arbetarpartiets förslag, då det begav sig, var att badhuset Navet skulle läggas utanför centrum.

Det måste också höra till stadsplaneringens uppgifter att bevara särskilt viktiga grönområden. Till dessa särskilt viktiga grönområden hör bland annat Hamrinsberget, området vid älven nedströms Backens kyrka, Nydalasjön samt Stöcksjön.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Aldrig har två militära stormakter hotat varandra med kärnvapen på det sätt som Ryssland och USA gör idag. Inte sedan Kubakrisens dagar. Att sedan regimen i Ryssland beslutat annektera fyra ukrainska regioner – Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Kherson – understryker att världen befinner sig i en av de allvarligaste situationerna sedan 1962. Det var då som världen stod på randen till ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen i samband med Kubakrisen. Situationen tillspetsas nu ytterligare av att Ukraina har ansökt om medlemskap i Nato. Hotet av ett kärnvapenkrig måste börja tas på allvar.

Del ett
Den 21 september sa Putin att Ryssland ska mobilisera uppåt 300 000 ”reservister” för kriget i Ukraina. Senare har det visat sig att det handlar om en större mobilisering än så. Putin sade även att den ryska industrin/ekonomin ställs om för krigets behov. Samtidigt tas steg för att hindra ryssar från att lämna Ryssland. I sitt tal angrep Putin inte längre, främst, Ukraina (även om Ukraina också angreps). Den ryske ledarens udd var istället främst riktad mot ”västmakterna” – mot USA och EU! Och Putins skarpaste udd var riktad mot västmakter även då han tillkännagav annekteringarna av de fyra ukrainska områden där så kallade ”folkomröstningar” har ägt rum.

Del två
Putins angrepp på ”väst” överraskar inte de som följt händelseutvecklingen. Militärt är det nämligen Ryssland och USA som står mot varandra i Ukraina. Visserligen utkämpas striderna, geografiskt, i Ukraina. Och de som dör – soldater och civilbefolkning – är ukrainare och ryssar. Men militärt sett är det styrkan hos USA:s vapensystem och träning, USA:s militära taktik och underrättelsetjänst som mäts mot Rysslands vapensystem och träning, Rysslands militära taktik och underrättelsetjänst. Militärt sett är det främst USA och Ryssland som står mot varandra – i Ukraina.

Men kriget är också ekonomiskt och kulturellt. En kort tid efter Rysslands angrepp på Ukraina tog USA ifrån Ryssland kontrollen över mellan hälften och två tredjedelar av Rysslands valutareserv. Denna uppgick till ca 650 miljarder dollar! Detta faktum uppmärksammas sällan i Sverige. Utanför Sverige, däremot, kallades detta för ekonomisk krigföring. Denna andra front, skapad av USA redan för ett halvår sedan, var riktad mot Ryssland och syftade till att föröda detta lands ekonomi. Till detta kommer den kulturella bojkotten av Ryssland. Både militärt, ekonomiskt och kulturellt befinner sig främst USA och Ryssland involverade en allt hårdare kraftmätning. Därför kom angreppet på ”väst”, i Putins tal den 21 september, inte som någon överraskning. Angreppet var fullt logiskt utifrån konfliktens militära, ekonomiska och kulturella natur.

Del tre
Det är mot denna bakgrund som vi ska förstå det som nu händer. Låt oss börja med kärnvapenhotet. I sitt tal den 21 september förde Putin fram de tydligaste hoten hittills om att Ryssland kan komma att använda kärnvapen. Den ryske presidenten underströk att Ryssland är en kärnvapenmakt och att de styrande i Ryssland är beredda att använda alla till buds stående medel i syfte att försvara ryskt territorium. Putin avslutade denna fas av sitt tal med orden: ”detta är ingen bluff”. Och vad den ryska regimen anser vara ryskt territorium har precis utökats med fyra ukrainska områden!

USA:s nationella säkerhetsrådgivare, Jake Sullivan, svarade nästan omedelbart på det ryska hotet om att använda kärnvapen. Sullivan uttalade sig på den amerikanska administrationens vägnar då han bland annat uttryckte sig på följande sätt: “Any use of nuclear weapons will be met with catastrophic consequences for Russia” (ungefär: all användning av kärnvapen kommer att få katastrofala följder för Ryssland).

