Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Siffrorna i världen just nu – UPPDATERAT lör 11:39

Det totala antalet smittade i världen är nu 146 327.
5 443 personer har dött.
Nästan hälften, 72 572 personer, har tillfrisknat.
I Sverige har 814 fall bekräftats, två personer har avlidit
I Italien har 17 660 personer smittats, 1 266 har avlidit

Källa: Worldometers

Donald Trump utlyser nationellt nödläge på grund av coronaviruset.
Stefan Löfven avstår från utlandsresor. Minsann!
Statsepidemiolog Anders Tegnell avstår däremot inte – han valde att åka till Somalia …

Ingress
Coronaviruset har brakat rakt in i samhällets strukturer och skapat vad som media, inte sällan, beskriver som en kris.
Än så länge befinner sig inte sjukvården i en ”coronakris”. Däremot talas det mycket om kris ofta för beskriva vad som kan komma inom världsekonomin. För nämna ett exempel. Vi kan även nämna turist, kultur- och idrottsevenemang för att peka på sektorer där krisen är på väg att prägla året 2020.

Detta blogginlägg handlar om hur en kris ska undvikas inom sjukvården. I Sverige. Detta för att förhindra att lika många smittas och dör här som i Italien. Med allt lidande och sorg som detta innebär. Vi börjar med att ställa oss två frågor:

*Hur bör sjukvården, i Sverige och därför även i Västerbotten, hantera ett läge som det i Italien?
*Hur farligt är det att bli sjuk i COVID-19 (coronavirus disease 2019) efter att ha blivit smittad av viruset SARS-CoV-2?

Detta blir ämnet för nästa blogg.

Jag har försökt få med alla namn och förkortningar.

I. Vid ett ”krigsliknande” tillstånd måste det onormala bli det normala
Coronaviruset har ställt de politiska och övriga beslutsfattarna inför två olika alternativ
Det ena alternativet är att coronaviruset ska klaras av inom ramen för det ”normala”. Med det normala menar jag:
a) den vanliga lagstiftningen,
b) det antal sjukvårdsplatser, och den sjukvårdspersonal, som ofta inte räcker till även utan den extra belastning som en pandemi utgör. Detta på grund av nedskärningar och bristande personalinflytande.

Om utgångspunkten är att situationen ska klaras av inom ramen för det normala är det inte svårt att, idag, dra slutsatsen att landet Sverige för varje timme löper en ökad risk att drabbas av en katastrof. I skrivande stund (21.00 fredag) har 1 266 personer dött i Italien. Samtidigt har i skrivande stund (23.00) en (1) person, hittills, dött i Sverige.

Den andra utgångspunkten påminner om situationen strax före ett krigsutbrott. Igår citerades en italiensk narkosläkare i tidningen ”Corriere della Sera” (9 mars) då han jämförde situationen i Italien med ett situationen i ett ”krig”. Detta i samband att han beskrev det behov som uppstått av att tvingas prioritera mellan de patienter som skulle få vård först, få vård senare och inte få någon vård alls – eftersom den sista gruppen av patienter hade en så liten chans att överleva. Inga roliga beslut att ta.

Men besluten måste tas.

Det som beslutsfattarna i Sverige, politiska och andra, måste sträva efter är att undvika att hamna i en situation som den italienske narkosläkaren beskriver. Detta kräver att beslutsfattarna, snarast, erkänner att det råder en situation liknande ett  ”krigstillstånd” i kampen mot coronaviruset. Beslutsfattarna måste, och det snarast, vidta ytterligare åtgärder som ligger utanför ramen för vad som brukar anses vara normalt. Det handlar om att, snarast, våga fatta beslut som gör det onormala till det normala. Till dess att den fientliga pandemin har besegrats.

II. Umeå och lagen om ”Extraordinära smittskyddsåtgärder” som karantän
I Smittskyddslagen, kapitel 3, § 9 finns möjlighet att besluta om att sätta personer i karantän
Detta om en samhällsfarlig sjukdom har, eller misstänks ha, fått spridning utan att källan eller spridningen är fullständigt klarlagd.

Detta är den situation som Sverige befinner sig i just nu.

Låt oss ge ett exempel på innebörden: Om personer återkommer till Sverige med exempelvis flygplan eller kryssningsfartyg som startat i Iran eller som stannat till i Italien – innehållande personer som insjuknat i coronavirus – kan dessa personer i fartyg och plan sättas i karantän. Detta innebär att dessa personer inte får lämna en viss byggnad, del av byggnad eller ett område. Samt att de är förbjudna att ta emot besök. De som sätts i karantän har alltså, för en period, berövats sin frihet.

Fartyg och flygplan som medför smittade personer kan endast tas emot i nio städer/kommuner/platser i Sverige. Dessa nio platser innehåller tillsammans åtta s.k. karantänshamnar och fem karantänsflygplatser. De städer/kommuner/platser där människor ska kunna sättas i karantän, och fortfarande behandlas värdigt, är dessa:

1.Stockholm, både flygplats och hamn,

2.Göteborg, också både och,

3.Malmö, både och,

4.Umeå, både och,

5.Jönköping, flygplats

6.Helsingborg, hamn,

7.Gävle, hamn,

8.Sundsvall, hamn,

9.Luleå, hamn.

Kommentarer:
*Umeå har alltså både en karantänshamn i Holmsund och karantänsflygplats på Alvik.
Dessa hamnar och flygplatser skall vara utrustade med avskilda lokaler där det finns personal och utrustning som kan ställa diagnos och snabbt bedöma vårdbehov. Hamnen och flygplatsen skall även tillhandahålla transportmöjligheter till lämpliga inrättningar för sjukvård – där folk kan erhålla lämplig sjukvård under sin period i karantän.

Har beslutsfattarna i landsting/region och i Umeå kommun, tillsammans med beslutsfattarna i Holmsunds hamn och på Alviks flygplats, förberett sig inför en sådan situation?

Beslutet om karantän kan komma när som helst. Och då går det inte att säga – efter hundratals dödsfall som kunde ha undvikits – ”vi såg det inte komma” eller ”vi har varit naiva”. Nu finns det inga gråzoner. Det är vitt eller svart, liv eller död, som gäller. Det finns inte 50 nyanser av grått där beslutsfattarna kan vingla fram. Antingen kommer hamnen och flygplatsen, tillsammans med länets sjukvårdsresurser med NUS som viktigaste del, att klara av sina uppgifter. Eller inte klara sina uppgifter.

Och då kommer folk att dö i onödan.

Jag vill understryka: Det finns endast fem karantänsflygplatser och åtta karantänshamnar i hela landet. Detta innebär att det kan komma rop på hjälp från andra håll. Exempelvis från Stockholm. Då måste hamnen i Holmsund och flygplatsen fungera. Och i slutänden är det är politikerna som bär ansvaret.

III. Hur kan antalet vårdplatser ökas snabbt
Det snabbaste, men kanske inte det hälsomässigt bästa, sättet är att använda kryssningsfartyg som ”fältlassarett”
Makthavarna kan besluta att låta de passagerare som inte bedömts behöva intensivvård (något som naturligtvis snabbt kan förändras för en individ) stanna på det kryssningsfartyg med vilket de kom.

Det var i princip så som problemet med förläggningen av de cirka 370, gäster och personal som befann sig ombord på kryssningsfartyget ”Diamon Princess” hanterades efter att coronaviruset hade började spridas ombord. Efter ett tag först fick 5-600 smittade lämna fartyget. Och de som inte visat sig vara smittade stanna. Detta har bl a kritiserats av professor Michael Osterholm, vid centret för smittsamma sjukdomar, i Minnesota. Skälet är att luften på fartyget fortsätter att vara smittsam, även efter att de sjuka förts iland, och cirkulerar runt-runt ombord på fartyget (ungefär som i ett flygplan).

Detta innebar att de friska löpte en fortsatt risk att smittas.

Det bästa vore att både de konstaterat smittade och sjuka, och övriga som kanske smittats, fördes iland. Problemet är att det är få städer, åtminstone i Sverige, som plötsligt kan mobilisera totalt 3700 platser, dels för 5-600 smittade, dels för drygt 3000 eventuellt smittade. Men att ankra en tom Finlandsfärja utanför Holmsund skulle otvivelaktigt vara ett snabbt sätt att skapa många platser för människor som är sjuka, kanske sjuka och bedöms ska hållas i karantän. Detta sätt att skapa flytande fältlassarett användes under andra världskriget. Om Umeå skulle sakna platser så är detta något att tänka på. Färjor har länge stått på dagordningen i Umeå. Tanken ligger därför, förhoppningsvis, nära tillhands för beslutsfattarna. Speciellt i den dubbla karantänsstaden Umeå.

För att sammanfatta: tomma fartyg kan köras till de städer som utsetts till karantänshamnar för att sedan användas som extra bäddar för smittade som inte behöver intensivvård.

På en flygplats kan en tom hangar fyllas med sängar som påminner om de som jag, och många med mig, sov i när vi gjorde ”lumpen”. Återigen: De som inte bedöms behöva intensivvård, vilket alltså kan ändras snabbt, och anlänt med flygplan kan förläggas i en tom hangar med den typ av sängar som användes på militära logement. Det var inget fel på sängarna. Men livet i en hangar kan naturligtvis snabbt bli långtråkigt. Men det som gäller, i skrivande stund, är att hantera en situation liknande ett ”krigstillstånd”. Kom ihåg: målet är att förhindra att Sverige drabbas av samma antal döda som Italien:

IV. Hur kan antalet sjukvårdspersonal ökas
All erfarenhet visar att folk mer än gärna ställer upp frivilligt. Så var det i samband med skogsbränderna i Sverige sommaren 2018. I samband med bränderna i Australien under denna höst och vinter. Och så är det i dagen Italien. Folk ställer upp när de vet att de behövs.

Skulle det krävas finns både kollektivavtal och lagar som kan användas för att skaffa arbetskraft. En av de tvingande, skarpaste, lagarna är ”Lagen om totalförsvarsplikt” (1994: 1809). I denna lags kap 6, står det om ”den allmänna tjänsteplikten”. Denna innebär att regeringen, eller myndighet som regering delegerar bestämmanderätten till, kan besluta att personer som är totalförsvarspliktiga kan sändas till exempelvis en sjukvårdsinrättning för att där fullgöra sin tjänsteplikt. Även om det medför faror.

