Etikett: böcker

Stoppa biblioteksdöden

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag vill påstå att biblioteken räddat mig undan den språkförbistring som ockuperade min hjärna under uppväxten. Jag har beskrivit det ganska ingående i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” (2016 Ord & Visor förlag). Det är inte helt ovanligt att barn med ADHD på grund av koncentrationssvårigheter får lässvårigheter. Det kan till och med vara så att dessa barn även lider av dyslexi – som i mitt fall. Men med hjälp av en klok skolfröken i årskurs sju, lärde hon mig att förstå språkets byggstenar. Hon uppmuntrade mig även att läsa mycket.

Bokbussen viktig
Det senare hade jag redan börjat anamma några år tidigare. Märkte ju hur läshastigheten och läsförståelsen ökade de perioder då jag läste och skrev mer intensivt. Då kom kom bokbussen att spela en betydande roll. Det var stort för en liten grabb att som ensam låntagare i Bäckmyran, få ynnesten att förfoga över en stor bokbuss. Läste en hel del om kosmos på den tiden, något som bibliotekarien snappade upp och alltid tog med några böcker från stadsbiblioteket i Lycksele som avhandlade ämnen om kosmos, stjärnhimlen, planeterna. Tack vare bokbussens besök läste jag fler böcker än jag annars skulle ha gjort. Jag blev en bokmal som genom läsandet fick kunskaper och tränade upp mitt språk.

Och ett nyktert bokskåp
Samtidigt  föll det sig så att IOGT hade övertalat mor och far att deras bokskåp skulle placeras i mitt barndomshem. Ett bokskåp fullt av bildning. En hel del svenska klassiker, många böcker om jakt och natur dock inga om universum.

 

Skammen försvann
När jag i årskurs 8-9 fick fart på  mitt läsande så sköt betygen i höjden och jag blev av med skammen som omgärdat min dyslexi. Hur många gånger hade jag inte i skam stakat mig fram genom obegripliga texter, när jag tvingades till högläsning.

Livslång kamp
Hela livet har jag fått kämpa mot dyslexin och alltid läst långsamt och stavat fel. Men ju mer jag läste och skrev, desto bättre blev mitt språk och numera läser jag utan att staka mig. Men det krävdes läsning av många böcker till det och ett tålamod. Jag är än i dag förvånad över att jag kunde bli författare och har sex publikationer bakom mig (den sjunde på gång), varav några blivit belönade med priser och stipendier. Många recensenter menar att jag har ett vackert språk. Att jag påminner om Slas. Visst var väl även han dyslektiker? Dock är jag beroende av goda och duktiga korrekturläsare då dyslexin så ”skickligt” gömmer en del märkliga småfel.

Författarbesök
Jag har så mycket att tacka biblioteken för – kanske särskilt mycket bokbussen.

I dagsläget, som etablerad författare, har jag en hel del att göra med länets bibliotekarier. Det är de som arrangerar alla dessa författarframträdanden som sker i biblioteken. Sen debuten har jag besökt (nästan) alla länets bibliotek i Västerbotten under mina ca 60 framträdanden.

Har fortfarande publikrekordet i Lycksele bibliotek då ca 120 personer trängdes för att höra mig berätta om och kring en av mina romaner.

Ett trix med att jag numera läser så bra, är att jag memorerar stora delar av texten. Istället för att läsa ur boken, kommer orden från minnet.

Med den inledningen vill jag belysa vikten av våra bibliotek. Det som nu sker, med nedläggningar av bibliotek runt om i landet tyder på okunskap. Men även på en dold agenda hos somliga politiker.

STOPPA BIBLIOTEKSDÖDEN!

Det är med bävan och sorg jag noterar den nedläggning av biblioteken som pågår inför öppen ridå. ”Rusta biblioteken för det demokratiska uppdraget!” är rubriken för Svenska författarförbundets landsomfattande bibliotekskampanj. Det är dags att vi författare står upp för bibliotekens viktiga roll som försvarare av det öppna samhället. Alternativet skrämmer mig.

