Om näste statsminister heter Ulf Kristersson,
och Jimmie Åkesson deltar i utarbetandet av politiken,
har Socialdemokraterna endast sig själva att skylla. Del två av tre.

Repetition

”Folket har tappat regeringens förtroende. Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?”

Orden är den tyske författaren Bertolt Brechts. Brecht skrev dessa ord 1953, då han bodde i dåvarande Östtyskland, som en satirisk kritik riktad mot ledningen i landet. Naturligtvis ska inte Socialdemokraterna i Sverige jämföras med regimen i DDR. Likheten finns i den bitterhet som man idag kan finna hos vissa socialdemokrater när det gäller väljarkåren i allmänhet och LO-grupperna i synnerhet. Väljarna har sedan 1994 har övergett Socialdemokraterna på ett sätt som är oemotsvarad i landets historia. Partiet förlorade nästan fyra av tio väljare under perioden 1994-2018. Sverigedemokraternas tillväxt motsvarar nästan exakt Socialdemokraternas tillbakagång.

Socialdemokraterna verkar behöva en ny väljarkår. Men någon sådan står icke att finna.

Socialdemokraterna förlorade valet 2018
Socialdemokraterna och MP vann inte valet 2018. Sanningen är att dessa partier, sammantaget, gick kraftigt bakåt i jämförelse med valresultatet 2014 (se tabell).

Regeringspositioner och regeringsmakt
Vi måste göra en distinktion mellan regeringsmakt och regeringsposition. Det som Socialdemokraterna har innehaft efter valet 2018, tillsammans med MP, är regeringspositionen. Inte regeringsmakten.
Regeringsmakt kräver nämligen att en regering har ett någorlunda stort och stabilt underlag i riksdagen. Detta kan, stundom, lyckas även för en minoritetsregering. Men Socialdemokraterna och MP lyckades varken erövra det ena eller det andra i det senaste riksdagsvalet.

För att sammanfatta: Det var omöjligheten att skapa ett regeringsalternativ som vilade på en majoritet i riksdagen som tvingade fram en minoritetsregering. Då denna minoritetsregering kom att bestå av S och MP blev det, dessutom, en sällsynt svag minoritetsregering. Detta dels beroende på regeringens sällsynt svaga ställning i riksdagen. Dels på att S+MP var djupt oense i exempelvis en så avgörande fråga som migrationspolitiken.

Denna svaghet har styrt agerandet från S och MP i avgörande situationer efter valet 2018. Detta har i sin tur minskat minoritetsregeringens möjligheter till framgång i valet 2022. Låt oss göra en återblick på perioden efter valet 2018 och titta på den vanmakt som kännetecknat minoritetsregeringen.

Löfvens många misslyckanden
Kom ihåg: Socialdemokraterna vann inte riksdagsvalet 2018. Partiet gick bakåt. Och Miljöpartiet gick också bakåt. Även om vi räknar samman S+MP+V gick denna konstellation bakåt. Resultatet har blivit som följer:
1. Det budgetalternativ som S+MP lade fram hösten efter valet för 2019 röstades ned av riksdagen. Detta borde ha avhållit Socialdemokraterna från att försöka sig på att bilda en minoritetsregering. De visste ju att de skulle bli tvungna att regera med på ett borgerligt budgetförslag. Det budgetförslag som riksdagen ställde till S+MP:s förfogande var det budgetförslag som utarbetats av M och KD.

2. Samtidigt drog regeringsbildandet ut på tiden. Först drygt fyra månader efter valet, den 18 januari 2019, släpptes en ny regering S+MP igenom av riksdagen.

3. Regeringen Stefan Löfven II hade minst sagt bundna händer. Det var inte endast att den måste regera med en budget som utarbetats av M och KD. På detta följde även Januariavtalet. Detta var en uppgörelse i 73 punkter mellan regeringen och samarbetspartierna Centern och Liberalerna. Bland det mest uppseendeväckande i Januariavtalet var att Socialdemokraterna där gick med på att försämra anställningstryggheten, försvaga ställningen för kollektivavtalen samt öppna för marknadshyror i nyproducerade bostäder!

4. Dessa eftergifter – speciellt frågan om att förändra ”Lagen om anställningsskydd (Las)” och därmed försämra arbetsrätten – lade grunden till sprickan mellan S och V. Det är främst frågan om anställningstryggheten som har gjort att Vänsterpartiet, gång på gång, hotat att ta initiativ till en misstroendeomröstning i riksdagen som skulle ha kunnat fälla regeringen, d v s , leda till dess avgång.

5. Slutligen: i den budget som togs under denna höst gick Socialdemokraterna med på ytterligare eftergifter till samarbetspartierna – främst Centern. Trots att Socialdemokraterna, i samband med sin partikongress 2017, stolt deklarerat att skattesänkningarnas era var över gick partiet med på att sänka skatterna med 30 miljarder.
Detta visar på minst tre saker:
a) Socialdemokraterna bröt sitt löfte om att skattesänkningarnas era var över för att behålla regeringspositionen,
b) Skattesänkningen på 30 miljarder innebar även ett indirekt godkännande av Alliansens tidigare skattesänkningar på cirka 140 miljarder,
c) Socialdemokraterna kan sälja ut allt – arbetsrätt, kollektivavtal, motståndet mot marknadshyror och skattepolitiken – för att få behålla, inte regeringsmakten, utan en allt mer tom regeringsposition.

Dessa ideologiska svek från S har bäddat för Ulf Kristersson.
Hur kunde Socialdemokraterna ha agerat istället
och lagt grunden till en valseger 2022?

Läs morgondagens blogg.

Detta är det första av tre blogginlägg rörande den
politiska situationen i Sverige knappt två år
före nästa val. De övriga två delarna
i analysen kommer på tisdag
och onsdag.
____________

Ingress
Om näste statsminister heter Kristersson, och Jimmie Åkesson deltar i utarbetandet av en moderatledd regerings politik, har Socialdemokraterna endast sig själva att skylla.

”Folket har tappat regeringens förtroende. Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?”

Orden är den tyske författaren Bertold Brechts.
Brecht skrev dem 1953, då han bodde i dåvarande Östtyskland, som en satirisk riktad mot ledningen i landet. Naturligtvis ska inte Socialdemokraterna i Sverige jämföras med regimen i DDR. Likheten finns i den bitterhet som man idag kan finna hos vissa socialdemokrater när det gäller väljarkåren i allmänhet och LO-grupperna i synnerhet. Väljarna har sedan 1994 har övergett Socialdemokraterna på ett sätt som är oemotsvarad i landets historia. Partiet har förlorade nästan fyra av tio väljare under perioden 1994-2018. Sverigedemokraternas tillväxt motsvarar nästan exakt Socialdemokraternas tillbakagång.

Socialdemokraterna behöver alltså en ny väljarkår.

Stycke ett
Sannolikheten att Stefan Löfven ska kunna erövra regerings-makten år 2022 minskar stadigt. Samtidigt håller förutsättningarna för att Ulf Kristersson ska kunna bilda nästa regering tillsammans med Kristdemokraterna på att mogna fram.

Den grundläggande förutsättningen för detta är att moderaternas och kristdemokraternas väljare är beredda att accepterar att en regering ledd av Kristersson blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna. Och att respektive partiledning (m och kd) kan bedöma opinionen inom sina partier på ett riktigt sätt när det gäller förhållandet till SD.

