Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Detta är som sagt en återpublicering av den första delen av ”dödsdans eller partnerbyte” som jag publicerade den 3 juli. Del två skulle ha kommit idag men skjuts upp till på torsdag. Jag ber om ursäkt för detta.

Mariam Salem har Ulrika Edman som mentor men regerar Umeå kommun tillsammans med Hans Lindberg. Politisk dödsdans – eller dags för partnerbyte??

Lindberg. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Salem. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Edman. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

FÖRSTA DELEN AV TVÅ

Status quo måste brytas – genom att titta framåt

Ume-politiken är låst i ett moment 22. Växande problem tolkas inte som växande motiv att ta itu med problem. Växande problem tolkas som argument för att förneka problemens existens – eller skjuta eventuella lösningar på framtiden. Men denna metod är lika dum som att sluta ro då du är på väg mot strömmen – du åker baklänges. Direkt. Jag tänker bl a på följande, och växande, problem inom Umeå kommun:
a) det skenande underskottet i driftsbudgeten och den för stora låneskulden,
b) ett allt tydligare hedersförtryck – där självutnämnda moralpoliser på Ersboda utgör ett nytt inslag,
c) två extrema islamister, gripna av SÄPO och med beslut om utvisning, har under lång tid bedrivit ett arbete i Umeå i syfte att förankra sin extrema form av islamism (wahhabism). Hur många extrema islamister finns det nu i Umeå?

Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartierna tar inte itu med problemen. V och Nya MP anser att det är rasism och islamofobi att resa frågor om hedersförtryck och islamism. S agerar för sent och för svagt. Och inget av dessa tre partier har någon långsiktig plan för en kommunal ekonomi som befinner sig i fritt fall. Socialdemokraterna är paralyserat av sin tillbakagång och interna motsättningar. De tre partierna – S, V och Nya MP – är låsta i ett osunt förhållande. Likt ett äktenskap som varat för länge, men som fortsätter, på grund av minnen av en tid som aldrig återkommer. Och uppbrottets osäkerhet. Detta utgör inte en sund utgångspunkt för att kunna lösa de växande problemen i Umeå.

För att kunna se framåt krävs svar på tre frågor:
* Vilka är överens om behovet av ett långsiktigt handlingsprogram med tydliga prioriteringar – som innebär att välja, och att välja bort – för att personalen ska klara lagstadgade basverksamheter som skola, omsorger och miljö år 2030. Vi som är överens om detta har en plikt att samarbeta – för de anställdas och umebornas skull. Formen för samarbetet kan vara flexibel – men det måste vara ett uthålligt samarbete. Målet är att ta kommunens viktigaste verksamheter fram till år 2030. Helskinnade!
* Klarar Hans Lindberg och de traditionella socialdemokraterna av att få med sig resten av partiet när det gäller att bryta sig loss från denna ”dödsdans” (tillsammans med Nya MP och V) för att skaffa sig nya politiska danspartners,
* Är något eller några av de tidigare allianspartierna, exempelvis Centern eller Moderaterna, beredda att axla ett ”regeringsansvar” för ta itu med kommunens växande problem. Antingen tillsammans med de traditionella socialdemokraterna. Eller som en Allians. Något måste göras, och det snabbt, för att bryta dagens nedåtgående spiral. Arbetarpartiet är berett att ta sin del av ansvaret. Men vår förmåga ligger i att definiera problem och bilda opinion, vilket är viktigt, men vi vinner inga voteringar – ensamma.

Vi ska återkomma till Socialdemokraterna. Vi ska även avhandla Vänsterpartiet. Men det blir i del två av detta tvådelade blogginlägg – som kommer den 9 juli. Vi börjar med Miljöpartiet – de utvalda.

Miljöpartiet i Umeå splittrades 2018!
Detta skedde genom en hård utrensning ledd av MP:s centrala Partistyrelse i Stockholm.

Det som finns idag i Umeå, med Nils Seye Larsen som gruppledare och Mariam Salem som andra namn, är helt nya representanter för MP. Dessa har alla handplockats, ovanifrån, av den centrala Partistyrelsen i Stockholm. MP i Umeå har alltså endast existerat sedan 2018! Det är ett helt nytt parti. Långtifrån alla umebor har förstått detta. I fjolårets val handlade det alltså inte om ett återval av ett långt och troget Miljöparti. Det handlade om ett nyval av ett helt nytt parti. Därför använder jag begreppet ”Nya MP”.

Det tidigare Miljöpartiets representanter, som rensades ut 2018, var valda underifrån av medlemmarna. Jag kallar detta för Gamla MP. Detta partis representanter hade en helt annan legitimitet än vad Nya MP i Umeå har idag. Skälet är alltså att Gamla MP:s representanter var valda av medlemmarna. Underifrån. Medan Nya MP:s representanter är handplockade av Partistyrelsen. Ovanifrån.

Det Gamla MP hade stöd av många muslimer – muslimer som kunde skilja på religion och politik. Och vi i Arbetarpartiet samarbetade gärna med representanterna för de muslimer som inte blandade ihop religion och politik. Det var inga problem.

Då den centrala Partiledningen för MP i Stockholm rensade ut ledarna i Gamla MP och utsåg ledarna i Nya MP var detta ett vågspel. MP riskerade att förlora nästan alla muslimernas röster i Umeå. Deras utrensningar såg väldigt illa ut. Därför gjorde den centrala Partiledningen för MP i Stockholm, med stor sannolikhet, en uppgörelse med representanter för Islamiska Föreningen i Västerbotten (Islamiska Föreningen). Jag har skrivit om detta tidigare. Och jag har även visat en bild från mötet mellan representanten (representanterna) för MP:s Partistyrelse och Islamiska Föreningen på Ersboda Folkets Hus.

Jag vet inte vad Partistyrelsen i MP gav för löften till Islamiska Föreningen, när det gällde vilka frågor som Nya MP skulle driva i kommunfullmäktige och landstinget (regionen). Men i en uppgörelse brukar båda sidor få ut någonting. Däremot ingick det uppenbarligen i uppgörelsen att Mariam Salem skulle få viktiga uppdrag i Nya MP i Umeå. Uppdrag som skulle ge henne möjligheter att tillvarata Islamiska Föreningens intressen. Och Mariam Salem, som gick med i MP så sent som i november 2017, fick verkligen en rad viktiga uppdrag, både i Umeå kommunfullmäktige och i landstinget (regionen). Islamiska Föreningen såg sannolikt Mariam Salem som en politisk spjutspets. Och det har hon också blivit.

Islamiska Föreningen uppmanade till en röst på Mariam Salem / Nya MP
I utbyte skulle Islamiska Föreningen uppmana sina församlingsmedlemmar och deras nätverk att rösta på Mariam Salem. Och för första gången, någonsin, uppmanade Islamiska Föreningen sina medlemmar att rösta på en viss kandidat i kommunvalet i Umeå. Detta var Mariam Salem. Och eftersom hon stod på Nya MP:s valsedel så kom dessa röster detta parti tillgodo. Rösterna från Islamiska Föreningen hjälpte Nya MP att bli invalt i Umeå kommunfullmäktige.

Men det var inte endast Nya MP som var intresserad av Mariam Salem utan även Socialdemokraterna (även om jag inte vet hur mycket S kände till, före valet, om uppgörelsen mellan Nya MP och Islamiska Föreningen). Men denna typ av uppgörelser har S gjort själva med Muslimska Brödraskapets olika frontorganisationer sedan 1999. Så det är dem inte främmande.

Självklart var därför Mariam Salem central även för Socialdemokraterna. Oavsett om de kände till uppgörelsen mellan MP:s Partistyrelse och Islamiska Föreningen eller inte. Det var endast genom att Nya MP tog sig in i kommunfullmäktige, med ett visst antal mandat, som kunde göra det möjligt för Socialdemokraterna att regera vidare i Umeå – utan att tvingas in i en koalition med Vänsterpartiet.

Socialdemokraterna hade dåliga erfarenheter av att regera ihop med V här i Umeå. Så hade skett under åren 2010-2014. Och åtminstone de traditionella socialdemokraterna, sådana som Hans Lindberg och Lennart Holmlund, ville aldrig ville styra Umeå ihop med V igen. Vänsterpartiet hade uppträtt illojalt mot S. De tog åt sig äran av det positiva som följer med att inneha makten, och skyllde oblygt de impopulära besluten på S. Utom bygget av Väven. Under en tidig period var V, obegripligt nog, mycket stolta över sin insats i bygget av Väven!

Så Mariam Salem, som dragplåster när det gällde antalet väljare för Nya MP, var viktig för Socialdemokraterna. Och som valet nu utföll kunde Socialdemokraterna regera vidare, endast genom att byta ut Gamla MP mot Nya MP, utan att behöva ta hjälp från Vänsterpartiet.

Detta gav upphov till enorm besvikelse för Vänsterpartiets gruppledare. Och just därför blev Mariam Salem även viktig för V. Hela Nya MP blev viktigt för V. Ska du förstå Vänsterpartiets käre läsare, måste du veta att detta partis två mål är dels att lägga beslag på så många positioner, och så välbetalda positioner, som möjligt för sina medlemmars räkning. Dels är målet att få styra Umeå igen.

Vänsterpartiets mål är varken att förstå, eller ta itu med, kommunens problem. Det gäller det skenande budgetunderskottet, som du kan beskåda i bilden med krokodilen ovan. Det gäller också hedersförtrycket och hotet från islamisterna. Om V hade kunnat bilda ett block med Nya MP efter valet 2018 skulle Socialdemokraterna, den vägen, ha blivit beroende av Vänsterpartiet. Och då skulle V återigen ha varit aktuellt som ett lokalt regeringsparti i Umeå – tillsammans med Socialdemokraterna och kanske även Nya MP.

Såvitt jag kan förstå fortsätter Vänsterpartiet att bearbeta Nya MP. Efter valet. Även idag. Vänsterpartiet försöker övertyga Nya MP om att de skulle få ut mer av ett samarbete med V. Eller, rättare sagt, V+MP skulle tillsammans kunna pressa S på fler eftergifter än vad Nya MP kan själva.

Vi såg fotot av Ulrika Edman, gruppledare för V, tillsammans med Mariam Salem ovan. Vi kunde läsa att Mariam Salem såg Ulrika Edman som sin politiska mentor. Detta trots att Mariam Salem tillhör Nya MP! Detta antyder att Vänsterpartiet fortsätter att bearbeta Nya MP. När det gällde ett annat nytt och oerfaret parti, FI, så lyckades Vänsterpartiet sluka dessa. Nya MP är ett nytt och oerfaret parti. Det är min fulla övertygelse att V även vill sluka Nya MP. Om de kunde.

Men Rom byggdes inte på en natt. Och även om gruppledaren för V, Ulrika Edman, inte kan sluka Nya MP kan hon försöka splittra Nya MP. Detta genom att försöka skapa så nära relationer som möjligt med vissa inom Nya MP. Det är exakt vad jag tror Vänsterpartiets gruppledare är ute efter. Det vore inget ovanligt med detta. Men Socialdemokraterna bör se upp.

Salem är inte lojal mot något parti – utan mot en religiös riktning
Det intressanta i allt detta politiska spel är att Mariam Salem uppenbarligen inte är lojal mot något parti. Hon är i första hand lojal med en variant av islam som även predikas inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem skulle göra allt för att få Nya MP att lämna samarbetet med S om hon trodde att ett samarbete med V, eller med allianspartierna för den delen, skulle ge mer när det gäller att flytta fram positionerna för den variant av islam som finns inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem skulle själv kunna byta parti, till S eller V, om hon trodde att ett sådant byte av parti skulle gynna spridningen av den variant av islam hon står för.

Den konkurrens som råder om Mariam Salem ger henne exakt den position som hon vill ha. Kom ihåg: Mariam Salem utgör en politisk spjutspets för den variant av islam som predikas inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem kommer, genom sin religiösa lojalitet med Islamiska Föreningen, att göra vad som är bäst för spridandet och förankrandet av denna variant av islam. Konkurrensen om Mariam Salem gör att våra, och numera även andras kritik mot Islamiska Föreningen, nonchaleras. Vi vill att Socialdemokraterna ska sätta hårt mot hårt och säga till Islamiska Föreningen: ”Ni blir av med er föreningslokal om ni tar hit ytterligare imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella samt hyllar martyrdöden (som i självmordsbombare)”. Det har alltid förvånat oss att Socialdemokraterna har tassat på tårna för denna förening / församling. Så sent som på kommunfullmäktige den 17 juni hade S chansen att rösta för ett förslag om att sätta ned foten mot denna förening.

Men när vi insett att även Socialdemokraterna är beroende av de röster som Islamiska Föreningen kan mobilisera till Nya MP, via Mariam Salem, blir denna helt orimliga hänsynsfullhet från Socialdemokraternas sida, mot en förening som visat sig ha ett hänsynslöst budskap, mer begriplig.

Till sist:

Mariam Salem är alltså knuten till den variant av islam som predikas inom Islamiska Föreningen i Västerbotten. Hon är inte i första hand knuten till något politiskt parti. Inte heller till Nya MP i Umeå. Jag vill att alla ska komma ihåg vad detta är för förening / församling. Det är denna förening vars imam greps av Säpo för att han tillhörde det nätverk som bidrar till att skapa ett klimat där antalet våldsbenägna islamister/jihadister i Sverige ökar. Där sympatierna för Al-Qaida ökar. Där sympatierna för Islamiska Staten ökar. Denna förening har även bjudit in predikanter som anser att det är rätt att döda homosexuella samt predikanter som förhärligat martyrdöden.

Migrationsverket har beslutat att utvisa imamen i föreningen. Han hade starka knytningar till Abo Raad – centralgestalten i hela nätverket med sin bas i moskén i Gävle. Dels vad gällde den wahhabitiska varianten av islam. Dels via släktskap.

Mariam Salem var även, i det längsta, vän på facebook med Raad Al-Duhan. Han är son till centralgestalten (Abo Raad) i det nätverk som Säpo slog till emot. Även Raad Al-Duhan greps av Säpo och har fått beslut om utvisning av Migrationsverket. Raad Al-Duhan arbetade för att sprida sin tro i Umeå under de åtta åren 2006-2014. Detta bestod bl a i att försöka få invandrarungdomar att se positivt på Usama bin Laden! Samt i att visa filmer med jihadistkrigare. Väl återkommen till Gävle dödshotade han Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör i samband med att tidningen skrev en serie kritiska artiklar om verksamheten i hans pappa Abo Raads moské. För detta dödshot fälldes han både i Tingsrätten och i Hovrätten.

Mariam Salem behöll Raad Al-Duhan som vän på facebook trots allt detta:
1. Trots hans aktiviteter i Umeå som gick ut på att bl a popularisera Usama bin Laden och jihadistkrigare,
2. Trots dödshotet från 2016 som han blev fälld för i två rättsliga instanser,
3. Trots att han blev gripen av Säpo.

I mina ögon är detta en markering av religiös gemenskap. Det var endast efter en lång rad kritiska blogginlägg, från min sida, som Mariam Salem slutligen strök Raad Al-Duhan som vän på facebook. Om jag får gissa så skedde detta på inrådan från hennes partivänner i Nya MP. Migrationsverket har även beslutat utvisa Raad Al-Duhan.
Vänsterpartiets gruppledare anklagar mig för att jag kritiserar vad hon kallar en ensamstående trebarnsmor. Detta är naturligtvis rent nonsens. Jag kritiserar någon som identifierar sig med sådana som Raad Al-Duhan och Islamiska Föreningen i Västerbotten. Och i förlängningen kanske, kanske, det nätverk som Säpo slagit till emot.