Bibliotek som försvinner
Under de senaste 25 åren har en dryg fjärdedel av landets folkbibliotek och filialer lagts ner. Vi talar om biblioteksdöden. Kommunernas fortsatta besparingar hotar nu tre av tio bibliotek. I tider då falska nyheter och felaktig information hotar samhället, har biblioteken en nyckelroll med sin samlade kunskap.

Biblioteken är ju så mycket mer än en lagringsplats för böcker. De viktiga kulturspridare och en mötesplats där vi människor skaffar oss kunskap och bildning. Biblioteken spelar en oerhört viktig roll för att bevara och utveckla vårt öppna samhälle och våra demokratiska principer.

Biblioteksdöden förklaras ofta med brist på pengar – men vi måste vara medvetna om att det även finns grumliga, ideologiska baktankar om vår kultur. ”Obegriplig konst” ska bort och bibliotekens nyckelroll som demokratins kunskapsspridare ska tonas ner.

Vi känner till vikten av kunskap. Vi får den genom att läsa. Då blir vi bildade och kan lära oss att förstå knepiga sammanhang. Bekymmersamt är det att endast elva procent av 18-åringarna läser dagligen böcker och tidningar, enligt en rapport från Statens medieråd. Onekligen krävs det vakter även vid skolbiblioteken.

En del kommuner väljer att privatisera biblioteken. I mina ögon är detta bara ett sätt för politikerna slippa undan sitt ansvar. Vad händer med de bibliotek som ska gå med vinst … Nej, folkbiblioteken ska ägas av samhället för att garantera att de förblir öppna. Biblioteken är och ska vara en av pelarna i demokratins infrastruktur. En plats där alla kan skaffa sig kunskap och bildning. Rusta upp och bevara biblioteken! I denna oroliga och snabbt föränderlig värld behövs de mer än nånsin.

Biblioteksdöden är en skam för Sverige!

Länge leve biblioteken
och alla kunniga och duktiga bibliotekarier!

Kent Lundholm.

Böcker som tröst

Av , , Bli först att kommentera 3

Läsningen kan liknas med en nyckel till dörren vi öppnar mot världen. Genom läsandet tror jag att vi lär oss mer om empati, att kan förstå vad medlidande är och vi ökar vår förståelse och acceptans för det annorlunda.

Kanske är det även så att vi söker efter våra egna liv i de romaner vi läser. Orden, meningar blir den spegelbild där vi ser oss själva. Vi kan också läsa böcker som tröst, för att ge mening åt vår ensamhet. Vi läser för att förstå. Vi får även förmånen att följa en stig som en författare trampat upp genom okända skogar och över vida myrar, serverat och klart för vår alldeles egna tolkning.

En bok kan var en tröst i ens privata elända – jag är inte ensam! Nån annan har redan upplevt nåt liknande. I tider som dessa behöver vi all visdom vi kan få. Det är en tid då klokskap och godhet ska hyllas, när dårskap bekämpas.

Varsågod, ger dig några boktips för läsning i tider som dessa. En blandning av skratt och vemod.

 

”Den som vandrar om natten” 1988, Marianne Fredriksson

Den handlar om ondskans livskraft i en värld utan medkänsla och om kärlekens kraft och helande förmåga. Vem är berättaren? Spännande, många bottnar.

 

 

 

”Under tiden” 1993, Göran Tunström

Minnesfragment, drömsekvenser, reflektioner och ögonblicksbilder. Tunström om kärleken till liv och fruktan för döden. Om faran med självuppfyllande profetior. Ingen kan skriva lika vackert som Tunström.

 

 

”Oblomov” 1855, Ivan Gontjarov

Är dessa ändlösa dagar i sängen inget riktigt liv? Där, mellan lakanen, är han varken förtvivlad eller förbittrad. Mannen som aldrig får något gjort. En klassiker.

 

 

 

 

”Vägen till Klockrike” 1948, Harry Martinson

Luffaren Bolles vandring längs ändlösa grusvägar, genom tät barrskog och förbi de leende insjöarna. En blandning mellan fattigdom och frihet. Fantastiskt språk.