Detta strider mot den samhällsanda som råder i fredstid och för de som inte var med på den tid då alla killar gjorde värn-plikt (eller satt i fängelse för värnpliktsvägran). För vissa kan lagen låta hård. Men, som redan sagts, allt tyder på att sjukvårds- och annan personal som kan komma att behövas i ett skärpt läge ställer upp frivilligt. Återigen: Detta är erfarenheten från de stora, och många, skogsbränderna i Sverige och Australien. Och i Italien i skrivande stund.

Avslutning
Det som gäller är att beslutsfattarna måste träda fram ur skuggorna. De måste fatta snarast fatta nödvändiga beslut. De måste fatta beslut som ligger utanför ramen – och därmed göra det onormala till det normala. Annars finns risken att Sverige drabbas lika hårt som Italien.

Politikerna i regering och opposition måste besluta att frångå det som ligger inom ramen, det normala, nu. De måste förbereda landet för en situation liknande ett ”krigstillstånd”. Och därmed rädda liv.

Hur farligt är det att bli sjuk i coronavirus
Detta blir ämnet för min nästa blogg.
_____________

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Sedan en tid tillbaka är medierna fyllda med rapporter om coronaviruset covid-19 och dess utbredning.
Här kommer en kort historik om hur viruset spreds och om hur situationen ser ut idag – onsdag 11 mars.

* Under december 2019 bryter flera fall av lunginflammation ut i staden Wuhan i Hubeiprovinsen i Kina.
Över tid rapporteras flera av dessa fall till den kinesiska hälsokommissionen för vidare undersökning.

*I slutet av december slår en kinesiskt läkare vid namn Li Wenliang larm i en gruppchatt.
Han informerar om att han har behandlat flera patienter som burit på ett virus som liknar SARS (severe acute respiratory syndrome. Li Wenliang uppmanar också personer i gruppchatten att vara försiktiga. SARS var en epidemi som drabbade hela världen, under åren 2003-2004, och som innebar flera hundra dödsfall. Wenliangs meddelade får sedan spridning via internet. I efterhand framstår Li Wenliang som en sann hjälte. Idag är denne hjälte tyvärr död. Wenliang avled i sviterna av coronaviruset den 7 februari. Detta efter att de kinesiska myndigheterna vägrat honom behandling !

* I början av januari stängs en fiskmarknad i Huanan.
Statligt ägda Xinhua Nyheter rapporterar att en fiskmarknad i Huanan stängts för ”renovering”. Flera andra medier rapporterar att marknaden skall ”rengöras och desinfekteras” (desinfekteras: detta uttryck har en mycket obehaglig klang av lögn och död). Det visar sig senare att det verkliga skälet till nedstängningen av fiskmarknaden är att kinesiska epidemiologer tror att den okända lunginflammationen har orsakats av produkter som säljs på fiskmarknaden. De hade rätt: 66 procent av de då konstaterade fallen av den okända lunginflammationen hade haft kontakt med fiskmarknaden i Huanan.

* Den 3 januari, två dagar efter att fiskmarknaden i Huanan stängts, utfärdar den kinesiska Allmänna Säkerhetsbyrån (i folkmun kallad ”bussiga klubben”) en varning.
Varningen riktas inte till de som besökt fiskmarknaden i Huanan. Varningen riktas mot läkaren Li Wenliang! Enligt säkerhetsbyrån misstänktes han för att ’’ha stört den allmänna ordningen’’ och ”bussiga klubben” meddelar att Li kommer att ’’ställas inför rätta’’ om han fortsätter att göra offentliga uttalanden om det nya viruset. Tänk vad yttrande- och tryckfrihet kan ställa till med. Allmänna Säkerhetsbyrån griper samtidigt åtta andra läkare. Även dessa anklagas för att störa den allmänna ordningen.

Hälsomyndigheter i Kina går dessutom ut med att viruset är en vanlig influensa. Den censurerar sedan, resolut, hashtagen #WuhanSARS och inleder förundersökningar mot individer som anses sprida, inte virus, utan missledande information om viruset. Yttrande- och tryckfrihet ÄR farligt.

* Den 8 januari gör den kinesiska regimen en 180-graderssväng.
Sådana svängar är inte ovanligt för stalinister. Nu är det regimen som tillkännager upptäckten av ett nytt virus som får namnet coronaviruset eller covid-19. Samtidigt lever nu coronaviruset sitt eget liv och fortsätter att spridas till andra delar av Kina och Asien. En kort tid därefter upptäcks viruset även i Nordamerika, Sydamerika och Europa.

Pandemin är ett faktum !

* 120 000 smittade globalt.
I skrivande stund (11 mars) har mer eller mindre pålitliga stater uppgett att antalet smittade har passerat 120 000 runt om i världen. Samma, mer eller mindre pålitliga, stater har uppgett att drygt 4 300 människor nu avlidit. De största utbrotten utanför Kina, sett till antalet insjuknade, återfinns i Italien, Iran och Sydkorea. (Skulle antalet smittade jämföras med storleken på befolkningen skulle ordningen på länderna bli en annan.)

Siffrorna är naturligtvis osäkra.

Jag tror inte för ett ögonblick på siffran för Kina eller för Iran. Med risk att verka eurocentrisk tror jag betydligt mer på siffrorna från exempelvis Sverige, Norge, Finland och Tyskland. Skälet är den mer allmänt utvecklade och tillgängliga sjukvården – i kombination med yttrande- och tryckfriheten. Siffrorna från USA kan också ifrågasättas. Detta beroende på att bristen på ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem som omfattar alla – och som finns i nästan alla europeiska länder – innebär att många amerikaner som blir sjuka inte anser sig ha råd att uppsöka sjukvården.

Myrkotten, källa till coronaviruset? Foto: David J. Stang (CC BY-SA 4.0)

* Källan till viruset är ännu okänd.
Forskare arbetar febrilt för att hitta källan till coronaviruset. Syftet är att kunna förhindra nya utbrott. Den nuvarande hypotesen är att viruset, liksom SARS-viruset 2002, har överförts från något djur till människor. Myndigheterna i Kina har misstänkt både fladdermöss och myrkottar (se bild) för att utgöra källan. Plus en halv miljon egna medborgare.

* Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar dödligheten till 1-2 procent.
Men det finns naturligtvis osäkerhet i bedömningen. WHO är i sin tur beroende av uppgifter från olika länder. En positiv sak verkar dock vara säker: De flesta som smittas blir lindrigt sjuka med bland annat luftvägssymptom som går över av sig själva – åtminstone i länder med en fungerande sjukvård för alla.

* Coronaviruset i Sverige.
Den 31 januari bekräftades det första fallet av coronavirus i Sverige. Idag (11 mars kl 15:20) har antalet smittade stigit till 477 personer. Enligt VK (ons 11/3) vårdas hittills två personer på en intensivvårdsavdelning (vid Karolinska Universitetssjukhuset).

* Coronaviruset i Västerbotten.
Hittills har åtta fall av coronavirus identifierats i Västerbotten. Samtliga smittade har varit på semester i Italien.

Aktuellt filmtips ikväll – apropå coronaviruset:
På TV12 kl 22.00 ikväll går filmen ”Outbreak – i farozonen” där Dustin Hoffman spelar en smittskyddsläkare i armén. Tillsammans med andra bekämpar han ett dödligt virus som hotar hela världen. I filmen är hans överordnade lika lätta att tas med som Li Wenliangs överordnade i ”bussiga klubben”. För dig som inte redan har sett filmen tre gånger, som jag har, rekommenderar jag varmt att du stannar uppe och ser den ikväll. Om du känner dig febrig, och är röd kring kring ögonen efter att ha sett filmen, har jag faktiskt inget bra råd att ge till dig.

Filmen känns aktuellt. Det kan jag i alla fall lova.

Till sist: Varför jag inte litar på myndigheterna i vissa länder.
Se Irans hälsominister hålla ett tal där han bedyrar att regimen har coronaviruset under kontroll – ymnigt svettandes. Nästa dag bekräftades vad många trodde – ministern själv hade smittats av coronaviruset. Så tydliga politiska bovar kan inte en Hollywood hitta på! Hälsoministerns reaktion? Han lade ut en video där han beskriver viruset som ”demokratiskt” eftersom det drabbar både fattig och rik…

Se Irans Hälsominister svettas i två youtube-klipp här nedan.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
I dagens VK finns nedanstående debattartikel publicerad på sidan 4. Vi i Arbetarpartiet har strävat efter att Umeå kommun ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen redan 2005 tvingade kommunen att utarbeta, tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket, vilket antyder regeringens bristande förtroende för kommunen. Detta med rätta. För trots att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande har Umeå kommun aldrig lyckats klara dessa – inte under ett enda år under perioden 2003-2019! Vi är därför skeptiska, till med ironiska, när en (i miljöfrågor mycket nyvaknad) politisk majoritet antar högtravande miljö- och klimatmål. Samma politiska majoritet saknar nämligen ett åtgärdsprogram som ska visa hur miljömålen ska klaras. Umeå kommuns politiska majoritet har inte klarat miljökvalitetsnormen för kvävedioxid trots att:
*miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande,
*regeringen tvingade Umeå kommun att utarbeta ett åtgärdsprogram tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket,
*Umeå kommun har haft snart 15 år på sig.
Varför ska någon NU tro på en nyvaknad politisk majoritets förmåga – UTAN ett åtgärdsprogram?

Arbetarpartiet tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader år 2100. Det var en del av en IPCC-rapport som fick oss att sträva efter detta, i bästa fall, uppnåeliga mål. Vi har försökt bidra genom att lyfta fram olika åtgärder som skulle kunna hjälpa till att förverkliga klimatmålet. En sak vet vi: högtravande mål, som inte backas upp av konkreta åtgärder, har sällan eller aldrig visat sig hålla måttet. Det gäller Parisavtalet från 2015. Det gäller, definitivt, för Umeå kommuns miljöarbete under de senaste 15 åren.

Saknar helt trovärdighet

Det finns ingen anledning att tro på politiker i Umeå som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30. Mål, utan åtgärder för deras förverkligande imponerar inte. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå i dag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Låt oss först utarbeta en åtgärdsplan för miljömålen. Det skriver Jan Hägglund och Davis Kaza.