Fler borde aktivera sig i denna debatt och våga kritisera religiösa extremister, som det wahhabitiska nätverket, och personer som Raad Al-Duhan.

Läs den andra delen av detta tvådelade blogginlägg den 9 juli!

PS. Socialdemokraten Mahmoud Chninou, ordförande i Ersboda S-förening samt styrelseordförande i det kommunala bolaget Upab, hart fortfarande kvar Raad Al-Duhan som vän på facebook. Det finns anledning att återkomma även till detta. DS.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

* Donald Trump kämpar på i boken. With Fire and Fury.

Ett problem är att hans administration saknar allt vad organisation innebär. Trump hade ingen organisation som fastighetsmogul. Allt kretsade kring honom. Bossen. Trump har heller ingen organisation som president. Han hade ju inte tänkt bli president! Han hade börjat gilla tanken på att bli en mediamogul, som Rupert Murdoch, som han beundrar väldeliga (because Murdoch is a winner).

Så det råder kaos i Vita Huset. Totalt kaos.

Det chefen, eller bossen, Trump är intresserad av, för dagen, är alla med höga positioner inom administrationen intresserade av. För dagen. Fast kanske inte nästa dag. Men Trump får dock ständigt goda råd – råd av en art som en president i USA får – från bland annat Rupert Murdoch, en drygt 90-årig Henry Kissinger och andra tyngre politiska spelare med en bredare utblick över världen än vad en fastighetsmogul på Manhattan (som Trump) har.

Men Trump har svårt att ta till sig de råd som en president i USA behöver. Den han har talat med sist får ofta ett väldigt stort inflytande, står det att läsa. Vad de övriga, tråkmånsarna, har sagt tidigare har han förträngt. Faktainsamling och eftertänksam analys ligger liksom inte för ”The Donald”.

Samtidigt har kriget mellan det oorganiserade, kaosartade, Trump-gänget å ena sidan och, å andra sidan, BIG media, det demokratiska partiet, alla politiska tjänstemän och dito kvinnor som blivit över från Obamas tid samt övriga tjänstemän (tillsammans en armé) samt, inte minst, utan kanske allra mest, underrättelsetjänster som exempelvis FBI, CIA och NSA (National Security Agency) tilltagit. Ordentligt. Speciellt FBI, CIA och NSA djävlas verkligen. Detta beror på att Trump kritiserade dem hårt i sin valrörelse (nästan som vore han en kommunist) vilket Henry Kissinger sade att han skulle få fan för. Och det får han, Trump alltså. Hela den utdragna Rysslands-affären (eller affärerna) ska ses i det ljuset.

Trump har kanske gjort skumma fastighetsaffärer i Ryssland, också, som han kanske har gjort på Manhattan. Tidigare. Men en sak som jag anser vara helt osannolik är att det skett någon uppgörelse mellan Trump och Putin om att påverka utgången av USA:s presidentval 2016. Trump var den minst sannolike vinnaren av presidentvalet – ända fram till slutspurten. Varför skulle Putin ta någon risk och göra upp med Trump. Och varför i helvete skulle Trump göra upp något sådant med Putin. Han ville ju inte ens bli president!

Men stöter du dig med FBI, CIA och NSA kommer de att se till att du får leva i skuggan av en paralyserande nästan-katastrof under hela din presidentperiod. Även om du är en folkvald president i USA. Det handlar om LAWFARE på hög nivå! Jag tar inte Trumps parti. Men jag luras heller inte in i armarna på Trumps fiender. Som vissa gjorde efter krigshöken Hillary Clintons valnederlag.

Kombination ONDA underrättelseorganisationer som läcker till Big media gör alltså livet till ett helvete för Trumpgänget. Istället för bara ett djävla kaos. Nej. Dessa ord räcker inte. USA har fått en ledare, en form av ledning och ledarskapsmetod (det vill säga brist på metod) som åtföljs av ett kaos som är rent helvetiskt. Tack vare att alla motarbetar den oorganiserade Trump-organisationen. Även de som borde stötta honom.

Jag tänker här på republikanerna (som Trump kandiderade för då han blev vald till president). Många av dessa försvarar honom inte. I vissa fall tvärtom. Även vissa republikaner angriper honom! Mer eller mindre aktivt.

* Varje politisk organisation brottas ständigt med konflikten mellan sin önskan att själv sätta dagordningen för sitt arbete, och omvärldens tryck som ständigt ställer frågor överst på dagordningen – frågor som bara måste hanteras. Det känns ofta som om allt man hinner med är den ena politiska brandkårsutryckningen efter den alla. Detta skapar en vanmakt som är direkt nedbrytande. För den som inte är väldigt stark.

Denna konflikt gäller till och med för en liten organisation som Arbetarpartiet. Varje dag. Varje förbannade dag. Och den gäller naturligtvis, naturligtvis, för en president som styr USA – en statsbildning som dessutom vill fortsätta att dominera världen. En hel del tränger sig alltså in på dagordningen för The Donald. Men vanligtvis har presidenter också något mer resurser än Arbetarpartiet. Och Donald Trump har visserligen några fler ”heltidare” än vi (som inte ens styr Umeå, än), men han också fler fiender än Arbetarpartiet (det är säkert). Tänk då på det tryck som har ramlat ned över denne gapige och kortsynte fastighetsmogul.

Obeskrivligt.

* Är det då synd om Donald Trump. Nej. Jag har ingen sympati för honom. Varken som person eller som politiker. Han verkar svika sitt verkligt viktiga, och verkligt riktiga, vallöfte (en fråga som också Bernie Sanders drev hårt). Nämligen att Trump skulle göra en väldig satsning på att rusta upp USA:s infrastruktur (vägar, järnvägar, broar, o s v)! En upprustning som Förenta Staterna verkligen behöver, och som skulle skapa många, många jobb under själva verkställandet, samt gynna hela Nordamerika, även Kanada och Mexiko, på sikt.

Det är däremot synd om det amerikanska folket – i stort. Inget av de två alternativ som nu bekämpar varandra har nämligen deras bästa för ögonen. Det gäller för Trump-gänget och det gäller för det amerikanska etablissemanget.

* Då två sidor ligger i våldsam konflikt med varandra kan inte båda ha rätt. MEN BÅDA SIDOR KAN HA FEL.
Och så är det i kampen mellan Donald Trump och hans gäng å ena sidan, och USA:s etablissemang å den andra.

Det intressanta med denna bok är inte Donald Trumps tillkortakommanden som människa och politiker.

Det intressanta med denna bok är hur brutalt maktfullkomligt USA:s politiska etablissemang är. Det består inte endast av politiska partier (sådana finns ej i den mening vi avser i Sverige). Men etablissemanget består av politiker med AMBITIONER, höga ämbetsmän med enorm makt, politiska lobbyister för stora företag och banker samt (samt-samt-samt) av BIG media och Onda underrättelsetjänster. Samt ständigt skiftande allianser mellan alla dessa maktcentra.

När Donald Trump segrade i det amerikanska presidentvalet 2016 var det inte så få som, likt kompletta idioter, plötsligt kastade sig i armarna på detta brutala amerikanska etablissemang som personifierades av Hillary Clinton. Det vill säga kastade sig i armarna på det amerikanska politiska-ekonomiska etablissemanget, inklusive det militärindustriella komplexet, som dominerat hela världen efter 1945. Det var vedervärdigt att se. Ta ”stackars” Hillary Clinton som ställt sig bakom nästan varje krig som USA:s utkämpat efter att hon blev gammal nog att yttra sig politiskt. Hillary Clinton började, för övrigt, sin politiska bana som en ”Goldwater-girl”. Det betydde att hon aktivt stödde republikanernas presidentkandidat Barry Goldwater som ställde upp i presidentvalet 1964. Goldwater var motståndare till allt vad Martin Luther King och de svartas medborgarrättsrörelse stod för.  Hillary Clinton är en av de verkliga hökarna vad gäller USA:s utrikespolitik.

* Boken är alltså intressant för att den understryker hur lite demokrati betyder i USA – trots dess utmärkta konstitution.
Boken är inte intressant för att den avslöjar att Donald Trump är den vi redan vet att han är. Men Donald Trump vann enligt USA:s alla regler. Men han ska krossas. För detta arbetar samma politiska-ekonomiska-mediala-underrättelsetjänst-etablissemang som startade kriget i, och mot befolkningen i Sydvietnam och mot Nordvietnam som statsbildning. Samt startat så många andra krig, och organiserat så många statskupper, och annat som USA har varit inblandat i, efter andra världskrigets slut 1945.

Boken visar upp detta etablissemang som den odemokratiska organism den är. Jag vill säga det igen, fast lite mer utförligt, denna andra gång:efter att Trump segrade i presidentvalet var det en massa idioter som plötsligt verkade glömma historien och kasta sig i armarna på USA-etablissemanget. Många ”vänstertyper” – allt från vänsterpartister, sossar, liberaler och centerpartister till vanligtvis vettiga skribenter som Göran Rosenberg – fick liksom en kollektiv noja. De höll varandra i handen, höll liksom ihop, mot ”hemske Donald”. Men kom då ihåg följande: USA:s krig blev fler under Barack Obamas tid som president och Hillary Clinton var Obamas utrikesminister under åren 2009-2013. Hillary Clinton är en verklig hök – en som stött i princip alla krig som hon bara kunnat stödja för att USA:s etablissemang ska få igenom sina utrikespolitiska mål.

* Jag vill lägga till några saker – vissa står i boken och annat vet jag ändå
Obamas tid som president präglades av en påfallande aggressivitet mot illegala invandrare i USA som spårades upp och utvisades. Obama har alltså gjort det som alla liberaler förfasat sig över att Trump sade att han skulle göra under sin valkampanj. Detsamma gäller med muren mot Mexiko. Även muren mellan USA och Mexiko, som Trump blev mest känd för under sin valkampanj, hade redan byggts innan valet!  Åtminstone en tredjedel av sträckan. Detta främst under Obamas tid som president. Fast i tysthet – och med taggtråd.

Och en sak: Trump har inte startat något krig än – fast det snart har gått tre år sedan han segrade i presidentvalet. Detta trots alla hans fel och brister.

* Läs alltså boken och lär känna, inte främst Trump, även om det utgör den roliga delen. Läs boken och lär känna USA:s politiska etablissemang. Det är bokens mest skrämmande del. Det etablissemang som så totalt underskattade det arbetande amerikanska folkets motstånd-avsky-hat mot just detta etablissemang. En avsky som fick en väldigt stor andel av USA:s befolkning att rösta på två, politiska, outsiders: social(demokraten) Bernie Sanders och fastighetsmogulen Donald Trump.

Sanders hade enligt vissa opinionsmätningarna haft en större chans att besegra Trump än Hillary Clinton. Men även Sanders var, inte riktigt, en del av det politiska etablissemanget – inte alls en del av etablissemanget på det sätt som krigshöken Hillary Clinton. Så istället för att ställa en snäll (social)demokrat som Bernie Sanders mot Donald Trump ställde USA:s politiska etablissemang en pålitlig hök som Hillary Clinton mot Trump.

Och förlorade.

Därför att detta förbannade etablissemanget underskattade det arbetande amerikanska folkets motstånd-avsky-hat mot just detta politiska etablissemang – vars ansikte och person och politik var Hillary Clintons. Detta blev längre än jag tänkt. Alltså:

Jag får återkomma om all god mat i Ångermanland.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

__________________________

Sommarblogg no two.

The Donald

Boken om Donald Trumps presidentskap är verkligen fascinerande. Den har sålt i mång-miljonupplaga. ”Fire and Fury” är skriven av en Michael Wolff och publicerad 2018. I min upplaga finns ett nyskrivet efterord.

Det finns en passage i boken som gör mig mallig. Och det ska mina partikamrater få lida för – när semestrarna är över.

Alltså: Den ende som verkar ha haft någon koll på någonting i början av Trumps tid som president inom ”the administration”, som de säger i USA, heter Steve Bannon. (Jag vet inte om även han har fått sparken, idag, av Trump. Jag har glömt namnen på alla som han sparkat).

Trump övade sig att sparka folk i sitt TV-program The Apprentice.

Jag kommer inte längre ihåg namnen på alla höjdare som Trump har sparkat fram till idag. Visste ni att han har försökt ta patent på uttrycket ”you’re fired”. Men han fick inget patent. Nåväl, tillbaka till Steve Bannon. För att få de andra som erhållit centrala poster i Vita Huset att fatta någonting alls predikade han att de skulle läsa en bok från 1972 som heter ”The best and the brightest”. Den är skriven av en som heter David Halberstam. Boken fick Pulitzerpriset och alla andra utmärkelser som tänkas kan.

Budskapet i boken är detta: även om man sätter samman en ”administration” av landets toppkrafter (the best and the brightest) kan allt gå åt helvete. Med musik. Den handlar om USA under John F Kennedy och Lyndon B Johnson. Och hur alla de mest insiktsfulla, som Kennedy värvade från de akademiska, militära och industriell delarna av etablissemanget till hans ”administration”, kunde köra i fruktansvärt i diket. Skälet var deras totala missbedömning av Vietnam och Vietnamkriget. Alla USA:s resurser – som bland annat skulle ha kunnat användas till olika reformer, exempelvis för att tillgodose de svartas grundläggande materiella behov, ”went down the drain”. Allt gick fel.

Varför gör Steve Bannons råd mig mallig?

Därför att jag läste just denna bok, för första gången, sommaren 1974. Då för att träna min engelska efter att ha gått ut gymnasiet och gjort lumpen. Boken är full av svåra och översatta ord. Sedan dess har jag läst om boken två gånger. Den ÄR nämligen bra för den som vill förstå det politiska etablissemanget i USA på 1960-talet. Jag tror förbanne mig ska ringa Steve Bannon och berätta detta. Och söka jobb i Vita Huset. Jag menar, vilken skada skulle jag kunna göra, som inte redan är gjord? Och jag är säker på att Trump betalar bättre än Arbetarpartiet …

Men, men, gamle Steve har väl fått sparken. Han med.

Jag får nöja mig med att plåga min partikamrater med att de också måste läsa boken The best and the brightest. Som jag gjort. Tre gånger. Märker ni hur mina partikamrater redan har börjat få lida för detta. Men vänta till i höst. Glömde jag att säga att både ”Fire and Fury” samt ”The best …” är skriven på engelska. Självklart! Det ska jag också påpeka. Olidligt mallig som jag, numera, är.

Se bara hur jag skrev Sommarblogg no two. Jag hade kunnat skriva Sommarblogg nummer två. Men det är ju inget malligt i det. Jag börjar faktiskt känna mig lite påverkad av boken. Ju mer jag läser ju värre blir jag.

En bra bok det här.

Ångermanälven

Vi har kollat runt i omgivningarna runt omkring Sollefteå. Det är inte så förbannat platt här som i Västerbotten. Vid kusten runtomkring Umeå med omnejd finns de enda ställen som har några höjdskillnader att tala om runt Öreälven vid broarna i Tallberg. Och, naturligtvis, uppe på Lo-berget i Botsmark. Där har man fri sikt 360 grader. Speciellt om man klättrar upp i gamla brandtornet. Och det ska man. Annars är man en mes.

Annars är det platt, platt, platt. Men i Sollefteå-trakten finns det både höga berg och djupa dalar!