Stycke två
Liberalernas kamp för sin överlevnad. Denna utgör en annan del i den process som kan göra det möjligt för Kristersson att bilda regering. I Ipsos mätningar har partiet nu hamnat under fyraprocentsspärren sex månader i rad. Om (lib) åker ur riksdagen är sannolikheten stor att resterna av partiet desintegreras och att Liberalerna försvinner som en nationell politisk kraft. Liberalernas ledning, medlemmar och väljare är idag splittrade i frågan om ifall partiet ska stödja en regering som gör sig politiskt beroende av (sd). Men med små möjligheter att profilera sig inom ramen för Januariavtalet, och med hotet om utplåning i nästa val hängande över sig, kan (lib) mycket väl komma att stödja en regering ledd av Kristersson. Förutsättningen är att dagens partiledning gör analysen att detta är vad som krävs för att klara fyraprocentsspärren. Åtminstone över valet 2022.

Stycke tre
Kristerssons ökade, och Löfvens minskade, möjligheter att bilda regering utspelar sig mot bakgrund av framväxten av en ny ekonomisk-politisk karta. Förändringarnas sker allt snabbare. Både globalt, inom Europa och i Sverige.

Förändringarna påskyndas av coronapandemins effekter på folkhälsan runt om i världen samt på världsekonomin. Andra faktorer som påskyndar framväxten av den nya ekonomiska-politiska kartan är USA:s minskande ekonomiska och politiska dominans, vilket kommer att tvinga denna nation att mer och mer förlita sig på sin militära styrka. USA håller på att omgruppera. De minskar sitt militära engagemang bl a i Europa och för att bygga upp sin styrka i Asien. Närmare bestämt i Kinas närhet. Detta får en påtaglig betydelse för Sverige. Endast de blinda kan missa processen, för vilka både regering och opposition är ansvariga för, att påskynda Sveriges inträde Nato.

Detta utan någon som helst demokratisk debatt.

Avslutning del ett
Andra faktorer som bidrar till den snabbt förändrade kartan är den nya vågen av terrordåd i Europa. Terrordåden sker inte i ett vakuum. De kan komma att få en radikaliserande effekt på den växande andelen av befolkningen som lever i områden där parallella samhällsstrukturer, baserade på ett shariastyre, växer fram och utmanar det sociala och politiska system som bygger på de svenska grundlagarna. För Sveriges del tillkommer å ena sidan en snabbt ökande arbetslöshet och de största inkomstklyftorna sedan början på 1990-talet, å andra sidan allt hårdare angrepp på bland annat anställningstrygghet och sjukvård. Den nya ekonomiska-politiska kartan innebär för Sveriges del att faktorer byggs upp som kan ge upphov till sociala spänningar och explosioner som landet aldrig varit med om sedan tiden mellan första och andra världskrigen.

Nästa avsnitt kommer på tisdag. Detta har följande utgångspunkt:
Socialdemokraterna och MP förlorade valet 2018
men bildade ändå regering. Detta har kraftigt
bidragit till att öka Kristerssons
möjligheter inför 2022.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Donald Trump har äntligen gjort det som förväntades av honom:
A. Han har lovat att avgå,
B. Han talar om detta – offentligt,
C. Han kommer inte att erhålla lön som president – efter den 20 januari!

Ulrika Edman, däremot, har inte gjort det som förväntas av henne.
Hon har inte lovat att lämna sin post i Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSnau). I alla fall inte offentligt. Skälet till att jag återkommer till detta är följande: Det finns endast sju ledamöter i detta politiska organ – det allra viktigaste i Umeå kommun.

Så länge Ulrika Edman inte avsäger sig sin plats i KSnau kan hon fortsätta att erhålla en månatlig ersättning som är baserad på 70 procent av ett årsarvode som uppgår till  871 401 kr / år.  Ulrika Edman erhåller därmed en månadslön vars storlek är baserad på 609 981 kr / å r. Detta är pengar som hon plockar skattebetalarna på utan att ta sig till sammanträdena. Inte ens via länk!

Tipsfrågan:
1.   Kommer Edman att lämna KSnau före nyår,
X.  Efter nyår,
2.   I samband med valrörelsen 2022.

Se Donald Trump göra det Edman inte klarar.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingess
JA. Vad finns det för likhet mellan Ulrika Edman och Donald Trump? Likheten består i att ingen av dem vill avgå. Men hade inte Ulrika Edman redan avgått, frågar sig då någon, och svaret är Nej. Inte på riktigt. Edman har visserligen lämnat uppdraget som gruppledare. Men Edman har inte lämnat den position som, i hennes fall, följde med gruppledarskapet. Detta är den långt viktigare positionen som ledamot i KSnau – en position som alla gruppledare i större partier strävar efter p g a all information positionen ger – och alla pengar som följer med positionen. Edman behåller alltså positionen i KSnau – och detta utan att ens besöka dess möten!

Kommer Edman och Trump att lämna sina uppdrag?

Ingen vet… åtminstone inte när det gäller Edman.
Det har snart gått två månader sedan Edman under lika stora som tomma åthävor lämnade rollen som gruppledare. Men hon behåller alltså fortfarande positionen i KSnau – utan att ens besöka dess möten – och tjänar fortfarande pengar på sitt outnyttjade innehav av denna position.

Troligen kommunicerar Edman endast med några ”kronprinsar” och ”kronprinsessor” inom Vänsterpartiet i Umeå som stöder henne. Detta är sannolikt det enda sättet på vilket Edman kan upprätthålla denna orimliga situation. Detta till skam för såväl Vänsterpartiet och Umeå kommun i övrigt. Men vad spelar detta för roll för Edman. Och det är här som likheten mellan henne och Donald Trump blir så tydlig. För även Donald Trump vägrar tala med andra än en liten utvald skara. Även han struntar i den skada han riskerar att åsamka såväl sitt parti som det ”rike” han sattes att styra. Slutligen vägrar Trump att informera världen om sina planer. Han flyger istället i väg och spelar golf. Medan världen i övrigt hålls på halster.

Ulrika Edman vägrar också att informera världen. Fast i hennes fall handlar det om den lilla värld som består av Stadshusets korridorer i Umeå. Och Edman styrde inte – men hon tillhörde den krets på sju personer som satt i kommunens viktigaste organ (KSnau). Och hon håller (nästan) alla i okunnighet om sina planer. Så vad gör Edman på dagarna? Spelar hon golf med Trump? Inte så sannolikt. Men hon lägger beslag på skattebetalarnas pengar – utan att ge något tillbaka – precis som Trump.

Ska politikerna kosta mer – eller inte?
Under mina år i Umeå kommunfullmäktige har det funnits två trender vad gäller synen på hur mycket skattebetalarna ska betala för sina förtroendevalda. De som förespråkar att politikerna ska kosta skattebetalarna mer. Vi som anser att politikerna ska kosta skattebetalarna mindre. Det handlar bland annat om följande kostnader:
a) resor
b) mötesarvoden
c) fasta arvoden – utbetalade i procent av politikernas riktmärke på 871 401 kr / år.

Resor
Umeå kommun har under åren skaffat sig både vänorter och samarbetsorter. Dessa uppgår tillsammans till tolv stycken. Inte illa.