Den 24/2 röstade S, C, V, L och MP för nya miljömål. Dessa partier försöker få beslutet att framstå som ett historiskt steg framåt för Umeå. Arbetarpartiet håller inte med. Beslutet antogs nämligen trots att det saknades en åtgärdsplan för hur målen ska förverkligas. Det saknas exempelvis tidsmässiga kontrollstationer för att mäta de idag inte presenterade åtgärdernas effekter. Företrädare för S, C, V, L och MP sa dessutom att någon sammanhållen åtgärdsplan inte skulle presenteras för fullmäktige. Fina mål och en icke-existerande åtgärdsplan för målens förverkligande är ett bra recept för en misslyckad miljöpolitik. Exempel finns.

Parisavtalet, omtalat även i fullmäktige, visar hur fel det kan gå då målen inte backas upp av konkreta åtgärder. Avtalets mål ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader” (Naturvårdsverket). Men organisationen Climate Action Tracker, CAT (bl a finansierad av det tyska miljödepartementet) har summerat de klimatmål som länderna bakom Parisavtalet har satt – vart land för sig. Och redan här framträder en annan bild. Dessa länder har visserligen anslutit sig till Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen på mellan 1,5-2 grader. Men summeringen samma länders mål, ett och ett, innebär en höjning av den globala temperaturen på hela 2,3-3,5 grader!

Den sammanräkning som gjordes av CAT i december 2019 försämrar bilden av verkligheten. Men de trosvissa påverkas inte av en förändrad verklighet. Plötsligt verkar det som om nyfrälsta aktivister och politiker (under årtionden likgiltiga för miljön) har en sak gemensam: de vill bli lurade. De verkar tro att bara alla stöder Parisavtalet kommer verkligheten att förbättras. Men tyvärr räcker inte tron på målen. Det krävs konkreta åtgärder som kan förverkliga målen. Även när det gäller Parisavtalet.

Men låt oss fortsätta vår smärtsamma vandring och lämna avtal och målsättningar för att beskåda verkligheten. CAT:s summering visar att ländernas nuvarande politik ökar risken än mer för en ytterligare höjning av den globala temperaturen. Det som CAT fått fram, genom att studera ländernas åtgärder, pekar mot en ökning av temperaturen från 2,3 grader och ända upp till 4,1 grader fram till år 2100!

Låt oss nu jämföra verkligheten med Parisavtalet, som ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader”. En sak borde vara uppenbar: de som ”slår fast” något i form av mål, men som saknar en åtgärdsplan för målens förverkligande, har ersatt vetenskap med tro. Ländernas nuvarande politik, verkligheten, innebär att den globala temperaturökningen riskerar att bli dubbelt så stor som nivåerna i Parisavtalet.

Den globala uppvärmningen utgör ett gigantiskt hot mot den mänskliga civilisationen. Vi tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader. I fullmäktige har vi, så gott som ensamma, krävt att kommunen ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen tvingade kommunen att utarbeta. Men trots att normerna blev juridiskt bindande 2006 har Umeå inte klarat att leva upp till dessa under ett enda år sedan mätningarna började. Resultat: umeborna har utsatts för ökad risk att få lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt demens. Det finns ingen anledning att tro på politiker som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30.

Mål, utan åtgärder för deras förverkligande, imponerar inte på oss. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå idag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Detta var ett av skälen till att vi inte röstade för miljömålen. Men vi deltar gärna då en åtgärdsplan ska utarbetas.

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Då frågor som har med värderingar att göra skall avgöras, exempelvis av offentliga institutioner, verkar Sverige vara efterblivet. Under fyra-fem månader våren 2019 kritiserade jag Umeå stadsbibliotek för att detta hade plockat bort boken ”Feindliche Übernahme” av författaren ”Thilo Sarrazin”. Skälet att boken togs bort från stadsbiliotekets hyllor var, bland annat, att en besökare hade riktat kritik mot boken för att den förde fram, i besökarens ögon, felaktiga värderingar. Det kan även ha funnits andra skäl till att boken plockades bort från hyllorna. Jag fick höra talas om många motiv. Ett var att det var trångt på hyllorna… Ett annat var att boken köpts in av misstag – i tron om att den var skönlitterär. Med flera!

Vad som dock står utom varje tvivel är att kritiken från besökaren, som ogillade bokens värderingar, var ett avgörande skäl till att boken av Thilo Sarrazin plockades bort. Vad som också står utom varje tvivel är att en minoritet av de anställda på stadsbiblioteket i Umeå – en högljudd minoritet som kunde sätta tonen – visste att de gjorde fel då de plockade bort boken. Det var därför som det tog mig drygt fyra månader att få någon på Stadsbiblioteket att säga sanningen om varför boken hade plockats bort. Den minoritet som satte tonen på stadsbiblioteket i Umeå, och som än idag har ansvaret för att boken plockades bort, bröt genom sin handling (bortplockandet av boken) mot både grundlag och mot bibliotekslag.

Del ett
Detta sätter fokus på ett stort och växande problem i Sverige
Då frågor skall avgöras, som har med värderingar att göra, tas alltför sällan grundlagarna som utgångspunkt. Detta är ofattbart. Det borde naturligtvis vara självklart att grundlagarna tas som utgångspunkt då frågor som har med värderingar att göra ska avgöras. Men tyvärr används alltså grundlagarna alltför sällan. Detta är efterblivet. Sedan en tid tillbaka har det alltså växt fram en alltmer vildvuxen flora av ”värdegrunder”, alternativt ”åsikts- eller tyckardokument”, utan juridiskt värde. Ja, värre än så, dessa vildvuxna åsikts- eller tyckardokument strider inte sällan mot lagarna. Och ibland t.o.m. mot grundlagarna!

Katastrofen i Falköping år 2016.

Låt oss ta ett av de mest tragikomiska, men samtidigt mycket allvarliga, exemplen ur denna vildvuxna flora av åsiktsdokument som ofta benämns med det pretentiösa namnet ”värdegrunder”. Just i detta fall kallades åsikts- eller tyckardokumentet för ”medieplan”. Falköping hade ett antal särskilt kreativa politiker under åren 2014-2018 (jag undrar om de finns kvar). Låt oss därför förflytta oss till kommunen Falköping. År 2016.

I denna kommun hade Kultur- och Fritidsnämnden tagit sig sällsynt stora friheter när det gällde det att trampa på grundlag samt bibliotekslag. På grund av okunnighet, eller en medveten vilja att bryta mot grundlag och bibliotekslag, hade nämligen Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping bestämt sig för att strunta i vad regeringskansliet kallar för ”The Swedish Constitution” (då människor från utlandet vill veta hur Sveriges demokrati fungerar). Den svenska konstitutionen (fyra grundlagar) är inget för Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping. Och inte heller den demokratiska process som lett fram till stiftandet av dessa lagar förmodar jag.

Falköpings biblioteksväsende (folkbibliotek) vägrade nämligen både att köpa in, och fjärrlåna, boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt”. Jag har inte läst boken, men av titeln att döma är det troligtvis en bok som vissa skulle beteckna som ”icke PK”. Men detta har i sammanhanget ingen som helst betydelse. Verksamhet baserad på svensk lagstiftning – exempelvis på grundlagen och bibliotekslagen – borde även ha viss betydelse för bland annat biblioteksväsendet i Sverige. Så även i Falköping. Samt för Kultur- och Fritidsnämndens beslut (om innehållet i ”mediaplanen” i nämnda kommun).

Men, men, grundlag och bibliotekslag bekymrade inte Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

Istället hade denna nämnd satt de demokratiska fri- och rättigheterna, som baseras på grundlagarna, på undantag. Detta till förmån för sin egen ”medieplan” (ett av de mer vildvuxna exemplen på hemmasnickrade ”värdegrunder”). Nämnden hade bland annat utarbetat nedanstående formuleringar som vägledning för bibliotekets verksamhet i Falköping. Som svar på en fråga från JO om varför biblioteket inte kunde tillhandahålla boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt” angavs följande:
”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller en ren faktabok.”

Del två
Detta är inte endast ”bara” absurt – det utgör även ett brott mot både grundlag och bibliotekslag
Och vad värre är – det utgör ett exempel på en metod att kringgå Sveriges viktigaste juridiska dokument – nämligen grundlagen! I sitt yttrande över Falköpings egenmäktiga förfarande yttrade sig Justitieombudsmannen (JO) bland annat på följande sätt:

”JO uttalar att biblioteken i sitt urval självklart inte behöver förhålla sig neutrala till brister i den vetenskapliga kvaliteten eller rena sakfel i en bok. Så länge ett yttrande inte är brottsligt finns det däremot inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram. Ett urval som sker på sådan grund står i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen. JO uttalar vidare att yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga. Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning.”

Kommentarer:
1. Ett bibliotek har ingen som helst rätt att sätta sig över grundlagen och bibliotekslagen genom ett ”hittepå-argument” om att det viktigaste kvalitetskriteriet är ”värderingar” och med detta som utgångspunkt omyndigförklara låntagare.
2. ”Värderingar” tillhör också det mest subjektiva som existerar och, som alla utom Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping känner till, och har också en tendens att förändras över tid. Låt mig tala ur hjärtat: citatet från ”mediaplanen” är bland det dummaste och förmyndarmässiga jag någonsin läst när det gäller officiella dokument.
3. JO skriver bland annat att så länge ett yttrande inte är brottsligt så finns det inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de åsikter eller värderingar som förs fram och om ett urval av böcker skulle ske på en sådan grund (bibliotekets egna åsikter och egna  värderingar) står detta i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning. Det står också i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap 9§ regeringsformen.

Bara för att förtydliga: regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar.

4. JO fortsätter ”yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga”.
4. Vidare: ”Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning”.

Del tre
Då inte alla förstår JO:s resonemang i punkterna 2, 3 och 4 ovan tänker jag (med tanke på vissa politiker) göra en  förenkling Ett bibliotek ska tillhandahålla böcker även om dessa innehåller åsikter som att alla människor inte har lika värde – så länge sådana uttalanden kan bemötas av andra människor (via exempelvis böcker och filmer) som anser att alla människor har samma värde. Låt oss ta ett exempel. Många välsorterade bibliotek (troligen inte Falköping) innehar boken ”Mein Kampf” av Adolf Hitler. Detta är helt i enlighet med både grundlag och bibliotekslag, OM samma bibliotek även innehar böcker som bemöter de åsikter som framförs Hitlers ”Mein Kampf”. Det är alltså kombinationen av böcker som förnekar människors lika värde, och förespråkar människors lika värde, som utgör grundtanken i en demokrati.