 

 

 

 

 

 

 


”Tango för enbenta” 
1983, Sture Dahlström,

Karl Andersson är mycket ensam. Han skriver tangotexter till Swedenborgs ära och sjunger till eget dragspel i sin ensamhet. Hamnar i krig med myndigheterna, skjuter skarpt. Dahlström när han är som bäst.

 

 

 

 

 


”Kollektivt självmord”
 1997, Arto Paasilinna,

Överste Kemppainen och direktör Rollonen stöter på varandra i en avsides belägen lada, dit de kommit för att ta sina liv. Varför inte samla ensamma självmördare och genomföra historiens mest anmärkningsvärda kollektiva självmord? Vanvettigt rolig.

 

 

 

 

 

 

”Norrlands akvavit”  2007 Torgny Lindgren

Under 1950-talet upplevde den frikyrkliga väckelserörelsen en sista uppblomstring i Västerbottens inland. En av de dominerande predikanterna var Olof Helmersson, vida berömd för sina imponerande kroppskrafter och sin kraftfulla predikan.

 

 

 

”All världens lycka” 2003 Kent Lundholm

Varför inte läsa en av mina romaner? En rad märkliga händelser får till slut Isak att tro att Gud Fader försöker dräpa honom. Men räddningen är närmare än han anar. Tålmodigt har änkan Märta väntat på att få ge honom all den värme och kärlek som en genomfrusen man behöver.

 

 

 

Hela listan med tips: kentlundholm.com/lastips/

Vårda dina drömmar

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt. Var ganska slut i huvudet när chauffören Karlsson släppte av mig utanför huset, efter att jag varit en sväng till Hörnefors och talat om psykisk ohälsa. Sedan i april har har jag haft femton framträdanden med min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Det är sista föreläsningen för i år, i varje fall vad gäller att prata om mitt liv och om psykisk ohälsa Nästa gång ska jag vara tokrolig hos en pensionärsförening på Öbacka. Till detta ska läggas tio framträdanden tillsammans med Linda Marklund och berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Det har inte varit några större problem att stå på scen och hålla låda, det är efteråt som min hjärna börjat koka – vilket är en effekt av den stroke jag drabbades av hösten 2015.

20160813_182138_resized

Den senaste veckan har varit tufft bokat med stora avstånd mellan platserna jag besökt, men tack vare att ABF fixade en hyrbil, en Volvo V 40, så underlättades transporterna. Det har kommit en hel del folk och lyssnat, mellan 30-60 på varje ställe, och jag är säker på att jag stuckit hål på en del fördomar och att jag varit lite av en folkbildare i ämnet psykisk ohälsa. Frågestunderna varit långa då publiken velat veta mer. Bland besökarna har det funnits en hel del anhöriga som upplevt förtvivlan av att inte kunna hjälpa nära och kära som drabbats av psykiska sjukdomar och missbruksproblem. Där har även funnits de som själva lidit av någon psykisk åkomma och som efteråt kommit fram och berättat att de känt i igen sig i min livshistoria. Jo, jag har med all säkerhet gjort skillnad genom att utelämna mig själv. Det känns gott att kunna göra skillnad. Nu sitter jag och grunnar hur jag går vidare. Jag sitter på en hel del unika kunskaper och skulle vilja använda dem för att hjälpa de som lider därute.