Återigen: Dessa ömsesidiga hot, mellan administrationen i USA och regimen i Ryssland, om att använda kärnvapen saknar motsvarighet sedan Kubakrisen 1962. Detta måste tas på allvar. Men svenska experter – politiker och media, militärer och andra – verkar inte alls förstå allvaret. De flesta svenska ”experter” fnyser, helt plötsligt, åt Putins vapenmakt. De verkar utgå ifrån att den ryska regimen bluffar. Detta är samma ”experter” som gjorde sitt bästa för att skrämma alla svenskar med den ”ryska björnen” för bara ett halvår sedan.

Del fyra
Värst är att experterna inte verkar förstå den djupare innebörden av vad som nu kan hända i Ryssland. Den väldiga omställning som pågår i Ryssland verkar huvuddelen av politiker och media, militära och andra ”strateger”, endast förmå tolka i förhållande till det militära kriget i Ukraina. Men det som pågår i Ryssland kan få en mycket, mycket, djupare innebörd.

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 infördes en kapitalistisk marknadsekonomi även i Ryssland. Sättet på vilken kapitalismen infördes innebar dock en plundring av statlig egendom som var näst intill ofattbar. Ofattbar var även den koncentration av förmögenheter och makt som kom att samlas i ett väldigt litet antal händer. I oligarkernas händer. Innebörden av detta är att det sociala skikt som bär upp den ryska kapitalismen är mycket tunt och litet. Och därmed också mycket svagt.

Till skillnad från vad många av medias propagandister tycks tro är Putin inte någon sorts socialist. Inte alls. Putin stöder den ryska kapitalismen. Precis som Boris Jeltsin före honom. Det var därför som Putin – i det tal han höll den 24 februari då han förklarade varför Ryssland inledde specialoperationen mot Ukraina – angrep Lenin och bolsjevikerna! Putin påstod att det var Lenin och bolsjevikerna som hade ”skapat” Ukraina. Detta stämmer naturligtvis inte. Men Putins angrepp på Lenin och bolsjevikerna understryker att han, och dagens ryska regim, inte har något med någon form av socialism att göra.

Del fem
Däremot skulle Putin, ofrivilligt, kunna avskaffa kapitalismen i Ryssland! Putin och hans regim kan komma att avskaffa kapitalismen i Ryssland. Men inte som resultatet av en medveten plan utan istället som resultatet av en rad improvisationer. Det ökade trycket utifrån och inifrån kan leta till en åtgärd som vars effekter i sin tur tvingar fram nästa åtgärd, o s v. Den ryska kapitalismen vilar på ett så litet, och därmed så svagt, socialt skikt. Därför behövs ”endast” följande fyra stora omställningar:
1. Införande av undantagstillstånd,
2. Allmän mobilisering,
3. Övertagande av de viktigaste av de över 1000 företag som lämnat Ryssland,
4. Omställning av industrin och ekonomin i övrigt till en, planmässig, krigsproduktion av vapen och livsmedel.

Kommentar: Flera av dessa omställningar har redan påbörjats. Det pågår förberedelser för ett förbud att lämna Ryssland – vilket visar att ett undantagstillstånd kan vara nära förestående. Det som ännu hindrar en allmän mobiliseringen är sannolikt regimens oförmåga rent praktiskt i kombination med befolkningens motvilja. Men riktningen går mot allmän mobilisering. Ett stort antal företag har redan övertagits. Och i Putins tal den 21 september förklarade han att industrin och ekonomin skulle stå till krigsmaktens förfogande.

Detta kan, oavsiktligt från Putins sida, leda till att kapitalismen i Ryssland avskaffas. Återigen: Detta på grund av att det sociala skikt som bär upp kapitalismen i Ryssland är så tunt, litet och därmed svagt. Oligarkernas legitimitet är mycket svag.

Del sex
Missar händelse av världshistorisk betydelse. Få om ens någon svensk ”specialist” – politisk eller medial, militär eller annan – verkar ha ägnat en tanke åt den djupare betydelsen av den omvandling som kanske pågår i Ryssland. Dessa ”specialister” verkar tolka det som händer i Ryssland endast utifrån om det skulle kunna få någon omedelbar betydelse vid något frontavsnitt i Ukraina. Eller inte. Detta innebär att ”specialisterna” kan missa en process av världshistorisk betydelse!