Detta bygger naturligtvis på en tilltro till den svenska befolkningens förmåga att avgöra vad som är rimliga, respektive orimliga, åsikter. Denna tilltro till befolkningen saknade dock Kultur- och Fritidsnämnden i Falköpings kommun. Detsamma gällde den minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå som, bland annat då en islamist hade beklagat sig, plockade bort ”Thilo Sarrazins” bok ”Feindliche Übernahme”.

Del IV.
Jag försvarade inte en viss bok mot en minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå våren 2019 – jag försvarade grundlag och bibliotekslag mot denna minoritet.

Skälet till att jag, just nu, vill lyfta fram denna vildvuxna flora av ”värdegrunder” – av tyckar- och åsiktsdokument, och speciellt det skräckexempel i form av ”medieplan” som Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping producerat, troligen alldeles själv – är att någon/några har hittat på att Umeå kommunfullmäktige ska diskutera tonen i debatten – inte endast i kommunfullmäktige – utan även på exempelvis bloggar borde föras.

Jag misstänker att detta beror på att islamisterna och deras medlöparna, försvararna av hedersförtryck och deras medlöpare, känner sig pressade bland annat av mig. (Jag glömde minoriteten på Stadsbiblioteket i Umeå).

DÄRFÖR vill jag betona att jag och övriga i Arbetarpartiet kommer att både försvara grundlagar som yttrande- och tryckfriheten – men också använda oss av yttrande- och tryckfriheten. Det är dessa grundlagar som utgör den självklara utgångspunkten för frågor som har med värderingar att göra.

Avslutning
Jag misstänker att kretsar, bland annat bland Umeå kommuns politiker, kommer att försöka inskränka yttrande- och tryckfriheten just genom att hänvisa till hemsnickrade ”värdegrunder” – och annan skit.

Det ligger i allmänintresset – åtminstone för de som försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige – att det som får sägas och inte sägas, det som får skrivas och inte får skrivas – baseras på de svenska grundlagarna.

Inte på sådana katastrofala försök att begränsa grundlagarna och därmed strypa yttrande- och tryckfriheten på det sätt som den auktoritära Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

För auktoritär är just vad denna nämnd är. Precis som den minoritet bland personalen som stödde att boken ”Feindliche Übernahme”  skulle plockas bort på Stadsbiblioteket i Umeå.

Vi ska bekämpa denna auktoritära trend med hjälp av yttrande- och tryckfriheten – som vi samtidigt ska försvara.

____________________________________

Seger mot lawfare!

Du som vill läsa om hur det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg,
Ann-Sofie Hermansson, besegrade de som utsatte henne för grov ”lawfare”
kan göra detta i Nya Arbetartidningen. Klicka här.

Seger mot lawfare!

Du som vill läsa om hur det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg,
Ann-Sofie Hermansson, besegrade de som utsatte henne för grov ”lawfare”
kan göra detta i Nya Arbetartidningen. Klicka här.

____________________________________

Hej igen. Så här såg den blogg ut som jag publicerade första gången den 30 december 2018. Inför återpubliceringen använder jag en ny rubrik. Den ursprungliga rubriken kan du se nedan.

Law-fare är en form av politisk krigföring som används av ”Nya MP i Umeå” då frågan om islamisternas inflytande ställs, men hur gör VK?

Ingress

I den kamp som bland annat  jag bedriver mot islamister och jihadister – sådana jihadister som använder dödligt våld som IS – har jag och de andra som för samma kamp trampat folk med makt på tårna.

Låt mig upprepa begreppen ”folk med makt” och ”trampat … på tårna”.

Detta har inneburit att exempelvis jag har blivit utsatt för en ny typ av krigföring som kallas för LAW-FARE.

Vissa av er är bekant med detta begrepp. Andra inte. Men eftersom ni kommer att få se alltmer av den varan – krigföringen – i framtiden så är det dags att introducera begreppet ”Lawfare” ordentligt, både med exempel och en redogörelse för hur jag ser på Västerbottens-Kurirens roll i denna Lawfare som jag utsatts för.

I. Låt oss börja med att förklara vad ”Lawfare” är.
Vi kan se vad Wikipedia skriver på engelska. Sedan, för er som är osäkra på skolengelskan i nya sammanhang, har jag gjort en personlig tolkning av vad Wikipedia skriver om ”Lawfare” på svenska. Det handlar inte om en översättning, rakt av, utan om en tolkning. Låt oss titta.

Wikipedia om Lawfare:

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

Så lång Wikipedia. Sedan till min egen tolkning på svenska av Wikipedias engelska definition.

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Och fienden, för islamisterna och/eller deras medlöpare, inom och utom det Nya miljöpartiet i Umeå var i detta fall jag och Arbetarpartiet i övrigt.

II. Jag och de andra, inom Arbetarpartiet och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker bygga upp en motkraft vars syfte är att stoppa islamisternas stadigt ökande inflytandet i Sverige.

Det mest effektiva sättet att bekämpa islamisterna, och deras mäktiga medlöpare – som även varit ministrar i den nu fallna S+MP-regeringen – är genom att synliggöra deras två huvudsakliga nätverk, eller rörelser, i detta Sverige. Det handlar om den starkaste och farligaste av dessa nämligen det Muslimska brödraskapet. Dessa ”muslimbröder” är farliga eftersom de har lyckats infiltrera olika ”samhällsinstitutioner”. Det gäller uppenbart Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men Muslimska Brödraskapet har även lyckats knyta kontakter med folk som arbetar på studieförbund, ett steg upp till nyhetsredaktioner och ytterligare steg upp till statsförvaltningen.

Tillåt mig förebygga invändningar genom att påminna om den tidigare bostadsministern och islamisten Mehmet Kaplan (MP). Ni vet han som satt i den nu fallna regeringen – och avslöjades av en tillfällighet.

Jag och andra, inom Arbetarpartiet, och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker även synliggöra Salafist-rörelsens existens och aktiviteter. Dessa består bland annat av moskébyggen i missionssyfte. Islamic Center, den stora moskén i Malmö som uppfördes i början av 1980-talet, betalades av Saudiarabien samt av Libyen. Saudi-arabiens tolkning av islam kallas för wahhabism (eller salafism). Det kan vara intressant för läsaren att veta är att Daesh, eller Islamiska Staten, också bygger på en wahhabistisk (eller en salafistisk) tolkning av islam. Detta innebar att IS utgjorde ett väldigt hot mot just Saudi-arabien. För det var väldigt svårt för saudierna att kritisera Islamiska Staten, eller Daesh, av religiösa skäl.

Det mest hotfulla är dock den turkiska finansieringen, plus värdländernas egen ”bidragsindustri”, som tillsammans finansierar det farligare och mer framgångsrika Muslimska Brödraskapets ”dawa”, eller frälsningsarbete. ”Dawa” betyder frälsning, eller för att vara mer exakt “att kalla till islam”. Och detta är varje muslims plikt. Detta enligt den islamism som är vår – och andra muslimers, kvinnors, barns, homosexuellas med fleras – motståndare.

Jag ska återkomma till utvecklingen i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige. Senare.

III. Det är skriverier som dessa som har gjort vi har trampat folk med makt på tårna. Jag menar inte endast i Umeå – det finns en hel värld utanför kommungränsen som alla vet – utan även på andra håll och av andra och kunnigare personer än oss i Arbetarpartiet. Men även vi här i Umeå har trampat folk med makt på tårna. Även jag har, med denna blogg, trampat folk med makt på tårna. Exempelvis miljöpartiet. Tänk efter. Miljöpartiet i Umeå utgjorde en del av miljöpartiet i Sverige. Miljöpartiet i Sverige utgjorde en del av regeringen. Och Miljöpartiet i Sverige hade ställt Miljöpartiet i Umeå under tvångsförvaltning. Innebörden är INTE att jag, då jag kritiserade Nya MP i Umeå för islamisering, angrep regeringen. Men jag angrep definitivt Miljöpartiet i Sverige som redan haft en rad skandaler bestående av en rad islamister som infiltrerat (Miljö)-partiet.

Så mitt angrepp på Nya MP i Umeå blev ytterligare ett hot mot det parti som knappt håller sig över fyra-procentsgränsen. Och tank om det blir nyval?

VI. Jag ska nämna tre tillfällen då jag, eller arrangemang jag varit delarrangör för, blivit utsatt för klockrena exempel på Law-fare:

a) Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd försökte sätta stopp för en föreläsning med forskaren Magnus Norell under hösten 2016 som jag och två andra privatpersoner samt ett studieförbund arrangerade tillsammans,

b) I ett försök att få folk att se mig som otillräknelig drog en medlem i Nya MP i Umeå in min familj i debatten på ett för mig absolut oacceptabelt sätt – i debatten kring islamisternas och/eller deras medlöpares roll, eller icke-roll, inom Nya MP i Umeå,

c) Den omtalade polisanmälan som Nya MP i Umeå påstods ha lämnat in mot mig för att jag påtalat alla positioner och den viktiga roll som en islamist, eller medlöpare till islamisterna, hade fått inom Nya MP i Umeå.

V.   Har även Västerbottens-Kuriren deltagit i den Law-fare som Nya MP i Umeå bedrivit mot mig?

Låt mig omedelbart säga följande: Västerbottens-Kuriren tillhör inte de nyhetsredaktioner som jag menar är infiltrerade av Muslimska brödraskapet. Detta måste sägas rakt ut annars hade det varit nära tillhands att dra denna slutsats.

Nej. Västerbottens-Kurirens roll är emellertid dubbel. Jag får skriva det jag skriver på denna blogg som tidningen upplåtit till mig. Och jag tillhör även de flitigaste debattörerna i papperstidningens (VK) spalter. Men inte desto mindre har Västerbottens-Kuriren utgjort instrumentet för det tyngsta av Lawfare-angreppet som islamisterna, och/eller deras medlöpare i Miljöpartiet, har utsatt mig för.

Det tyngsta angreppet när det gäller den allmänna opinionen. Låt oss repetera vad ”Law-fare” är – på engelska och på svenska.

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare (Wikipedia).

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring. (min egen tolkning av ovanstående).

OBS. ”…Vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen”.