Höga berg och djupa dalar – som Trumps karriär

Vi hittar bra. Marika har en smartphone med GPS, det har inte jag. Hon tittar dessutom på vägskyltarna, vilket inte jag gör. Hon vet var vi är. Det gör inte jag. Jag bara håller mig nära Ångermanälven, eftersom jag kör. Det är jag som har körkort. Och bil. Det har inte hon. Så jag ser till att vi rör oss medan Marika hittar matställen. Bra matställen. Det kan vi kosta på oss då resan var billig och hyran låg.

Nu ska vi ska iväg och äta. Och jag ska öva på att vara mallig. Är det någon som vet vad mallig heter på engelska. Svenska duger inte. Ska man vara dryyyg så ska man. Inget halvdant här inte…

Ha en fortsatt fin sommar. 

Försvara yttrande- och tryckfriheten

___________________

Det är inte dumt med semester.

Men min semester måste ska vara längre än två veckor. Den första veckan går ut till att, likt en rökare som har rökabstinens, lämna jobbet rent mentalt. Även om jag lämnat jobbet rent fysiskt. Den sista veckan på semestern börjar jag vara på jobbet mer och mer, mentalt, även om jag fortfarande är hemma (eller bortrest). Så ifjol, valåret 2018, hade jag två veckors semester. Men jag lämnade aldrig jobbet/valrörelsen mentalt. Även om jag inte var på vår partilokal där jag har min arbetsplats.

Så är det speciellt varje valår.

Visst var det val i år med, till EU-parlamentet, men det var före semestern. Och hela valrörelsen tog max tre veckor. Åtminstone för KD. De var först med att sätta upp valaffischer. Och de gjorde Veronica Kerr och hennes gäng tre veckor före EU-valet. Övriga partier hade en ännu kortare valrörelse. En vecka efter detta val kommer ingen igår det. Åtminstone inte i media.

Då var det, som vanligt, ett antal idrottsevenemang som tog över medias intresse.

I år har jag hela fyra veckors, sammanhängande, semester. Visst går det att klämma in en och annan politisk blogg under semestern. Men även dessa lade jag ned i och med min senaste blogg. Den om ”Dödsdans och partnerbyte”. Utom uppföljningen på den om ”dödsdans eller partnerbyte”. Jag lade ut del ett – men del två skrevs samtidigt och den kommer jag att lägga ut då jag återvänder till Umeå. Och slipper terrorisera grannar för att få tillgång till nätet.

Nu ska jag skriva semesterbloggar. På restauranger.

Jag fick en fråga av en annan lokalt folkvald, tidigare bland annat ledamot i Umeå kommunfullmäktige, om det var bra fiske där jag är nu. Jag visste inte. Men min fru visste. Den vi hyrde stugan av hade berättat att det gick att fiska både harr och gädda.

Var vi är?

Vid en stuga efter Ångermanälven. I en liten by som heter ”Översel” nära ett samhälle som heter ”Resele”. Vi sitter just nu och äter, i Marikas fall, buffén. Hon var så hungrig att hon måste ha mat på direkten. Jag sitter och väntar på min ”Räkfyllda laxfile, spetsad med räkor och parmesanost, i vitvinssås, med rostat färsk potatis”. Lite dyrare än vanligt. Men det lät gott. Väääldigt gott. Och resan hit var inte dyr och hyran var ett verkligt kap. Så nu ska här ätas. Gott, mycket och länge. Hela semestern.

Bild tagen från stugtomten under läsningen av boken om Trump – och hans ständiga oberäknelighet

Det är vackert vid Ångermanälven.

Just nu ser vi ett kanotgäng komma paddlandes. När vi kommer hem ska jag träna styrketräning. Jag åker aldrig på bilsemester utan att ha en kortare skivstång med vikter och lite snoddar och annat ”light stuff” med mig. Det går utmärkt. Marklyft, Knäböj (Benböj) och Military press. Bänkpress om jag hittar en bänk. Men det brukar jag inte göra. Jag har även utrustat mig med semesterläsning. Böcker med politiskt-samhällsorienterat innehåll, deckare och biografier eller liknande. Non-ficktion kallade vi det då jag jobbade på Akademibokhandeln som låg vägg-i-vägg med Buketten som numera tagit över det som då var bokhandelns lokaler. Jag tar alltid med mig lite av varje. Det brukar vara svårt att veta vad som man blir sugen på att läsa.

Men jag har hittat rätt bok nu, tror jag, och den innehåller både politik-samhällskunskap och svart (men stark) underhållning. Biografier brukar ha en bra blandning. Och boken jag tänker på är biografin näraliggande. Jag har en bok som faktiskt känns perfekt. Den heter ”FIRE AND FURY”. Boken handlar om Donald Trumps väg till presidentskapet. Och hans första tid vid makten.

Visste ni att Trumpgänget aldrig hade tänkt vinna presidentvalet!

Ja, det är sant! Trump hade långt gående planer på att starta ett nytt TV-network av typen Fox news. Och hela gänget kring Trump, för att inte tala om The Donald själv, var redo att förlora. Han hade ställt upp i presidentvalet för att det var perfekt att gå till ”finalen”, mot Hillary Clinton, och sedan nästan vinna. Detta hade varit helt perfekt inför lanserandet av det planerade TV-nätverket. Det hade redan gjort honom till världskändis och skulle ge honom ännu mer ovärderlig gratisreklam. Han hade redan funderat ut sin förklaring till förlusten. ”The victory was stolen”. Så skulle det heta.

Boken sammanfattar det hela på ett väldigt bra sätt. They were ready to loose with ”Fire and Fury”

They were not ready to win!

Detta förklarar mycket av vad som sedan hände. Inte minst allt kaos. Trum segrade i presidentvalet eftersom avskyn, föraktet och hatet mot det amerikanska politiska etablissemanget, som Hillary Clinton förkroppsligade, till och med var större än vad Trump och hans rådgivare (familjen och några till) hade insett.

Det är svårt att först ta in detta. Men Trumps hade inte tänkt vinna. Jag är fullständigt övertygad av bokens argumentation (och för säkerhets skulle har jag kollat med en rad ”amerika-kännare”). Trumps fru var fullständigt desperat. Hon hade alltid hållit en låg profil i äktenskapet med Trump. Och nu plötsligt hade journalister börjat gräva i hennes bakgrund. Mycket lättklädda bilder, tagna i början av hennes karriär som fotomodell, hade börjat att publiceras. Hon var otröstlig.

”The Donald” lovade henne att detta grävande i det förflutna snart skulle vara över. Direkt efter att han hade förlorat valet. Trump lovade sin fru att han skulle förlora. Men han vann! Och tro det eller ej, The Donalt befann sig i ett tillstånd av total chock, direkt efter valvinsten.

Detta förklarar, som sagt, en hel del.

Nu kom maten.
Vi hörs snart igen.
Jag hoppas du får en bra sommar,

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Mariam Salem har Ulrika Edman som mentor men regerar Umeå kommun tillsammans med Hans Lindberg. Politisk dödsdans – eller dags för partnerbyte??

Lindberg. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Salem. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Edman. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

FÖRSTA DELEN AV TVÅ

Status quo måste brytas – genom att titta framåt

Ume-politiken är låst i ett moment 22. Växande problem tolkas inte som växande motiv att ta itu med problem. Växande problem tolkas som argument för att förneka problemens existens – eller skjuta eventuella lösningar på framtiden. Men denna metod är lika dum som att sluta ro då du är på väg mot strömmen – du åker baklänges. Direkt. Jag tänker bl a på följande, och växande, problem inom Umeå kommun:
a) det skenande underskottet i driftsbudgeten och den för stora låneskulden,
b) ett allt tydligare hedersförtryck – där självutnämnda moralpoliser på Ersboda utgör ett nytt inslag,
c) två extrema islamister, gripna av SÄPO och med beslut om utvisning, har under lång tid bedrivit ett arbete i Umeå i syfte att förankra sin extrema form av islamism (wahhabism). Hur många extrema islamister finns det nu i Umeå?

Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartierna tar inte itu med problemen. V och Nya MP anser att det är rasism och islamofobi att resa frågor om hedersförtryck och islamism. S agerar för sent och för svagt. Och inget av dessa tre partier har någon långsiktig plan för en kommunal ekonomi som befinner sig i fritt fall. Socialdemokraterna är paralyserat av sin tillbakagång och interna motsättningar. De tre partierna – S, V och Nya MP – är låsta i ett osunt förhållande. Likt ett äktenskap som varat för länge, men som fortsätter, på grund av minnen av en tid som aldrig återkommer. Och uppbrottets osäkerhet. Detta utgör inte en sund utgångspunkt för att kunna lösa de växande problemen i Umeå.

För att kunna se framåt krävs svar på tre frågor:
* Vilka är överens om behovet av ett långsiktigt handlingsprogram med tydliga prioriteringar – som innebär att välja, och att välja bort – för att personalen ska klara lagstadgade basverksamheter som skola, omsorger och miljö år 2030. Vi som är överens om detta har en plikt att samarbeta – för de anställdas och umebornas skull. Formen för samarbetet kan vara flexibel – men det måste vara ett uthålligt samarbete. Målet är att ta kommunens viktigaste verksamheter fram till år 2030. Helskinnade!
* Klarar Hans Lindberg och de traditionella socialdemokraterna av att få med sig resten av partiet när det gäller att bryta sig loss från denna ”dödsdans” (tillsammans med Nya MP och V) för att skaffa sig nya politiska danspartners,
* Är något eller några av de tidigare allianspartierna, exempelvis Centern eller Moderaterna, beredda att axla ett ”regeringsansvar” för ta itu med kommunens växande problem. Antingen tillsammans med de traditionella socialdemokraterna. Eller som en Allians. Något måste göras, och det snabbt, för att bryta dagens nedåtgående spiral. Arbetarpartiet är berett att ta sin del av ansvaret. Men vår förmåga ligger i att definiera problem och bilda opinion, vilket är viktigt, men vi vinner inga voteringar – ensamma.

Vi ska återkomma till Socialdemokraterna. Vi ska även avhandla Vänsterpartiet. Men det blir i del två av detta tvådelade blogginlägg – som kommer den 9 juli. Vi börjar med Miljöpartiet – de utvalda.

Miljöpartiet i Umeå splittrades 2018!
Detta skedde genom en hård utrensning ledd av MP:s centrala Partistyrelse i Stockholm.

Det som finns idag i Umeå, med Nils Seye Larsen som gruppledare och Mariam Salem som andra namn, är helt nya representanter för MP. Dessa har alla handplockats, ovanifrån, av den centrala Partistyrelsen i Stockholm. MP i Umeå har alltså endast existerat sedan 2018! Det är ett helt nytt parti. Långtifrån alla umebor har förstått detta. I fjolårets val handlade det alltså inte om ett återval av ett långt och troget Miljöparti. Det handlade om ett nyval av ett helt nytt parti. Därför använder jag begreppet ”Nya MP”.

Det tidigare Miljöpartiets representanter, som rensades ut 2018, var valda underifrån av medlemmarna. Jag kallar detta för Gamla MP. Detta partis representanter hade en helt annan legitimitet än vad Nya MP i Umeå har idag. Skälet är alltså att Gamla MP:s representanter var valda av medlemmarna. Underifrån. Medan Nya MP:s representanter är handplockade av Partistyrelsen. Ovanifrån.

Det Gamla MP hade stöd av många muslimer – muslimer som kunde skilja på religion och politik. Och vi i Arbetarpartiet samarbetade gärna med representanterna för de muslimer som inte blandade ihop religion och politik. Det var inga problem.

Då den centrala Partiledningen för MP i Stockholm rensade ut ledarna i Gamla MP och utsåg ledarna i Nya MP var detta ett vågspel. MP riskerade att förlora nästan alla muslimernas röster i Umeå. Deras utrensningar såg väldigt illa ut. Därför gjorde den centrala Partiledningen för MP i Stockholm, med stor sannolikhet, en uppgörelse med representanter för Islamiska Föreningen i Västerbotten (Islamiska Föreningen). Jag har skrivit om detta tidigare. Och jag har även visat en bild från mötet mellan representanten (representanterna) för MP:s Partistyrelse och Islamiska Föreningen på Ersboda Folkets Hus.

Jag vet inte vad Partistyrelsen i MP gav för löften till Islamiska Föreningen, när det gällde vilka frågor som Nya MP skulle driva i kommunfullmäktige och landstinget (regionen). Men i en uppgörelse brukar båda sidor få ut någonting. Däremot ingick det uppenbarligen i uppgörelsen att Mariam Salem skulle få viktiga uppdrag i Nya MP i Umeå. Uppdrag som skulle ge henne möjligheter att tillvarata Islamiska Föreningens intressen. Och Mariam Salem, som gick med i MP så sent som i november 2017, fick verkligen en rad viktiga uppdrag, både i Umeå kommunfullmäktige och i landstinget (regionen). Islamiska Föreningen såg sannolikt Mariam Salem som en politisk spjutspets. Och det har hon också blivit.

Islamiska Föreningen uppmanade till en röst på Mariam Salem / Nya MP
I utbyte skulle Islamiska Föreningen uppmana sina församlingsmedlemmar och deras nätverk att rösta på Mariam Salem. Och för första gången, någonsin, uppmanade Islamiska Föreningen sina medlemmar att rösta på en viss kandidat i kommunvalet i Umeå. Detta var Mariam Salem. Och eftersom hon stod på Nya MP:s valsedel så kom dessa röster detta parti tillgodo. Rösterna från Islamiska Föreningen hjälpte Nya MP att bli invalt i Umeå kommunfullmäktige.

Men det var inte endast Nya MP som var intresserad av Mariam Salem utan även Socialdemokraterna (även om jag inte vet hur mycket S kände till, före valet, om uppgörelsen mellan Nya MP och Islamiska Föreningen). Men denna typ av uppgörelser har S gjort själva med Muslimska Brödraskapets olika frontorganisationer sedan 1999. Så det är dem inte främmande.

Självklart var därför Mariam Salem central även för Socialdemokraterna. Oavsett om de kände till uppgörelsen mellan MP:s Partistyrelse och Islamiska Föreningen eller inte. Det var endast genom att Nya MP tog sig in i kommunfullmäktige, med ett visst antal mandat, som kunde göra det möjligt för Socialdemokraterna att regera vidare i Umeå – utan att tvingas in i en koalition med Vänsterpartiet.

Socialdemokraterna hade dåliga erfarenheter av att regera ihop med V här i Umeå. Så hade skett under åren 2010-2014. Och åtminstone de traditionella socialdemokraterna, sådana som Hans Lindberg och Lennart Holmlund, ville aldrig ville styra Umeå ihop med V igen. Vänsterpartiet hade uppträtt illojalt mot S. De tog åt sig äran av det positiva som följer med att inneha makten, och skyllde oblygt de impopulära besluten på S. Utom bygget av Väven. Under en tidig period var V, obegripligt nog, mycket stolta över sin insats i bygget av Väven!

Så Mariam Salem, som dragplåster när det gällde antalet väljare för Nya MP, var viktig för Socialdemokraterna. Och som valet nu utföll kunde Socialdemokraterna regera vidare, endast genom att byta ut Gamla MP mot Nya MP, utan att behöva ta hjälp från Vänsterpartiet.

Detta gav upphov till enorm besvikelse för Vänsterpartiets gruppledare. Och just därför blev Mariam Salem även viktig för V. Hela Nya MP blev viktigt för V. Ska du förstå Vänsterpartiets käre läsare, måste du veta att detta partis två mål är dels att lägga beslag på så många positioner, och så välbetalda positioner, som möjligt för sina medlemmars räkning. Dels är målet att få styra Umeå igen.