Det som orsakade det ”kalla krig” som nästan ledde fram till en kärnvapenkonflikt mellan USA och Sovjet i samband med Kubakrisen 1962 var motsättningen mellan två ekonomiska – sociala system. I USA var, och är, företagen och bankerna ägda av det sociala skikt i samhället som brukar kallas för borgerligheten. I Sovjetunionen var borgerligheten upplöst och de stora företagen och bankerna var ägda av staten. I USA existerade en kapitalistisk marknadsekonomi. I Sovjetunionen var marknaden huvudsakligen ersatt av en planmässig produktion. Dessa två skilda system gjorde motsättningarna mellan USA och Sovjetunionen alldeles särskilt hårda och hotade gång på gång att leda till krig. Och 1962 hotade dessa motsättningar att leda ett kärnvapenkrig!

Avslutning
Hotet av ett allmänt krig, med kärnvapen, måste tas på allvar. Det som alla borde uppmärksamma är kombinationen av den inledda omställningen av Ryssland – som kan leda till att kapitalismen avskaffas – och upptrappningen av kriget i Ukraina där hoten om att använda kärnvapen har blivit allt allvarligare. Skulle den av Putin ledda regimen pressas att ställa hela Ryssland på krigsfot – genom att planmässigt börja producera vapen och livsmedel och i samband med detta överta oligarkernas tillgångar – och därmed (oavsiktligt) avskaffa den svaga ryska kapitalismen kommer samma situation att uppstå som i samband med Kubakrisen 1962. Två oförenliga ekonomiska-sociala system kan komma att ställas mot varandra – USA och ett post-kapitalistiskt Ryssland – där ingen av de båda systemens ledare anser sig ha råd att backa.

Ukraina har alltså ansökt om att få bli medlem i Nato! Skulle detta beviljas närmar sig världen samma avgrund som 1962. Det är dags för krigshetsarna att sluta gapa.

*Skulden för utbrottet av kriget i Ukraina ligger på den ryska regimen,
*Skulden för den eskalering som sker ifall Ukraina blir medlem i Nato ligger även på USA och EU.
Ett allmänt krig med kärnvapen hotar att bli en realitet.

Ryssland behöver en ny revolution – mot Putin.
USA med.

Ska du bidra
till en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Den proteströrelse som vuxit fram i Iran är den största som skakat den iranska diktaturen sedan 2019 och förtjänar stöd och respekt. Protesterna är ett uttryck för det växande motståndet mot diktaturens förtryck och tilltagande misskötsel av samhället. Det är kvinnorna som går i spetsen och tvånget att bära slöja utgjorde den tändande gnistan och symbolen. Detta tvång infördes så sent som 1980 och motståndet mot detta har alltid varit utbrett i Iran.

Del ett
Protesterna inleddes efter att Mahsa Amini, en 22-årig kurdisk kvinna, misshandlats så svårt av den iranska regimens moralpoliser att hon avled. Moralpolisen hade gripit Amini då de ansåg att hon bar sin slöja fel. Efter Aminis begravning den 17 september genomfördes väldiga demonstrationer i den kurdiska delen av Iran. Men protesterna spred sig snabbt till över 80 städer runt om i hela landet.

Del två
Demonstranterna har ropat slagord som ”kvinnor, liv, frihet” och ”död åt diktatorn”. Ett återkommande inslag i protesterna har varit att kvinnor bränt sina slöjor och även klippt av sig sitt hår. På många håll har demonstranterna slitit ned eller bränt upp bilder på den nuvarande storayatollan Khamenei och den tidigare storayatollan Khomeini. Dessa två ledare personifierar den brutala religiösa diktatur som styrt Iran sedan revolutionen 1979. Allt fler iranier vågar nu protestera mot regimen. Detta trots att över 1 000 människor fängslats och uppåt 100 har dödats sedan protesterna inleddes den 17 september.

Avslutning
Dagens proteströrelse måste ses mot bakgrund av flera år av växande missnöje mot regimen. År 2019 svepte väldiga protester över hela landet till följd av stigande priser på bland annat bränslen. Tidigare i år demonstrerade boende främst på den iranska landsbygden mot stigande matpriser och vattenransonering.

Vi vet inte om dessa protester innebär slutet för den islamistiska diktaturen i Iran. Men protesterna kan mycket väl utgöra början till slutet.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste
du även engagera dig under de 1460
dagarna till nästa val.
__     __     __

Ingress
Sverige står inför ett regeringsskifte. Valets stora vinnare var SD. Åkessons parti fick 20,5 procent av rösterna vilket innebar en ökning med hela 3,0 procentenheter jämfört med förra valet. Även Socialdemokraterna gick framåt. Partiet fick 30,3 procent vilket innebar en ökning med 2,0 procentenheter jämfört med för fyra år sedan. Men medan SD var valets stora vinnare gjorde S sitt näst sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes! Detta är en av de viktigaste faktorerna i en valanalys.