Instrumentet för Miljöpartiet, eller rättare sagt för islamisterna och/eller deras medlöpare, var Västerbottens-Kuriren!
Skälet till att jag påstår detta är att Västerbottens-Kuriren spelade med i det spel som Nya Miljöpartiet i Umeå spelade.

VK gjorde nämligen en mycket stor nyhet av att Nya MP i Umeå hade lämnat in en polisanmälan mot mig. För förtal! Varför? Därför att islamisterna och/eller deras medlöpare i Nya MP i Umeå hade alltså gått från att ”hota” mig med att lämna in en polisanmälan till att verkligen lämna in en polisanmälan. Detta var något nytt och föranledde både VK, och Folkbladet, att slå upp detta som en stor NYHET. Se nedan.

VI.  Västerbottens-Kuriren agerade verkligen som om de deltog i Nya MP i Umeås war-fare mot mig

Först kontaktade de en ”islamprofessor” (VK:s uttryck) vid namn Mohammad Fazlhasemi. Det kan vara bra att veta att denne islamprofessor står på god fot med regimen i Iran samt att han är född i huvudstaden Teheran. Denne Mohammad Fazlhasemi citeras i VK. Där säger han att mina ”islamistanklagelser” (Fazlhasemi) verkade vara ”grundlösa”.
Precis som om denne ”islamistprofessor” (VK:s uttryck), med goda relationer till makthavarna i Teheran, skulle vara någon sorts opartisk auktoritet i frågan.

Men det var alltså Västerbottens-Kurirens agerande som jag ville belysa.

Sedan kallade VK in en s.k. ”yttrandefrihetsexpert” vid namn Nils Funcke. Denne påstod att jag kunde fällas för förtal. Alltså: det blev rubriker som handlade om att en ”islamistprofessor” påstod att jag hade FEL samtidigt som en ”yttrandefrihetsexpert” påstod att jag kunde fällas för ett BROTT för mina ”islamistanklagelser”.

Detta skulle kunna vara ett kristallklart exempel på Law-fare.

Frågan är: spelade VK med i det spel som bedrevs av Nya MP i Umeå?

En del av svaret består av följande: Ännu idag har jag inte kontaktats av någon myndighet som berättat att någon anmält mig för förtal. Och det har nu gått två (2) månader. På den tiden skulle jag ha fått veta om något anmälan lämnats in som lett till en förundersökning. Detta har jag fått veta efter att ha tagit kontakt med polisen, Tingsrätten och Kammaråklagarmyndigheten.

Min slutsats är därför denna: Nya MP i Umeå har inte lämnat in någon anmälan.

VII. Har då ”Nya MP i Umeå”  lurat VK?
Detta genom att ljuga och påstå att de lämnat in en anmälan mot mig för förtal? Eller visste VK om att Nya MP i Umeå inte lämnat in någon anmälan – men valde att agera som om tidningen trodde att Nya MP i Umeå hade lämnat in en anmälan?

I det förstnämnda fallet är det endast Nya MP i Umeå som har bedrivit war-fare mot mig.

Men om VK kände till att ingen anmälan inlämnats, men spelade med och agerade (mot bättre vetande) som om tidningen verkligen trodde att en anmälan hade inlämnats, endast för att få ett skäl att ”klämma till mig” via en ”islamistprofessor” och en ”yttrandefrihetsexpert” då har även VK bedrivit war-fare mot mig.

Jag kan aldrig vara säker till 100 procent men jag skulle våga satsa väldigt mycket på följande:
1. Nya MP i Umeå vågar ljuga för VK – Norrlands största tidning och en av de verkliga makthavarna i Umeå,
2. Eftersom ingen anmälan har lämnats in, och jag är övertygad om att VK har känt till detta via MP, så har även VK bedrivit Law-fare. Mot de åsikter som jag står för och därför mot mig.

Det är inte endast det svenska politiska etablissemanget som inte fattar hotet från islamisterna och alla dess medlöpare. Denna underskattning gäller i lika hög grad det mediala etablissemanget.

Avslutning

Låt oss repetera – eftersom detta hör framtiden till:

* Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

* Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

Forts. följer:
Om den utveckling som varit i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige.

_________________________________________

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Det senaste mötet i Umeå kommunfullmäktige ställer frågan om yttrande- och tryckfriheten på dagordningen.
Och varför inte återaktualisera medias roll – när vi ändå är på gång.

En rad kommuner har under decennier formulerat olika och egna ”värdegrunder”. Umeå är en av dessa. Bakom ”värdegrunderna” gömmer sig inte sällan (tyvärr) försök att inskränka yttrande- och tryckfriheten. Detta genom att både politiker och tjänstemän formulerar mer eller mindre genomtänkta, mer eller mindre medvetna, försök att föra fram sina egna åsikter om vad som är god debatton och ”gränser” då exempelvis kommunfullmäktige sammanträder. Det är dags att dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder synas i sömmarna. OM dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunderna innebär att inskränka de rättigheter som garanteras av grundlagar – som yttrande- och tryckfriheten – har vi som försvarar dessa grundlagar inte bara rätt att ignorera dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder. Det är vår skyldighet att följa grundlagen och därmed visa att värdegrunderna saknar betydelse.

Och att upphovsmännen/kvinnorna till dessa värdegrunder, som eventuellt, inskränker grundlagar som yttrande- och tryckfrihet måste konfronteras med landets juridiska system. Den som försöker inskränka yttrande- eller tryckfriheten för folkvalda gör sig nämligen skyldig till ett brott. Såvida inte den folkvalde sysslar med exempelvis hets mot folkgrupp. Från talarstolen under en debatt på ett fullmäktigemöte i en kommun eller region (landsting).

Del ett
Ett gäng islamister och/eller deras medlöpare i vissa av Umeås lokala partier har sedan valet 2018 bedrivit ”Lawfare” mot bland annat mig. Begreppet ”Lawfare” något som sedan länge är känt i bland annat USA. Under en period polisanmälde Umeås islamister och/eller medlöpare mig, ofta, för att med hjälp av främst Västerbottens-Kuriren koppla samman mitt namn med just polis-anmälningar. Och, främst tack vare VK, har de fått in rubriker av typen: Jan Hägglund polisanmäld.

Ofta lyckas tyvärr ”lawfare”.

Begreppet innebär en sorts krigföring med hjälp av lagen. Om du översätter begreppet ”krigföring” till engelska får du begreppet ”warfare”. Byt sedan ut ordet war (krig) mot law (lag) och får du begreppet law-fare = alltså krigföring med hjälp av lagen.

Del två
Varför lyckas lawfare så ofta?

Här är några av skälen:
a) Många personer som utsätts för lawfare vet inte om att detta är en vanlig metod som både har ett namn och en historia,
b) Det är olustigt att se sitt namn i negativa sammanhang gång på gång – även om det inte handlar om mord utan ”bara” om förtal,
c) Medias roll: En tidning som Västerbottens-Kuriren har gjort stora rubriker av polisanmälningarna mot mig, till och med om funderingar om polisanmälningar mot mig, men att flera av dessa anmälningar inte ens har lett till en förundersökning har VK talat mycket tyst om,
d) Bristande juridiska kunskaper: de flesta vet inte om att de klan slå tillbaka juridiskt. Den eller de som systematiskt missbrukar det juridiska systemet i politiskt eller religiöst syfte begår själv ett brott – och kommer – om det bedriver lawfare mot fel person att själva lagföras!
e) Personer som är beroende av att åka ut och föreläsa, och som blir baktalade av exempelvis studieförbundet Ibn Rushd, blir förr eller senare inte inbjudna mer att föreläsa.

Del tre
Även om arrangörerna inser att deras inbjudne föreläsare inte är islamofob eller rasist – något som studieförbundet Ibn Rushd påstod här i Umeå i samband med att jag, och två ytterligare personer samt ett annat studieförbund än Ibn Rushd, hade bjudit in en forskare att föreläsa för studenter och alla andra umebor på Umeå universitet hösten 2016 – blev det så mycket bråk och extra oro och extra arbete att Ibn Rushd lyckades. Föreläsningen blev av. Ibn Rushd kunde aldrig ha stoppat detta. Vi övriga arrangörer var inte beroende av några pengar från det, av Ibn Rushd pressade, studieförbundet. Men i många fall finns det ett beroende av pengar för att kunna ta en föreläsare hit till Umeå. Och vilket studieförbund, eller annan arrangör, vill gå igenom det obehag som företrädare för Ibn Rushd kan utsätta arrangörer för.

Föreläsare som det ofta stormar om blir helt enkelt inte inbjudna.

Detta även om alla förstår att anklagelserna är fel och att arrangörerna har rätt då de säger att en föreläsare varken är rasist eller islamofob utan enbart har gjort sig skyldig till inhämtande av kunskap – samt innehar modet att säga sanningen. Skälet till att vissa kunniga och intressanta personer inte blir inbjudna att föreläsa är följande: ”Det blir ju så mycket bråk kring honom eller henne”.

Detta är också lawfare!

Lawfare handlar inte alls endast om polisanmälningar. Jag är övertygad om att den ur Vänsterpartiet uteslutna Amineh Kakabaveh tillhör en av de personer som oftast har varit utsatt för ”lawfare”. I Sverige.

Del fyra
Medias roll är helt avgörande för om t ex islamister och/eller deras medlöpare ska kunna bedriva ”lawfare”. Om detta har jag skrivit och publicerat en blogg. Jag kommer att återpublicera denna det första jag gör på fredag den 28 februari.

Som vanligt vill jag understryka att när jag talar om islamister avser jag huvudsakligen Muslimska brödraskapet, salafister samt det nätverk av  wahhabitiska salafister (”salafia wahhabia”) ur vilket myndigheterna i Sverige grep och utvisade sex medlemmar. Islamisterna representerar en minoritet av muslimerna i Sverige.

Majoriteten av muslimerna i landet accepterar att svenska lagar gäller i Sverige; att grundlagarna står över sharia. Majoriteten av muslimerna i Sverige kan skilja på politik och religion. Majoriteten av de svenska muslimerna accepterar att grundlagarna ska garantera att landet styrs av en regering – med stöd av en folkvald riksdag – och att det är denna folkvalda riksdag som fattar beslut om de lagar efter vilka samhället styrs. Detta gör religionen till en privatsak.

Men shariaanhängare som tror på en gudomlig rätt (lag) – som står över av människan stiftade lagar – kan inte underordna sig de svenska grundlagarna. Skälet är att de är stiftade av människor.