Vänorter
1. Harstad, Norge
2. Vasa, Finland
3. Petrozavodsk, Ryssland
4. Helsingör, Danmark
5. Würzburg, Tyskland
6. Saskatoon, Kanada

Samarbetsorter
7. Guanajuato, Mexiko (samarbetsområden: kultur, utbildning)
8. Qufu, Kina (samarbetsområden: kultur, undervisning, turism, city management och näringsliv)
9. Xián, Kina (samarbetsområden: kultur, näringsliv)
10. Lanzhou, Kina (samarbetsområden: miljöteknik, energi)
11. Seychellerna
12. Komatsu, Japan

Kommentarer:
När vi läser denna, alltför långa, lista inser vi att Umeå kommun har ersatt Sveriges Utrikesdepartementet med ett eget Resedepartement. Det är självklart att vissa umepolitiker måste hålla relationerna till vänorter och samarbetsorter varma. Detta sker, givetvis, genom krävande resor. Det är nämligen ofta varmt dit resorna går. Det är krävande att vara toppolitiker – och ligga på topp.

Tre orter i Kina – inte två orter utan just tre.
En intressant fråga är vilket stöd de resande umepolitikerna – till vilkas skara jag aldrig hört – har kunnat ge till demokrati-rörelsen i Hongkong. Umeås skattebetalare finansierar nämligen de resandes kontakter med hela tre (3) samarbetsorter i Folkrepubliken. Dessa städer heter Xián, Lanzhou och Qufu. De resande måste ju tala med representanter för Kina. Tyvärr verkar det som om de resandes resmål går ut på att träffa representanter för regimen i Kina – och att det saknas inplanerade träffar med oppositionen. Nåväl. Man kan ju inte hinna med allt på dessa krävande resor. Ska man ersätta Utrikesdepartementet gäller det att träffa pampar och att äta, dricka och diskutera viktiga frågor, exempelvis när de regimtrogna kinesiska värdarna kan återgälda besöket samt vad dessa då vill äta och dricka. Här i Umeå.
Lägg till Seychellerna och Komatsu i Japan, plus alla övriga resmål på (utanför) listan så inser alla att Umeås Resedepartement har kostat skattebetalarna pengar genom åren. En hel del dessutom.

Finska Vasa och Mellanöstern.
Jag anser att Umeå ska behålla Vasa som vänort. Från detta viker jag inte en tum. Ej heller ett årtag. Men i övrigt bör kommunens resebehov prövas i samråd med Utrikesdepartementet. OM, säger om, Utrikesdepartementet tror att Umeås politiker kan främja svensk export kanske Utrikesdepartementet ska byta ut sina egna diplomater mot ett glatt umegäng. Och vem vet: kanske kan Umeås friska grabbar och tjejer förhandla fram en fred i Mellanöstern. Så sätt upp Gaza, Västbanken och Israel på listan över samarbetsorter! (Varning: ironi). Fredspriset till Alfred Nobels minne kanske kan kammas hem av Umeå.
Umeå vill ju mer …

Lagstadgade basverksamheter.
Umeå lider brist på pengar till skolor och omsorger. Men inte på självförtroende. Jag minns när en S-politiker föreslog att Umeå skulle arrangera ett vinter-OS tillsammans med några andra orter i norra Sverige. Herregud så dumt!
Arbetarpartiet tyckte att idén präglades av storhetsvansinne. Det gjorde alla andra också. För förslaget fördes endast fram en enda gång. Arbetarpartiet anser att kommunen ska prioritera lagstadgade basverksamheter. Exempelvis skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg plus de byggnader som krävs för att dessa verksamheter ska kunna utföras. Vi anser även att det krävs gator utan hål i – avlopp undantagna. Avloppshål krävs för att undvika översvämningar. Vi är nämligen emot översvämningar ifall översvämningarna inte kan användas i simundervisningen (varning ironi). När det gäller kultur och fritid vill vi freda bibliotek, museer och föreningarna. I övrigt finns det en hel del att dra ned på. Men åter till arvodena.

Mötesarvoden.
Det finns minst två typer av arvoden. Låt mig ta upp de vanligaste.
Mötesarvoden: Dessa får politiker för att mötas! Hör och häpna. Tanken är att arvodet ska täcka förberedelser inför möten som att läsa in handlingar, ringa telefonsamtal till kunniga experter och dessutom ska de motivera. Däremot syftar inte mötesarvodet till att täcka ersättning för förlorad arbetsinkomst. Umeå kommun har nämligen en annan typ av ersättning som heter just ”Ersättning för förlorad arbetsinkomst” som just täcker ersättning för förlorad arbetsinkomst. Så mötesarvodena är just … arvoden för att man möts på möten. Mer eller mindre påläst. Detta varierar från person till person. För politiker är precis som andra människor. En del sitter av mötena och får arvoden – ändå. Andra kämpar för sina åsikter. Men ingen får mötesarvoden som uteblir från mötena. Minimikravet för att få mötesarvoden är att man dyker upp. Live eller via digital anslutning – med eller utan väggbonad.

Fasta arvoden.
Det är här som Pengarna finns. Sitter du i kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott – 47 nedslag om vi räknar in blankslagen så låt oss därför förkorta till KSnau. Sitter du i KSnau får du hela 70 procent av politikernas riktmärke på 871 401 kr / år. Detta blir 609 980 kr per år. Detta oavsett om du går på ett enda möte – eller stannar hemma.

Ja. Sitter du i KSnau får du alltså 70 procent av 871 401 kr per år – oavsett ifall du flyger iväg för att spela golf med Donald Trump. Eller kommer till mötena, påläst, och gör ditt jobb.

Avrundning
Ulrika Edman behåller alltså sin position i KSnau. Men hon deltar alltså inte i den verksamhet som bedrivs i kommunens viktigaste politiska organ. Senaste gången som Edman deltog på ett möte med KSnau var den 8 september. De sex möten som genomförts sedan dess har Edman uteblivit ifrån. Däremot har hon, hittills, tagit ut det fasta arvode som hon får för detta uppdrag!

Nämnas bör också att Edman har inte heller har avsagt sig sitt uppdrag som vice ordförande i ”Beredningen för socialpolitik och individomsorg” inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Vi vet inte om Ulrika Edman har plockat ut arvodespengar utan att delta på möten även där. SKR omfattas nämligen inte av offentlighetsprincipen.

Edmans agerande är lika stötande som när en politiker har suttit i riksdagen under ett antal mandatperioder och sedan förtidspensionerar sig själv trots att personen är fullt kapabla att göra ett hederligt dagsverke.

Ulrika Edman är alldeles förbannat pinsam för Vänsterpartiet och hela Umeå kommun. V har, liksom Arbetarpartiet, argumenterat för att politiker inte ska kosta så mycket. Men ingen politiker från något parti har, under alla mina (nästan) 30 år i Umeå kommunfullmäktige, haft mage att plocka ut en månadsersättning baserad på en årsinkomst på över 600 000 kr – utan att ens visa sig på de möten som KSnau har.
Edman har ännu inte fått ut hela årsinkomsten.
Hon har sysslat med denna, tyvärr lagliga, form av plundring i snart två månader. Jag hoppas hon tar sitt förnuft till fånga och lämnar ifrån sig uppdraget i KSnau.

Det Edman sysslar med har ett namn: rättshaveri. Politiskt och personligt.