En andra viktig faktor är följande: Socialdemokraternas ökning skedde på bekostnad av det egna, tänkta, regeringsunderlaget. S ökade alltså i jämförelse med katastrofvalet 2018. Men samtidigt minskade MP, V och C med totalt 2,4 procentenheter. Som block betraktat gick dessa fyra partier bakåt med 0,4 procentenheter i jämförelse med förra valet. S-blocket förlorade alltså fler väljare, över blockgränsen, än vad man självt lyckades vinna.

Socialdemokraternas misslyckande bestod främst i att partiet inte lyckades återvinna arbetarväljarna från Sverigedemokraterna. Istället försvagades stödet för S, ytterligare, bland arbetarväljarna samtidigt som stödet fortsatte att växa för SD. Bland de som uppger sig vara arbetare röstade 32 procent på S i årets val medan 29 procent röstade på SD. För fyra år sedan låg stödet för S på 34 procent bland arbetarna medan stödet för SD låg på 24 procent (Svt:s väljarundersökning).

Del ett
S förlorar regerings-positionerna – inte regerings-makten
De flesta analyser utgår ifrån att Socialdemokraterna nu tvingas lämna ifrån sig regeringsmakten. Men sanningen är att S aldrig riktigt har återerövrat den makt som följer av ett regeringsinnehav sedan partiet förlorade regeringsmakten till den av Reinfeldt ledda Alliansen 2006.

Efter valet 2014 tog det tre månader av förhandlingar innan Decemberöverenskommelsen (DÖ) slöts och Socialdemokraterna och koalitionspartnern MP fick fast mark under fötterna. Under hösten efter valet hade S+MP:s budgetförslag fallit och Stefan Löfven tvingades inleda sin tid som statsminister med en budget utarbetad av allianspartierna. Regeringen fick alltså inte majoritet för sitt eget budgetförslag! Detta berodde på att både de fyra allianspartierna och SD röstade emot.

De långdragna förhandlingarna efter valet 2014 handlade huvudsakligen dels om hur inflytandet för det tidigare nazistiska partiet SD skulle minimeras, dels om vilka politiska kompromisser Socialdemokraterna var beredda att göra för att kunna regera. Redan för åtta år sedan började alltså S kompromissa med själva regerings-makten för att kunna besätta regerings-posterna.

Detta mönster återupprepades efter valet 2018. Då tog det hela fyra månader av förhandlingar innan Stefan Löfven kunde väljas till statsminister genom det s.k. Januariavtalet. Återigen handlade förhandlingarna huvudsakligen om två saker:
* Hur inflytandet för Sverigedemokraterna skulle minimeras,
* Vilka politiska kompromisser som S var beredda att göra för att få förlänga sitt innehav av regerings-posterna.

Del två
Regeringsbildningen efter valet 2018 var dömd att misslyckas. Förhandlingsuppgörelserna efter valen 2014 och 2018 var möjliga eftersom inget av de forna allianspartierna då ännu var berett att ingå ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna. Men allt tydde på att den regeringsbildning som skedde efter valet 2018 var dömd att misslyckas. Låt oss nämna några av skälen.

1. I valet hade S och MP tillsammans fått stöd av färre än en tredjedel av väljarna. Samtidigt hade den samlade borgerliga oppositionen (de forna allianspartierna och SD) tillsammans fått stöd av nästan 60 procent av väljarna,
2. Återigen fälldes S+MP:s budgetförslag och regeringen tvingades styra med en M+KD-budget,
3. De olika partier som möjliggjorde att Stefan Löfven ”tolererades” som statsminister stod för sinsemellan oförenliga krav.
Centern och Liberalerna ville bl a försämra lagen om anställningsskydd (LAS) och ta steg mot marknadshyror. Vänsterpartiet hotade att fälla regeringen om den gav efter för C och L i dessa frågor.

I detta läge borde Socialdemokraterna ha avgått.

En minoritetsregering som inte får igenom sin egen budget och som har färre än en tredjedel av mandaten i riksdagen och av väljarna bakom sig saknar legitimitet. Kombinationen av att S hade gjort sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes, och kraven från C och L på eftergifter av långt gående ideologisk natur, pekade på att Socialdemokraterna borde ha satsat på en comeback i valet 2022 efter en mandatperiod i opposition. Ett annat alternativ kunde ha varit att utlysa ett extraval i början av 2019.