Avslutning
Mer om medias roll vad gäller ”lawfare” på fredag morgon.
Återanvändning är bra. För miljön och ibland även politiskt. Därför ska jag alltså återanvända ett tidigare blogginlägg som handlar om media som ”möjliggörare” av just islamisternas ”lawfare” här i Umeå.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Det är inte alla mötesordförande ur Umeå kommunfullmäktiges presidium som är sin uppgift vuxen.
Ta vice ordföranden Sven-Olov Edvinsson (C). Nog kan han hålla ordning på yrkanden. Även om de blir många. Men kan han vara neutral då debatten hettar till? Inte i mina ögon och öron.Men du kommer att få se och höra så att du själv kan bedöma den saken i tre videoklipp nedan.

Del ett
Fullmäktige diskuterade idag (måndag 24 februari) vilka regler som ska gälla för olika föreningar som ska få, eller inte få, kommunala bidrag. Det finns två typer av sådana bidrag. Dels i form av reda pengar för den verksamhet som en förening bedriver. Dels i form av förhållandevis billiga lokaler som en förening kan hyra stadigvarande eller från gång till gång. I de nya regler som ideella föreningar måste uppfylla för att få ekonomiska bidrag av Umeå kommun fanns fyra punkter och lite text. Se nedan.

”Bidrag ska inte lämnas till en organisation om den eller någon av dess företrädare, inom ramen för verksamheten:
1. Utövar våld, tvång eller hot eller på annat otillbörligt sätt kränker den enskildes grundläggande fri- och rättigheter
2. Diskriminerar eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde
3. Rättfärdigar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i 1 eller 2
4. Motarbetar det demokratiska styrelseskicket

Föreningar som bedriver verksamhet för barn och unga ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med FN:s barnkonvention och lagstiftning kopplat till denna.
Föreningar som bedriver verksamhet för personer med funktionsnedsättning ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.”

Då jag påpekade att det fanns föreningar i Umeå kommun som vid ett flertal tillfällen har bjudit in predikanter vars budskap definitivt inte går ihop med andemeningen i ovanstående fyra punkter och efterföljande text blev en person – socialdemokraten Ali Yasin Dahir – upprörd. Skälet till detta är att han är knuten till den förening som, gång på gång, har bjudit in predikanter vars budskap definitivt inte går ihop med ”andemeningen i ovanstående fyra punkter och efterföljande text”. Socialdemokraten Ali Yasin Dahir kallade mig bland annat för ”åklagare”. Hans syfte var att vända bort blicken från den förening han själv är knuten till. Mitt syfte var det motsatta. Vi har sedan 2016 ifrågasatt de predikanter som föreningen i fråga bjudit in till Umeå kommuns lokaler. Föreningen själv hyr sina lokaler av AB Bostaden.

Jag är av den uppfattningen att om en förening inte är berättigad till reda pengar, p g a att den inte lever upp till Umeå kommuns krav för att få pengar, så lever föreningen heller inte upp till att få hyra – av Umeå kommun eller AB Bostaden – ekonomiskt subventionerade lokaler. För mig är detta logiskt. Och detta ville jag få fram. Jag ville dessutom få svar på när de som kommit fram till kraven ovan, som handlar om reda pengar, ska komma fram till samma krav när det gäller föreningars tillgång till subventionerade lokaler.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att en majoritet av muslimerna i Umeå och Sverige är demokratiskt sinnade. Föreningar som den Ali Yasin Dahir är knuten till representerar en liten minoritet.

Del två
Det är mot denna bakgrund som du nu ska få se tre klipp.

1. Mitt första inlägg, där jag tar upp nämnda frågeställningar
2. Ali Yasin Dahirs svar, där han försöker vända bort blicken från den förening han är knuten till och som jag syftar på
3. Mitt svar till Ali Yasin Dahir, där jag redovisar källorna till mina påståenden – och blir avbruten av vice ordföranden i Umeå kommunfullmäktige, Sven-Olov Edvinsson (C).

Varför lägger jag ut detta? Därför att debatten handlar bokstavligen talat om liv och död! Den förening som både jag och Ali Yasin Dahir syftar på har bjudit in predikanter som i ett fall har förhärligat martyrdöden i Syrien under den tid då många reste från Sverige för att ansluta sig till Daesh / Islamiska Staten. I ett annat fall har det handlat om en predikant som under vissa förhållanden anser det vara rätt att döda homosexuella. Denne predikant ingår även i Europeiska Fatwarådet tillsammans med Muslimska Brödraskapets teologiske ledare Yusuf al-Qaradawi. Qaradawi är bland annat är känd för att han hyllat Hitlers behandling av judarna under andra världskriget. Här följer ett citat av Qaradawi som sändes i tv-kanalen Al-Jazeera den 28 januari 2009:

”Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende”

Då jag kommit hit i mitt andra inlägg brast något för Sven-Olov Edvinsson och han ansåg att jag hade passerat någon sorts gräns. Den gränsen måste ha varit att jag berättade om sanningen och att Sven-Olov Edvinsson tog sig rätten att bedöma att sanningen var för smärtsam eller kontroversiell för ledamöterna i Umeå kommuns politiskt ledande församling (riksdag). För just där börjar Edvinsson avbryta mig och, i mina ögon, bete sig allt annat än neutralt. Det jag sa är smärtsamt. Det jag sa är också sant. Frågan är: tål du, käre läsare, den smärtsamma sanningen?

I så fall ska du titta på de tre nedanstående klippen. Och bedöm själv Edvinssons agerande (i klipp tre).

1. Mitt första inlägg, där jag tar upp nämnda frågeställningar. Förslag: stoppa uppspelningen efter mitt inlägg och gå sedan direkt till Ali Yasins kommentar riktad till mig i nästa klipp.

2. Ali Yasin Dahirs kommentar till mig, där han försöker vända bort blicken från den förening han är knuten till och som jag syftar på. Förslag: stoppa uppspelningen efter Ali Yasin Dahirs kommentar och gå direkt till mitt andra inlägg där jag dels redovisar mina källor, dels blir avbruten av Sven-Olov Edvinsson (klipp 3).

3. Mitt svar till Ali Yasin Dahir, där jag alltså  redovisar källorna till mina påståenden – och blir avbruten av vice ordföranden i Umeå kommunfullmäktige, Sven-Olov Edvinsson (C). Vill du inte se resten av kommunfullmäktige stoppar du efter det att mitt och Edvinssons replikskifte tagit slut.

Avslutningsvis
Lägg märke till följande: inte vid något tillfälle under debatten i Umeå kommunfullmäktige nämnde jag föreningen vid namn. Men det ska jag göra nu. Det var Islamiska Föreningen i Västerbotten. Den förening vars imam greps av myndigheterna och utvisades i tre instanser då han ansågs utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Det var också Islamiska Föreningen i Västerbotten som, för första gången någonsin, uppmanade sina medlemmar (via sms) att rösta på en viss person. Denna person var Mariam Salem (MP). Som du själv kan konstatera av videoklippen ovan var jag hänsynsfull nog att inte heller nämna detta. Jag sparar alltid det bästa till min blogg.

Till sist: Jag vill återigen påpeka att en majoritet av muslimerna är demokratiskt sinnade. Varken Mariam Salem, Ali Yasin Dahir eller Islamiska Föreningen i Västerbotten representerar denna majoritet.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Nu drabbas skola, äldreomsorg och underhåll. Makthavarna struntade i alla varningar. Istället fortsatte de att bygga skrytprojekt.
Låt oss ta ett makabert exempel – Lundabron. Ni vet den nya gång- och cykelbron som går från umesidan av älven till Bölesholmarna; ni vet den bro som det inte har samlats in namn för eller på annat sätt framkommit att det finns någon större opinion för bland umeborna; ni vet bron som det inte har förekommit någon märkbar entusiasm bland ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige för; ni vet bron som bara föll ner liksom från himlen. Den bron.

Alltså: Många är de skrytprojekt som har bidragit till att försämra Umeå kommuns ekonomi. Att utse ”det värsta” (näst Väven) skulle lätt kunna urarta till hårklyveri. Den ökända Lundabron platsar dock i denna tragiska tävling. Låt oss börja från början. När Umeå kommun 2016 tecknade ett avtal om bygget av Lundabron sattes prislappen till 59 miljoner. Sedan har följande ”kostnadsutveckling” skett:
* 2018: 75,6 miljoner
* Oktober 2019: 112 miljoner
* December 2019: 139 miljoner
* Nuvarande ”slutnota” 2020: 156 miljoner
(Källa: Folkbladet).

Kommentar: Om nu slutnotan för Lundabron stannar vid 156 miljoner (men ingenting är ju säkert i denna värld) så kommer denna 179 meter långa gång- och cykelbro att kosta mer än Kolbäcksbron – ni vet bron för bilar, bussar och lastbilstrafik plus avfarter ned till Ön som inte brukar vara gratis.

Låt oss jämföra med en annan gång- och cykelbro – den i Sölvesborg. ”Sölvesborgsbron” är, med sina 760 meter, Europas längsta gång- och cykelbro och därmed drygt fyra gånger så lång som Lundabron (179 meter). Sölvesborgsbron kostade, märkligt nog, i sammanhanget endast drygt 50 miljoner kr att bygga – alltså mindre än en tredjedel av Lundabron. Låt oss göra en fullständig jämförelse: Sölvesborgsbron är alltså fyra gånger så lång som Lundabron men enbart en tredjedel så dyr. Det betyder alltså att sölvesborgarna har fått tolv gånger så många meter gång- och cykelbro för pengarna som umeborna. Är livet inte fantastiskt?

Del ett
Men som alla vet är Lundabron inte det enda skrytprojektet som byggts i Umeå kommun. Och som vi antydde ovan – nu dras skruvarna åt ännu mer när det gäller skola, äldreomsorg och underhåll av byggnader och gator. Problemen i Umeå kommun beror naturligtvis inte bara på skrytprojekt. I grunden beror de på befolkningsstrukturen. De personer som har varit med och byggt upp landet (de som är 80 år och äldre) samt barn och unga har sedan ett antal år tillbaka ökat i förhållande till den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt. Ett annat ord som brukar användas i detta sammanhang är ”demografin”.

Krokodilgapet nedan åskådliggör det snabbt ökande budgetunderskottet i Umeå kommun. Visserligen ökar även intäkterna (se krokodilens underkäke) men kostnaderna ökar mycket snabbare (se krokodilens överkäke). Som du ser fattades det nästan 150 miljoner för verksamheter som skola, äldreomsorg och underhåll av gator och byggnader (driftbudgeten) redan ifjol.

