Jagar småfel

Är inne i slutfasen av min kommande bok, min femte. Jag har kommit till den del av processen när man ska sätta fingret under varje rad och läsa ytterst långsamt, för att om möjligt finna några av dessa förargliga småfel som gömmer sig i texten. Det är tredje vändan jag läser igenom de dryga trehundra sidorna och har nu kommit till den punkt då jag blivit blind för den egna texten. Då hjärnan lurar mig. Felen finns där, men hjärnan menar att precis allt är korrekt. Då är det väl underbart att ha folk på förlaget som kan hjälpa till. Så även om jag inom kort skickar iväg ett helt ”tvättat” manus, så kommer det tillbaka efter sommaren med en massa små röda bockar i marginalen.

Att skriva böcker är rätt så tröttsamt och i stort en tillvaro som är rätt så långt ifrån den romantiserande bilden av författaren, som sitter i skenet från sin lampa och låter tankarna flaxa fritt i sitt skapande. I själva verket så handlar kreativitet om att samla ihop tankarna, strukturera dem och metodiskt skriva ner en berättelse från A till Ö.Och att jaga småfel. Det handlar om hårt jobb, och slår man ut förtjänsten över alla de timmar man jobbar så blir timpenningen låg.

Denna gång blir det ingen roman. Istället blir det en självbiografi – vad nu det ska vara bra för. Så lastgammal är jag väl inte för att summera mitt liv? Men jag gör det av helt andra skäl.