Argumenten emot en avgång, med eller utan ett extraval, var att S då skulle ha överlämnat makten till en borgerlig regering. Men, som vi inledde med att säga, Socialdemokraterna har aldrig riktigt återerövrat regerings-makten utan främst regerings-positionerna. Under de två mandatperioder som gått har Socialdemokraterna regerat med borgerliga budgetar under tre av åtta år (2015, 2019 och 2022). Partiet har allvarligt försämrat anställningsskyddet, påbörjat en uppluckring av kollektivavtalen, sänkt skatten med nästan 70 miljarder och försökt ta de första stegen mot marknadshyror! Trots att S har gjort precis allt för att klamra sig fast vid regerings-positionerna befinner sig partiet idag, lik förbannat, i opposition…

Del tre
S klarade inte av att återerövra arbetarväljarna från SD. Socialdemokraterna förlorade valet på grund av att partiet inte kunde återerövra arbetarväljarna från SD. Och hur skulle S ha kunnat göra det när de bland annat gett sig på anställningsskyddet – arm i arm med Sveriges mest fackföreningsfientliga partiledare (Annie Lööf)?

Det finns naturligtvis även andra förklaringar till att Socialdemokraterna fortsätter att förlora arbetare till SD. Att partiet ”inte såg det komma” när det gäller den bristande integrationen, framväxten av parallella samhällsstrukturer och skjutningarna har naturligtvis spelat en viktig roll. Dessa frågor borde utgöra en utgångspunkt för en kritisk eftervalsdebatt inom S. Och det är i dessa frågor som S måste utforma konkreta krav för att kunna bedriva en framgångsrik opposition med sikte på att vinna tillbaka arbetarväljarna från SD i valet 2026.

Avslutning
Kraftsamling krävs – som efter valnederlaget 1991. Idag skulle Socialdemokraterna kunna göra samma sak som efter förlusten av regeringsmakten 1991. Efter valnederlaget började partiet, tillsammans med LO-facken, att kraftsamla. Den 6 oktober 1992 genomfördes landsomfattande demonstrationer mot högerregeringen under Carl Bildt och Anne Wibble. Över 200 000 människor deltog. Men idag kommer inga signaler om kraftsamling mot Ulf Kristerssons block – i vilket SD utgör största parti. Istället för en kraftsamling mot den nya regeringens signaler om nya angrepp mot offentliga sektorn via skattesänkningar och antifacklig lagstiftning fortsätter Magdalena Andersson samarbetspolitiken gentemot borgerligheten – även i oppositionsställning!

I samband med att Andersson mötte media efter att ha avgått som statsminister gjorde hon följande utspel: ”Om M vill samarbeta med mig så står min dörr öppen”. Den tuffa attityden gentemot moderatledaren och regeringsbildaren Ulf Kristersson står istället SD för. I en intervju i DN säger Jimmie Åkesson att SD kommer att gå i opposition om Kristersson skär i a-kassan!

Om denna ”arbetsfördelning” mellan ledaren för S och ledaren för SD blir bestående kommer Socialdemokraterna varken att återerövra regeringsmakten eller regeringspositionerna 2026.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste
du även engagera dig under de 1460
dagarna till nästa val.
__     __     __

Ingress
Under arbetet med en analys av riksdagsvalet vill jag publicera två korta kommentarer. Kommentarerna handlar dels om Arbetarpartiets valresultat i Umeå. Dels om ”Alternativ för Sverige” – en del av den högerextrema myllan som jag anser att det är väldigt viktigt att bekämpa i syfte att isolera.

Del ett
Arbetarpartiet gick om KD i den slutliga röstsammanräkningen för Umeå kommun.
Men detta borde ha varit klart redan på valnatten. Skälet till att så inte var fallet heter Holmsund västra. Eller, rättare sagt, valförrättarna i Holmsund västra. I detta valdistrikt skedde nämligen misstag som inte får ske. Först hamnade hela 47 av Arbetarpartiets röster under ”övrigt” just i Holmsund västra. I alla andra 73 valdistrikt i Umeå kommun klarade valförrättarna av att särredovisa våra röster. Detta är ett krav som kan ställas. Årets val var det tredje där namnet ”Arbetarpartiet” har funnits med. Dessutom: Jag har toppat valsedlar i hela sju val.