År 2023 säger prognosen att underskottet i driftbudgeten kommer att ligga på nära 750 miljoner. Prognosen för år 2028 antyder att underskottet i driftbudgeten kan bli gigantiska 1,7 miljarder (1700 miljoner)! Detta ska jämföras med att kommunens totala driftsbudget för 2019 låg på ca 7,3 miljarder. Lägger vi samman underskotten för hela tioårsperioden hamnar dessa på mellan 7½ – 10 miljarder.

De dominerande partierna struntade i varningarna om dessa enorma framtida underskott. Med medias hjälp undanhölls sanningen för anställda, brukare, elever och övriga umebor. Trots vetskapen om de kommande, och dramatiskt ökande, underskotten i driftbudgeten vidtog kommunledningen inte de dramatiska åtgärder som måste komma förr eller senare (och ju senare desto värre). Istället fortsatte kommunledningen med nya ”skrytbyggen”. Efter Kulturväven och äventyrsbadet Navet satsades det, glatt, på en mycket dyr färja mellan Umeå-Vasa. Sedan följde den ovan nämnda Lundabron (oj, oj). Och det senaste skrytprojektet är Thoréngruppens tre idrottsanläggningar. I detta sammanhang vill jag understryka att det år 2018 bara fanns en fullstor inomhushall/övertryckstält för fotboll i tolv av Sveriges 290 kommuner. Umeå kommer nu att ha två! Detta understryker den oansvariga sorglöshet som kännetecknar ledningen för Umeå kommun när det gäller hanteringen av kommunens ekonomi.

Men varför stanna där?

Arbetarpartiet är helt för att de anställda inom omsorgerna (bl a äldre-, individ- och familjeomsorg) som orkar och vill jobba heltid ska ha rätten att göra detta. Men heltidsreformen i Umeå kommun genomfördes på kredit. Den var alltså inte finansierad. Umeå kommun har aldrig tidigare genomfört ett sådant åtagande utan att ha finansierat detta. Därför har personalen själv fått betala rätten att jobba heltid genom bl a införandet av resurspass, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

Del två
Verkligheten har nu hunnit ikapp de som styr Umeå kommun.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen:
* Kommunen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna som skola och äldreomsorg samt underhåll av de byggnader som krävs för att kunna bedriva undervisning och omsorg plus de gator som krävs ifall man vill fortsätta att satsa på exempelvis kollektivtrafik,
* De anställda måste också ges ett långt större inflytande,
* Skrytprojekten borde ha stoppats för länge sedan – och varje antydan om någon ny skidbacke eller icke lagstadgad verksamhet leder förhoppningsvis till omfattande upplopp (åtminstone bildligt),
* En sak är säker: Det krävs ett nytt styre i Umeå kommun.

Del tre
Arbetarpartiets handlingsprogram mot krisen – i korthet

1. Ökat personalinflytande
Den överlägset viktigaste åtgärden består av ett ökat personalinflytande. Detta kräver i sin tur en mer demokratisk ledarskapskultur. Dessa två faktorer krävs för att frigöra ”styrkan på golvet”. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet och mindre sjukfrånvaro. Ett större personalinflytande skulle resultera i mer omsorg och bättre omsorg per arbetad timme. Rent konkret handlar det om att ge personalen ett ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö.

2. Heltidsmodellen
Denna måste helt enkelt finansieras fullt ut. Det är orimligt att heltidsmodellen ska betalas av de anställda genom ytterligare sänkt grundbemanning, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

3. En karriärstege inom äldreomsorgen
Det måste finnas en ”karriärstege” även inom äldreomsorgen. En sådan skulle kunna bestå av följande inslag:
a) Undersköterskorna måste få mer tid till vård och omsorg vilket kräver en viljeinriktning som syftar till att anställa fler inom ”vårdnära service”, exempelvis lokalvård.
b) Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart.
c) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen måste bidra med lön under utbildning.
d) Personalen måste få fatta beslut om systemet med individuella löner ska avskaffas.
e) En diskussion behövs om vikariebehovet – med sikte på att avskaffa resurspassen.

3. Desperata tider kräver ovanliga åtgärder
Skrytprojekten bidrar till att dränera driftbudgeten på pengar varje år. Det handlar om stora pengar. En dellösning skulle kunna vara att dra sig ur ett eller flera av dessa. Detta kräver en diskussion om omprioriteringar mellan onödiga investeringar, å ena sidan, och behovet av ökade resurser till bl a vård-skola-omsorg samt underhåll, å den andra.

Del fyra
Umeå kommuns politiska ledning kommer inte undan längre genom en obekymrad attityd. Den verklighet som har stått klar för alla som inte har stuckit huvudet i sanden har nu även hunnit ikapp kommunens ledning. Pengarna räcker inte till allt. Men istället för att självkritiskt utvärdera sina egna katastrofala satsningar på skrytprojekt, och sin envisa vägran att fatta innebörden av ”demografin”, börjar de ansvariga politikerna angripa varandra. Andreas Lundgren (S) skrev häromveckan en blogg med rubriken ”sluta slakta socialtjänsten, Anders Ågren”. Detta skrev alltså Andreas Lundgren i februari år 2020 – med anledning av bilbränderna på Mariehem. Varför skrev inte Andreas Lundgren en sådan blogg för tio år sedan – i samband med diskussionerna om satsningarna på Väven och Navet, Lundabron eller Thorénhallarna? Med mera, med mera, med mera. De stora politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige – S och M och V – är alla ansvariga för den nuvarande situationen.

Låt oss säga det en gång till: Verkligheten har hunnit ikapp de som styr Umeå kommun. Och vi vill speciellt understryka att Vänsterpartiet tillhör de ansvariga, även om partiet sedan minst en mandatperiod tillbaka försöker inbilla umeborna, att de inte aktivt stödde satsningarna på skrytprojekt som Kulturväven och Navet-badet.

Umeå kommuns största partier – S, M och V. Inte se effekterna av skrytprojekten. Inte höra effekterna av ”demografin”. Och absolut inte prata om behovet att prioritera de lagstadgade basverksamheterna då det är valrörelse.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Inledning
Du påstår, ”med anledning av debatten runt hijab-upproret” (jag antar att du menar ”Hijab-uppropet” inte upproret) och den ”desinformation” som jag sprider från min blogg att du känner dig ”nödgad att sätta ner foten.

”Ordentligt!”

Samt att du vill vara ”extremt tydlig”. Dessutom har din bägare ”runnit över”.

Efter alla dessa starka uttryck följer inga som helst exempel på att jag skulle ha spridit någon desinformation. Elin Söderberg tillhör den grupp som vägrar diskutera fakta. Istället varvar de polisanmälningar med gråtmildhet. Allt för att byta ämne – och slippa diskutera vad jag skrivit – respektive inte skrivit.

Ingen som har läst Elin Söderbergs blogg får någon som helst information om varför jag kritiserar Nya Miljöpartiet i Umeå – eller vilka argument jag har använt mig av. Men det får du av rubriken till denna blogg: Till Elin Söderberg: Trots 15 månaders debatt vägrar Salem säga ”grundlag gäller – inte sharia”. Skrämmande att du och MP inte tar avstånd från detta

Del ett
Låt mig repetera vad diskussionen handlar om från min sida.

För mig är det oacceptabelt att någon väljs till politiska förtroendeuppdrag – exempelvis till kommun, region och tingsrätt – samtidigt som de vägrar att säga att det är de svenska grundlagarna samt övrig lagstiftning, beslutade av människor i den folkvalda riksdagen, som gäller i Sverige.

För mig är det oacceptabelt att folkvalda vägrar säga att sharia (lagar och domstolar) inte gäller i Sverige.

För mig är det oacceptabelt att ett politiskt parti backar upp en person som uppenbarligen vägrar erkänna att den svenska grundlagen står över sharia. Men detta är exakt vad Nya MP i Umeå har gjort under en debatt som varat under drygt 15 månader. Nya MP i Umeå borde kräva att Mariam Salem tar ställning för att ”i Sverige gäller grundlagarna och övrig svensk lagstiftning – inte sharia”.

Men det gör inte Nya MP i Umeå.

Salems ståndpunkt är oacceptabel. MP:s vägran att ställa krav på sina förtroendevalda är oacceptabelt. Denna uppfattning delar jag och Arbetarpartiet med andra partier samt med en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen.

Problemet är att den överväldigande majoriteten av befolkningen i Sverige inte känner till att Miljöpartiet inte kräver att deras förtroendevalda ska sätta de svenska grundlagarna (beslutade av människor i en folkvald riksdag) över lagar som gäller i religiösa diktaturer som exempelvis i Iran och i Saudiarabien.
Problemet är att den överväldigande majoriteten av befolkningen i Sverige inte känner till att Miljöpartiet tillåter sina förtroendevalda hysa uppfattningen att det finns en gudomlig rätt eller lag (sharia) som står över de svenska, av människor instiftade, grundlagarna och andra lagar.

Eftersom jag och Arbetarpartiet, andra partier samt den överväldigande majoriteten av Sveriges befolkning anser att de svenska grundlagarna (konstitutionen) ska utgör grunden för det svenska juridiska systemet – inte sharia – är det vår skyldighet att avslöja att Miljöpartiet tillåter sina representanter att sätta sharia över de svenska grundlagarna.

Elin Söderberg är den senaste i raden av miljöpartistiska politiker som gör precis allt för att undvika debatten kring de svenska grundlagarna kontra sharia. Jag har uttryckligen bett representanter för Nya MP i Umeå att ta ställning för grundlagen – mot sharia – ända sedan mitt blogginlägg den 30 oktober 2018. Men ingen i MP har tagit chansen att göra detta trots att debatten nu har pågått under dryga 15 månader.

Del två
I mina ögon har tåget nu gått för Nya Miljöpartiet i Umeå.

Skulle någon från Miljöpartiet komma nu – efter drygt 15 månader av debatt – och säga att det är grundlagarna som gäller och inte sharia så kommer jag enbart att betrakta detta som ytterligare en taktisk avledningsmanöver. Och detta kommer jag inte att vara ensam om.