Donald Trumps eftermäle kommer att bli dåligt.
Detsamma gäller nu även för Ulrika Edman.
I båda fallen för att de inte avgår.
Edman kan dock ångra sig.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Folkbladets socialdemokratiska skribent på ledarsidan, Stellan Elebro, agerar på ett politiskt bisarrt sätt. Han skriver bland annat, följande:
”Att påstå att demokratin blir lidande för att kommunfullmäktige kallar in färre representanter, eller har sina möten online, är helt inkorrekt och reducerar demokratin på ett mycket farligt sätt”.
Jag vill understryka följande: Stellan Elebro påstår alltså att det skulle vara vi, som oroar oss för att kommunfullmäktige krymps och ställs in, som skulle vara de som ”reducerar demokratin på ett mycket farligt sätt”.

Detta är nog det mest fräcka, minst logiska och direkt odemokratiska resonemang som jag någonsin hört från en socialdemokratisk ledamot i Umeå kommunfullmäktige. Eller på Folkbladets ledarsida. Som vi ska se nedan är detta en och samma sak i form av Stellan Elebros person!

Stellan Elebro verkar ha svårt att förstå följande: Ett skäl till att vi oroar oss för att fullmäktige krymps, och ställs in, beror på att fullmäktige är det politiska fora som bäst speglar folkviljan som den uttrycks i det lokala valet i Umeå kommun.

Del ett
Elebro ljuger rakt ut på Folkbladets ledarsida.
Lögnen från Stellan Elebro består i att något enda parti i fullmäktige skulle ha framfört att det, i nuvarande smittspridningsläge, skulle vara negativt för demokratin om Umeå kommunfullmäktige genomför sina sina möten online.
Sanningen är ju att kritiken från olika partier riktar sig just emot att kommunfullmäktiges presidium (S, C och V) inte har lyckats åstadkomma en lösning så att fullmäktiges möten kan hållas via länk (on line) vilket just är vad vi vill – i nuvarande smittspridningsläge.
Vi anser att Umeå kommunfullmäktige, genom sitt presidium, ska klara det som klaras i Nordmaling, Vännäs, Vindeln, Region Västerbotten – på nära håll – samt i ett växande antal kommuner och regioner på andra håll i Sverige.

Del två
Vilka är då ”vi”? Vi är de partier som faktiskt anser att det innebär en allvarlig demokratisk förlust då Umeås högsta beslutande organ, kommunfullmäktige – Umeås motsvarighet till riksdagen – krymps eller helt enkelt ställs in. Sedan i mars har fullmäktige krympts vid fem tillfällen och helt ställts in vid två tillfällen. Mitt intryck har varit att alla fullmäktiges nio partier har varit fullständigt eniga i uppfattningen att detta – att krympa eller ställa in fullmäktige – har inneburit en allvarlig demokratisk förlust. Mitt intryck har varit att även Socialdemokraterna har delat denna uppfattning.

Del tre
Antingen har alltså S spelat falskt. Eller så representerar Stellan Elebro en från Socialdemokraterna i Umeå skild hållning – stödd endast av enmansarmén Stellan Elebro. Eller, möjligtvis, framodlad på Folkbladets ledarsida. Det skulle vara mycket värdefullt att få veta vad Elebros uppfattning speglar:
a) Socialdemokraternas syn på kommunfullmäktiges demokratiska värde,
b) hans egen syn på värdet av kommunfullmäktige,
c) uppfattningen om kommunfullmäktiges värde på Folkbladets ledarsida.

Del fyra
Tyder något på att Elebro skulle kunna representera uppfattningen hos vissa inom S?
Ja. Stellan Elebro är nämligen både skribent på Folkbladets ledarsida OCH ordinarie ledamot för S i Umeå kommunfullmäktige! Detta ger Elebro en unik position. Han har nämligen möjlighet att lyssna på de interna diskussionerna inom S i Umeå och kan sedan skriva om dessa stämningar på Folkbladets ledarsida.
Men varför skulle Socialdemokraterna i Umeå vara nöjda med att kommunfullmäktige krymps, eller helt ställs in, vilket antyds av Stellan Elebros ledare (eller text på ledarsidan) i Folkbladet.

Del fem
Svar: Det har att göra med styrkeförhållandena i följande organ:

* Kommunfullmäktige:
Kommunfullmäktige är det fora som bäst speglar folkviljan. Just därför utgör det ett problem för Socialdemokraterna. I fullmäktige har S+Nya MP endast 24 av fullmäktiges 65 mandat. De tidigare allianspartierna+SD har hela 28 mandat. Och i fullmäktige kan ibland S inte ens lita på Nya MP. Detta gör att V+Arbetarpartiet skulle kunna ha en chans att avgöra vissa voteringar. Detta ifall de tidigare allianspartierna höll ihop. Fullmäktige är alltså ett svårt kapitel för Socialdemokraterna. I detta fora, som utgör Umeå kommuns motsvarighet till riksdagen, avslöjas nämligen partiernas egentliga styrka. Eller partiernas svaghet. Återigen: Kommunfullmäktige är det fora som bäst speglar folkviljan. S har inte ens en tredjedel av väljarna bakom sig. Därför har de också mindre än en tredjedel av mandaten i fullmäktige (20 mandat av totalt 65). Detta gör alltså fullmäktige till ett problem för Socialdemokraterna.

Det ser helt annorlunda ut i nedanstående politiska organ:

* Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSnau):
där har S själva hela 3 av totalt 7 ledamöter medan allianspartierna, om de håller ihop, också har 3 ledamöter. Detta gör det mycket lätt för S att binda upp V (som har 1 ledamot). Kort sagt: Det är lätt för S att erhålla en majoritet i KSnau.
* Kommunstyrelsen (KS),
Samma förhållande råder här. S har ensamma 5 av totalt 15 ledamöter. Allianspartierna+SD har 7. Detta gör det lätt för S att erhålla en majoritet med hjälp av Nya MP och/eller V,
* Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN),
Här har S 4 av totalt 11 ledamöter och allianspartierna också 4. Detta gör det lätt, även här, för S att erhålla en majoritet med hjälp av V och/eller Nya MP.
* För- och grundskolenämnden:
Samma förhållande som i GVN
* Äldrenämnden (ÄN):
samma som ovan,
* Individ- och familjenämnden (IFN):
samma förhållande som ovan.

Avrundning
Om ingen ledande Socialdemokrat tar avstånd ifrån det Elebros skriver tvingas vi utgå ifrån att hans uppfattningar om demokratin speglar uppfattningen hos hela eller delar av S.
Kom ihåg hur Stellan Elebros ord löd: ”Att påstå att demokratin blir lidande för att kommunfullmäktige kallar in färre representanter, eller har sina möten online, är helt inkorrekt och reducerar demokratin på ett mycket farligt sätt”.

Stellan Elebro påstår alltså att det skulle vara vi, som oroar oss för att kommunfullmäktige krymps och ställs in, som skulle vara de som ”reducerar demokratin på ett mycket farligt sätt”.

För andra gången: Detta är nog det mest fräcka, minst logiska och direkt odemokratiska resonemang som jag någonsin hört från en socialdemokratisk ledamot i Umeå kommunfullmäktige. Eller på Folkbladets ledarsida. Något som är en och samma sak i form av Stellan Elebros person!

Stellan Elebro verkar ha svårt att förstå följande: Ett skäl till varför vi oroar oss för att fullmäktige krymps, och ställs in, beror på att fullmäktige är det politiska fora som bäst speglar folkviljan som den uttrycks i det lokala valet i Umeå kommun.