Sedan: Ännu värre var det att valförrättarna i just Holmsund västra (av allt att döma) verkar ha tagit 53 av Moderaternas valsedlar och lagt dessa bland KD:s valsedlar! Något liknande skedde inte heller det i något annat av de 73 valdistrikten i Umeå kommun. Agerandet från de ansvariga valförrättarna i Holmsund västra måste synas i sömmarna. Denna typ av misstag är inte acceptabla.

Del två
Jag vill fortsätta att upplysa mina läsare om ”Alternativ för Sverige” (AfS).
Därför skriver jag ytterligare ett blogginlägg om högerextrema AfS.

Först: Alternativ för Sverige (AfS) gick bakåt i årets riksdagsval.
*I hela riket tappade AfS nästan var femte väljare och slutade på 16 646 röster (i förra valet fick de nästan 20 300 röster).
*I Västerbotten tappade AfS över var fjärde väljare i riksdagsvalet och slutade på 415 röster (mot drygt 560 röster 2018).
* I Umeå tappade AfS också över var fjärde väljare och slutade på 222 röster (mot 305 röster för fyra år sedan).
Denna tillbakagång gläder alla oss som bekämpar högerextremistiska och rasistiska idéer och organisationer.

Del två B
Det finns nazister i organisationen Alternativ för Sverige. Dessa nazister använder sig av en ”tvättmetod”.

Ekonomiska gangsters brukar tvätta sina pengar i skumma företag. Inom de nazistiska och högerextrema kretsarna används också metoden att tvätta. Bland annat kandidater. En av de skumma organisationerna i den nazistiska och högerextrema miljön kallar sig för ”Det fria Sverige”.

Tvättningen går till på följande sätt: Det fanns personer som kandiderade för AfS i årets val som hade kopplingar till nazismen. Men detta ville Alternativ för Sverige dölja. Det är här som organisationen Det fria Sverige kommer in. Det Fria Sverige grundades av personer med bakgrund i två direkt nazistiska organisationer:
a) Nordiska motståndsrörelsen (NMR),
b) Svenskarnas parti (SvP).

Det fria Sverige, däremot, har aldrig varit en öppet nazistisk organisation. Därför vandrar tvättäkta nazister över – från bland annat Nordiska motståndsrörelsen och Svenskarnas parti – via Det fria Sverige till Alternativ för Sveriges valsedlar! Antagligen anser Alternativ för Sverige att det skulle se alltför illa ut om kandidaterna på deras valsedlar kom direkt från öppet nazistiska organisationer som NMR och SvP. Det skulle antagligen också se alltför illa ut om kandidaterna på Alternativ för Sveriges valsedlar var dubbelanslutna (både medlemmar i AfS och i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti). Men genom att ta ”vägen över” Det fria Sverige kan alltså nazister hamna på AfS valsedlar. Och det går också, med största sannolikhet, att både vara medlem i AfS och i Det fria Sverige.

Det Fria Sverige tvättar alltså nazister – bland annat åt Alternativ för Sverige.

Del två C
Några andra upplysningar om partiet Alternativ för Sverige:
* företrädare för AfS för fram antisemitiska (anti-judiska), rasistiska, konspirationsteorier,
* AfS vill avskaffa brottsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”,
* Partiledaren Gustav Kasselstrand har uppgett att minst en miljon invandrare skulle lämna landet med AfS politik – något som huvudsakligen skulle ske med tvångsmedel,
* Vice partiledaren i AfS (tidigare ordförande i Sverigedemokraterna!) Mikael Jansson reste år 2018 till Syrien och träffade diktator Bashar al-Assads närmaste män. Jimmie Åkessons föregångare som ordförande i SD, Mikalel Jansson, uppgav att han skulle diskutera ”återvandring” med Syriens diktators närmaste män.

Avslutning
Alternativ för Sverige röjer inte endast väg för högerextrema åsikter. AfS röjer även väg för nazistiska åsikter via ”tvättade” nazister. Det är, naturligtvis, glädjande att antalet som röstade på denna medlöpar-organisation minskade i Sverige, Västerbotten och i Umeå. Men 222 avgivna riksdagsröster i Umeå, 415 avgivna dito i Västerbotten och 16 646 röster för AfS i hela Sverige är, naturligtvis, åt helvete för många.

* AfS åsikter måste bekämpas aktivt.
* Syftet med en politiska kampanj måste vara att isolera AfS
samt pressa tillbaka högerextremister, rasister och nazister i allmänhet.