Vänsterpartiets mål är varken att förstå, eller ta itu med, kommunens problem. Det gäller det skenande budgetunderskottet, som du kan beskåda i bilden med krokodilen ovan. Det gäller också hedersförtrycket och hotet från islamisterna. Om V hade kunnat bilda ett block med Nya MP efter valet 2018 skulle Socialdemokraterna, den vägen, ha blivit beroende av Vänsterpartiet. Och då skulle V återigen ha varit aktuellt som ett lokalt regeringsparti i Umeå – tillsammans med Socialdemokraterna och kanske även Nya MP.

Såvitt jag kan förstå fortsätter Vänsterpartiet att bearbeta Nya MP. Efter valet. Även idag. Vänsterpartiet försöker övertyga Nya MP om att de skulle få ut mer av ett samarbete med V. Eller, rättare sagt, V+MP skulle tillsammans kunna pressa S på fler eftergifter än vad Nya MP kan själva.

Vi såg fotot av Ulrika Edman, gruppledare för V, tillsammans med Mariam Salem ovan. Vi kunde läsa att Mariam Salem såg Ulrika Edman som sin politiska mentor. Detta trots att Mariam Salem tillhör Nya MP! Detta antyder att Vänsterpartiet fortsätter att bearbeta Nya MP. När det gällde ett annat nytt och oerfaret parti, FI, så lyckades Vänsterpartiet sluka dessa. Nya MP är ett nytt och oerfaret parti. Det är min fulla övertygelse att V även vill sluka Nya MP. Om de kunde.

Men Rom byggdes inte på en natt. Och även om gruppledaren för V, Ulrika Edman, inte kan sluka Nya MP kan hon försöka splittra Nya MP. Detta genom att försöka skapa så nära relationer som möjligt med vissa inom Nya MP. Det är exakt vad jag tror Vänsterpartiets gruppledare är ute efter. Det vore inget ovanligt med detta. Men Socialdemokraterna bör se upp.

Salem är inte lojal mot något parti – utan mot en religiös riktning
Det intressanta i allt detta politiska spel är att Mariam Salem uppenbarligen inte är lojal mot något parti. Hon är i första hand lojal med en variant av islam som även predikas inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem skulle göra allt för att få Nya MP att lämna samarbetet med S om hon trodde att ett samarbete med V, eller med allianspartierna för den delen, skulle ge mer när det gäller att flytta fram positionerna för den variant av islam som finns inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem skulle själv kunna byta parti, till S eller V, om hon trodde att ett sådant byte av parti skulle gynna spridningen av den variant av islam hon står för.

Den konkurrens som råder om Mariam Salem ger henne exakt den position som hon vill ha. Kom ihåg: Mariam Salem utgör en politisk spjutspets för den variant av islam som predikas inom Islamiska Föreningen. Mariam Salem kommer, genom sin religiösa lojalitet med Islamiska Föreningen, att göra vad som är bäst för spridandet och förankrandet av denna variant av islam. Konkurrensen om Mariam Salem gör att våra, och numera även andras kritik mot Islamiska Föreningen, nonchaleras. Vi vill att Socialdemokraterna ska sätta hårt mot hårt och säga till Islamiska Föreningen: ”Ni blir av med er föreningslokal om ni tar hit ytterligare imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella samt hyllar martyrdöden (som i självmordsbombare)”. Det har alltid förvånat oss att Socialdemokraterna har tassat på tårna för denna förening / församling. Så sent som på kommunfullmäktige den 17 juni hade S chansen att rösta för ett förslag om att sätta ned foten mot denna förening.

Men när vi insett att även Socialdemokraterna är beroende av de röster som Islamiska Föreningen kan mobilisera till Nya MP, via Mariam Salem, blir denna helt orimliga hänsynsfullhet från Socialdemokraternas sida, mot en förening som visat sig ha ett hänsynslöst budskap, mer begriplig.

Till sist:

Mariam Salem är alltså knuten till den variant av islam som predikas inom Islamiska Föreningen i Västerbotten. Hon är inte i första hand knuten till något politiskt parti. Inte heller till Nya MP i Umeå. Jag vill att alla ska komma ihåg vad detta är för förening / församling. Det är denna förening vars imam greps av Säpo för att han tillhörde det nätverk som bidrar till att skapa ett klimat där antalet våldsbenägna islamister/jihadister i Sverige ökar. Där sympatierna för Al-Qaida ökar. Där sympatierna för Islamiska Staten ökar. Denna förening har även bjudit in predikanter som anser att det är rätt att döda homosexuella samt predikanter som förhärligat martyrdöden.

Migrationsverket har beslutat att utvisa imamen i föreningen. Han hade starka knytningar till Abo Raad – centralgestalten i hela nätverket med sin bas i moskén i Gävle. Dels vad gällde den wahhabitiska varianten av islam. Dels via släktskap.

Mariam Salem var även, i det längsta, vän på facebook med Raad Al-Duhan. Han är son till centralgestalten (Abo Raad) i det nätverk som Säpo slog till emot. Även Raad Al-Duhan greps av Säpo och har fått beslut om utvisning av Migrationsverket. Raad Al-Duhan arbetade för att sprida sin tro i Umeå under de åtta åren 2006-2014. Detta bestod bl a i att försöka få invandrarungdomar att se positivt på Usama bin Laden! Samt i att visa filmer med jihadistkrigare. Väl återkommen till Gävle dödshotade han Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör i samband med att tidningen skrev en serie kritiska artiklar om verksamheten i hans pappa Abo Raads moské. För detta dödshot fälldes han både i Tingsrätten och i Hovrätten.

Mariam Salem behöll Raad Al-Duhan som vän på facebook trots allt detta:
1. Trots hans aktiviteter i Umeå som gick ut på att bl a popularisera Usama bin Laden och jihadistkrigare,
2. Trots dödshotet från 2016 som han blev fälld för i två rättsliga instanser,
3. Trots att han blev gripen av Säpo.

I mina ögon är detta en markering av religiös gemenskap. Det var endast efter en lång rad kritiska blogginlägg, från min sida, som Mariam Salem slutligen strök Raad Al-Duhan som vän på facebook. Om jag får gissa så skedde detta på inrådan från hennes partivänner i Nya MP. Migrationsverket har även beslutat utvisa Raad Al-Duhan.
Vänsterpartiets gruppledare anklagar mig för att jag kritiserar vad hon kallar en ensamstående trebarnsmor. Detta är naturligtvis rent nonsens. Jag kritiserar någon som identifierar sig med sådana som Raad Al-Duhan och Islamiska Föreningen i Västerbotten. Och i förlängningen kanske, kanske, det nätverk som Säpo slagit till emot.

Fler borde aktivera sig i denna debatt och våga kritisera religiösa extremister, som det wahhabitiska nätverket, och personer som Raad Al-Duhan.

Läs den andra delen av detta tvådelade blogginlägg den 9 juli!

PS. Socialdemokraten Mahmoud Chninou, ordförande i Ersboda S-förening samt styrelseordförande i det kommunala bolaget Upab, hart fortfarande kvar Raad Al-Duhan som vän på facebook. Det finns anledning att återkomma även till detta. DS.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

INLEDNING  

En av mina läsare har upplyst mig om att den bok som biblioteket i Falköping  prickades för av JO, för detta biblioteks odemokratiska vägran att ställa boken till sina kommuninvånares förfogande, var ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”, publicerad år 2010. Boken var skriven av signaturen ”Julia Caesar”.

Läs den skrämmande historien om hur Bibliotekstjänst trampade på demokratin när det gäller boken ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”.

Del ett
Först fick boken ”Världsmästarna” en neutral och saklig recession av lektören Per-Åke Walton.

”Lektörer” kallas de som Bibliotekstjänst brukar anlita för att läsa, och recensera, olika böcker. Så här löd den ursprungliga recession av boken ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”.

Recensionen var skriven av lektören Per-Åke Walton.

”Huvudspåret i Världsmästarna är kritik av islamism och av svensk invandringspolitik. Det finns frågor om kostnader, antalet invandrare jämfört med andra EU-länder, möjligheterna att anpassa och assimilera dem i det svenska samhället, asylsökande och passlöshet, analfabetism och kriminalitet, frågor som faller utanför ramen för politisk korrekthet för svenska politiker och svenska journalister. Världsmästarna i godhet, som Julia Caesar rubricerar de svenska beslutsfattarna, har genom sin valhänthet skapat ”ghetton”, etniska enklaver i våra tre storstäder, dit alltför många asylsökande har sökt sig. Enligt henne har yttrandefriheten krympts ganska drastiskt, vilket har tvingat henne att ge ut den föreliggande texten på eget förlag. Julia Caesar är journalist till professionen och har tidigare publicerat ett flertal krönikor i dansk press.
/Per-Åke Walton”

Detta var en neutral och saklig recession.

Recensioner ska också vara sakliga och neutrala. Så här skriver Bibliotekstjänst om sina lektörer: ”Våra lektörer är ämnesexperter med gedigen formell utbildning och stor kompetens. De rekryteras bland lärare, bibliotekarier och andra med specialkompetens. Lektörerna skriver sina recensioner efter fasta instruktioner. Instruktionerna kallas lektörs-PM.

Boken fanns en gång på 33 bibliotek i Sverige. Boken sålde bra och fick stor uppmärksamhet på nätet. Men sedan vände det. Och en majoritet av landets bibliotek vägrade att köpa in boken. Jag vet inte på hur många bibliotek som boken finns idag.

Men jag ber mina läsare att kolla om boken ”Världsmästarna” finns på något av de kommunala biblioteken här i Umeå. Alltså kära läsare: Var snäll och kolla – och hör av er till mig!

Del två
Det var tydligt att Bibliotekstjänst inte tyckte att Per-Åke Waltons neutrala och sakliga omdöme levde upp till den avrättning av boken ”Världsmästarna” som vissa anställda på Bibliotekstjänst (kanske en minoritet) hade hoppats på. De var helt enkelt besvikna på den sakliga och neutrala recessionen. Eller dito ”lektorsomdömet”.

Därför anlitade Bibliotekstjänst en annan lektör vid namn Jan Bärmark (vilka eller hur många av de anställda på Bibliotekstjänst som var ansvariga för detta vet jag inte). Men boken tillhörde inte det ämnesområde som Bärman brukade skriva lektorsomdömen om. Men han levererade det Bibliotekstjänst ville ja. Jan Bärman skrev följande, nya, ”lektorsomdöme” om boken Världsmästarna:

”Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en ”patologisk godhet” sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom ”snyftjournalistik” skall vi mer eller mindre tvingas till denna ”extrema” massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna.
/Jan Bärmark”

Frågor!
1. Detta var en sågning av boken som varje bibliotekarie, som behöver ett ”lektorsomdöme” för att inte köpa in boken, kan stödja sig på. Definitivt. Men vad hade hänt om även Jan Bärmark också hade skrivit ett neutralt och sakligt omdöme om boken. Hade då uppdraget att avrätta boken gått till en tredje lektör, och sedan till en fjärde, en femte, o s v ?
2. Följde Jan Bärmark instruktionerna i lektörs-PM i sin recession av ”Världsmästarna”? Själv tillstod han alltså, efteråt, att boken ”Världsmästarna” inte tillhörde det ämnesområde som han brukade skriva om.

Del tre
Det som hände här reser frågan: går det att lita på Bibliotekstjänst när det gäller debattböcker som rör islamism, invandring eller hedersförtryck?

Kommer Säpos gripanden av sex islamister/jihadister, och Migrationsverkets beslut att utvisa fem av dessa, att lära Bibliotekstjänst att ta dessa frågor på allvar? Kommer bibliotek, och biblioteksanställda, samt politiker i bland annat kulturnämnder, att lära sig något.

Och när det gäller Umeå:
kommer Folkbladets artiklar om förekomsten av åsiktspoliser på Ersboda att förändra något när det gäller stadsbibliotekets hantering av kritik av debattböcker som ”Feindliche Übernahme”, utgiven 2018, av Thilo Sarrazin, då någon islamist klagar på boken. Eller kommer stadsbiblioteket att fortsätta att behandla sådana böcker som om de alla utgjorde en del av en rasistisk konspiration som biblioteken kan smuggla undan.

Eller, har biblioteksvärlden redan hunnit skapa sig ett parallellt universum som inte går att nå, utifrån, med argument? Hur som helst måste den tysta majoriteten av de biblioteksanställda påpeka för deras kollegor att det finns en osund anda inom biblioteksvärlden i bl a Umeå kommun som innebär att vissa anser det vara legitimt att trampa både på yttrande- och tryckfriheten – och på bibliotekslagen!

Del fyra

Är boken ”Världsmästarna” bra?

Jag vet inte. Själv använder jag inte begreppet ”assimilation” som målet för integration. Det för tanken till när Sovjetunionen, med början under Stalin, försökte assimilera bl a de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen genom att tvångsförflytta en stor del av deras befolkning långt bort i Ryssland, vissa bakom Uralbergen, samtidigt som många ryssar, mer eller mindre, tvångsförflyttades till Estland, Lettland och Litauen. Och ovanpå detta förbjöds de tre baltiska staternas språk och kulturella traditioner på alla möjliga sätt.  Men boken ”Världsmästarna” kan naturligtvis ändå vara en viktig debattbok och innehålla både korrekta fakta och viktiga frågeställningar.

Men i slutänden handlar det inte om ifall boken är ”bra” eller ”dålig”. Vad det handlar om är följande:
Det är inte bibliotekens uppgift, vare sig i Falköping eller i Umeå, att ”skydda” medborgarna från åsikter i böcker som ”Världsmästarna eller ”Feindliche Übernahme” av signaturen Julia Caesar respektive Thilo Sarrazin.

Del fem
Genom att kultur- och fritidsnämnden i Falköping hade slagit fast ”…att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet…” kan bibliotekarierna plocka bort precis vilka böcker som helst. Och denna gudalika makt har de tilldelats av den laglösa kultur- och fritidsnämnden i Falköping (citatet om ”att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet” ovan är hämtat ur kultur- och fritidsnämndens svar till JO, efter JO:s kritik för att biblioteket i Falköping vägrat att tillhandahålla boken ”Världsmästarna”).

Men de bibliotekarier som ska stå för dessa värderingar i Falköping, där alltså politiker har bestämt ”att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet” har också  rejäla lektorsomdömen, som det av Jan Bärmark, att hålla sig till för att kunna argumentera för att inte köpa in boken.

Del sex
Det fanns mycket få recensioner – detta sannolikt på grund av Jan Bärmarks ”lektorsomdöme” – om boken Världsmästarna. Men de få recensionerna präglades av samma, väldiga, åsiktsskillnad som de olika lektorsomdömena från Per-Åke Walton och det av Jan Bärmark.

Ulf Nilsson i Expressen skrev exempelvis att boken ”Världsmästarna” var en: ”utomordentligt skriven och disponerad bok”.

Men Per Fagerström, I Dalarnas Tidning, hade en mycket annorlunda uppfattning. Fagerström använde sig av en påhittad karaktär från ett TV-program som hade sagt ”Våra länder och raser invaderas”. Sedan avfärdade Fagerström boken med, bland annat, följande rad
”… Samma idéer uttrycks i boken Världsmästarna…” (varvid Fagerström syftande på vad den påhittade karaktären i TV-programmet sagt).
Och för att ingen skulle missta sig på vad Fagerström ansåg om boken ”Världsmästarna” fyllde han på med att han ansåg boken vara ”öppet rasistisk”.