saxofon

Vi ska vårda våra drömmar och göra allt vi kan för att de ska bli verklighet. Annars blir man sittande på en pall i köket, gråhårig och rynkig av bitterhet. Nu är det ju inte alla drömmar som går att uppfylla, och då gör man klokt i att inse sina begränsningar och byter fokus till en annan dröm. En man jag en gång kände hade en dröm att bli duktig på att spela på sin nyligen inköpta saxofon. Har för mig att den kostade en halv förmögenhet. Nåväl, när han satt där på sin kammare och försökte få fram vackra toner ur sin saxofon, ledde det endast att grannarna bankade i väggar och golv. Det lät helt enkelt för jävligt och så långt ifrån musik man kunde komma. Charlie Parker skulle ha gråtit. Nu anmälde han sig till en saxofonkurs, som han lite hemlighetsfullt besökte en gång i veckan under ett års tid. Men han var en av dessa människor som vägrade inse sina begränsningar, för det lät precis lika illa som före kursen när han spelade på sin saxofon. Det lät som en mistlur som varnar för översvämning eller krig. Ibland kunde man möjligen höra en kort slinga av sammansatta toner, men som avbröts av ett brölande. Jag undrar om han fortsatt att plåga fram musik ur sitt instrument? Har han lagt bort sin saxofon och istället börjat spela blockflöjt? Detta utspelades sig för drygt 30 år sedan.

SD gör framåt rapporterar kvällstidningarna. Inte oväntat ett jävla dugg att ”Stolleeffekten” från USA sprider sig till gnällspikarna här i Sverige och övriga Europa. På nåt sätt så stämmer slagorden från den gamla vänstern på 70-talet med dagens högerpopulister: ”Ner med allt, upp med ingenting!”

För övrigt hörde jag talas om en man som dömts till en månads fängelse för förargelseväckande beteende då han försökt sätta på sina vinterdäck.

KÖP MINA BÖCKER

20151005_173741Omslag_Spring_Kent

Julklappstips. Kom förbi på Backenvägen 9 i Umeå och köp ett signerat exemplar.

”Spring Kent, spring!” 190 kr
”Vedtjuven” 150 kr
”Konungarnas konung från Baklandet” 150 kr
”All världens lycka” 150 kr

Eller beställ från förlaget. BESTÄLL.

Resor och läsande

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarväder. Klockan är några minuter över åtta och mina termometrar på skuggsidan visar båda på tjugo grader. Får nog ta cykeln och dra mig ner mot älven där det brukar fläkta, lägga mig på magen och läsa någon av de tre-fyra böcker jag påbörjat. I första hand ska jag nog läsa ut Richard Fords lite märkliga roman ”Kan jag vara Frank med dig?” En roman som ska avhandlas och analyseras  nästa gång som medlemmarna i Pig Hills manliga bokcirkel strålar samman.

books

Det har varit upplyftande med denna form av ”gruppläsande” då alla har läst samma bok och som ofta har lett till en hel del olika tolkningar. Dessutom får man chansen att läsa något nytt eller ge sig i kast med en klassiker, då vi i gruppen roterar mellan att vara värd för träffarna och att då få chansen att välja ut den bok som ska läsas. De senaste åren hade jag kommit av mig med romanläsandet, då jag blev allt för uppslukad av mitt tillfrisknande (vägen tillbaka till livet) och skrivandet av min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Jag behövde verkligen komma in i detta sammanhang – inte bara för bokläsandets skull, det är minst lika värdefullt att få bli en del i gänget av kloka män.

Brukar roa mig med att tänka på var jag skulle resa ifall det strömmar in pengar från bokförsäljningen. Det var ett tag sedan jag var utrikes – och det har att göra med mina sjukdomar och att som konsekvens av detta blivit pank. Jag är visserligen tacksam över att ha överlevt och kunnat återvända till ett rätt så själsligt rikt liv. Är tacksam för att ha en enkel bostad, att få se min dotter le varmt mot mig, tacksam för att vara omgiven av så många fina vänner och över att ha träffat en underbar kvinna. Däremot har det alltid fattats pengar, så några resor har det inte blivit de senaste tio åren.

Muren

Men jag har rest en hel del under perioden slutet av sjuttiotalet och fram till 2005. Över trettio länder har jag besökt, vissa flera gånger. Två gånger till Kina, tre gånger till Paris, sju gånger till den grekiska övärlden, två gånger till Marocko. Störst och märkligast av dessa resor torde vara den jag gjorde 1986, då jag på vinst och förlust, köpte en enkelbiljett till Kina. En märklig resa som jag aldrig glömmer.

