KD:s gruppledare i riksdagen Emma Henriksson byts ut av vår nya partiledare Emma Bush.

Emma väljer då att beklaga sig för media. Det tyder på en syn på sitt uppdrag som jag har invändningar emot. Att ha fått ett förtroendeuppdrag är i mina ögon inte alls samma sak som att man har ”en post” att försvara. Ett förtroendeuppdrag som exempelvis gruppledarskapet är och ska vara ett tillfälligt uppdrag. Man gör sin tjänst för saken och partikollegorna så länge det är till nytta för saken, inte för en själv !

Att partistyrelsen för KD sätter samman gruppen närmast partiledaren är helt okej som en början, men därefter måste partiledaren själv ha rätt att sätta ihop sitt eget lag och bestämma vilka hon väljer som sina närmaste. Hur skulle det se ut i ett fotbollslag om inte det vore lagledaren som valde vilka spelare som i landslaget ? Vilka andra kan ta sig rätten att bestämma laguppställningen ? Media ??  Du eller jag ?

Men inte hör man spelare som inte fått plats ute i 1:a femman gå ut till media och beklaga att de blivit berövade sin plats och position i laget! Ett lagarbete bygger på man sätter lagets bästa och den gemensamma uppgiften före sitt eget. Därför reagerar jag mot politiker som inbillat sig att det politiska uppdraget är till för dem istället för tvärtom.

Nej, låt Ebba Bush ostört få formera sin laguppställing, så får vi se hur hon väljer att lösa uppgiften. Att hon tydligt visar vilka hon väljer bort är en bra början och tyder på ledaregenskaper. Att hon med den nyfödda på armen och telefonen i andra handen tar för sig och redan börjat styra upp presidiet, vittnar om en tydlig målbild och bestämd uppfattning om hur hon ska nå fram.

Det bådar gott.

Allt fler vaknar över hur vansinnigt vi behandlat våra vattendrag.

Fiskvägar runt vandringshinder som turbiner, dammar, vägtrummorströmkanaler och likn. kan återskapa möjligheterna för både anadroma och katadroma arter att nå sina forna fortplantningsområden.

Läs här om hur bra det kan bli.

Men vi skulle kunna göra så oerhört mycket mera !

Byta energisystem helt och hållet till exempel.

https://www.youtube.com/watch?v=k6BXvw6mxtw       4minuter

och

https://www.youtube.com/watch?v=u7H5ToqUmfk      18 minuter

Man har döpt det till MERS och påminner i sina symptom om SARS, men är tydligen en helt ny typ av s.k. Coronavirus.

Dödligheten ser ut att ligga på ca 30% och 1100 skolor, ca 1600 personer och ett 20-tal Kameler har satts i karantän så här långt.

Thailand har förbjudit resor till eller från Sydkorea och ingen tycks så här långt veta varifrån smittan kommit.

Naturen har aldrig accepterat en enskild arts ohämmade förökning.

Det känns som vi får allt tätare signaler om en analkande pandemi.

http://www.vox.com/2015/6/5/8735037/what-is-mers-virus

Varför gynnade evolutionen en art med förmåga att gråta?

Vilken var den evolutionära nyttan?

Att utvecklingen av vår empatiska förmåga har lagt grunden för en suverän social gruppstyrka står nog över allt tvivel, men har detta även en baksida?

Leder denna starka sociala koppling till anhöriga och andra nära till en så stark stress och trauma vid förlust eller kriser, att logiken grumlas och att nytt hot därigenom bildas?

Är det en biologisk ventil mot detta som vi ser i form av tårar?

Jag vill minnas att jag någon gång läst att just tårar vid gråt innehåller stora mängder stresshormon, men kanske minns jag fel där?

Hur klar sig andra djurarter som har starka sociala band, men saknar förmåga att gråta?

Jag tänker i förstone på vargar och elefanter.

Varför har inte evolutionen skapat motsvarande förmåga hos andra arter?

Är Homo Sapiens den enda arten som kan gråta?

Namnet PSG har använts för den grupp av politiker från samtliga partier i kommunen ihop med förvaltningscheferna och ett antal tjänstepersoner, som idag förmiddags samlades för att göra ett seriöst försök att hjälpas åt att få ordning på den skenande kostnadsutvecklingen.

Förkortningen står för Politisk SamverkansGrupp och består politiskt förutom ordförandena och vice ordförandena från samtliga nämnder och styrelsen, även av styrelsens arbetsutskott samt representanter för Politiskt Alternativ och Sverigedemokraterna.