Recensionen kritiserades hårt av många läsare. Och Fagerströms recession plockades sedermera bort.

Del sju
Eftersmaken av denna berättelse är dålig. Och den reser frågan: går det att lita på Bibliotekstjänst när det gäller lektorsomdömen om debattböcker som rör islamism, invandring eller hedersförtryck?

Kom ihåg: det handlar inte om du eller jag gillar boken, vilket sätt boken är skriven på rent språkligt, eller om vi håller med om bokens slutsatser. Det handlar om att försvara grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet, samt deras avspegling bibliotekslagen, speciellt i § 2. Därför, återigen, denna fråga: Går det är lita på Bibliotekstjänst när det recensioner av kontroversiella böcker som exempelvis ”Världsmästarna” ?

 Så skriv gärna – och säg vad du själv tycker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

INGRESS

Jag har sex syften med detta blogginlägg.

För det första: Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
Den odemokratiska metoden att plocka bort böcker, eller vägra beställa in dem, är spridd på flera håll i Sverige. Jag ske ge några exempel på detta. Jag är tvingad att gå särskilt hårt åt den osannolikt ryggradslösa kultur- och fritidsnämnden i Falköping vars ”värdegrund” (kallad medieplan) har gått långt över gränsen för vad jag trodde var möjligt när det gäller mänsklig dumhet, kryperi och svek mot det sekulära och demokratiska samhället

För det andra ska jag visa på de §§ (paragrafer) inom bibliotekslagen som den minoritet på Umeå stadsbibliotek (och kanske även andra odemokratiska minoriteter) stöder sig på då de, genom politiskt medvetna odemokratiska tolkningar av denna lag, trampar på de två grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet, lagar som de inte ser som en vägledning och en styrka som måste försvaras, utan som hinder som måste ”rundas”

För det tredje: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek

För det fjärde: Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek

För det femte: jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa

För det sjätte: Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare. Det kan hända att biblioteksvärlden anpassar sig till shariaanhängarna även på andra sätt än genom att censurera böcker.
_     _     _     _     _

I. Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
I Ekerö kommun vägrade bibliotekschefen att köpa in Tino Sanandajis bok ”Massutmaning”.
Sanandaji har begått synderna att dels skriva en bok om Sveriges storskaliga invandring från fattigare länder till en välfärdsstat, och dels hävda att detta experiment i stora delar har misslyckats. Genom att vägra köpa in boken bryter bibliotekschefen mot grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet. Naturligtvis ser denne självrättfärdige och uppblåste medlöpare endast grundlagar som yttrande- och tryckfrihet som ett besvärligt hinder. Men en bibliotekschef borde, eventuellt, kunna något om bibliotekslagen. Och han bryter, förutom mot två grundlagar, även mot paragraf två i bibliotekslagen när han censurerar Sanandaijs bok ”Massutmaning”.

Botkyrkas och Falköpings kommuner har båda kritiserats av JO (Justitieombudsmannen) för att deras biblioteksväsende både vägrat köpa in vissa titlar och även vägra förmedla fjärrlån. Motiveringen från dessa förmyndare har varit att böckerna har ett olämpligt innehåll! Jag ska försöka ta reda på vilka titlar det handlar om. Men tills vidare kan vi konstatera att JO har prickat dessa två kommuner (och deras bibliotek) för deras uppblåsta och förmyndaraktiga, politiskt beskäftiga och odemokratiska, agerande. Bra gjort av JO – synd att straffsatserna är så låga. Dessa bibliotek behöver genomgå en rejäl ”kulturrevolution” i syftet att alla anställda både ska lära sig innehållet i de grundlagar som gäller i Sverige samt grundlagarnas avspeglingar i § 2 i Bibliotekslagen, dels lära sig agera med dessa grundlagar som bas. De som inte klarar, eller inte accepterar, detta måste avskedas. Ju förr desto bättre.

En av mina läsare har upplyst mig om att den bok som biblioteket i Falköping  prickades för av JO, på grund av sin odemokratiska vägran att ställa boken till sina kommuninvånares  förfogande var ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”, publicerad 2010, och skriven av signaturen ”Julia Caesar”. Boken fick först en neutral och saklig recession av lektören Per-Åke Walton. Lektörer kallas de som biblioteken brukar anlita för att läsa och recensera olika böcker.

Svaret till JO från kultur- och fritidsnämnden i Falköping – ledande i ligan av lismande ryggradslöshet.
Då de blev kritiserade av JO för att de, på sitt unikt politiskt beskäftiga sätt, tagit sig rätten att bestämma vilka böcker de inte ville att medborgarna i ”sin” kommun skulle få läsa ”kommunalt”, bestämde sig kultur- och fritidsnämnden för att gå i svaromål mot JO.
Det borde inte denna nämnd ha gjort.
Det finns ett gammalt uttryck som lyder, ungefär, så här: ”för vissa som misstänks vara idioter är det bättre att hålla käften stängd, än att öppna den, och därmed undanröja varje tvivel”. Nu menar jag, naturligtvis, inte att ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping är idioter. Jag kom bara, av en ren tillfällighet, att tänka på detta uttryck, då jag läste nämndens svar till JO.

I FN:konventioner om brott mot de ”mänskliga rättigheterna” nämns exempelvis tortyr, slaveri och folkmord.

Men i Falköping har politikerna satt ribban, något, lägre när det gäller de mänskliga rättigheterna. Kultur- och fritidsnämndens svar till JO måste bevaras för eftervärlden. Som en varning.
Detta för nämndens monumentala politiska beskäftighet (beskäftig är ett träffande uttryck på vissa kulturarbetare och kulturpolitiker i Falköping) och även för nämndens oslagbara sätt att relativisera och FÖRMINSKA brott mot mänskliga rättigheter – på ett KRIMINELLT sätt som borde BESTRAFFAS. 

Här kommer svaret från kultur- och fritidsnämnden till JO, sedan JO riktat kritik mot kommunens bibliotek för att den både vägrat köpa in vissa böcker och erbjuda fjärrlån på dessa, som om denna nämnd (i folkmun kallad ”idioternas sammansvärjning”) trodde att den var allsmäktig:

”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller ren faktabok”.

Ställ dig själv följande tre frågor:
* Hur långt får missbruket av begreppet ”mänskliga rättigheter” gå? Enligt FN handlar brott mot mänskliga rättigheter om sådant som tortyr, slaveri och folkmord. Dessa aktiviteter förknippas med nazisterna i Tyskland 1933-45 och Islamiska Staten av idag. I Falköping vill dock politikerna försäkra sig om att ingen får sina ”mänskliga rättigheter” kränkta då de  frivilligt läser en bok med andra åsikter än låntagarens egna … (inte undra på att nämnden kallas ”idioternas sammansvärjning” – ett folkligt uttryck som jag, naturligtvis, tar starkt avstånd ifrån).

*Återstår någon yttrande- och tryckfrihet sedan politiker slagit fast att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet –
både vad gäller skönlitteratur och rena faktaböcker. Dessa värderingar ska uppenbart bestämmas av politiker i kultur- och fritidsnämnden som sedan, tydligen, kan delegera detta allsmäktiga ”värderande” av böcker till bibliotekarierna.

Detta är, varken mer eller mindre, att leka gud. Och de som leker gud brukar ha storhetsvansinne. Vilket ska skiljas från vanlig simpel idioti.

Låt mig slå fast följande: Om det är något som inte ska spela någon roll, för bokinköparna, är det ”värderingar”. Speciellt värderingar hos politiker och bibliotekarier som har med inköp av böcker att göra! Men varken politikerna i kultur- och fritidsnämnden, eller bibliotekarierna, förstår detta! Vad händer om någon inköpare har bestämt sig för att skydda följande ”värderingar” från motsägelser i böcker:
a) jorden är platt,
b) tyngdlagen existerar inte,
c) Förintelsen ägde aldrig rum,
d) Sharia bör gälla i Sverige.

Då skulle böcker som kritiserar sharia (sharia står för månggifte, barnäktenskap, könsstympning, nej till fria val, mm) kunna bojkottas (censureras) eftersom de definitivt skulle kunna kränka någon islamist.

Kultur- och fritidsnämndens formuleringar i Falköping innebär även att den som skrivit böcker som försvarar demokratiska fri- och rättigheter, samt ett sekulärt samhälle, skulle kunna bli bojkottad (censurerad) eftersom det säkert går att hitta någon shariaanhängare som skulle kunna tänka sig att bli kränkt över att en författare vill slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter! Det är tur att det är polisen som håller i torgmötestillstånden. Tänk vilka risker människor löper då någon talar i en högtalare och använder sin grundlagsstadgade yttranderätt. Folk skulle ju kunna drabbas av masskränkning om fler hör åsikter uttalas som de inte håller med om.

*Hur har det kunnat gå så in i helvete fel i Falköping?
Ska politikerna i kultur- och fritidsnämnden få sitta kvar – eller bör de tvingas att avgå av sina egna partier. En sak är säker: ingen som medvetet undertecknat ett sådant dokument skulle kunna sitta kvar som representant i någon nämnd för Arbetarpartiet. Eller ens behålla sitt medlemskap i partiet.

Sammanfattningsvis:
Den censur som ägde rum på Umeå stadsbibliotek ska ses mot bakgrund av censuren i Ekerö, Botkyrka och Falköping (som ofta kallas för ”lilla Salem”). Och eventuellt även i andra kommuner. Yttrande- och tryckfriheten är definitivt hotad. Tyvärr hotas den av bibliotekens egen personal (minoriteten) och av vissa, mindre förståndiga, politiker. Kanske med storhetsvansinne. Jag hoppas naturligtvis att politikerna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping inte har blivit kränkta av mitt, kanske något, respektlösa förhållningssätt till dem.

II. De §§ i bibliotekslagen som missbrukas av minoritet på Umeå stadsbibliotek
5 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
1. de nationella minoritetsspråken,
2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
3. lättläst svenska.”

Mina kommentarer:
-Här har vi den paragraf (§ 5) som de som springer ärenden åt islamisterna och deras medlöpare, genom att exempelvis plocka bort böcker ur bokhyllan, anser sig finna stöd i. Låt oss citera: ”Biblioteken … ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska [min boldning]…

De nationella minoritetsspråken är fem: finska, jiddisch, meänkieli (Tornedalsfinska) romska, samiska. Men den särskilda uppmärksamhet som biblioteken ska ägna de nationella minoriteterna, och personer som har annat modersmål än svenska, innebär att se till att dessa har tillgång till litteratur att läsa och lyssna på – samt kanske erbjuds kulturella aktiviteter. Men denna särskilda uppmärksamheten innebär förbanne mig inte att idka hemlig censur, genom att plocka bort böcker som islamister och deras medlöpare som (kanske) har annat modersmål än svenska ogillar.

Men låt oss titta på bibliotekslagens andra paragraf nedan

” 2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Där står bland annat att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”.

Fri åsiktsbildning!
Denna formulering anser jag sätter stopp för personal, exempelvis på Umeå stadsbibliotek, som tror sig ha rätt att plocka bort en bok som islamisterna och deras medlöpare ogillar. De som plockat bort boken, och de som dolt detta genom lögner och halvsanningar, har inget i bibliotekslagen. Tvärtom. Den odemokratiska minoriteten brutit mot yttrande- och tryckfrihetslagen. Men också mot bibliotekslagen. Därför denna långa period av officiell tystnad kombinerad med lögner och halvlögner.

Men jag kan slå vad om att denna minoritet, med en typisk brännvinsadvokatyr, har försökt använda dessa ord (har annat modersmål än svenska) i bibliotekslagen till vad de själva vill. Kanske har de lyckats övertyga en och annan demokrat på stadsbiblioteket genom sitt missbruk av Bibliotekslagen. Men då är det förbanne mig hög till för den demokratiska majoriteten att kontra med paragraf två (§ 2) som bland annat innehåller orden om att ”det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling”.

Denna formulering kan användas mot alla försök att anpassa det svenska samhället till sharia – med dess förtryck av kvinnor, barn och homosexuella. Och den demokratiska majoriteten måste göra just detta. För det är nästan självklart att de som antingen själva plockar bort böcker som islamister och deras medlöpare inte gillar (eller stöder att andra gör det) sannolikt springer deras ärenden även i andra sammanhang.

Vi ska återkomma till andra former av anpassning, från bibliotekens sida, till sharia-anhängarna och deras medlöpare. Senare.

III. Repetition: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek
Jag tvingades skriva sex blogginlägg under perioden 3 – 21 juni om att Umeå stadsbiblioteks hade censurerat Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Ni som följt debatten, som sammanfattades i det blogginlägg som jag publicerade den 21 juni, vet att Sarrazins bok plockades bort ur stadsbibliotekets hylla. Den köptes in under hösten 2018 och plockades bort runt nyår 2018 / 2019.

Orsaken till detta var främst att en, eller flera, islamister och/eller deras medlöpare kritiserade biblioteket för deras innehav av denna bok. Och en minoritet av personalen på stadsbiblioteket ansåg sig ha rätt att svika grundlagarna gällande yttrande- och tryckfrihet för att vara vara anhängarna till ett shariastyrt samhälle (eller deras medlöpare) till lags!

Men de som plockade bort boken visste mycket väl att detta var fel. Vilket gör det hela än värre. Annars hade det inte krävts så många lögner och halvsanningar – eller behövt ta hela fem månader av mygel – innan boken återigen beställdes in av stadsbiblioteket. Här är några av de olika positioner som personalen på stadsbiblioteket gav till mig och Kalle trots att de flesta av dem mycket väl visste att boken plockats bort – och varför. Du kan själv läsa några av de olika svar som personalen gav:

a) vi har inte boken – ”och det går inte att se om vi någonsin har haft den”,
b) vi har inte boken – ”vi har haft den tidigare men jag vet inte varför den är borta”,
c) vi har inte boken – ”kan den ha varit rasistisk?”
d) vi har inte boken – den har plockats bort, ”den har kanske bedömts som mindre lämplig”,
e) vi har inte boken – ”den köptes in i tron att den var skönlitteratur …”
f) vi har inte boken – ”den plockades bort på grund av brist på utrymme”.

Efter sex blogginlägg och ett bistert samtal med kulturnämndens socialdemokratiska ordförande är boken nu – efter fem månader – för andra gången ”under inköp”. Men under dessa fem månader skyfflades Kalle runt-runt och tvingades att lyssna till halvlögner, hellögner och insinuationer om att han ville låna ”rasistiska” böcker.

Konfrontationen kring ”den försvunna boken” började i mitten på januari i år.
Konfrontationen började alltså inte med min första blogg den 3 juni. Det var redan i mitten av januari i år som ”Kalle” ville låna boken av Sarrazin, som han med egna ögon hade sett i en hylla på stadsbiblioteket under hösten 2018, men som plötsligt visade sig vara borta. Efter diverse turer kontaktade han mig. Jag kollar alltid upp de saker som jag bloggar om. Och boken var verkligen borta trots att den, med tanke på utgivningsdatumet, inte kan ha stått på hyllan i mer än två-tre månader. O

Jag vill betona att de som svek yttrande- och tryckfriheten för att vara islamisterna, eller deras anhängare, till lags utgör en minoritet av personalen på stadsbiblioteket – en minoritet – men en inflytelserik minoritet.

Ett av mina syften är att få den demokratiska majoriteten av personalen på stadsbiblioteket att stå upp för yttrande- och tryckfriheten. Detta kräver att de vågar ta de konflikter som är nödvändiga minoriteten.