Ingress
Den 18 aug höll det högerextremistiska partiet ”Alternativ för Sverige” (AfS) ett offentligt möte på Renmarkstorget i Umeå. Huvudattraktionen var partiordförande Gustav Kasselstrand. Jag ska strax återkomma till denne.

Del ett
Den första och största frågan för AfS är att invandrarna ska ”återvandra”. Enligt detta parti ska kriminella, bidragsberoende, de som ljugit om sin identitet och de som inte velat anpassa sig återvandra. Men även invandrare som arbetar, är skötsamma och har anpassat sig ska inte vara säkra på att få ”stanna för all framtid”, skriver AfS, på sin hemsida. Detta öppnar för nyckfulla beslut – utan all rättssäkerhet.

Del två
Till min stora förvåning ser jag en man som är gift med en kvinna från Filippinerna bland den handfull åhörare som står och lyssnar på ordförande Kasselstrand. Tillsammans med mannen finns hans, och den filippinska kvinnans, gemensamma son. En tillfällighet? Var far och son kanske endast nyfikna åhörare som råkat hamnat fel?

Tyvärr inte. Den 11 september lade både mannen och hans son ut valsedlar på vallokalerna för det högerextremistiska partiet  Alternativ för Sverige. De arbetar båda för ett parti vars politik (om AfS skulle vinna folkligt stöd) öppnar för att mannens fru, som alltså är pojkens mor, löper risken att tvingas ”återvandra”.

Klipp
Här kommer ett klipp på det tio-tal umebor som lyssnade på Kasselstrand. Mannen finns bland dessa tio. Efter klippet ska jag beskriva Gustav Kasselstrand samt ursprunget till Alternativ för Sverige.

Se video här

Del tre
Gustav Kasselstrand uteslöts av SD:s ledning i april 2015. Han hade då, bland annat, varit politisk sekreterare för SD:s riksdagsgrupp under nästan två år. Kasselstrand var vid tiden för sin uteslutning förbundsordförande för SD:s ungdomsförbund Sverigedemokratisk ungdom (SDU). Denna post hade han innehaft från februari 2011 till sin uteslutning drygt fyra år senare.

Skälet som SD:s ledning uppgav för uteslutningen av Kasselstrand var att denne, tillsammans med andra inom SDU, hade odlat och hemlighållit sina kontakter med bland annat ”Nordisk ungdom”.

Nordisk ungdom
Vad är Nordisk ungdom för organisation? ”Statens medieråd bedömde Nordisk Ungdom som en radikalt högerpopulistisk organisation som knöt an till ”den fascistiska ideologins tankefigur” och inkorporerade ”ideologiska element och politiska strategier från den italienska sociala fascismen” som de anpassade till ett svenskt sammanhang. Nordisk Ungdoms lokal Stacken i Täby var enligt Medierådet det första fascistiska sociala centret i Sverige…” (Wikipedia).

Mer om Nordisk ungdom
Organisationen bildades 30 januari 2010. Datumet 30 januari var ingen tillfällighet. Det var den 30 januari som Hitler och nazisterna tog över makten i Tyskland 1933! Namnet Nordisk ungdom är lånat från en svensk nazistisk ungdomsorganisation som bildades på 1930-talet.

Bland de som (återigen) bildade en organisation med namnet Nordisk ungdom fanns folk som hade lämnat det tidigare nazistiska partiet Sverigedemokraterna. Det handlade om personer som ansåg att SD, årgång 2010, hade blivit för tama politiskt sett! Nordisk ungdom använde våld i sina aktioner. Våldet riktade sig bland annat mot afghanska flyktingar och mot Stockholm Pride. Flera medlemmar i Nordisk ungdom dömdes för brott i samband med organisationens olika aktioner.

Gustav Kasselstrand uteslöts alltså för att han hade odlat och hemlighållit sina kontakter med Nordisk ungdom. Men även för att han hade  skyddat medlemmar i Nordisk ungdom som samtidigt varit medlemmar i SD:s ungdomsförbund SDU.

Del fyra
Sverigedemokratisk ungdom (SDU). Under flera år försökte ledningen inom SD reformera sitt ungdomsförbund. Detta genom att utesluta nazister och andra högerextremister – en och en. Men SD-ledningen tvingades att ge upp detta försök. Det fanns helt enkelt för många nazister och högerextremister inom SDU. Inför Sverigedemokraternas kongress (Landsdagar) som hölls i slutet på november 2015 gav SD upp försöken att reformera sitt ungdomsförbund. Istället klippte SD alla band med SDU. Detta skedde i september 2015.

