I dag har jag en krönika i VK på temat cykelhjälm. Redan innan publiceringen aviserade jag att jag skriver om ämnet på Twitter, och taggade det med #cykelhjälm – och genast fick jag respons, både för och emot. Det är ett hett ämne, detta. Jag förstår bara inte varför det är så känsligt…
– – – – – – –
Har de sin skalle bara för syns skull?
Jag skulle vilja prata lite om skallen. Vad har vi den till? Bara för utseendets skull? Eller framför allt som styrenhet för kropp och tanke – för hela livsfunktionen?
Citat ur ett pressmeddelande från Folksam från 2011: ”Av de 3 329 cykelolyckor med huvudskador som registrerades på landets sjukhus mellan 2008 och 2010 hade 1 830 kunnat undvikas om cyklisten använt cykelhjälm”.
Det visade statistik från Folksams trafikforskning.
Jag cyklar ofta till och från arbetet, året om. Det är bara när jag inte är kry eller då vädret är alltför tufft som cykeln får stå.Jag kommer att klassas som Bror Duktig nu. Låt gå för det, fine: men jag har hjälm, alltid. Glömmer jag den så vänder jag om. Jag har lärt mig den tuffa vägen varför hjälm är bra. Mer om det senare.
På min väg till jobbet, cirka åtta kilometer enkel väg, ser jag många cyklister. Men inte många cykelhjälmar. Jag kan inte förstå det. Hur tänker de?
Vid en krasch med cykel ligger huvudet risigt till. Svåra och obotliga skador kan uppstå på ett ögonblick, rent av hänger livet löst.
Jag brukar tänka: kanske folk tycker hjälm är fult, okej. Men: det är inte coolt med krossad skalle. Hur tänker alla de utan cykelhjälm som jag möter?
Den 5 september i fjol roade jag mig med en räkneövning på väg till jobbet. Jag summerade så här på Twitter: ”Räknade på väg till jobbet andel cyklister med och utan hjälm som jag mötte. Resultat: 3 med, 53 utan. De 53 ångrar sig nog tyvärr för sent.”
Det slarvas med hjälm bland barn också, där det till och med finns lagkrav på att hjälm ska användas av alla under 15 år. Där har föräldrarna ett stort ansvar, men även skolan tycker jag, för att barnen ska lära sig rätt och vara så skyddade som det går vid en olycka. För den händer så lätt.
I skidbackarna har skidhjälm blivit vanliga, från att ha varit mycket ovanliga bland fritidsåkare då jag växte upp. Skidproffsen och pistörerna gick före, och i dag ses det som något normalt och rent av tufft med en snygg hjälm.
När började jag med cykelhjälm? Jag vet precis när. Och jag vet precis varför. Jag cyklade med en videohyrbox på styret (jo, det var ett tag sedan, 1998, jag var 28 år). Den drogs in i framhjulet, tvärnit och jag föll och slog skallen i gatan. Såg stjärnor, mådde illa.
Hade redan tänkt köpa hjälm men inte hunnit. Nu frågade läkaren mig varför jag inte hade det. Jag lovade att skaffa bums. Har minst två gånger sedan dess varit glad över att ha haft hjälm då jag kraschat.
Det som blev en liten hålighet i hjälmen en av gångerna skulle ha kunnat bli en allvarlig skada i skallen.
Så: på med hjälmen.
Upprepar: på med hjälmen.