IV. Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek – hämtad från inledningen till min första blogg i denna fråga:
”Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer. Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar. Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta.
Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

V. Jag hoppas att den demokratiska majoriteten på stadsbiblioteket ger Kalle en ursäkt!

Jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa. De på stadsbiblioteket känner mycket väl till Kalle. Och de borde, i anständighetens namn, ge honom en officiell ursäkt. Detta av exempelvis samma chefer som sände ett brev till alla biblioteksanställda om mina bloggar – med det inbyggda budskapet att det var cheferna och Kulturnämndens ordförande som skulle agera (och inte någon annan biblioteksanställd). Inte så etiskt. Men detta brev gav mig en hel del ny information – som jag ska återkomma till i senare bloggar.

VI. Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare.
Det kan hända att biblioteken inte endast anpassar sig till shariaanhängare genom att rensa ut böcker utan även på andra sätt  – ungefär som de fritidsnämnder som accepterar separata badtider för män och kvinnor.

Jag tänker återkomma med nya granskningar av biblioteksvärlden under hösten.

Så skriv gärna – och säg vad du själv tycker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Ingress

Yttrande- och tryckfriheten har vunnit en seger – här i Umeå.
Detta då Umeå stadsbibliotek har beslutat att, för andra gången, köpa in boken Feindliche Übernahme av Thilo Sarrazin, utgiven i Tyskland 2018. Med anledning av detta vill jag passa på och tacka de anställda på stads-, stadsdels- och skolbiblioteken som hörde av sig till mig efter blogginlägget den 14 juni. Där kunde alla läsa att ”JAG INBJUDER STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL TILL SAMTAL”.

Segern är även er.

Det råder ingen tvekan om att boken av Sarrazin blev bortplockad. Det råder inte heller någon som helst tvekan om att påtryckningar utifrån, från låntagare, bidrog till detta. Men den som har haft rätt kan hatas just därför. Därför vill jag påminna om hur jag inledde mitt första blogginlägg, om Sarrazins försvunna bok, den 3 juni i år:

”Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.
Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.
Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

* Men striden började inte med mitt blogginlägg den 3 juni.
Striden började hela fem månader tidigare. Att skriva en serie blogginlägg (det första publicerades alltså den 3 juni) blev en sista åtgärd för att stoppa en minoritet på Umeå stadsbibliotek, självsvåldig och inflytelserik, från att köra över grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet. Detta med  hjälp av hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen. För det var exakt vad denna minoritet sysslade med. Därför blev jag tvingad att ta strid – för att försvara yttrande- och tryckfriheten. Och detta innebar att denna minoritet av personalen på stadsbiblioteket kom i kläm. Men låt oss vara uppriktiga. Vad var alternativet? Alternativet var att inte bekämpa framväxandet av en medlöparkultur – under parollen ”Bibliotek mot rasism”. Det kunde jag bara inte låta ske! Jag kunde inte låta självrättfärdiga människor, som tror att de bekämpar rasism, trampa på grundlagar som yttrande- och tryckfrihet!

a) Handlar detta om en bra skriven bok?
Svar: Det vet jag inte.
b) Är boken PK?
Svar: Det handlar inte om detta? Umeå stadsbibliotek har böcker av rasbiologen Herman Lundborg, Josef Stalin, Kim Il-sung och Mein Kampf av Adolf Hitler, och det ska biblioteket ha!
c) Handlar stridens ens om en viss bok?
Svar: egentligen inte. Det handlar om att de uppfattningar som Sarrazin företräder ska få finnas på stadsbiblioteket. Precis som Herman Lundborgs uppfattningar, och Josefs Stalins, Kim Il-sungs samt Adolf Hitlers. Det handlar inte om att rensa bort Sarrazins uppfattningar utan om att köpa in en eller annan bok som har motsatt uppfattning.

Striden handlar egentligen om tre andra saker:
1) Inga islamister, eller deras politiska medlöpare, ska tillåtas bestämma att böcker ska plockas bort (och därmed censureras) från hyllorna på Umeås bibliotek. Tyvärr har de varit framgångsrika med detta över hela Sverige. Thilo Sarrazins bok går exempelvis inte att fjärrlåna på ett enda kommunalt bibliotek i hela Sverige – boken fanns endast i Umeå (vilket var hedrande för biblioteken här) till dess den försvann!
2) Det var nödvändigt att få den minoritet av personalen på Umeå stadsbibliotek, och en-kanske-två av politikerna i Kulturnämnden, att inse att de inte kan göra som de vill. Det var dags att säga HIT MEN INTE LÄNGRE,
3) Det gällde att visa att det, även i Sverige, finns människor som är beredda att ta strid för att grundlagarna ska stå över olika hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen som används av en inflytelserik minoritet på stadsbiblioteket för att åsidosätta grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet.

* Bakgrunden – en kort version
Det var i slutet av 2018 eller i början av 2019 som Thilo Sarrazins då nyinköpta bok ”utgallrades”. Resultatet blev så småningom att boken kom att åter-beställas (den 18 juni). Själv känner jag till tre inköpsförslag som skett på bibliotekens förslag av denna bok.

Men eftersom endast ett av dessa tre förslag har besvarats, av biblioteket, kan det vara fler umebor vars beställningar har försvunnit. Men det började alltså varken med bokbeställningar eller med mitt bloggande den 3 juni. Det började med att en person, som jag hädanefter kallar för Kalle, kom att vända sig till mig. Han hann se boken i hyllan på stadsbiblioteket under hösten 2018.

Då Kalle sedan ville låna boken, under andra halvan av januari i år, var boken plötsligt borta! Och Kalle möttes av kryptiska svar på varför boken hade försvunnit. Alltför kryptiska svar. Då denne man, som närmar sig 70 år och behöver kryckor för att förflytta sig, kände sig ”skyfflad runt” vände han sig alltså till mig. Det gjorde han alldeles rätt i.

I sällskap med en kompis gjorde jag sedan ett besök på Umeå stadsbibliotek för att själv kolla Kalles påstående. Jag får många tips och åtar mig att blogga om ungefär ett av tjugo. Alla tips håller nämligen inte. Cirka 19 av 20 tips går inte att blogga om – av olika skäl. Men Kalles påstående om ”den försvunna boken” var helt riktigt. Och på inrådan av en bibliotekarie gjorde jag/vi en inköpsbeställning av Sarrazins bok. Detta var i månadsskiftet januari / februari. Jag/vi blev lovade att det skulle komma ett svar på vårt inköpsförslag. Relativt snart, dessutom. Då skulle vi få veta om vårt förslag hade bifallits eller inte (och om inte – så skulle vi få en motivering till avslaget). Men än idag, efter snart fem månader, har jag/vi inte hört något från stadsbiblioteket. Varken bifall eller avslag. Bara tystnad.

Och tiden den gick.

* Kalle gjorde ständigt nya försök att få stadsbiblioteket att ta hem boken.
Och Kalle fick ständigt nya, allt mer kryptiska, svar. En första bibliotekarie sade sig inte ha en aaaning om vad detta var för sorts bok. Men hade sedan mage att ställa följande fråga till Kalle: ”Är den [boken] rasistisk”!

Jag minns Kalles tonfall då han berättade om hur tydligt det var att bibliotekarien visste exakt vilken bok han talade om – och hur arg han blivit över att få denna fråga slängd rakt i ansiktet. Detta uppträdande var oacceptabelt från den anställdes sida. Absolut oacceptabelt!

För med vilken RÄTT ställer någon, vars jobb det är att låna ut böcker som har funnits på stadsbiblioteket och som nu kommer att finnas där igen, en sådan insinuant fråga? En låntagare som söker efter en bok på ett bibliotek ska inte behöva bli ifrågasatt på detta sätt. Stadsbiblioteket ska be Kalle om ursäkt för hur han blivit behandlad!

* The beat goes on
Kalle fick även höra, av en andra bibliotekarie, att ”detta har skötts så väldigt illa”. Denna bibliotekarie syftade då på Umeå stadsbiblioteks hantering av Sarrazins bok. Efter dessa ord försvann dock denna bibliotekarie. Men detta bevisar existensen av en tyst majoritet på stadsbiblioteket!
En tredje bibliotekarie berättade att boken faktiskt hade plockats bort. ”Varför då”, hade naturligtvis Kalle undrat? Svaret blev ”Den har kanske bedömts som mindre lämplig”.
En fjärde person hade uppgett, till en av mina läsare som sedan berättade det hela i en kommentar till ett av mina blogginlägg, att boken hade gallrats ut på grund av ”utrymmesbrist”… Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

En femte bibliotekarie förklarade, skriftligt, till Kalle att boken hade köpts in i tron att den var ”skönlitterär”, och upplyste sedan om att det var så liten efterfrågan på tysk facklitteratur. Men detta mail gav inte någon förklaring till varför boken hade försvunnit. Den skriftliga förklaringen var ett välformulerat försök att få Kalle att, själv, dra slutsatsen att detta innebar att boken hade kastats bort. Men varför då inte skriva detta rakt ut? Svaret är att detta hade varit att ljuga, skriftlig, eller att åtminstone inte ha berättat hela sanningen. Och detta alltså i skrift – samt undertecknat.

Dessa kommentarer och förklaringar kan inte ALLA vara riktiga. Den verkliga SANNINGEN visades av vad som hände då låntagare Kalle försökte få Umeå stadsbiblioteket att köpa in boken. För en andra gång.

* Kalle fick känslan av att det fanns personal på stadsbiblioteket som försökte nöta ut honom.
Men trots detta återkom Kalle. Igen och igen. Varje besök var väldigt krävande för honom. Men ingen vill känna att sanningen undanhålls dem och att man blir skyfflad runt-runt. Eller behandlad som mindre vetande. Detta gäller även för den som behöver kryckor som hjälpmedel då man går.

Till slut fick Kalle ett löfte om att hans inköpsförslag på Sarrazins bok skulle behandlas den 10 april. Och att han skulle få ett svar på om boken skulle köpas in, eller inte, senast om en vecka – och då med en motivering. Alltså senast den 17 april. Men Kalle har ännu inte fått något svar han heller. Bara tystnad. Detta trots att det nu har gått över två månader. Som sagt: Stadsbiblioteket ska be Kalle om ursäkt!

* I tisdags kom så beskedet om att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme ska åter-inköpas.
Jag fick veta detta av den tredje person (som jag känner till) som har lämnat in ett inköpsförslag på boken. Vi är med i samma parti. Han lade sitt förslag den 12 juni. Det vill säga EFTER att jag hade börjat blogga om ”den försvunna boken”.

Till saken hör att jag hade ett allvarligt, och bistert, samtal med Kulturnämndens ordförande i samband med budgetfullmäktige dagen före (nu i måndags den 17/6). Och tänka sig, på förmiddagen DAGEN EFTER, alltså den 18 juni fick min partikamrat veta att ”boken var under inköp”. Detta trots att hans inköpsförslag endast hade lagts sex dagar tidigare. Han hade följt händelseutvecklingen och tagit ett eget initiativ. Tyska kan han visst också! Men Kalle och jag har inte ens fått ett avslags-mail. Detta trots löften till oss båda, vid två olika tillfällen, att vi skulle få svar på våra inköpsförslag.

Kronologi:

-Nu tog det alltså endast sex dagar, från inlämnat inköpsförslag till verkställt beslut, om att återigen köpa in boken,
-Jag lämnade in mitt förslag till bokinköp, i månadsskiftet januari / februari, och har inte ens fått ett svar, trots att det snart har gått fem månader,
-Detsamma gäller för Kalle. Det har gått två månader sedan han lämnade in sitt inköpsförslag.

Men det var Kalle som började rota i detta, redan i mitten på januari, så egentligen kan man säga att det har gått över fem månader utan någon formell reaktion från biblioteket. Kalle har däremot fått många informella reaktioner – exempelvis frågan om den bok han ville låna var ”rasistisk”?!

Varför denna, smått fantastiska, skillnad i tid.

* Svaret är hårda blogginlägg – och ett bistert samtal med Kulturnämndens ordförande.
Jag har fått frågan: varför började du med att skriva hårda blogginlägg riktade mot stadsbiblioteket. Varför började du inte med att försöka få dem att beställa hem boken? Och mitt svar var och är: vi var flera som började med att fråga efter boken, vänligt, och göra inköpsbeställningar på inrådan av bibliotekarierna. Och mellan min beställningen och min första blogg gick det hela fyra månader (februari, mars, april och maj) utan att något hände. Inte ens ett det utlovade skriftliga svaret på bifall eller avslag. Jag visste också hur Kalle hade skyfflats runt utan att få något svar.

Jag drog alltså slutsatsen att boken hade plockats bort, detta på grund av att islamister eller deras medlöpare, hade klagat.

Denna metod har de alltså använt över hela Sverige. Framgångsrikt. Det är därför jag är så säker på min sak. Och för vissa av personalen var islamisternas önskemål viktigare än Sveriges grundlagar!

Stanna upp ett slag och tänk efter. För vissa av personalen var önskningarna från islamisterna (som vill ersätta Sveriges lagar med shariastyre) viktigare än grundlagarna … För de läsare som inte skräms av detta finns inget hopp.

För att säga det rakt ut: Sarrazins bok hade plockats bort, vilket måste hemlighållas, och så var det tänkt att förbli. Det faktum att jag inte fick något livstecken från stadsbiblioteket på fyra månader och Kalle på två (men samtidigt behandlades mycket illa) antyder detta.

* Du som tänker: Var inte Hägglund väl brutal?
Tänker du så ber jag dig fundera på följande: anser du att vi ska försvara demokratins kärna som består av yttrande- och tryckfriheten mot de som angriper denna – genom att kräva att vissa böcker ska rensas bort? Anser du att vi ska kritisera de medlöpare som gör drängtjänsten och som plockar bort böcker?

Hade det varit bättre att jag avfärdat Kalle?

Då hade den minoritet av personalen på stadsbiblioteket som har påtagliga brister i sin syn på demokratin kunnat fortsätta att odla dessa brister. Vi vet alla att det enda skälet till att boken nu köps in, igen, och det redan efter sex dagar, är följande: a) att Kalle upptäckte att boken var borta, b) jag tog en hård strid till försvar för ett demokratiskt och sekulärt samhälle.

Detta gjorde att vissa, en minoritet, av personalen på stadsbiblioteket kom i kläm. Men låt oss tala klarspråk. Detta var inte mitt fel. När anställda från stadsbiblioteket sätter önskemål från shariaanhängare, eller från deras medlöpare, före de svenska grundlagarna måste något göras.

Det kostade nämligen blod, svett och tårar att ta demokratin från kungahuset och prästerskapet för att sedan lägga demokratin under en folkvald riksdag. Idag ifrågasätts de demokratiska fri- och rättigheterna. Låt mig påminna om ett uttryck som har använts av många:

”De varmaste platserna i helvetet är reserverade för de som i tider av stora moraliska kriser behåller sin neutralitet”.

Det är exakt vid detta vägkors som vi befinner oss idag. Och även du måste ta ställning, käre läsare, om du ska försvara yttrande- och tryckfriheten. Eller passivt låta den tas ifrån oss. Steg för steg. Det går inte att stå neutral. Antingen försvarar du det demokratiska sekulära samhället, med dess fel och brister, eller så deserterar du på ett skamligt sätt. Antingen eller!