SD tvingades därefter börja bygga upp ett nytt ungdomsförbund. De som valde att stanna kvar i det ungdomsförbund (SDU) som Kasselstrand hade lett under drygt fyra år (februari 2011 – april 2015) tvingades att lämna partiet Sverigedemokraterna.

Det var alltså tidigare medlemmar i det uteslutna SDU – ofta nazister och högerextremister – som tillsammans med bland annat avhoppare från SD – kom att utgöra grunden då Alternativ för Sverige bildades. AfS registrerades och grundades i början av 2017 för att lanseras ett år senare.

Och vem kunde bli en mer naturlig ordförande för AfS än den tidigare SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand.

Avrundning
Det var tragiskt att se far och son stå och lyssna på Kasselstrand. Denne ledare för ett parti vars politik (om AfS skulle vinna folkligt stöd) hotar mannens fru och sonens mor med ”återvandring”. Ett hot som ligger helt i linje med de traditioner och de förebilder som AfS har.

Det tragiska består i att mannen och hans son arbetar för att AfS ska vinna folkligt stöd! Något som skulle utgöra ett hot mot den kvinna som är fru respektive mor till dessa båda högerextremister.

Dessa båda högerextremister – far och son – framstår som tragiska. Men de är samtidigt farliga. Speciellt om de blir fler. Låt oss därför se till att de inte blir fler. Låt oss därför ta dem och deras rasism på allvar – och ifrågasätta deras hatiska budskap.

Dessa två högerextremister är inte några som man fikar ihop med.
Kom ihåg: de menar allvar – precis som Gustav Kasselstrand.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste
du även engagerar dig under de 1460
dagarna till nästa val.
__     __     __

Vi vill rikta ett stort tack till alla våra valarbetare som gjort stora insatser under årets valrörelse. Och ett stort tack till alla väljare som bemött oss med en sådan värme då vi varit ute och valarbetat. Här följer några första kommentarer kring vårt valresultat.

Vi återkommer också med kommentarer kring resultatet i riksdagsvalet. Men åter till Umeå kommun:

1. Vi klarade vår huvudmålsättning. Arbetarpartiet valdes åter in i Umeå kommunfullmäktige!

2. Med största sannolikhet har vi blivit större än Kristdemokraterna. Våra röster i valdistriktet Holmsund Västra har felaktigt redovisats under kategorin ”övriga partier”. Men då detta retts ut kommer vi alltså, med största sannolikhet, att ha gått om KD.

3. Vi var nära, väldigt nära, att ta ett tredje mandat – från Liberalerna – i den Centrala valkretsen. Skillnaden handlar om färre än 70 röster.

Uppdatering 14/9: Detta stämmer inte. De sju utjämningsmandaten gör att vi skulle behöva fler än 70 väljare för att ta ett mandat från Liberalerna. Det får bli i valet 2026.

4. Med alla valkretsar räknade, utom de sena poströsterna, ser vi ut att hamna på nästan 3 000 röster, vilket motsvarar 3,5 procent av rösterna i Umeå (vi fick 3,58 procent år 2018).

Kommentarer:
Det hade varit roligt med ett tredje mandat. Men huvudsaken för oss var att ta bli återvalda. Och det blev vi. Vi har nu valts till Umeå kommunfullmäktige för nionde gången (första gången var 1991). Detta visar att dagens Arbetarparti har en fast förankring i Umeå kommun. Vi har skapat en unik tradition, eller närvaro, bland umeborna för att vara ett parti som inte bara är ett lokalt utskott av ett riksdagsparti. Ingen kan förneka Arbetarpartiets folkliga stöd lokalt.

AP gick väldigt mycket framåt i valet 2018. Då ökade vårt röstetal, i absoluta termer, med nästan 40 procent! I årets val lyckades vi, mot alla odds, återupprepa 2018 års valresultat. Utgångsläget var nämligen mycket svårt. Faktorer som corona-pandemin, Ukrainakriget och ett monumentalt fokus på regeringsfrågan inför detta val har, tillsammans, dragit bort uppmärksamheten från ALL kommunalpolitik. AP har verkligen tvingats kämpat hårt för att sätta de kommunala frågorna i centrum. Det har varit krävande.

Därför är vi idag både nöjda, och stolta, över att vi har lyckats försvara vår valframgång från 2018.

Återigen: ett stort tack till alla valarbetare, väljare – och allierade!

Gå med i AP.
Arbetet mellan valen
är viktigast.