Har S råd med åsikter som Elebros?
Har S råd med Elebro?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Texten nedan publicerades som en debattartikel i VK idag fredag och under torsdagens kväll i VK:s nätupplaga

DEMOKRATIN  INSKRÄNKS  I  UMEÅ

”Vi tror följande har hänt: fullmäktiges ordförande låg inte på tillräckligt för att få en digital lösning för fullmäktiges möten på plats under våren. Då smittan avtog inför sommaren avtog även arbetet med den digitala lösningen. Då nu smittan åter ökar drabbar detta demokratin. Det skriver Jan Hägglund och Davis Kaza.

Innebär coronapandemin att demokratin inskränks i Umeå kommun? Mycket tyder på detta. Trots att det har gått hela åtta månader har de politiskt ansvariga inte fått fram ett system som gör det möjligt för kommunfullmäktige, det högsta beslutande organet, att genomföra digitala möten. I stället föreslås att mötet med fullmäktige i november ställs in!

En lika känslig som viktig rapport innehållande en beskrivning av den sociala situationen på Umeås olika stadsdelar stoppas i kommunstyrelsen (KS) med 15 minuters varsel. Tanken var ursprungligen att analysen skulle debatteras offentligt i fullmäktige för eventuellt godkännande. Men så blir det inte.

Ett tredje exempel är utbrottet från Andreas Lundgren (s). Den elfte november skrev denne ”Kalla mig demokratihatare om ni vill”. Vi vill själva inte använda begreppet ”demokratihat” när det gäller hur den styrande minoriteten S+MP behandlar de påfrestningar som demokratin nu utsätts för.

Vi nöjer oss med att upprepa: det finns tecken på att smittspridningen leder till att demokratin inskränks i Umeå! Om detta beror på inkompetens eller på bristande respekt för demokratin låter vi vara osagt.

Men Andreas Lundgrens agerande är oacceptabelt. Han angriper beslutet att alla 65 ledamöter i fullmäktige fick närvara fysiskt i samband med att budgeten för nästa år diskuterades. Men budgetfullmäktige är årets viktigaste möte då nästan åtta miljarder fördelas till driften av skola, omsorg med mera.

Demokratin kräver att alla partier ges rimliga möjligheter att föra fram sitt alternativ. I en demokrati ska inte endast ett alternativ läggas fram. Om detta var gruppledarna i alla nio partier så eniga att saken inte ens behövde diskuteras. I beslutet deltog kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S)!

Men Lundgren anser ändå att upplägget visar att det finns partier som inte fokuserar på att ”att rädda liv”. Han insinuerar därmed att andra partier än S+MP är beredda att offra liv! Detta är en lögn och ett övertramp av en sådan dignitet att det kommer att få konsekvenser.

Dessutom måste frågan ställas: Har inte KS-ordförande Hans Lindberg informerat sin partikollega Andreas Lundgren om att även S var helt med på och delansvariga för debattens upplägg? Eller är Lundgren även ute efter att kritisera sin partikollega Lindberg?

Till frågan om viljan att rädda liv: Under våren smittades uppåt hälften av alla svenskar som dog i covid inom äldreomsorgens särskilda boenden. Den 19 mars och den 23 förde Arbetarpartiet fram uppfattningen att ett besöksförbud borde införas. Tyvärr utan respons. Slutligen utfärdade regeringen att nationellt besöksförbud som även Umeå då följde.

Låt oss avsluta där vi började. Det är fullmäktiges presidium, främst fullmäktiges ordförande, som har ansvaret att den demokratiska debatten nu upprätthålls utan att fullmäktiges ledamöter drabbas av covid eller ger fel signaler vad gäller smittspridning.

Detta kan klaras via digitala möten. Men trots att hela åtta månader gått finns inget system på plats. Detta blir särskilt anmärkningsvärt då många klarade detta redan i våras. Vi kan nämna kommunerna Borås, Botkyrka, Värmdö, Uppsala, Täby och Norrtälje samt regionerna Värmland, Uppsala och Östergötland.

Vi tror följande har hänt: fullmäktiges ordförande låg inte på tillräckligt för att få en digital lösning för fullmäktiges möten på plats under våren. Då smittan avtog inför sommaren avtog även arbetet med den digitala lösningen. Då nu smittan åter ökar drabbar detta demokratin.

Jan Hägglund, ordförande
Davis Kaza, gruppledare, Arbetarpartiet”

Efter blogginlägget följer statistik rörande coronavirusets
angrepp på folkhälsan – i Europa och Sverige
_____________________

Ingress
I våras varnade experterna för en ”andra våg” av Corona under hösten. Nu har smittspridningen tagit ny fart såväl i Sverige som i en rad andra länder i och utanför Europa. Den andra vågen är alltså här. Detta kräver ledarskap. Men olika rekommendationer som utfärdas ”samtidigt”, där vissa underlättar spridning av coronaviruset medan andra försvårar spridningen, kommer att underminera förtroendet för alla rekommendationer rörande smittspridning. Regeringen skapar förvirring – och riskerar kaos.

Detta är motsatsen till ledarskap.

På frågan om vilken strategi regeringen har svarade Löfven: -målet är att göra rätt sak vid rätt tillfälle!
Kommentar: -Är det någon som hade trott att regeringens mål var att göra fel sak vid rätt tillfälle …? Dessutom: en strategi är inte detsamma som ett övergripande mål – utan en strategi är vägen till det övergripande målet. Regeringen dubbla budskap är ingen strategi – den är en parodi.

Men ingen rolig parodi utan en farlig sådan.

Antalet dödsoffer för coronapandemin uppgår idag till 6164 i Sverige. För att kunna jämföra Sverige med de tre nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland har jag dels lagt samman antalet människor som bor i dessa tre länder, dels lagt samman antalet dödsoffer för pandemin i samma tre länder, som alltså behandlats som om de vore ett enda land. När man sedan jämfört visar det att antalets som dött p g a covid-19 ”endast” uppgår till 23 procent av antalet avlidna i Sverige! Detta antyder den negativa betydelsen av bristerna i Sveriges ledarskap och strategi i kampen mot coronapandemin.

Del I
Smittspridningen ökade markant under början av oktober och tog verklig fart mot slutet av samma månad. Under den sista veckan i oktober och under den första veckan i november rapporterades det, i snitt, in fler än 3 000 nya bekräftade smittfall – varje dag! Den 11 november rapporterades det 5 764 nya smittfall endast denna, enda, dag!

Detta är mer än dubbelt så många nya fall per dag som under den tidigare ”toppen” som ägde rum i samband med en bredare testning av coronasmittan bland svenskarna. Vi måste, naturligtvis, komma ihåg att en tiodubbling av antalet testade ger fler bekräftade smittfall – samtidigt som det innebär att mörkertalet krymper.

I Region Stockholm har andelen som påvisat smitta, av de som testats, ökat snabbt. Mellan den 12-18 okt (v 42) var det 5,4 procent av de testade som visade smitta. Antalet testade var drygt 34 000 testade. Mellan den 2-8 nov (v 45) hade andelen som visade smitta ökat till skrämmande 20,3 procent! Antalet testade var drygt 42 000t.
Siffrorna kommer från Karolinska Sjukhusets universitetslaboratorium.

Och siffror talar sitt tydliga språk: spridningen av coronaviruset har tagit ny fart under hösten. Och det handlar om en kraftig ökning.