Så åter till frågan: Var skulle jag idag resa ifall pengarna strömmade in? Innan jag fick min stroke och den hjärnstress som lämnades kvar, så har jag alltid varit inne på att besöka en storstad. Kanske åka till New York, men där var jag ju 1987. Barcelona, London, Prag … Sedan har jag blivit tvungen att tänka om. Jag klarar ju knappt av ett par timmar inne i centrum här i Umeå (en halvtimme på Ikea), innan det börjar pipa och tjuta i skallen – mitt huvud skulle väl flyga i bitar om jag försökte ta mig fram i London?

grekland

Så nu handlar mina resefantasier allt oftare om små grekiska fiskebyar, vackert belägna kurhotell i Spanien eller Kroatien. Nåt sånt. Stillhet, lugn, vila – samtidigt som jag kommer att tvingas kämpa mot ledan. Jag har ju den sidan i mig också. Men hur det nu än är med den saken måste jag inse mina begränsningar. Jag har trots allt blivit en farbror på 58 år som haft en stroke och som lider av bipolär sjukdom, ADHD och sist men inte minst av diabetes. Jag är multisjuk, som man säger på läkarspråk.

För övrigt ser jag att Umeå blivit utsett till årets svenska klimatstad. Skickar ett tips till ansvariga politiker. Se till att ”bromsa upp” trafiken här på Backenvägen, den som passerar utanför min husknut, så skulle i varje fall Pigg Hill bli mer miljövänlig. Latoxarna som kör längs den vägen för vidare transport till Umedalen, ”orkar” inte svänga ut på den breda, snabba E 12 femhundra meter bort, utan de vill istället tjäna 36 sekunder genom att köra genom tätbebyggt område.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Inget blir gjort

Av , , Bli först att kommentera 2

Gick ut i grönskan och slog rot. Där blev jag stående, utan att komma någon vart. Det är just en sådan dag, då allt det som borde ha blivit gjort absolut inte blev gjort. Känns det igen? Det har inget med lathet att göra, utan snarare på att det är för mycket som rör sig i huvudet; ni vet de där planerna som ritats med vit krita på svarta tavlan. Det är därför man slår rot när fötterna sätts ner på gröngräset. Sedan är ju sommaren i sig full av krav; en tid då ta mej tusan allt måste göras eftersom det är varmt, ljust, badvänligt, grillvänligt, bra väder för långa promenader och för strapatser med cykeln. För att inte tala om det där förbannade gräset som ständigt måste klippas.Gud nåde den som ligger inne och slöar när solen lyser. Det är möjligen acceptabelt om man klär sig i tagelskjorta. Nej, idag har inget blivit gjort – men så är det ju också lite halvtaskigt väder. Då kan man är ursäktad.

Borde ta mig till biblioteket och låna ett gäng böcker, mer sommarläsning. Även det är ju något som man bör läsa vid den här tiden på året. Extra mycket. Läsa allt man missat under den tid på året då man egentligen borde haft tid att läsa. Samtidigt har jag här bredvid mig en hel hög av böcker jag fått för mig att läsa på nytt – vad nu det ska vara bra för? Men det är sådana där böcker som jag minns var bra, men som jag omöjligt kan säga varför de var bra och inte heller kan redogöra för handlingen. Exempelvis har jag fått för mig att läsa om ”Dumskallarnas sammansvärjning” av John Kennedy Tool, en bok som jag vet ska vara sanslöst rolig. Tror jag. Men tänk om den inte är rolig – längre? Kan det vara likadant med ”Oblomov” av Gontjarov, en klassiker från mitten av 1800-talet. En bok som ”alla” läste på 80-talet och som livligt diskuterades. Det är knappt jag minns vad den handlade om … Men den står ju i min bokhylla och verkar ha varit flitigt läst.

Kanske går jag och köper en Kalle Anka istället. Den figuren minns jag, tydligt.

