Etikett: andlighet

Stå på en stol!

Av , , Bli först att kommentera 3

Uppe i ottan. Sovit oroligt. Kanske saknas det andlighet som kan ge mig både spänning och trygghet? Ingen annan än jag kan formulera mitt livs mening; vem annars skulle göra det? Det finns ett kodord: INNERLIGHET. Det innebär att ta livet och dig själv på yttersta allvar. Då kan vi inte gå omkring och bära på hemligheter, eftersom hemligheter med tiden tvingar dig att börja ljuga, om litet och stort, och innan du hinner blinka så lever du i en livslögn. Vi tvingas sluta oss, när vi i själva verket borde vara öppna, nyfikna och ärliga. Glädjande är att alla människor är andliga – men det är upp till var och en att hitta andligheten och träna upp dess egenskaper.

morning-2243465_960_720

Andlighet är inte att tro på en helig skrift. Andlighet är när vi människor söker svar i upplevelser i det som existerar; ett inre fönster som öppnas och ger oss ett nytt perspektiv. Jag hade en gång i livet en klurig terapeut  som tog till ett knep var gång hon ansåg att jag ”kört fast” i mitt sätt att tänka. En dag sa hon att jag skulle ställa mig på en stol. Detta för att få nya perspektiv. Ja, det låter kanske flummigt, men det funkade. Uppe på stolen såg jag ett helt annat rum och jag upptäckte saker som jag inte sett då suttit på stolen och grubblat. Det var en andlig känsla, en upptäckt av något nytt i den miljö, i det rummet. Jag kände mig som en upptäcktsresande – och det gav mig lugn och en känsla av att jag fått ett medlemskap i ett kringresande sällskap: ”Vi som ser världen stående på en stol”. Efter den terapin åkte jag hem och stod på olika stolar i min trerummare och insåg sanningen om världen kan vara svår att hantera. Särskilt om man tror att det enda sättet att vistas i ett rum är att sitta på en stol. Punkt slut. Någon har skrivit: ”Andlighet är tron på människans samhörighet och kärleken.” Alltså: Hitta din kärlek, dela med dig av den.

IMG_20160813_182318_resized

Att vara kreativ eller att träna upp densamma, gör oss medvetna om våra erfarenheter och skapar en lust att veta mer om sig själv och världen. Att skriva sin berättelse kan emellanåt göra väldigt ont och då får man stålsätta sig och plocka fram sitt mod. Har man chansen så ska man skriva sin berättelse, även om man får vara beredd att känslorna kommer i svaj, att tankarna skenar och hjärtat försöker banka sig ut ur bröstkorgen. Ungefär så kändes det för mig när bestämde mig att skriva min berättelse; min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Många gånger ville jag fly, men valde ofta nyfikenheten och modet. Fyra års arbete och ett flertal omskrivningar blev det innan förlaget tryckte den. Sedan har jag hållit ett tjugotal föreläsningar runt om i länet och stått inför publiken och blottat min sårbarhet – och enbart hört positiva reaktioner. Trots att jag under skrivandet och inför de första föreläsningarna, var övertygad om att vargarna skulle hugga tänderna i mig.

För övrigt finns det somliga som saknar förmågan se ett problem ur ett annat perspektiv än det egna. Orsaken bottnar ofta i en oförmåga att tänka självständigt. Då är steget inte långt till fanatismen. Väl där får de ett facit på hur livet, jorden och himlen är beskaffad och de som säger emot dem – är deras fiender och en samling oupplysta idioter.

Terror nu och då

Av , , 1 kommentar 2

Kristi himmelsfärds dag. Efter att ha varit uppstånden i 40 dagar här på jorden, så drog Jesus sin kos och återvände till himlen. Var är himlen? Djupt inne i universum? Men om han så åkte i väg med ljuset hastighet skulle han i dags dato inte ens kommit ut vår egen galax, Vintergatan, och det återstår minst hundra miljarder galaxer till. Men om man nu ska TRO på allt detta så behöver man inte VETA allt. Tro är ett sätt för oss människor att klara av livet och döden, detta genom tröst, löften om något bättre.

morning-2243465_960_720

Själv har jag med åren blivit en andlig varelse, medan religionen blivit mindre aktuell. Andlighet handlar mer om medvetenhet och uppvaknande, att vara en god människa – utan att behöva böja sig under religionens lagar. Vi ser ju hur det går med diverse religiösa lagar, som får folk att sluta tänka självständigt och i Guds namn utför terrordåd. Vi ska därför inte blanda ihop andlighet och religion. Ändå har jag en tro i grunden och är bekännande kristen – men går inte i kyrkan och lyssnar på mässande präster. Fråga mig inte varför.

Nu spränger ynkryggarna bomber mitt ibland barn och tonåringar. Bilderna som släppts på de inblandade  i Manchesterdådet slår mig med kraft: Herregud, det är ju bilder på terrorister med ”barnansikten”, smågrabbar som gett sina liv i det heliga kriget mot västvärlden. För ett krig är det – och går det att stoppa? De lever mitt ibland oss, lever sina stilla dagliga liv i åratal, i väntan på att kunna slå till där vi minst anar det. Och detta i Guds namn i kriget mot de orena hundarna här i väst. Det kommer att krävas en polisstat där vi i slutänden alla övervakas, där vi ständigt måste bära ID-handlingar  och pass med oss, och i övrigt måste vi vara noga med att välja de platser vi ska vistas på. Tippar att det snart smäller på någon stor fotbollsarena, inne på operan, i ett demonstrationståg. Vi ska besegra rädslan, men det är lättare sagt än gjort. IS har lyckats göra oss rädda i djupet av oss själva – och rädda människor är inte att leka med. Det här kriget kommer att trappas upp.

revenge-1846274_960_720

Ser man på terrorbrotten över hela världen så är det inte värst här i Europa. Irak, Nigeria, Afghanistan, Pakistan och Syrien är de fem länder som är värst drabbade av terror. I dessa länder utfördes 78 procent av ALLA terrorattentat. Ska vi se kriget i Syrien som en ständigt pågående terrorhandling?.

Men har vi glömt de terrorgrupper som härjade på 1970-talet? Som den italienska terrororganisationen Röda Brigaderna var syfte var att skapa ett kommunistiskt samhälle, och detta genom terror, attentat och människorov. Eller  Nordirländska IRA:s bombterror som drabbade både vanliga människor och samhällets toppar. 1984 sprängde IRA ett hotell där premiärminister Margaret Thatcher bodde, hon överlevde.

Baader-Meinhof

Sedan har vi ju Röda armé-fraktionen (RAF), även kallad Baader-Meinhof-ligan, var en tysk vänster/terrorgrupp, verksam på 1970-talet. Den genomförde bombattentat mot USA:s militärbaser, polisen, domstolar och den tyska Springerpressen. 1975 ockuperades den västtyska ambassaden i Stockholm och sprängdes.Även då rådde kaos och rädsla – men terrorn i dess dåtida form kvästes och besegrades.

Nu ska jag in i duschen och tvätta min andliga kropp. Har jag tur får jag en uppenbarelse; kanske en brinnande tvättkorg?

För övrigt ska jag öppna mitt inre fönster i hopp om att få nya perspektiv på tillvaron.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Andlig spänst

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknar i ottan. Kolsvart därute, tyst i huset, tyst från vägen. Har inte lika högt blodsocker längre, men det måste pressas lägre annars lever jag farligt. Min diabetes går liksom i vågor, ibland behövs nästan inget insulin alls, ibland stora mängder. Tolkar det som att min bukspottkörtel är en aning ojämn i sin funktion att bilda kroppseget insulin och att den även regleras av mitt psyke, beroende hur stressad jag är eller inte. Jag ”jobbade mig till” min diabetes genom stress, en obehandlad bipolär sjukdom och för mycket alkohol. Det var 2003 när jag jobbade heltid på länsstyrelsen, nyss hade publicerat min andra roman ”All världens lycka” och jobbade med ett TV-manus till samma bok. Dessutom försökte jag vara vara en bra pappa till Hanna, samtidigt som jag var ordförande i bostadsrättsföreningen och satt med i HSB Umeås styrelse. Ja, ni hör. Jag åkte karusell och förlorade kontrollen. Det var då jag började se dubbelt, drack litervis med vatten utan att kunna släcka törsten och sprang på toa dag som natt för att kissa stora mängder. Trots att jag var sjuksköterska kunde jag inte koppla samman dessa symtom med diabetes. Först när jag fick ont över njurarna gick jag till doktorn och blev inlagd på sjukhuset direkt.

andligheten2

Måste hitta tillbaka till min andlighet och på så sätt släppa lite av kontrollen. Det tar på att ständigt kontrollera allt, det är ett tecken på dålig tillit. Många tror att andlighet alltid är lika med religiositet, men så behöver det inte vara. Visserligen tycker jag att det i min andlighet finns en försonande tanke om att det finns något som är större än vad jag är. Detta större kan gott ta över jobbet med att hålla koll på det som sker i den stora världen, så ska jag försöka hålla koll på mig själv, mina närmaste och min lägenhet. Andligheten är ett förhållningssätt till världen, mig själv och människorna som omger mig. Det är så mycket här i livet som vi inte kan förklara och vi kan komma i kontakt med sådant som är omöjligt att beskriva med ord, men vars existens vi ändå inte betvivlar. Vi kan inte se vinden, men märker ju hur den får trädens löv att röra sig. Vi kan heller inte se elektriciteten, men vi vet att den finns när vi tänder våra lampor och slår på datorn. Luften kan vi omöjligt se, men försvann den skulle vi snart kvävas. Bakom varje målning finns en konstnär, det förstår vi. Andlighet handlar om sökande, som i bland leder till tro. Andlighet är frid, det är sinnesro, men det är också kärlek och inspiration. Så därför skadar det aldrig med att förbättra den andliga spänsten.

För övrigt så ska vi leva våra liv, annars blir det lätt att vi sover bort det.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Kaos och andlighet

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar till en grå dag. Det snöar på sina håll i landet, men längst kusten i Västerbotten ska det på sin höjd falla lite regn och vara cirka fyra plus. Låter bra då Lena ska köra sin lilla bil till Skellefteå – med sommardäck. Underkylt väglag är farligt. Minns en gång för länge sedan, på den tiden jag körde Volvo Amazon, vilket var en rolig bil att sladda med under kontrollerade former. Det stora problemet var att denna framtunga, bakhjulsdrivna bil sladdade mest hela tiden. Jag och en kompis skulle till Vilhelmina. Vi åkte från Lycksele för si så där 30 år sedan.

ishalka

Det var i november, snöfritt, men det regnade – och så frös det till. Bilen gled i sidled även när jag bromsat in och stannade precis innan diket tog vid. Hjulen snurrade, vi kom oss inte ur fläcken och jag föll ett par gånger på isgatan som nu bredde ut sig de tio milen fram till Vilhelmina. Det var då jag fick den smarta idén. Jag tog mig ner i diket och ut i skogen och började kånka fram den ena stora stenen efter den andra, som sedan lades i bagaget. När bakdelen av bilen tyngdes ner och gav en jämvikt till motorn i fronten, fick bakdäcken bättre kontakt mot underlaget och jag kunde köra, typ 30-40 km/h. Det tog en evighet att köra till Vilhelmina, men vi höll oss på vägen. Efter denna händelse körde jag året runt omkring med tegelstenar och gråstenar i bagaget i de två Amazoner jag kom att äga i mina unga år.

Det troende livet blir lätt till en dårskap för de som inte tror. Men så är det också svårt att med ord förklara tron för en annan, att beskriva något som inte går att se, att ta på. Möjligt kan man skapa en nyfikenhet hos tvivlaren, peka ut riktningen och berätta om den väg man måste följa. En människas inre liv är ibland bara en vag känsla av att det finns något mer, att det finns ”något” som är större än jag, men som inte går att nås genom intellektet eller att beskriva på ett ”vetenskapligt” sätt. Eller som hjärnkirurgen sa: ”Jag har opererat hjärnor i över trettio år, men har ännu inte sett en enda tanke.”

andligheten

Men det är väl därför som det kallas för tro – och den tron är min. Jag är en stillsamt bekännande kristen som sällan går i kyrkan, som aldrig ber och sällan predikar. Min tro hjälper mig att förstå det som sker inom och utanför mig själv, och tanken av att det finns ”något som är större än jag” tar bort stora delar av mitt kontrollbehov. Jag får sinnesro av att acceptera det jag INTE kan förändra. Det ger utrymme till att skaffa mod för att förändra det jag verkligen kan påverka och förändra.

Min f.d svärmor har dött. Det var en mycket snäll och glad kvinna som jag kom bra överens med. Det fanns solsken i hennes leende. Vila i frid!

Pojkeikrig

Såg som vanligt på morgonnyheterna i SVT (I TV 4 äter de ju mest paj och dricker dyra viner), och får allt mer känslan av att världen håller på att falla samma, att den inom kort kommer att slitas ut och itu. I Mellanöstern pågår ett vansinnigt krig där alla tycks slåss mot alla, med enda mål att hinna dräpa så många som möjligt. Kaos råder och i det får ondskan fritt spelrum.

För övrigt säger jag bara: Livet är kort, kyss mig långsamt.

 

Vi är andliga varelser

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit konstigt i natt. Kunde inte finna ro i kroppen och tankarna flög runt  i skallen som ilsket surrande mygg. Det fanns en hel del ADHD i kroppen i form av ryckningar, svårigheter att fokusera, ”pip” i huvudet. Har ofta liknat min ADHD som att ha en motor i huvudet; ett brummande åbäke som håller mig vaken. Somnade till slut på soffan och vaknade mosig och orolig vid sjutiden. Tog medicinen – och nu tre timmar senare börjar det att släppa och lugnet infinner sig så sakta.

stearinljus

Det är viktigt att ständigt fortsätta sökandet, att leva livet på djupet och göra sin inre resa. Vi måstet ständigt våga ställa frågor om vårt eget liv, om meningen med allt och hur vi ska leva för att både kunna hjälpa oss själva och sträcka ut en hjälpande hand åt andra. Andlighet ger livet en extra dimension och en ökad kvalité. Det handlar om att odla kärleken, vänskapen, inspirationen, kreativiteten och det är inget vi utvecklar genom att köpa saker, att skaffa oss stora förmögenheter, att resa till många länder bara för att ha rest mycket och ofta – det handlar heller inte om religion eller politik. Andlighet är att lyssna, att se och upptäcka, att se sig själv som delaktig i ett större sammanhang. När vi vänder blicken inåt, mot våra tysta platser, så börjar vi till slut att se och höra sånt vi borde gjort tidigare. Ens inre är fullt av spår som livet lämnat efter sig. Under varje ord vi säger finns ett djup och en större mening; vårt verbala språk är bara toppen på ett isberg. Ibland när jag skriver, dyker det upp en text på skärmen som jag ”inte har skrivit”, men som jag på något sätt känner igen och någon gång har tänkt. Sådana gånger anar jag hur mycket det finns inom mig, men som jag bar kan komma åt genom att utveckla min andlighet.

clown

”Det står en clown i min spegel, han bär mina kläder”. Nåt sådant har Dan Hylander diktat i en av sina låttexter. Precis så känns det ibland, särskilt om morgnarna, när jag ska borsta tänderna och möter min nuna i spegeln. Vem är denne man? Känner igen honom, men usch så rysligt gammal denna pajas blivit. Åldrandet tränger sig på mig. Det har smugit sig fram, ljudlöst som en spejande indian. Men ofta klarar jag av att möta min egen blick i spegeln och se förbi clownen och när jag väl kan det, så kan jag även möta andras blickar. Det är viktigt med sköta om sin självrespekt, att kunna känna sina egna behov och drömmar. Vi är alla ansvariga för hur vi använder vår tid, hur vi lever vår stund på jorden. Vi gör ständigt våra val och dessa leder ibland till konsekvenser.

För övrigt förhåller det sig så att den som dömer andra berättar med sin dom, mer om sig själv än om den hon dömer.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kyss mig långsamt

Av , , Bli först att kommentera 3

Det kommer efter; kroppen, hjärnan tar igen den anspänning som framträdandet och resandet innebar. Jag har sovit timmar dagtid, känt mig konstant trött och igår kväll somnade jag vid sjusnåret, på soffan, och vaknade tolv timmar senare. Så länge sover jag nästan aldrig. Dessutom tycktes jag ha legat i samma ställning hela natten, som om någon slagit på off-knappen för hela systemet. Jag hade legat med vänsterkinden tryckt mot en broderad prydnadskudde och pressat in en av tomtegubbarna i huden. Såg rätt komsikt ut när jag upptäckte det i spegelbilden då jag skulle borsta tänderna. En tomte på kinden … borde kanske göra en sådan tatuering, lagom till jul, sedan linda in mig mig lite glitter och julgransljus, sådana som blinkar, och söka jobb som skyltdekorering på Åhléns.

tomte sover
Lade mig som en man, vaknade som en tomtegubbe.

Den långa sömnen gjorde mig klar i huvudet och jag skrev fyra hela sidor i romanen och i handlingen följde jag Rulle och Axel ut med ekan, ut till djuphålet där de försöka få sig en storabbarr. Lite jobb med tidningen, sedan upp på min metallhingst och trampa ner på stan. Satt på NK och fikade och skrev ett par sidor till, för hand. Väl hemma vid  ettiden lade jag mig på soffan och somnade  – igen. Tre timmar. Märkligt dygn. Men det är väl detta som är ”hjärntrötthet” efter en stroke. Jag har gått på för hårt och nu måste den stänga ner systemet för att kunna reparera det som blivit trasigt. Det finns inga genvägar till mina framtida segrar. Tålamodet är mitt vapen.

löv i trädet
Den osynliga vinden kan vi se när löven rör sig.

Under mina många promenader går jag och försöker känna in andligheten. Den finns där hela tiden; och har jag tur upptäcker jag något som kan ge svar åt det som inte går att besvara med ord. En känsla av att där finns något större än jag själv. Vinden, den finns där runt omkring, jag vet det, men jag kan inte se själva vinden utom när den får löven att prassla eller för ett kort ögonblick pressar sig kring mina kinder. Att lyssna på vacker musik eller se en färgsprakande målning kan skapa en känsla bortom orden och i detta ordlösa förstår vi plötsligt hela innebörden. Men vi kan omöjligt förklara den. Kanske är det andlighet? Läste om en hjärnkirurg som fick frågan om han var andlig? ”Tankar finns, det vet vi alla, men trots att jag opererat hundratals hjärnor har jag ännu inte sett en enda tanke.” Andlighet handlar inte om dogmer, inte ens om religion utan ett förhållningssätt till livet – eftersom vi omöjligt kan veta allt, så pågår ju mysteriet, livet, runt omkring oss hela tiden. Så länge vi finns.

Livet går fort, rysligt fort – älskade vän, kyss mig långsamt!

kyss

Längtar efter någon att dela livet med; de små vardagliga händelserna med. Är det en fånig, självömkande tanke? Tycker inte det. Är less på ensamheten och saknar de små förtroliga samtalen vid frukostbordet, gnabbandet i soffan om filmen var bra eller usel, eller att kunna vakna om natten och sträcka ut handen och finna en annan hand intill. Jag är ju en person som ”kräver” ett viss mått av ensamhet för att kunna tänka och skriva, men det finns måtta på det också. Det är förfärligt onödigt att vara ensam – särskilt då vi vet (det finns forskning på det) att människor som lever i ett sammanhang, som delar livet med en annan, är friskare på alla de sätt och därför lever längre – än vi som lever ensamma.

För övrigt så avslutar jag med ett citat av Ulf Lundell: ”Välsigna en främling i en främmande stad, det kan vara din bror eller syster.”

En vacker låt – tycker då jag …

 

Andlig spänst

Av , , 1 kommentar 2

Vaknade med en känsla av tomhet. Något fattades mig. Kanske var det andlighet – ni vet allt det där som ger oss inspiration, föder vår intuition, får vänskapen och kärleken att spira inom oss. Det är den andliga spänsten ger oss kraften till att skapa, att skriva en bok eller göra en målning, att klura ut en ny uppfinning eller åka till månen. Allt det som får oss att ana de stora sambanden. Andlighet har inte så mycket att göra med religion, utan är mer kittet som sammanfogar tanke och handling ; andlighet är mer en resa vi gör för att lära oss mer om oss själva. Det handlar om att förstå livet självt. I all tysthet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Då och då måste vi riva lägret och dra vidare till nya ställen. Vi gör så då och då i livet, somliga oftare, andra kanske bara en gång i livet. Det handlar om att göra det oförklarliga begripligt. Om en gemenskap försvinner måste vi finna en ny; finna en plats där vi hör hemma och finns till. Kanske river vi och bygger nya läger för att söka förlåtelse och finna hopp.

Sol därute. Det kommer att bli en fin dag. Ska över till M. och fika efter lunch, för att få höra lite skvaller från Lycksele med omnejd. Ska bli trevligt – kanske rent av något som ökar min andliga spänst.

1 kommentar
Etiketter:

Läsande och andlighet

Av , , 2 kommentarer 3

Uppe i ottan, dricker starkt kaffe och ser en vacker försommardag breda ut sig utanför mitt fönster. Gillar det jag ser. I helgen ska jag åka till Burträsk för att med Ewa och Linda diskutera igenom den berättarföreställning vi ska sätta upp till hösten. Det är verkligen ett spännande projekt, eftersom jag inte tidigare sysslat med den här formen av muntligt berättande. Det blir en utmaning att komprimera Vedtjuven till en halvtimmes berättande – som måste fånga publiken. Det blir en form av skådespeleri. Åtminstone måste jag kombinera det muntliga berättandet med mitt kroppsspråk. Men jag känner ingen större oro, utan ser det mer som en utmaning.

Tittar åter ut genom fönstret och känner andlighet. Jag är i stunden och känner balans. Läste någonstans att andlighet är att bli medveten om vem man är – och kanske gäller det även mig. Kanske tog det dig mig femtiosex år att nå den medvetenheten. En lång tid. När man väl får grepp om sig själv, så blir även världen tydligare. Som den blå himlen utanför mitt fönster. Men det finns ju så många sätt bli andlig på, som att se tiggaren med sin utsträckta hand, att besöka sin sjuke släkting, slå en signal till polaren som så ofta är ensam eller att ge mat åt en hemlös. Jag tror att vi ständigt måste träna på vår andliga spänst, för andlighet och empati är inget vi föds med. Det förvärvar vi.

Ett sätt att utveckla sin andlighet och empati har att göra med läsandet, och när man tar del av forskning och statistik så finns en tydlig trend: våra ungdomar läser allt mindre. Detta slår även mot barnens språkutveckling, vilket leder till en sämre läsförståelse. Men om nu även föräldrarna läser mindre, så lär väl det spegla av sig på barnen.

Dags att börja packa och ta mig till busstationen. Under den resan ska jag läsa några kapitel ur ”En av oss”, boken om Breivik. Fy tusan en sådan hemsk läsning om en av vår tids värsta massmördare. Det som gör mest ont är den hemska människosyn som ligger till grund för hans mördande.- tankar och idéer som finns mitt ibland oss.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Merparten består av tomhet

Av , , Bli först att kommentera 0

Universum

NÄR MAN TILLÅTER sig en stund av stillhet och vågar vara ensam – får man lite tid över för att reflektera över tillvaron. Till syvende och sist är vi ”ödsliga” individer. Kanske är vi gjorda för ”ensamhet” eftersom vi till merparten består av tomrum.

Enligt fysikens lagar består all fast materia till 99,95 procent av tomrum. Skulle man försöka ”samla” allt tomrum som finns i kroppens atomer och sedan sätta ihop det som blev över, så skulle man inte bli längre än cirka 0,02 millimeter lång. Naturligtvis skulle man omöjligt kunna ”stå upp” utan falla rakt genom jorden och slutligen vila i dess centrum.

 YTAN SER vi fasta och stora ut – men egentligen är vi mest bestående av tomrum. Det är märkligt att vi trots detta tomrum kan sätta samman tankar, känslor som vi kan uppleva som en helhet? Samtidigt står vi på en himlakropp, som mest består av tomrum, och som med en rasande hastighet för oss fram genom ett kosmos som blir allt mer tomt och ödsligt. Det verkar som att alla andra himlakroppar och galaxer flyr bort från varandra i en takt som är så svindlande snabb att vi inte ens har förmågan att förstå detta. Kanske på grund av allt tomrum som våra hjärnor (vårt medvetande) består av.

 EN SEKUND hinner ljuset cirka 7,5 varv runt jorden. Det tar 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Ett ljusår är 9, 46 biljoner kilometer (i vakuum); den sträcka det tar för en ljusstråle att färdas under ett år. Den närmaste stjärnan (förutom solen) är drygt 4 ljusår från oss och heter Alfa Centauri; 40 biljoner kilometer bort.

Däremellan finns bara tomrum.

SÅNT LIGGGER JAG och grubblar över … Spännande, tanken kittlar, svindlar … Himlen …Jag vill hoppas att någon håller sin grova näve kring detta tomrum, inte minst för att det inte ska falla sönder och samman – för att vi inte bara ska bli irrande atomer i tomheten. Utan andlighet skulle jag bli galen av att leva med tanken att vi till 99,95 procent består av tomrum och att det är likadant i vårt oändliga universum.

Trots allt så lyser ju stjärnorna …

KENT LUNDHOLM

www.kentlundholm.com

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,