* Säpo grep och Migrationsverket har beslutat utvisa – så vems ärenden går de som plockar bort böcker
I måndags, under en paus i debatterna under budgetfullmäktige, kom en person fram till mig och sade att han (eller var det en hon) hade en nära anhörig som arbetade på stadsbiblioteket. Personen var väldigt upprörd och sade att jag var ett djävla svin (fel: ”en djävla sabotör”) och att folk minsann hade polisanmält mig för att jag kallat folk för islamister. Jag svarade inte som det är nämligen att jag alltid (utom av misstag) kallar folk jag anser att det stämmer på för ”islamister eller islamistmedlöpare”.

Istället sade jag så här:
a) de i Nya Miljöpartiet i Umeå som har polisanmält mig två (2) gånger vågar inte debattera med mig,
b) polisanmälningarna har aldrig ens lett till en förundersökning. Och även om de hade gjort detta så är en förundersökning endast en undersökning. Men polisanmälningarna nådde alltså inte ens dit, eftersom de saknade all substans. Förr eller senare gör jag en motanmälan – som jag mycket väl kan vinna. Till skillnad från de i Nya Miljöpartiet i Umeå.
c) denna typ av okynnesanmälningar utgör en del av något som har ett namn i USA, nämligen Lawfare (efter orden ”Law” och ”warfare”). Begreppet betyder krig med hjälp av lagen. De som anmält mig vet att de kommer att förlora – men de vill skrämmas genom att få Västerbottens-Kuriren att koppla samman mitt namn med ordet ”polisanmälan” så många gånger som möjligt. För att skada mig. ”Googla begreppet ”Lawfare” och läs vidare själv,
d) jag har tagit strid mot islamister och deras anhängare – och exempelvis krävt att ”Islamiska föreningen i Västerbotten” ska bli av med sina lokaler. Skälet är att denna förening, gång på gång, har bjudit hit imamer som är kända för åsikter som att homosexuella kan dödas om de försöker påverka andra att bli homosexuella (pride-paraden?) och hyllat martyrdöden (exempelvis självmordsbombare)! Jag avslutade med att fråga vad personen hade gjort för att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna? Något svar fick jag ej.

* Imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten tillhörde de som greps av Säpo – och som Migrationsverket nu beslutat utvisa. Denne imam är delansvarig för att ha bjudit in de imamer som anser att homosexuella kan dödas och som stöder martyrer. Jag hann även säga till den arge/arga att tänka på vems ärenden som de anställda går – de anställda som plockar bort böcker som islamisterna och deras medlöpare vill ha bort. Detta verka chocka personen, som tystnade.

Du som nu har fått lära dig att denna strid handlar om ”ni biblioteksanställda mot Jan Hägglund”; du som både sett och hört vissa av dina  arbetskamrater fälla hatiska kommentarer riktade mot mig:
* Fundera på vems ärenden de personer går som plockar bort vissa böcker – eller undviker att beställa in dessa?
* Ställ dig själv följande frågor: känner du till grundlagarna – och vad betyder dessa för dig?
Det är nämligen grundlagarna som jag har baserat mig på i denna strid: jag har baserat mig på grundlagarna då jag har bloggat till försvar av yttrande- och tryckfriheten (som utgör två av Sveriges fyra grundlagar).

I denna strid hamnade minoriteten på stadsbiblioteket i kläm. Men är detta verkligen mitt fel?
Eller var det deras eget fel. Jag anser att det var deras eget fel. Minoriteten försökte nämligen etablera en intern medlöparkultur som gick över alla gränser då de till och med plockade bort böcker genom att ge efter för påtryckningar utifrån – och sedan försökte hålla detta hemligt inte endast för umeborna, utan även för många kollegor inom biblioteksverksamheten i Umeå kommun.

* Jag arbetar inte politiskt för att bli omtyckt – men respekterad.
Men du blir inte respekterad av alla – vissa börjar frukta dig och sedan hatar dom dig. I denna debatt, då jag har ifrågasatt en minoritet på stadsbiblioteket, har jag riktigt känt hatet i vissa kommentarer. Detta hat kommer från en minoritet, inom minoriteten, av de biblioteksanställda och deras anhängare. En minoritet har en lite för hög uppfattning om sig själva.

De anser sig stå för det GODA. Om någon kritiserar dem måste den personen självklart vara OND. Och NATURLIGTVIS har personen fel i sak. Vi på stadsbiblioteket har inte plockat bort någon bok på grund av påtryckningar – eller var det just detta som vi gjorde – och som Hägglund skrev att vi gjorde. Skit samma. Låt oss HATA Hägglund ändå. Han har vågat kritisera oss. Det spelar ingen roll att han hade rätt – och försökte med andra metoder i fyra månader innan han ”tog till bloggen”.

Så tunn deras kulturella fernissa är. Likt en hejarklack jag en gång hörde ropa: ”Lär dig hata – lär dig gå, lär dig hata – A.I.K.

* Jag vill avsluta som jag inledde – genom att citera inledningen på min första blogg om Umeå stadsbibliotek publicerad den 3 juni i år:

”Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.
Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.
Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

Denna uppmaning gäller fortfarande.

Ha en bra midsommar.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

* Umeå kommuns ekonomi befinner sig i fritt fall och måndagens budgetfullmäktige blev, precis som fjolårets valrörelse, en uppvisning i förnekelse.

Umeå kommuns ekonomiavdelning pekade ifjol på att kostnaderna i driftbudgeten (löner, hyror, förslitning, räntor) skulle komma att överstiga intäkterna mer och mer för varje år under en period på tio år (utan att antyda att det skulle bli bättre därefter, snarare tvärtom). Siffrorna var dramatiska. De visade på ett skenande budgetunderskott. Låt mig visa på den trend som ekonomiavdelningen vid Umeå kommun ville att vi folkvalda skulle ta på djupaste allvar.

* Underskott driftbudgeten enligt prognos 2018

år 2020: ca    250 miljoner,

år 2023: ca    750 miljoner, enbart detta enda år,

år 2028: ca 1 700 miljoner, enbart detta enda år.

Det ackumulerade underskottet i driftbudgeten för tioårsperioden 2019-2028 räknade vi själva ut skulle hamna i ett intervall på mellan 7,5 miljarder och 10,0 miljarder! Detta är nästan ofattbart stora siffror. Om ingen tog tag i Umeå kommuns ekonomi skulle alltså det lägsta sammanlagda underskottet för perioden 2019-2028 ligga på lika mycket som hela driftsbudgeten för nästa år (7,6 miljarder)!

Men denna prognos gjordes ju ifjol, kanske någon invänder. Hur är läget idag? Mitt svar blir att läget är lika pressat. Eller ännu värre än ifjol. Ifjol trodde nämligen:
a) Sveriges kommuner och landsting (SKL),
b) Regeringen,
c) Ekonomistyrningsverket …
… i sina prognoser att kommunerna skulle få högre skatteintäkter än vad de tror idag. I år tror de alltså att kommunernas skatteinkomster blir lägre bland annat för år 2020 – även Umeås. Den långtidsprognos som Umeå kommuns ekonomiavdelning gjorde ifjol, för underskottet i driftbudgeten, har alltså blivit sämre sedan dess. Det skenande budgetunderskottet skenar än mer!

* Sedan har vi låneskulden – för investeringarna.

År 2008/2009 hade inte Umeå kommun någon låneskuld alls. Istället hade kommunen en liten, men dock, sparad slant. Men sedan tog sig de politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige på sig spenderbyxorna – dubbla par. Arbetarpartiet var det enda parti som inte drabbades av låt-oss-bygga-skrytprojekt-febern. Eller, för att vara rättvis, det Gamla MP i Umeå ställde inte upp på Navet-badet i dessa nuvarande form (både vi och dom ville ha ett enklare bad – på en miljömässigt bättre plats som inte drog in ytterligare bilar i centrum). Vänsterpartiet, däremot, var lika mycket med på skrytbyggandet som alla andra. Under perioden 2010-2014 styrde Vänsterpartiet Umeå tillsammans med Socialdemokraterna. Och då blev det åka av, i byggsvängen, även för V.

Vad detta skulle betyda för skolan, äldre-, individ- och familjeomsorgerna, miljön och underhållet av byggnader och gator var det ingen som tänkte på. Med undantag för oss i Arbetarpartiet, och delvis även Gamla MP i Umeå.

Här skulle alltså byggas. Visst byggdes det mycket som var nödvändigt. Förskolor, skolor och äldreboenden. Men det byggdes också mycket som var onödigt. Exempelvis Kulturväven och Navet-badet, vilket var förutsättningar för att Umeå skulle få bli EU:s Kulturhuvudstad 2014 – ett dyrt nöje.

Under senare år har satsats många hundra miljoner på ombyggnader av Rådhustorget, Lundabron, mm. Resultatet är att den sista april i år låg Umeå kommuns låneskuld på 2 682 miljoner (eller ca 2,7 miljarder). Denna ökning av låneskulden har trendmässigt gått allt snabbare under de senaste åren.

* Om kommunen ska slippa låna till investeringarna måste det bli ett överskott i driftbudgeten.
Men som alla har sett så skenar istället underskottet. Och det kommer det att göra fram till år 2030 med dagens svaga och splittrade ledarskap.

År 2017 kunde Umeå kommun betala hela 97 procent av investeringarna med egna medel. Kommunen behövde endast låna tre procent hos banken ”Kommuninvest”. Två år senare, vilket betyder i år (2019), beräknas Umeå kommun endast kunna betala 29 procent av investeringarna med egna medel. Idag tvingas kommunen låna hela 71 procent i bank (Kommuninvest).

Slutsats: underskotten skenar både när det gäller driftbudget och investeringsbudget. Om vi till detta lägger att den svenska ekonomin som helhet bromsar in, samtidigt som de onaturligt låga räntorna börja stiga (vilket de kommer att göra förr eller senare) står Umeå kommun inför en ekonomisk katastrof. Umeå kommuns ekonomi befinner sig i fritt fall. Och prognosen från i fjol, kompletterad med de minskade skatteintäkterna i kombination med inbromsningen i den svenska ekonomin som helhet, tyder på att det bara kommer att bli värre fram till 2030!

Märktes detta i debatten?

* Nej. Det fanns inget krismedvetande alls. Tydligast märktes detta hos Vänsterpartiet.
De lovade ”allt åt alla” och tog ingen hänsyn alls att det finns två trender att bryta: dels det skenande underskottet i driftbudgeten, dels den snabbt växande låneskulden beroende på investeringarna. Detta parti kan dessutom inte förstå något annat än ett framtidsperspektiv som är ett enda år. Det enda som V kunde prestera var glädjekalkyler och förvärrade underskott.

* Behovet av ledarskap

Det två partier, S och Nya MP i Umeå, som plötsligt har blivit ett regeringsalternativ (SMP) visade inte någon krismedvetenhet. Med ett viktigt undantag: Socialdemokraterna hade kraftigt minskat på investeringarna och Nya MP i Umeå gjorde naturligtvis som S. Och detta, en neddragning på investeringarna, gick igen hos alla partier.  Men när det gällde det skenande budgetunderskottet på driftbudgeten lyste alltså krismedvetenheten med sin frånvaro.

Bristen på krismedvetenhet står i direkt proportion till bristen på ledarskap. Det ledarskap som Umeå kommun så förtvivlat väl behöver i denna historiskt svåra situation.

* En splittrad och försvagad Socialdemokrati – en splittrad och försvagad Allians

Det är just ledarskap som det styrande partiet (eller styrande partierna) måste visa för att fullgöra sin plikt i en kommun vars ekonomi befinner sig i fritt fall. Som Umeås. Låt mig bryta ned kravet på ledarskap i dagens situation i tre delar:

1.En förmåga att själv inse de väldiga krav som tio år av ekonomisk knapphet kommer att ställa, detta i form av en egen krismedvetenhet,

2.En insikt om att siktet måste vara ett ”Umeå i ekonomisk balans 2030 – och helst tidigare”, vilket kräver ett trendbrott i form av att de ökande underskotten snarast vänds till minskande underskott,

3. En förmåga att skapa en ”uthållig” allians baserad på att alla inser det storslagna i att få de lagstadgade basverksamheterna att hålla även år 2030, men att nästa års budget – som bara är ett steg på vägen – måste bära sin del av bördan och därför inte kan lova ”allt åt alla”.

Men detta kan inget av de två traditionella politiska blocken åstadkomma. Jag har tidigare skrivit om den splittrade och försvagade Socialdemokratin som idag endast besitter 20 av fullmäktiges 65 mandat. Men detsamma gäller den tidigare Alliansen. Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna har tillsammans endast 24 mandat. Till detta ska läggas att Alliansen inte längre är någon Allians. Denna har sprucket även i Umeå – precis som på riksplanet. Under måndagens debatt lade, för första gången på åratal, dessa fyra partier fram var sin budget. Och röstade olika i viktiga frågor.

Alltså: Umeå kommun, vars ekonomi befinner sig i fritt fall, saknar ett ledarskap vuxet situationen. Detta gäller de båda traditionella politiska blocken.

* Det är mot denna bakgrund Arbetarpartiets Alternativbudget ska ses.

Genom omfördelningar, besparingar och inkomstökningar kan vi
* tillgodose de ökade behoven inom äldreomsorg samt individ- och familjeomsorg – inklusive finansiering av heltidsmodellen,
* undvika nedskärningar i de båda skolnämnderna och tillgodose lagstadgade satsningar. Däremot kan vi inte genomföra målet om 15 barn i snitt per grupp inom förskolan,
* Vi stoppar nedskärningarna på tekniska nämnden samt skjuter till extra medel för snöröjning och städning av skollokaler, samt till lagstadgade miljökrav inom gator och parker,

Vi lyckas uppnå ett överskott på hundra miljoner i vår budget (över 1 procent)
* vi inleder trendbrottet genom att börja betala av på låneskulden, som vi kan minska med 141 miljoner på fyra år. Detta kan jämföras med S och ”Nya MP i Umeå” som bara fortsätter att låna och därmed kommer att öka låneskulden ytterligare – från dagens storlek på 2 862 miljoner med ytterligare 816 miljoner upp till 3 678 miljoner,
* Vi sätter åter miljöfrågan på dagordningen genom kravet på att miljökvalitetsnormerna måste tillgodoses när det gäller utsläpp av kvävedioxid – något som kommunen har brutit emot under 17 års tid vilket utsatt umebornas hälsa för risker när det gäller lungcancer, demens, hjärt- och kärlsjukdomar samt astma och allergi.

De partier vars inlägg tydde på störst krismedvetenhet, näst oss, var Moderaterna. Liksom vi ville M inte gå vidare med den ofinansierade heltidsmodellen. Å andra sidan talar en skattesänkning i detta läge emot Moderaternas möjligheter att åstadkomma ett ekonomiskt trendbrott. En skattesänkning dränerar den kommunala ekonomin på pengar. Även Kristdemokraterna visade på tydlig krismedvetenhet.

* Överraskande var att Sverigedemokraterna, som inte gjort någon egen budget för Umeå kommun inför nästa år, valde att lägga sina röster på Arbetarpartiets Alternativbudget.

SD hade tidigare ansett sig vara uppbundna när det gäller att säga nej till skattehöjningar, och hade därmed dragit åt Alliansens och S+MP:s håll. Men vår skattehöjning, på 20 öre, var endast temporär. Vi skulle ha sänkt skatten igen då våra andra besparingar, och inkomstökningar, hade börjat ge resultat. Denna hållning till skattehöjningen, från vår sida, var antagligen det som gjorde SD redo att rösta på Arbetarpartiets Alternativbudget. Sannolikt också för vårt tio-åriga perspektiv.