Det går utför för somliga.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Det börjar dra ihop sig

Av , , 2 kommentarer 0

Det börjar dra ihop sig. Det är av den anledningen jag har fjärilar i magen, som gör det svårt att fokusera och som får mig att drömma hårt och intensivt. Efter ett års intensivt arbete, så ska detta mynna ut i en tryckt bok och en del möten med mina läsare. Varje gång det skett i mitt liv, så har nervositen och oron kommit som ett brev på posten. Jo, det krävs sannerligen ett visst mått av mod för att skriva böcker. Eller så har man sig själv att skylla.

Rent geografiskt befinner sig "Vedtjuven" i en långtradare, någonstans mellan tryckeriet i Riga och förlaget som huserar i Skellefteå. Sedan ska ett okänt antal exemplar ner till mig i Umeå; böcker som ska tas med på min turné i Västerbotten. Utan dem skulle mina framträdanden te sig fattiga och innehållslösa.

Först ut är biblioteket i Lycksele (16/4), följt av Umeå (18/4) och Skellefteå veckan därpå. Det är även klart med Vilhelmina, Nordmaling och Vindeln.

Att möta mina läsare är stort – och pirrigt. Stort för att det kommer människor för att ta del av det jag skrivit, för att lyssna på det jag har att säga. Ibland infinner sig en känsla av overklighet, när somliga visar sig kunna romanerna bättre än jag gör. De har läst samma bok gång på gång och funnit tolkningar som jag själv inte reflekterat över.

Som sagt: det börjar dra ihop sig. Nu kan jag omöjligt backa bandet, nu kan jag omöjligt lyfta armarna och ge upp. Jag har själv satt stenen i rullning och får därför stå mitt kast. Allt jag kan göra nu är att ta det lugnt och invänta samtalet från min förläggare. När jag väl fått det, så är det bara att starta bilen och ge järnet. 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Snart dags för boksläpp

Av , , Bli först att kommentera 0

DET ÄR INTE första gången. Den fjärde. Men jag blir till samma darrande löv, var gång jag lämnar ifrån mig mitt verk. Ibland slår tankens blixt till: Herregud, vad har jag ställt till med? Ett drygt år har jag skrivit på romanen, i princip varje dag, till och från. Så lång tid behöver jag på mig för att skriva en bok. Ändå har det gått ovanligt fort och lätt med Vedtjuven. Kanske för att jag haft romanen i skallen sedan i början av 1990-talet – så ur den synvinkeln så har jag skrivit på den betydligt längre än ett år.

NU ÄR MIN roman på väg hem från ett tryckeri i Riga i Lettland, där förlaget (Ord & visor förlag) trycker sina böcker. Inom kort finns den på bokdiskarna och biblioteken runt om landet. Nu kan jag omöjligt påverka skeendet mer. Inte ett dyft. 

Så om jag får djupandas ett tag, så kommer oron att lätta. Jag vet ju hur glädjen kommer att strömma emot mig när jag får hålla i MIN roman, när jag får bläddra i sidorna och nicka förnöjsamt : Jo, detta har jag skrivit.

VEDTJUVEN ÄR SOM sagt min fjärde roman. Den ustpelar sig i Baklandet, en trakt som finns i och kring byn Bäckmyran, utanför Lycksele i Västerbottens inland. Jag rör mig alltså i samma miljöer som i mina tidigare romaner. Karaktärerna är bekanta för mig, inte minst på grund av att jag mött dem alla, på ett eller annat sätt.

Vad handlar då boken om? Ja, så här har jag beskrivit handlingen på baksidestexten.

”Vintern 1974 drabbas västvärlden av en energikris. Så även Baklandet. Rubert äger all ved i världen, medan grannen Adrian inte förfogar över en enda pinne. Där bortom allfarvägarna uppstår en maktkamp om veden – och en dag smäller det. Kriget mellan männen står utanför lagens långa arm. Klart är att konflikten om veden har ett mycket högt pris.”

Några framträdanden är bokade:
16 april i Lycksele
18 april i Umeå

Läs mer på min webb:

www.kentlundholm.com

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,