Först polisanmälningar, sedan gråtmildhet och kanske en taktisk reträtt – för att få tyst på Hägglund och på Arbetarpartiet, på andra partier och på en växande del av den svenska befolkningen – för att hindra att allt fler får upp ögonen för Miljöpartiet vägran att kräva att deras folkvalda står fast vid grundlagarna.

Nej. Det är för sent för Miljöpartiet. Partiet kommer att få leva med att deras förtroendevalda inte behöver ta avstånd från sharia i Sverige. MP kommer att få leva med konsekvenserna av att deras förtroendevalda inte måste försvara de svenska grundlagarna – instiftade av människor i en folkvald riksdag – då de ställs mot sharia.

Sharia innebär nämligen tron på en gudomlig rätt (lag) som står över människans lagar, vilket innefattar alla grundlagar och andra lagar som instiftats av riksdagen i Sverige. Sharia står över dessa eftersom dessa lagar är instiftade av människor och därför inte KAN stå över den gudomliga rätt (lag) som sharia representerar. Och sådana värderingar tillåter MP att deras förtroendevalda kan sitta i Tingsrätter och Hovrätter och döma efter.

Om denna tro på att gudomliga lagar som uttolkas av ett prästerskap (sharia) tillåts gälla framför de svenska grundlagarna skulle samhället kastas oändligt långt tillbaka i tiden.

Elin Söderberg gör, i sitt blogginlägg, ytterligare ett försök att slippa diskutera dessa, så avgörande, frågor.

Trots 15 månader av debatt har Nya MP i Umeå vägrat kritisera Mariam Salems vägran att uttryckligen ansluta sig till uppfattningen att i Sverige gäller grundlagarna – och inte sharia. Nya MP i Umeå samt Partistyrelsen Miljöpartiet Sverige kanske är oförmögna att fatta att ett uteblivet svar, efter en så lång och intensiv debatt, också är ett svar.

Självklart är ett uteblivet svar också ett svar. Speciellt i denna fråga!

Elin Söderberg, med flera, förstår det säkert själva: Det spelar ingen roll hur ni än växlar mellan hofulla polisanmälningar (som omedelbart har hamnat i åklagarens papperskorg) och gråtmilda inlägg ni än gör- ni i Miljöpartiet kommer inte undan. Detsamma gäller även för era allierade inom Vänsterpartiet och falangen inom Socialdemokraterna. Vi kommer att fortsätta ställa er alla till svars för att ni i MP inte avkräver era förtroendevalda att de sätter de svenska grundlagarna (konstitutionen) över en lagstiftning som tillåter månggifte, barnäktenskap och som halverar kvinnans värde i jämförelse med mannen. Vi kommer att fortsätta att kritisera Miljöpartiet, som helhet, på grund av att partiet inte kan garantera att deras förtroendevalda sätter grundlagen över sharia. Och vi kommer att kritisera era allierade inom V och S (samt någon vilsekommen centerpartist) av precis samma skäl.

Ni har haft chansen under drygt 15 månader. Men nu är chansen förbi.

Del tre
Hur gick det till då Miljöpartiet fick en ny ledning i Umeå och Västerbotten inför valet 2018?

Någon gång kring november 2017 avsattes ledningen för MP i Umeå och i Västerbotten av Partistyrelsen för Miljöpartiet i Sverige. Den lokala och regionala styrelsen för MP i Umeå och Västerbotten stöddes av en överväldigande majoritet av medlemmarna. Denna överväldigande majoritet bestod av långt över 100 medlemmar. Men dessa medlemmar tog sig Partistyrelsen MP Sverige friheten att bortse ifrån. Istället valde man att basera sig på en väldigt liten minoritet på kanske 20 personer.

När Elin Söderberg talar om att hon själv, Nils Seye-Larsen, Mariam Salem, Alice Nikmanesh, o.s.v., är valda talar hon om den lilla minoritet som erkänns av Partistyrelsen MP Sverige. Hon talar däremot inte om den stora majoritet som Partistyrelsen MP Sverige helt enkelt valt att bortse ifrån.

Partistyrelsen MP Sverige anser uppenbarligen inte att demokrati fungerar i Umeå och Västerbotten!

Det är mot denna bakgrund, efter att en överväldigande majoritet av Miljöpartiets medlemmar ställts åt sidan, som de tre valsedlarna fastställdes. Jag talar om valsedlarna för Umeå kommunfullmäktige, det dåvarande landstinget i länet samt Västerbottenslistan till riksdagen. Först hölls det ett provval inom MP i Umeå och Västerbotten. I detta fick den tidigare ledningen en överväldigande majoritet av rösterna. Elin Söderberg, Nils Seye-Larsen, med flera, fick väldigt få röster och skulle inte ha hamnat på några poster, exempelvis i Umeå kommun.

I detta läge beslöt Partistyrelsen MP Sverige att ogiltigförklara provvalet – och därmed även uppfattningen hos de som röstat på den tidigare ledningen. I detta läge bojkottade majoriteten av medlemmarna i MP i Umeå, vars åsikter uppenbarligen inte betydde något, nästa ”valmöte”. Det var på detta sätt som Partistyrelsen MP Sverige, via en liten minoritet av medlemmarna, kunde fastställa de tre valsedlarna.

Låt mig alltså repetera: Valsedlarna till Umeå kommun, dåvarande landstinget i länet och Västerbottenslistan till riksdagen hade inte stöd av majoriteten av medlemmarna i Miljöpartiet i Umeå och Västerbotten. Valsedlarna fastställdes av Partistyrelsen MP Sverige och den minoritet som Partistyrelsen erkände som medlemmar. Majoriteten av medlemmarna ställdes alltså vid sidan av beslutsprocessen!

Detta är i princip den beskrivning som jag har gjort i ett flertal av mina blogginlägg. Vad är det som inte stämmer? Kan du berätta det, Elin Söderberg? Om inte – vad är det då för ”desinformation” från min sida som du syftar på?

Del fyra
Islamiska Föreningen i Västerbotten och Miljöpartiet

I samband med att Partistyrelsen MP Sverige rensade ut den tidigare majoriteten av medlemmar, som ofta var muslimer, från valsedlar och interna styrelser riskerade MP i Umeå att tappa sympati från många muslimer. Detta gjorde att MP i Umeå behövde nya personer som kunde locka muslimer att rösta på (Nya) MP i Umeå. Detta gjorde Mariam Salem väldigt viktig.

Jag har vid flera tillfällen berättat om ett möte som hölls på Ersboda Folkets Hus i vilket enbart Miljöpartiet och Islamiska Föreningen deltog. Jag har även visat en bild från detta möte. På denna bild syns Max Troendlé – den person från Partistyrelsen MP Sverige som ansvarade för (Nya) MP i Umeå och Västerbotten.

Förnekar du, Elin Söderberg, att detta möte ägde rum? Låt mig publicera bilden en gång till.

Max Troendlé på möte med Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Jag har också skrivit, vid ett flertal tillfällen, att Islamiska Föreningen i Västerbotten för första gången i sin historia uppmanade sina medlemmar (deltagare i fredagsbönen och andra knutna till föreningen) att kryssa en speciell person i valet. Detta genom att sända ut ett SMS. Denna person var Mariam Salem. Och för att kunna kryssa Mariam Salem så måste medlemmarna (deltagarna..) i Islamiska Föreningen rösta på MP.

Förnekar du, Elin Söderberg, att Islamiska Föreningen i Västerbotten sände ut en sådan uppmaning?

Slutligen så har jag skrivit att denna uppmaning från Islamiska Föreningen i Västerbotten att kryssa Mariam Salem bidrog till att öka det antal kryss som hon fick i valen.

Förnekar du, Elin Söderberg, att så var fallet?

Del fem
Fastställandet av riksdagsvalsedeln från Västerbotten

Innan Partistyrelsen MP Sverige grep in och bestämde vilka medlemmar som räknades, och vilka som inte räknades, hölls ett provval inför fastställandet av Västerbottenslistan till riksdagen. I detta provval kom Jabar Amin på första plats och Elin Söderberg på 13:e plats. Efter att Partistyrelsen MP Sverige gripit in och bestämt vilka medlemmar som räknades, respektive vilka som inte räknades, hamnade Elin Söderberg på första plats.

En sista fråga: Stämmer detta, Elin Söderberg? Eller är detta också ett exempel på att jag sprider ”desinformation”?

Del sex
Vi samarbetar gärna med muslimer som kan skilja på politik och religion – oavsett om dessa är med i MP eller i något annat parti.

I alla bloggar och artiklar som jag har skrivit har jag betonat följande: Jag ser muslimer som kan skilja på politik och religion som mina vänner och allierade. De jag ser som mina motståndare är islamister. De personer som tidigare representerade MP i Umeå kunde skilja på politik och religion. Jag och övriga i Arbetarpartiet hade därför inga problem då det gällde att samarbeta med dessa.

Avslutningsvis
Jag har en enda, men desto mer påtaglig, erfarenhet av att försöka debattera denna typ av frågor med medlemmar från Miljöpartiet, Vänsterpartiet samt en falang inom Socialdemokraterna plus någon vilsekommen centerpartist (alla i Umeå). Denna erfarenhet är att dessa medlemmar gör precis vad som helst utom att hålla sig till sakfrågan. Jag har nu tagit upp tre områden i denna blogg. Dessa tre områden sammanfattar den kritik som jag har fört fram sedan hösten 2018. Det kommer att bli intressant att se om Elin Söderberg, som är den person som idag för fram Partistyrelsen MP Sveriges uppfattningar, kan hålla sig till sakfrågorna. Låt mig, för att underlätta, repetera dessa:

1. Grundlagarna kontra sharia,
2. Att Partistyrelsen MP Sverige ställde en majoritet av medlemmarna i Miljöpartiet (i Umeå och Västerbotten) åt sidan, bland annat då valsedlarna och ledningen lokalt och i länet skulle fastställas respektive utses,
3. Träffen mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten och MP samt stödet från Islamiska Föreningen till Mariam Salem,
4. Fastställandet av riksdagsvalsedeln från Västerbotten.

Till sist
På tisdag tänker jag skriva om min syn på planerna på en ny moské i Umeå. Detta kommer att bli en viktig punkt i mina kommande blogginlägg i VK, i Arbetarpartiets kommande artiklar i vår egen tidning samt i det Umeblad som vi kommer att dela ut till 25 000 hushåll i Umeå.

Tanken är att påverka hur umeborna kommer att betrakta planerna på denna nya moské.