Del II
Sverige beslutade om en rad ”lättnader” – trots att landet genomgick samma utveckling som en rad andra länder i Europa. Vi kan nämna Frankrike och Spanien. I dessa båda länder ökade smittspridningen kraftigt redan i september. I slutet av oktober infördes därför hårda restriktioner i exempelvis Spanien, Irland, Belgien, Storbritannien, Tjeckien, Nederländerna, Portugal och Danmark.

Men, trots att smittspridningen ökade runtom i Europa, och att det redan i början av oktober kunde skönjas en ökning av antalet smittfall i Sverige, så var budskapet från ansvariga politiker och myndigheter att det inte handlade om en andra våg av smittspridning i Sverige. Återigen var budskapet, och agerandet, inte här. Inte i Sverige.

Regeringen beslutade därför att – tvärtemot andra länder och även utvecklingen av smittspridningen i Sverige – lätta på en rad restriktioner.

• Den 1 oktober hävdes det besöksförbud på äldreboenden som hade infördes den 1 april.
• Den 22 oktober höjdes gränsen för antalet personer som tillåts delta på sittande evenemang från 50 till 300 (exempelvis teater, konserter och idrottsevenemang) .
• Samtidigt avskaffades också de särskilda rekommendationerna för 70-plussare på nationell nivå.

De s.k lättnaderna innebär dubbla risker.
* För det första ökade sannolikt smittspridningen – inte minst till de mest sårbara – under den period då lättnaderna genomfördes.
* För det andra skickade ”lättnaderna” signaler om att trenden i utvecklingen var att smittspridningen minskade  – detta trots att siffrorna för smittspridningen redan hade vänt åt fel håll vilket påverkar den allmänna försiktigheten på ett negativt sätt. Regeringens agerande var därför fullständigt omdömeslöst.

Del III
Samtidigt som regeringens ”lättnader” signalerar att pandemin höll på att klinga ut tvingades allt fler regioner att, länsvis, skärpa restriktioner. Regionerna står uppenbarligen närmare verkligheten än regeringen. Regionernas skärpta restriktioner var ett försöka begränsa den ökande smittspridningen. I skrivande stund har hela 15 av Sveriges totalt 21 regioner – omfattande cirka 90 procent av landets hela befolkning – i samråd med Folkhälsomyndigheten (FHM), utfärdat s.k. ”lokala allmänna råd”. I nästan alla av dessa 15 regioner innebär de allmänna lokala råden bland annat följande:

• människor uppmanas att undvika fysisk kontakt med andra än med de personer man bor med,
• folk uppmanas att avstå från att vistas i inomhusmiljöer med risk för trängsel som t.ex. butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym – med undantag för nödvändiga besök på livsmedelsbutiker och apotek,
• onödiga resor både inom och utanför regionen ska undvikas,
• gränsen på max 50 personer vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar återinförs

Som de allra flesta säkert känner till så ingår sedan i tisdags även Västerbotten i dessa 15 regioner.

Del IV.
Västerbotten tillhör de län där smittspridningen av corona har ökat kraftigt på sistone. Antalet bekräftade smittfall ökade från 1057 bekräftade smittfall den 1 oktober till 2609 bekräftade fall den 13 november. Den 11 november rapporterades hela 211 nya bekräftade smittfall bara under en enda dag i Västerbottens län!

Det är mot denna bakgrund som vi har kritiserat Peter Vigren (S). Denne ordförande i Gymansie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN) i Umeå tog den 19 oktober – i ensamt majestät, fast på hela nämndens vägnar – beslutet att avskaffa distansundervisningen (varannan vecka) för tvåorna och treorna på kommunens gymnasieskolor. Beslutet trädde i kraft från och med den 2 november.

Både Vigrens beslut den den 19 oktober, och beslutets verkställighet den 2 november, ägde rum just under den period då smittspridningen ökade och lokala restriktioner infördes i region efter region. Peter Vigrens (S) agerande ger ett ansikte åt de dubbla budskap som regeringen sänt ut. Vigren borde givetvis ha lagt märke till den ökade smittspridningen före beslutets verkställighet den 2 november.

Om inte annat.

Del V
Nästan 9 av 10 svenskar omfattas av nu de hårdnande lokala restriktioner  som syftar till att begränsa smittspridningen. Detta samtidigt som regeringens rekommendationer – på nationell nivå – drar åt helt motsatt håll. De nationella rekommendationernas syfte är nämligen att lätta på restriktionerna. Detta skapar en helt orimlig situation med dubbla budskap. Och ”trippla” ledarskap:
a) regeringen,
b) Folkhälsomyndigheten (FHM),
c) de länsvisa regionerna.

Å ena sidan har vi alltså en snabbt ökande smittspridning. I en rad regioner har dessutom antalet coronasmittade som kräver sjukhusvård börjat öka med allt vad detta innebär i form av mänskligt lidande och ökad belastning på en redan hårt ansatt sjukvård.
Å andra sidan sänder ansvariga politiker och myndigheter (FHM) på nationell och regional nivå ut dubbla budskap: regeringen meddelar lättnader medan regionerna meddelar skärpningar.

Vilket budskap ska folk lyssna till? Dessa dubbla budskap, och detta ”trippla” ledarskap, är direkt farligt i ett läge då allt fler börjat tröttna på att behöva följa restriktioner. Dessa brister har konstaterats i samband med utvärderingar av smittspridningen under våren. Men uppenbarligen saknar regeringen kraft att agera för att undanröja bristerna i ledarskapet.

Avslutning
Ansvariga politiker och myndigheter måste tala med en (1) röst i syfte att öka krismedvetenheten i samhället. Vi minns tyvärr alla alltför väl de tragiska konsekvenserna av politikernas och myndigheternas senfärdighet i samband med utbrottet av coronapandemin i våras. Trots tidiga varningssignaler infördes åtgärder som social distansering, reserestriktioner och besöksförbud på äldreboenden alltför sent. Detsamma gäller masstestningen.

Låt mig repetera: resultatet blev att antalet som avled till följd av coronasmittan i Sverige idag uppgår till över 6 000 människor. Detta är mångdubbelt högre än i jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland.

Jag har alltså lagt samman befolkningen i dessa tre nordiska grannländer, samt antalet som avlidit i coronapandemin i samma tre länder, och jämfört med Sverige. Resultatet blir att antalet som avlidit i covid-19 i dessa tre länder uppgår till cirka 23 procent av antalet avlidna i Sverige! Detta antyder den negativa betydelsen av bristerna i Sveriges ledarskap och strategi i kampen mot coronapandemin.

De dubbla budskapens, och det trippla ledarskapets
tid måste få ett slut i Sverige. Medborgarna är
värda  ett (1) ledarskap – värt namnet.

