Vi är andliga varelser

Sovit konstigt i natt. Kunde inte finna ro i kroppen och tankarna flög runt  i skallen som ilsket surrande mygg. Det fanns en hel del ADHD i kroppen i form av ryckningar, svårigheter att fokusera, ”pip” i huvudet. Har ofta liknat min ADHD som att ha en motor i huvudet; ett brummande åbäke som håller mig vaken. Somnade till slut på soffan och vaknade mosig och orolig vid sjutiden. Tog medicinen – och nu tre timmar senare börjar det att släppa och lugnet infinner sig så sakta.

Det är viktigt att ständigt fortsätta sökandet, att leva livet på djupet och göra sin inre resa. Vi måstet ständigt våga ställa frågor om vårt eget liv, om meningen med allt och hur vi ska leva för att både kunna hjälpa oss själva och sträcka ut en hjälpande hand åt andra. Andlighet ger livet en extra dimension och en ökad kvalité. Det handlar om att odla kärleken, vänskapen, inspirationen, kreativiteten och det är inget vi utvecklar genom att köpa saker, att skaffa oss stora förmögenheter, att resa till många länder bara för att ha rest mycket och ofta – det handlar heller inte om religion eller politik. Andlighet är att lyssna, att se och upptäcka, att se sig själv som delaktig i ett större sammanhang. När vi vänder blicken inåt, mot våra tysta platser, så börjar vi till slut att se och höra sånt vi borde gjort tidigare. Ens inre är fullt av spår som livet lämnat efter sig. Under varje ord vi säger finns ett djup och en större mening; vårt verbala språk är bara toppen på ett isberg. Ibland när jag skriver, dyker det upp en text på skärmen som jag ”inte har skrivit”, men som jag på något sätt känner igen och någon gång har tänkt. Sådana gånger anar jag hur mycket det finns inom mig, men som jag bar kan komma åt genom att utveckla min andlighet.

”Det står en clown i min spegel, han bär mina kläder”. Nåt sådant har Dan Hylander diktat i en av sina låttexter. Precis så känns det ibland, särskilt om morgnarna, när jag ska borsta tänderna och möter min nuna i spegeln. Vem är denne man? Känner igen honom, men usch så rysligt gammal denna pajas blivit. Åldrandet tränger sig på mig. Det har smugit sig fram, ljudlöst som en spejande indian. Men ofta klarar jag av att möta min egen blick i spegeln och se förbi clownen och när jag väl kan det, så kan jag även möta andras blickar. Det är viktigt med sköta om sin självrespekt, att kunna känna sina egna behov och drömmar. Vi är alla ansvariga för hur vi använder vår tid, hur vi lever vår stund på jorden. Vi gör ständigt våra val och dessa leder ibland till konsekvenser.

För övrigt förhåller det sig så att den som dömer andra berättar med sin dom, mer om sig själv än om den hon dömer.