Ett trettiofemtal förslag kokades ned till knappt 20 utredningsuppdrag till förvaltningen.

Utöver dessa har förvaltningscheferna ett batteri med åtgärder som ligger inom ramen för deras respektive delegerat beslutsfattande och grundprincipen är att genomföra allt sådant som direkt kan begränsa kostnaderna, utan att kollidera med övergripande nämnds- eller styrelsemålsättningar.

Arbetssättet kommer att ställa stora krav på alla inblandade att hålla sig till de principer vi enats kring:

1. Sätta upp mätbara mål, där vi idag befinner oss.

2. Arbeta förutsättningslöst med alla ideér som pekar mot dessa mål

3. Endast ta evidensbaserade ställningstaganden, vilket betyder att man ser på erhållna resultat utan att låta sig färgas av ideologiska förutfattade meningar.

4. Att dra upp en tydligare gränsdragning mellan de övergripande mål som vi politiker har att sätta och den målstyrning som måste ingå i förvaltningsuppdraget för kommunens chefstjänstepersoner. Förkortningen KLG står för Kommunal LedningsGrupp och utgör den executiva enhet som har den sammanhållande överblicken  över målstyrningen.

Allt ser bra ut på skissblocket, men prövningarna ligger där och lurar i form av invanda beteendemönster och disciplinkravet att hålla sig inom sina respektive ansvarsområden.

Nu vidtar en fördjupad analys av förslagen inom respektive partigrupp och även inom blocken.

Det kommer att visa sig rätt snart hur långt det överenskomna arbetssättet respekteras.

Själv är jag rätt hoppfull, men noterar att det finns tveksamheter som grundar sig på tidigare erfarenheter.

Naturligtvis skapar förfaringssättet ett gyllene tillfälle för den eller de som ser sin chans att ställa sig kritiskt vid sidan av, men jag hoppas verkligen att ingen ska känna sig tvingad därtill. Vill man ändå göra det för att man tror sig vinna något på det, blir det upp till väljarna att avgöra vem och vilka som sätter ansvaret för kommunens situation före sin egen eller sitt partis framgångar.

Det vilar naturligtvis ett tungt ansvar på nuvarande majoritet att inte hänfalla till att nyttja PSG-gruppen för att stärka sitt mandat att enbart verkställa det man har som sitt eget partis idéprogram, utan att verkligen hålla öppet för det vi pekat på i punkt 2 enligt ovan.

Det kommer även att visa sig hur självständigt våra förvaltningschefer nu klarar av att driva utredningarna enligt samma punkt 2, utan att snegla på vilka ideologiska begränsningar som kan lägga en skugga över de effektivaste alternativen?

Annars hotar det givetvis att spräcka den sköra plattform vi nu samlats på och som fått förkortningen PSG.

Själv ska jag göra allt för att det inte ska hänga på oss inom KD ifall det hela spricker sönder och går om intet, men utan att tillåta att privata näringslivets möjligheter åsidosätts.

Jag gillar när människor säger rakt ut vad de tänker, vare sig det överensstämmer med min egen uppfattning eller inte.

Utan dessa frispråkiga förfaller vi långsamt men säkert in i ett töcken av åsiktslikriktning.

En person som jag ur den synvinkeln gillar att ta del av tankar från är Maria Skiddi från Skellefteå.

Hon har ett färgstarkt språk och är mycket finurlig på att hitta träffande formuleringar.

Hennes närvaro på VK-bloggen har dock tydligen misshagat vissa med inflytande över redaktionen, varvid hon förvisats bort från dess bloggportal.

En form av medial censur och ryktet säger att hon anklagats för hets mot folkgrupp.

Hennes inställning till radikal islamism går förvisso inte att misstolka, men jag tycker nog att hon hållit sig inom ramen för vad som vi bör tåla att läsa, åtminstone i alla de inlägg jag själv tagit del av.

Hennes uttryck har funnit en ny arena här och många har följt med för att kunna serveras hennes tankar utan mediala filtrerare av VK-redaktionens snitt.

Det fria ordet utgör själva grunden för vår demokrati och det oroar mig när mediaredaktioner driver självcensur, men än mera när enskilda privata skribenter förhindras att ventilera sina tankar.

Åsiktsförtryck har aldrig någonsin varit ett framgångsrik koncept, sett ur ett historiskt perspektiv.

Däremot att sakligt bemötande i en fri och öppen debatt.

Vad vill egentligen VK uppnå med sitt agerande ?

Är det jag själv som står på tur som nästa att refusera från VK-bloggen, för ifrågasättande verkar vara lite känsligt?