De flesta reagerade på att SD röstade på Arbetarpartiets Alternativbudget med fnissiga kommentarer och vitsar. ”Röstar du på SD får du Arbetarpartiet” skrattade några glada ledamöter från både de borgerliga partierna och S.

Naturligtvis skrattade inga vänsterpartister. Speciellt en av dem var direkt hätsk. Vi är inte förvånade. Lika lite som vi förvånas över att V framstod som fullmäktiges mest isolerade parti.

Arbetarpartiet vill, naturligtvis, inte hindra något parti att lägga sina röster på det budgetalternativ som skulle ha varit bäst för kommunens anställda och för umebornas barn, elever och äldre – speciellt på sikt. Tio års sikt – närmare bestämt. Vi välkomnar även Socialdemokraterna och Moderaterna att stödja vår Alternativbudget. Vi vill gärna vara med och styra Umeå – på vårt eget budgetalternativ.

De fina posterna med de höga lönerna (som vi för övrigt vill sänka kraftigt) överlåter vi åt andra partier. Jag lämnade exempelvis min plats som ersättare i Kommunstyrelsen idag. Detta i protest mot att S upphöjt det av islamister och islamistmedlöpare präglade Nya MP i Umeå till regeringsparti.

* Vi återkommer med del två av budgetdebatten på onsdag.

* Då ska vi redovisa hur vi finansierade vår budget – i stora drag
* Vi ska även redovisa vilka partier som röstade för att göra det möjligt att ta ifrån islamistiska föreningar / församlingar deras lokaler om de, gång på gång, bjuder in imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella och som dessutom hyllar martyrdöden,

I nästa del ska vi även redovisa vilka partier som inte anser att kommunfullmäktige ska agera mot föreningar / församlingar som, gång på gång, bjuder in imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella och som hyllar martyrdöden. Detsamma gäller för kontrollen av att extremister inte ska kunna erhålla bidrag om de exempelvis agerar på ovanstående sätt.

Jag kan säga så mycket som att Vänsterpartiet återkommer i denna, den andra delen, av budgetrapporten från i måndags (17/6).

Glöm inte att läsa den spännande fortsättningen på denna tvådelade rapport från budgetdebatten i Umeå kommunfullmäktige. Den viktigaste debatten under år 2019.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

JAG INBJUDER STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL TILL SAMTAL
Hej, och välkomna.
Sedan månadsskiftet januari / februari 2019 har jag och andra låntagare fått höra att boken ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018 av författaren Thilo Sarrazin, inte finns på stadsbibliotekets hyllor – och detta med de allra mest skiftande förklaringar. Några exempel:
– ”boken har aldrig funnits”,
– ”den fanns hemma, men har försvunnit av oklar anledning”,
– ”vi köpte in den i tron att det handlade om skönlitteratur, men det visade sig handla om facklitteratur”,
– ”det går inte att se om boken har funnits inne, men vi har den i alla fall inte nu”.

* Vad blev vi låntagare rekommenderade att göra?
Det kom följande två rekommendationer:
a) gör ett ”inköpsförslag” på boken så återkommer vi med ett beslut (och en motivering ifall boken inte skulle köpas in),
b) vi kan ordna ett fjärrlån (detta fick tre personer, som jag personligen känner till, höra – en är dem är jag).

* Vad hände?
Inköpsförslagen. De som gjorde inköpsförslag fick aldrig något svar. Det första inköpsförslaget som jag känner till lades (på en anställds inrådan) redan i månadsskiftet januari / februari. En man på snart 70, som tar sig fram med hjälp av kryckor, fick också rådet att göra ett inköpsförslag. Han skulle få svar senast en vecka efter ett möte som skulle besluta i frågan (och mötet skulle hållas den 10 april). Det har nu gått två månader. Och ingen har hört av sig! Men han har besökt stadsbiblioteket många gånger – och upplevt det som om personalen har försökt nöta ut honom,

Fjärrlånen. Dessa var en pinsam bluff. Som jag visade i mitt förra blogginlägg så är det omöjligt att ordna ett fjärrlån för ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018, av författaren Thilo Sarrazin. Vi är minst tre personer som fått denna lögn rakt i ansiktet.

* Tvärvändningen
Nu heter det plötsligt att boken verkligen HAR funnits hemma till utlåning. Detta var en tvärvändning. Den beror på att mina blogginlägg har gjort den ursprungliga hållningen ”vi har inte boken hemma” ohållbar. Motiveringarna blev så skiftande och självmotsägande. Vilket jag har skrivit om i mina tidigare blogginlägg. Men inte för att vara elak. Utan för att försvara yttrande- och tryckfriheten.

För Striden handlar om just dessa:
a) ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS att framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker!
b) ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

Tvärvändningen från cheferna har alltså kommit – men den hade aldrig kommit utan mina blogginlägg.

Numera är alltså ”berättelsen” att boken har funnits hemma och att den har funnits till utlåning. Detta har bekräftats både skriftligt (se en av mina tidigare blogginlägg) och muntligt av en chef som söktes upp av en person som ibland brukar kommentera på min blogg (och som helt sonika tog saken i egna händer och gick in på biblioteket för att fråga var boken har tagit vägen). Den chef som besvarade frågan om var boken tagit vägen gav ett annat svar än det skriftliga svar som jag tidigare redovisat (om felinköp). Chefen sade att boken hade blivit ”utgallrad” på grund av utrymmesbrist.

* Motiveringen att det råder utrymmesbrist är genant dålig.
Detta med utrymmesbrist är bland det minst trovärdiga som jag någonsin har hört. Ungefär som att jorden är platt eller att tyngdlagen bara är en myt. Boken skulle alltså ha blivit utgallrad på grund av utrymmesbrist!

Tror ni på detta?
Jag frågar er som arbetar med böcker på Umeås bibliotek: tror ni VERKLIGEN på detta! Ni vet att bokmagasinet finns kvar på Nygatan. Skulle inte boken ha fått rum där i väntan på låntagare? Naturligtvis. Men utrymmesbrist var självklart inte det riktiga skälet. För boken fick plats på hyllorna i stadsbiblioteket under ett par-tre månader under hösten 2018. Och de som köpte in boken visste att den skulle ianspråkta 3 cm av det samlade hyllutrymmet. Och ändå köptes boken in.

Däremot skulle det ha besparat flera personer en massa tid, energi och både fysiska samt mentala ansträngningar om SANNINGEN hade kommit fram redan i månadsskiftet januari / februari i år. Själv har jag både vårt budgetalternativ inför 2020, samt utvisningen av fem wahhabitiska aktivister, som jag mycket hellre bloggar om.
En av de som ska utvisas, om inte regeringen stoppar detta, är en imam från Umeå samt Raad Al-Duhan som verkat i Umeå under åren 2006-2014 innan han återvände till Gävle för att fällas för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör (år 2016).
Jag bloggar mycket hellre om detta – för att ta ett par exempel.

* Varför sa ingen, redan i början på året, att boken hade funnits hemma – men utgallrats av utrymmesbrist?
Detta skulle verkligen ha besparat flera låntagare både tid samt fysiskt och mentalt ansträngande besök. Det skulle även ha inneburit att jag sluppit sätta en sådan press på Umeå stadsbibliotek och dess personal.

Skälet var att utgallringen av boken, censuren, skulle hållas hemlig. Men mina blogginlägg gjorde den ursprungliga positionen ”vi har inte boken hemma och det beror på alla möjliga och självmotsägande skäl” omöjlig. Detta skrev jag inte för att vara elak. Jag för denna strid eftersom det jag skriver är sant. Och jag var tvungen att påvisa det orimliga i svaren och den avledande manövern ”ta ett fjärrlån”. Detta för att försvara demokratins fundament: yttrande- och tryckfriheten. Det är av samma skäl som jag påstår att påståendet om att boken har tagits bort av utrymmesbrist är orimligt!

* Sannolikt har ni nu fått order, uppifrån, om att alla ska hålla sig er till samma genanta förklaring – utrymmesbrist!
Ni har troligen fått höra att ni inte ska föra fram egna förklaringar. Men skulle era chefer ha påbjudit en direkt likriktning så har de – era chefer alltså – inte endast agerat odemokratiskt.
De har sannolikt även agerat olagligt.

Och skulle era chefer försöka förhindra er att föra en dialog med mig då bryter de mot lagen så till den milda grad att de kommer att drabbas av kännbara straff!

Så skriv gärna till mig ” [email protected] ”

Alla garanteras full anonymitet!

* Finns det anställda inom biblioteksverksamheten i Umeå kommun som mår dåligt av lögnerna?
Mår ni dåligt över det faktum att boken faktiskt fanns hemma för utlåning (vilket det tog 4½ månad innan ni fick erkänna detta), sedan plockades boken bort (vilket ni tvingades förnekades under 4½ månad), och nu ska ni (troligen) alla påstå att detta beror på utrymmesbrist!

Mår ni inte illa av att bli utnyttjade av pk-politiker, och mer eller mindre politiserade chefer, som plockar bort böcker efter religiösa-politiska påtryckningar – istället för att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.

Varför blev NI bibliotekarier en gång i tiden?
Var är stadsbibliotekets lojalitet mot den yttrande- och tryckfrihet (grundlagen) som står över hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen?

Vore det inte befriande med sanningen?

–     –     –     –     –

* Här ett inlägg från en skådespelande socialdemokrat – som vill förlöjliga censur. 
Men först några egna kommentarer: Personligen tycker jag att det är synd om dåliga skådespelare. Men det som sägs nedan är ett så sällsynt lågt försök att trivialisera-förlöjliga en så allvarlig sak som censur att jag publicerar det i alla fall – detta då jag tror mig kunna använda detta sosse-skådis-inlägg i pedagogiskt syfte genom att besvara det som sosse-skådisen skriver.
Av humanitära skäl ska jag inte sätta ut namnet på denna skådespelare. Här nedan följer sossens visdom.

”En bok saknas tydligen på Umeås stadsbibliotek. Tesen är att det råder censur eftersom boken kan anses ”rasistisk” och det osar konspiration om att partiet gett order om att förvägra medborgarna denna bok. Följden är att vi i S måste gå ut och dementera att det förekommer censur på bibliotek. I kommunfullmäktige. Ja ni hör ju. För den som tror att man på ett intellektuellt plan kan känna sig hotad av andras åsikter i bokform och därför skicka ut ninjor för att förbjuda böcker får ju gärna komma förbi mig. Jag har ca 100 titlar från fascistiska teoretiker på bokhyllan. Inklusive allt från religiösa dårar. Och dessutom en hel galen maoism och annat. Som definitivt – inte – finns på bibblan. Ja en drös av moderna terroristorganisationer förekommer också.

Tror någon verkligen att intellektuellt intresserade personen skyggar för åsikter i en bok? Att vi skulle arrangera bokbål om man inte håller med Stefan Löfven?

Och är det såna frågor kommunfullmäktige ska hantera?

Det kan inte bara vara så att någon helt enkelt glömma lämna tillbaka boken?”

–     –     –     –     –

* Mitt svar till sosse-skådisen.

Denna strid handlar inte om en bok. Och absolut inte om sosse-skådisens hemmabibliotek bestående av fascistiska teoretiker och moderna terroristorganisationer.
a) Striden handlar om ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker.
b) striden handlar om ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

Det är just dessa frågor som skådespelaren-socialdemokraten försöker trivialisera och förlöjliga.

* Men jag vänder mig till er i bibliotekspersonalen, som jag vet förstår denna frågas vidd, och djup.

Ni/du kan gilla eller ogilla Thilo Sarrazins åsikter: exempelvis att invandringen är för stor, att islamisterna strävar efter att skapa parallella samhällen där sharia skall råda, att denna utveckling kostar för mycket, o s v. Men ni vet att det inte är detta som frågan handlar om. I en stat med demokratiska fri- och rättigheter ska Sarrazins åsikter få finnas och även i bokform på ett kommunalt stadsbibliotek. Precis som Stalins, Hitlers och Kim Il-sungs samt rasbiologen Herman Lundborgs åsikter ska få plats på hyllorna (eller i magasinet).

Och när personalen på biblioteken, över hela Sverige, uppenbarligen har bojkottat Sarrazins bok bör någon reagera.

För medan boken kan lånas i andra länder finns det inte ETT ENDA EXEMPLAR att låna på de kommunala biblioteken i hela Sverige (därför var de fjärrlån som erbjöds på Umeå stadsbibliotek rena lögnerna). Det går inte att låna ut böcker som inte finns. Detta fick jag veta då jag ringde stadsbiblioteket i Malmö.

Det var alltså unikt att Sarrazins bok faktiskt fanns i Umeå! Det var till och med något att vara stolt över. Men boken försvann snart bort från den kommunala biblioteksverksamheten även här. Därmed finns det idag inte ett enda exemplar till utlåning i hela Sverige.

Kanske kan sosse-skådisen skoja till det lite om detta också. Kanske berätta lite om sina fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Allt för att trivialisera-förlöjliga att böcker försvinner och att det tar 4½ månader att få fram sanningen. Och motivet att boken togs bort på grund av utrymmesbrist är under all kritik. Det vet både ni och jag.

* Jag tar alltså inte denna strid för en bok.

Jag pressar inte er i personalen på stadsbiblioteket för att jag gillar allt som Sarrazin säger. Det budskap som jag har fört fram från allra första början är att detta handlar om en strid om två helt andra saker:
a) Striden handlar om ifall ska de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS i bokform på kommunala bibliotek i Umeå – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, som tillåter Sarrazin.
b) striden handlar om ifall ska personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

De som vill försvara yttrande- och tryckfriheten måste ta allvarligt på att det tog 4½ månad att få ett ärligt svar. Sarrazins bok blev utgallrad. Vi som tar allvarligt på demokratins kärna måste kräva ett bättre svar än att boken försvann på grund av brist på utrymme.

* Sosse-skådisen tar inte dessa frågor på allvar.
Likt en clown vill han att vi ska känna till hans exklusiva boksmak av fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Men poängen är att vi som försvarar yttrande- och tryckfriheten accepterar att sådana böcker finns att köpa i en demokrati. Och att de får finnas hemma hos sosse-skådisen. Det är alltså inget att skryta med. Detta budskap måste framföras till honom. Han förstår det uppenbarligen inte själv. Men hans böcker får alltså finnas i en demokrati.

Frågans kärna består i att INGEN på stadsbiblioteket har rätt att idka censur på grund av politiska-religiösa påtryckningar. Eller på grund av något annat skäl. Men detta är precis vad som skett. Tyvärr har personal INTE stått upp för yttrande- och tryckfriheten!

Vad sossarna har med detta att göra får sosse-skådisen förklara på annan plats. Jag har aldrig påstått att medlemmar i ”Partiet” smyger omkring och plockar bort böcker. Däremot anser jag att Kulturnämndens ordförande bör känna ett ansvar för att besvara frågan om varför boken försvann, och varför det tog 4½ månad att få ett erkännande av att så var fallet. Och Kulturnämndens ordförande råkar vara sosse.

Sosse-skådisen avslutar med att frågan om det inte kan vara så att någon har glömt att återlämna boken.

Han gör ytterligare ett försök att trivialisera-förlöjliga frågan om censur. Svaret på hans fråga är … Nej. Han kan fråga cheferna på biblioteket som har berättar att boken ”gallrats ut”. De som har hittat på att detta beror på att det inte fanns plats på hyllan, eller på Nygatan eller i Umeå.

* Men Du som jobbar på bibliotek i Umeå – du får väldigt gärna höra av dig för ett samtal.

[email protected]

Skriv när du vill.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.