                                                                           _____________________

Statistik över antalet avlidna per 1 miljon invånare I Europa
Inklusive Sverige

1.Belgien: 1 231 avlidna per 1 miljon invånar
2. Spanien: 869 avlidna per 1 miljon invånare
3. United Kingdom: 770 avlidna per 1 miljon invånare
4. Italien: 731 avlidna per 1 miljon invånare
5. Frankrike: 655 avlidna per 1 miljon invånare
6. Sverige: 603 avlidna per 1 miljon invånare
7. Tjeckien: 556 avlidna per 1 miljon invånare
8. Bosnien-Hercegovina: 548 avlidna per 1 miljon invånare
9. Moldavien: 491 avlidna per 1 miljon invånare
10. Nederländerna: 483 avlidna per 1 miljon invånare

* Österrike: 178 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 149 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 130 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 67 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 55 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 14 november

Ingress
Steve Bannon heter den person som tog tag i Donald Trumps kaotiska valkampanj 2016 och som kom att spela en avgörande roll i att Trump blev president 2016. Liksom så många andra som förargade Trump, exempelvis genom att kunna mer än presidenten och hans familjemedlemmar i allt, blev chefsstrateg Bannon avskedad av den president han hjälpt till makten cirka 1½ år efter Trumps makttillträde. Bannon varnade för de opinionsmätningar som förutspådde att Joe Biden skulle vinna en jordskredsseger i årets presidentval. ”Kom ihåg, sade Bannon, ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism …” (DN 5 nov).

Detta har betydelse utifrån frågeställningen om trumpismen kan leva vidare utan Trump. För vad är egentligen ”trumpism”? Svaret finns att söka i citatet från Steve Bannon. Det handlar om ”globalism mot nationalism”.

I. Globalism vs ”America First”
Globalism handlar om de världsomspännande ekonomiska-politiska-militära maktcentra som vuxit fram. Ursprungligen i form av kolonialmakter där Storbritannien var den största under 1800-talet. Sedan tog USA över. Men idag har maktcentra i form av nationalstater som, åtminstone på papper, styrdes av grundlagar samt viljan hos väljarna fått konkurrens av en rad nya aktörer. Det handlar om gigantiska företag vars omsättning (inkomster och utgifter) är större än de flesta länders BNP. Det kan gälla banker, hedgefonder och it-företag. Låt oss nämna några exempel:
-Banken J P Morgan Chase & Co bedriver verksamhet i uppåt 60 olika länder,
-Hedgefonden Bridgewater Associates förvaltar värden motsvarande 138 miljarder dollar,
-Det gamla bilmärket Ford  ligger fortfarande på 31 plats i världen vad gäller företagens räknat på omsättningen,
-Företaget Amazon, som bl a sysslar med e-handel, hade en omsättning på 281 miljarder dollar ifjol.

Amazons hade en omsättning som var klart större än Finlands och Tjeckiens respektive BNP! Detta har skapat nya umgängesformer i världspolitiken. Det handlar bland annat om en återfödelse av idéer som växte fram under slutet på 1800-talet och som gick ut på att politiken vad gäller ekonomi, militär styrka och utrikespolitik bör planeras av de som är starka nog att göra sig gällande.

II. Inte endast stater utan även företagsgiganter
Idag handlar detta allt mindre om enskilda stater och allt högre grad om gigantiska företag. Och dessa företagsgiganter har aldrig ens låtsas att de skulle vara demokratiska. Tvärtom. En av Amazons grundläggande idéer är att skapa ökad vinst genom att pressa sin personal till det yttersta. Företaget är ökänt för att vilja undvika kollektivavtal. Det motarbetar aktivt anställda som vill gå med i facket. Det finns inga globala kollektivavtal eller någon global arbetsrättslig lagstiftning. På det globala planet gäller den starkes rätt. Detta oavsett om det handlar om militär styrka, arbetsvillkor som löner och arbetsmiljö eller inflytande över var vinsterna ska investeras och i vad. Eller delas ut till aktieägarna. Globalism handlar till väldigt stor del om den starkes rätt. Stora företag som Amazon slår inte endast mot fackföreningar. Det slår även ut en rad företag/butiker som säljer varor och tjänster över disk. Runt om i hela världen.

III. Europas Förenta Stater vs nationalism
Det är mot denna bakgrund som vi ska se agerandet hos de som ivrar för mer överstatlighet för EU. Exempelvis EU-skatter, EU:s centralbank, EU-armé och i förlängningen ett Europas Förenta Stater (EFS). Frankrikes president Emmanuel Macron tillhör de som förespråkar ett EFS. Men detta projekt kan inte förverkligas om inte nationalstater som Sverige, Tyskland, Finland, Frankrike, Italien Danmark, o s v, upplöses. Brexit ska, åtminstone delvis, ses mot denna bakgrund. Vissa inom borgerligheten anser inte att globalismen är rätt väg att gå.

IV. Arbetarrörelsen saknade alternativ
Tyvärr har arbetarrörelsen i Europa – arbetarpartier och fackföreningar – inte lyckats formulera något alternativ till globalismen. Utrikeshandel måste Sverige givetvis ha. Detsamma gäller för alla länder. Men betyder detta att vi behöver acceptera EU:s ständigt ökande överstatlighet? Naturligtvis inte. Under årtionden var exempelvis Socialdemokraterna och LO-facken motståndaren till en svensk EU-anslutning (EEC). När dessa plötsligt bytte fot tog Vänsterpartiet och Miljöpartiet över rollen som EU-motståndare. I Sverige. Och deras motsvarigheter i andra länder tog över EU-motståndet på många andra håll i Europa. Men idag har även dessa (V och MP) lydigt ställt in sig i ledet och för inte längre fram någon kritik av det borgerliga etablissemangets strävan efter ytterligare överstatlighet för medlemsländerna inom EU. Det vill säga: dessa partier bekämpar inte längre den globalisering som det överstatliga EU-projektet innebär.

V. Marine Le Pen och SD
Istället för arbetarpartierna och vänster- och miljöpartier har det blivit en annan riktning inom borgerligheten som har tagit strid mot globalismen. I Frankrike är det Marine Le Pen och hennes rasistisk-nationalistiska parti Nationell Samling som har stått för anti-globalismen i form av ett Nej till alltmer av överstatlighet inom EU. I Sverige var det, under en period, Jimmie Åkesson och SD som försökte fylla den rollen. Detta har förvridit den, i grunden, sunda anti-globalismen och gett den ett nationalistiskt-rasistiskt ansikte.

Men även om dessa två delar av borgerligheten är oense i frågan om hur långt globaliseringen ska tillåtas gå, är borgerlighetens olika flyglar ense om en sak: att pressa tillbaka löner och fackliga rättigheter.

VI. I USA satte de extrema sin prägel på anti-globalismen
I USA har det aldrig funnits en stark fackföreningsrörelse och något arbetarparti av betydelse. Därför var det redan från början självklart att motståndet mot globaliseringen i USA skulle ta sig alldeles speciella uttryck. Detta kom inte att ske gradvist genom att fackföreningar och stora arbetarpartier, och därefter vänster- och miljöpartier, stegvis gav upp sitt motstånd mot globaliseringen i form av EU-projektets strävan efter överstatlighet.

Istället kom en rad förvridna sociala formationer – som växt fram i USA på grund av det tomrum som fanns beroende på avsaknaden av fackföreningar och ett arbetarparti – att sätta sin prägel på antiiglobalismen.

Det handlar om den extrema kristna högern, den s.k. tea-party rörelsen, rasister och rasbiologer som tror på vitas överlägsenhet (strömningar som är extra starka i USA p g a slaveriet); den sexism som aldrig utmanats på arbetsplatserna i brist på fackföreningar och kollektivavtal samt alla de som bekämpar varje försök att begränsa innehavet av vapen, o s v.

Dessa extrema strömningar kom alltså att sätta sin prägel på den anti-globala rörelsen i USA. Och till detta kom så Donald J Trump.