Men jag tror att man biter sig själva i svansen och att det kan visa sig rent kontraproduktivt utifrån vilket syftet nu än kan vara!

Idag klubbade vi i KS tillsättningen av en krisgrupp som vi var överens om under gårdagens KFM-grupp.

Krisgruppen kommer att bestå av sammanlagt 14 politiker från alla partier och kommer att besluta om vilka utredningar och beredningar som ska beställas från förvaltningen.

I gruppen kommer även ett antal chefer från förvaltningen att ingå.

Målet är att finna nödvändiga åtgärder för att förhindra dels att vi strandar med likviditeten och dels att vi lägger grunden för att vända utvecklingen och uppnår plusresultat igen senast 2018.

Krisgruppen kommer att få formen av en fullmäktigeberedning med delegation att styra över valet av vilka beslutsunderlag vi behöver i den ordinarie politiska organisationen.

Gruppen kommer även att ta fram förslag till åtgärder på både kort och lång sikt.

Om och när gruppen ska upplösas kommer troligen att avgöras av hur framgångsrika vi blir i att hitta åtgärder vi kan nå bred enighet kring.

I den bästa av världar kanske vi hittar nytt sätt att arbeta med svåra frågor och därmed att vi blir mer resultatinriktade än tidigare inom kommunpolitiken.

Från KD kommer Rickard Norberg och jag själv att delta.

Därmed välkomnas vem somhelst att ge oss två ideer och förslag ni vill att vi ska med i vår förslagsportfölj till dessa möten.

Det första är planerat nu på måndag.

När man blir lite äldre vill många hitta en trygg plats med lugn och ro.

Ska man fördöma de som själva ordnar så att de får just lugn och ro?

I Nissafors utanför Gnosjö planeras nu Sveriges första Inhägnade bostadsområde enligt amerikansk model.

Detta ”Gated Community” omfattar ett område om 20 hektar, dit endast de boende äger tillträde.

Därmed slipper man inbrottstjuvar, tiggare, dörrförsäljare, snyltgäster och sådana som anser sig äga allemansrätten.

Samtidigt skärmar man av sig mot samhället i övrigt och umgänget blir vanligtvis mer slutet och begränsat.

Man skapar sig en egen social klass för just det bostadsområdet, med egna sociala regler.

Fenomenet är väl ett symptom på ökande sociala klyftor, där de som vill slippa konfronteras med samhällets problembarn och snyltare, sluter sig samman och gör något trevligt tillsammans i sitt gemensamma bostadsområde.

Innan jag sätter mig på samma höga hästar som de som hårt kritiserar företeelsen, måste jag fråga mig hur jag själv skulle ställa mig inför ett sådant val?

På sätt och vis har jag ju redan ordnat mig något liknande, då jag bosatt mig ute i skogen, långt från problemen i de mer tätbefolkade områdena. Jag är uppvuxen på landsbygden och har hela mitt liv känt otrivsel med den urbana livsstilen. Den nära kontakten med grannarna, bidrar alltid till hårdare begränsningar av vad man kan företa sig. Som jag lever idag skulle det inte gå en enda vecka utan att jag anklagades för ”förargelseväckande beteende”.

Jag har även svårt att förneka att det finns människor som uppför sig på ett sätt att man gärna håller de så långt ifrån sig som det bara går.

Skulle jag då tvingas att bo tillsammans med en massa grannar i ett område med sociala problembarn, tror jag att jag själv skulle överväga att bli en av gemenskapen i ett sådant inhägnat bostadsområde.

Frågan är om man ska se det som omoraliskt att dra sig undan samma problem som andra tvingas dras med?

I så fall är jag ju redan nu en smula omoralisk.

Vi är en grupp fjällfolk som bildat en samling som ska kämpa dels för att själva få förvalta våra naturresurser, dels kämpa för att markrättigheter som staten via sina olika myndigheter stulit sig till ska återlämnas.

Den 20 maj hölls detta seminarium i riksdagshuset i det första steget som gäller lokal förvaltning.

https://www.youtube.com/playlist?list=PLfsLz4P1xaRo9ut10MDj_rJAA7DKocwzV

Från VIlhelmina deltog Östen Stenlund, vår mest sakkunnige vad gäller rättsövergreppens historik och en drivande kraft för rättvisa. Att Östen valt att föra sin kamp inom Kristdemokraterna är vi mycket glada över.

Varför ska nationalparker, Naturskyddsområden, rovdjursstammar, etableringar av vindparker och gruvor ligga långt bortom vårt lokala beslut?

Det är dags att ändra på detta!