Merparten består av tomhet
NÄR MAN TILLÅTER sig en stund av stillhet och vågar vara ensam – får man lite tid över för att reflektera över tillvaron. Till syvende och sist är vi ”ödsliga” individer. Kanske är vi gjorda för ”ensamhet” eftersom vi till merparten består av tomrum.
Enligt fysikens lagar består all fast materia till 99,95 procent av tomrum. Skulle man försöka ”samla” allt tomrum som finns i kroppens atomer och sedan sätta ihop det som blev över, så skulle man inte bli längre än cirka 0,02 millimeter lång. Naturligtvis skulle man omöjligt kunna ”stå upp” utan falla rakt genom jorden och slutligen vila i dess centrum.
PÅ YTAN SER vi fasta och stora ut – men egentligen är vi mest bestående av tomrum. Det är märkligt att vi trots detta tomrum kan sätta samman tankar, känslor som vi kan uppleva som en helhet? Samtidigt står vi på en himlakropp, som mest består av tomrum, och som med en rasande hastighet för oss fram genom ett kosmos som blir allt mer tomt och ödsligt. Det verkar som att alla andra himlakroppar och galaxer flyr bort från varandra i en takt som är så svindlande snabb att vi inte ens har förmågan att förstå detta. Kanske på grund av allt tomrum som våra hjärnor (vårt medvetande) består av.
PÅ EN SEKUND hinner ljuset cirka 7,5 varv runt jorden. Det tar 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Ett ljusår är 9, 46 biljoner kilometer (i vakuum); den sträcka det tar för en ljusstråle att färdas under ett år. Den närmaste stjärnan (förutom solen) är drygt 4 ljusår från oss och heter Alfa Centauri; 40 biljoner kilometer bort.
Däremellan finns bara tomrum.
SÅNT LIGGGER JAG och grubblar över … Spännande, tanken kittlar, svindlar … Himlen …Jag vill hoppas att någon håller sin grova näve kring detta tomrum, inte minst för att det inte ska falla sönder och samman – för att vi inte bara ska bli irrande atomer i tomheten. Utan andlighet skulle jag bli galen av att leva med tanken att vi till 99,95 procent består av tomrum och att det är likadant i vårt oändliga universum.
Trots allt så lyser ju stjärnorna …
KENT LUNDHOLM
Senaste kommentarerna