Avslutning: trumpismen kan leva vidare utan Trump. I dagsläget.
Det är mot denna bakgrund som det senaste presidentvalet i USA måste ses. Trump kommer, när den sista rösten är räknad, att ha samlat minst 73 miljoner väljare bakom sig. Detta är till helt övervägande del vanliga och vettiga – men ekonomiskt trängda och av pandemin, orättvisor och våld pressade – knegare. Men de som sätter sin prägel på en rörelse är ofta inte de vanliga och de vettiga. Det är de extrema. Och så är det även med ”trumpismen”.

För att sluta där vi började. Steve Bannon sade: ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism”.

Så behöver det inte vara. Men så har det blivit. Detta eftersom socialdemokratiska arbetarpartier, fackföreningar, olika vänsterrörelser, o s v, inte har förmått formulera ett hållbart alternativ till globalismen. Just därför kan trumpismen i dagsläget leva vidare utan Trump. De problem som trumpismen tar upp är verkliga. Detta även om trumpismens svar är overkliga.

I kommande blogg:
medias förrädiska roll samt en möjlig
grund för ett arbetarrörelsens alternativ till globalismen.

Jag blev helt förstummad !

Den makabra scenen med de bisarra frågorna, utspelade sig inne i fikarummet på ett studieförbund här i Umeå. Detta studieförbund höll sig vid denna tidpunkt med en ”kulturchef” som uppenbarligen såg det som nödvändigt att försöka förstöra den viktigaste resan i mitt liv, sedan den resa som jag gjort tillsammans med mina föräldrar 23 år tidigare. Det var när farsan körde vår Volkswagen ”bubbla” Umeå – Rom, tur och retur, via dåvarande Östtyskland och Alperna som vi fick ”klättra” över. Detta var år 1964. Den väg vi tog innehöll inga tunnlar under den vackra bergskedjan men väl serpentinvägar där det ibland var två decimeter mellan däcket och evigheten – en kilometer eller två längre ned – på någon av Alpernas dalbottnar. Till saken hörde dessutom att farsan tvingades köra på ”fel sida” av vägen. Inte endast högt uppe i Alperna utan även i städer som Västberlin, Köln, Hamburg, Milano och Rom. I Sverige var det fortfarande vänstertrafik. Men sedan var det högertrafik som gällde. Jag förstår fortfarande inte hur han klarade det. Resan 1964 förändrade mitt liv. Detta skulle även resan till USA 1987 komma att göra. Det förstod jag. Men jag visste ännu inte hur.

Och då får jag alltså dessa anklagande frågor, inne i ett fikarum, av denna väktare av oförvitlig moral,  god smak och politisk korrekthet. Frågorna ställdes inte enskilt. De uttalades inför de övriga cirka tio som då var anställda på detta studieförbund.

Jag fattade först inte ens kulturchefens frågor. ”Varför ska du fara till USA?” Och ”vad finns det väl där?”

Det uppstod en pinsamt lång tystnad. Jag bara stirrade på människan. Och jag kände att det hettade i kinderna. De andra i fikarummet betraktade mig, uppfordrande. Det var inte OK att resa till USA. Sedan lade sig min ilska. Den gav vika för en – om jag ska vara ärlig – påtaglig känsla av hämndbegär. Och med en stark visshet om att jag kunde platta till denna fräcka och oförskämda ”kulturchef” som, med sina obeskrivligt korkade frågor, försökte förstöra den viktigaste resan i mitt liv (sedan resan med föräldrarna då jag var elva) gick jag till motangrepp. Med kirurgisk precision.

-Du menar förutom de jeans som ungdomar i nästan hela Västeuropa inklusive Sverige har burit sedan slutet av 50-talet och som även vuxna bär idag, föra att säga några ord om modet, inledde jag med och fortsatte;
-Du menar förutom hela grunden till dagens pop- och rockmusik. Eller du kanske aldrig har hört talas om en kille som hette Elvis och som dog för tio år sedan, eller exempelvis Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Fats Domino, Buddy Holly och Roy Orbison, Beach Boys, Bob Dylan och Johnny Cash; du vet sådana som i sin tur inspirerade grupper från England som Beatles, Rolling Stones, Animals och Hollies – som för övrigt tog sitt namn efter Buddy Holly då hans plan störtade och alla i planet dog? Sedan har vi musiker och sångare som Frank Sinatra, Sammy Davis, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong

-Jamen, försökte kulturchefen på studieförbundet, är det nåt att åka …

-Du menar förutom den musikkultur som även inspirerat till det svenska popundret med killar som Jerry Williams och Björn Skifs eller 60-tals band som Hep Stars, Shanes och Tages och senare Abba, Europe och Roxette?

-Jamen allt är ju inte bara musik …

-Nej. Vi har ju även filmer som Gudfadern och Gudfadern II samt tusen andra fantastiska filmer plus de flesta TV-serier; du menar alltså vad finns det i USA förutom mode, musik och film, alltså hela ungdoms- och halva vuxenkulturen. Vare sig vi vill det eller inte!

-Jamen, jag trodde att du var politiskt intresserad, retirerade kulturchefen, nu själv röd i ansiktet.

-Du menar förutom det som finns kvar av den medborgarrättsrörelse som leddes av Martin Luther King i södra USA; och Malcolm X i New York samt Black Panther Party i Oakland;
-du menar förutom en mycket trängd fackföreningsrörelse som vi har skrivit till och kommer att träffa delar av;
-du menar förutom att det går att besöka indianreservaten med USA:s mest utsatta minoriteter (ja, man sade indianreservat på den tiden, och inte reservat för ursprungsbefolkningen) som vi tänkt besöka.

Jag hade kommit upp i varv och blev mer och mer förbannad för varje ord jag hörde mig själv säga. De övriga på studieförbundet satt kvar, efter eftermiddagsfikat, och lyssnade till den numera ojämna debatten. Jag öste på…

-Du vet den amerikanska befolkningen består inte endast av en president, och en utrikespolitik som vi är många som ogillar sedan Vietnamkriget, utan USA har en befolkning på nästan 250 miljoner människor, och landet har påverkat kulturen i just det svenska samhället mer än i de allra flesta länder i Europa; det finns, apropå naturen, några av de mäktigaste nationalparkerna i världen som Grand Canyon och Yellowstone; när det gäller kultur så finns det mer kultur enbart i New York än i hela Sverige vilket du, som kulturchef på detta studieförbund, borde känna till!

-Men varför blir du så arg?

Jag hade tveklöst redan vunnit debatten om den ursprungligen ifrågasatta rätten att åka till USA utan att , indirekt, behöva bli kallad för imperialist-lakej. Men det var ändå inte nog för mig. Så jag drog till med följande, i mina egna ögon, dräpande svar som avslutning på meningsutbytet med studieförbundets kulturchef om värdet av att besöka USA.
– Jag blir förbannad därför att dina frågor till mig om varför jag ska åka till USA påminner om motståndsrörelsen mot romarna i filmen ”Life of Brian”.

Jag tänkte på följande scen – se nedan

Förintelseöverlevande Livia Fränkel ger oss ett historiskt och skakande vittnesmål. Du kan se och höra detta i de två videoklippen du finner via länken nedan. När det första slutar tar det andra vid.

https://www.facebook.com/watch/1031222040353933/702293053737115

Initiativtagare till arrangemanget var jag själv och Carinne Sjöberg. Föreläsningen genomfördes i samarbete med Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige.