Det börjar dra ihop sig

Det börjar dra ihop sig. Det är av den anledningen jag har fjärilar i magen, som gör det svårt att fokusera och som får mig att drömma hårt och intensivt. Efter ett års intensivt arbete, så ska detta mynna ut i en tryckt bok och en del möten med mina läsare. Varje gång det skett i mitt liv, så har nervositen och oron kommit som ett brev på posten. Jo, det krävs sannerligen ett visst mått av mod för att skriva böcker. Eller så har man sig själv att skylla.

Rent geografiskt befinner sig "Vedtjuven" i en långtradare, någonstans mellan tryckeriet i Riga och förlaget som huserar i Skellefteå. Sedan ska ett okänt antal exemplar ner till mig i Umeå; böcker som ska tas med på min turné i Västerbotten. Utan dem skulle mina framträdanden te sig fattiga och innehållslösa.

Först ut är biblioteket i Lycksele (16/4), följt av Umeå (18/4) och Skellefteå veckan därpå. Det är även klart med Vilhelmina, Nordmaling och Vindeln.

Att möta mina läsare är stort – och pirrigt. Stort för att det kommer människor för att ta del av det jag skrivit, för att lyssna på det jag har att säga. Ibland infinner sig en känsla av overklighet, när somliga visar sig kunna romanerna bättre än jag gör. De har läst samma bok gång på gång och funnit tolkningar som jag själv inte reflekterat över.

Som sagt: det börjar dra ihop sig. Nu kan jag omöjligt backa bandet, nu kan jag omöjligt lyfta armarna och ge upp. Jag har själv satt stenen i rullning och får därför stå mitt kast. Allt jag kan göra nu är att ta det lugnt och invänta samtalet från min förläggare. När jag väl fått det, så är det bara att starta bilen och ge järnet.