Vaknade vid sexsnåret av att jag frös. Min trerummare häruppe på Pig Hill har aldrig varit särskilt varm. Det glest kring fönstren vilket gör att den kalla luften kan blåsa rätt in i lägenheten. Dessutom verkar elementen sjunga på sista versen, för trots att de luftats ett flertal gånger är det bara den övre delen av elementen som alstrar lite värme. I fjol slet hyresvärden bort termostaten på ett flertal element – då kokade nästan vattnet i dem. Mina känsliga författarhänder blir i kylan klumpiga och stela och för att få liv i dem, för att kunna skriva, måste jag titt som tätt värma upp dem under varmt, rinnande vatten.

Ja, hit ska jag idag. 17 mil rakt mot inlandet, ända bort till Åsele, till biblioteket där jag framträda 18.00. Var där 1999 när jag debuterade med romanen ”Svin föder svin” – då kom det tre personer. Får hoppas på bättre uppslutning denna gång. En jäkla tur att Gösta är så hygglig och sätter sig bakom ratten och kör mig till och från Åsele. Vete tusen om jag på egen hand skulle orkat köra den 17 milen hem. Brukar ju bli så slut i skallen efter ett framträdande.

En bild från september då Gösta körde mig till och från Ö-vik.

Såg härom veckan filmen ”Timbuktu” av.Abderrahmane Sissako. Titeln kommer från den stad i Mali som för några år sedan intogs av jihadister. I stort handlar filmen om en muslimsk stad där människorna lever sina stilla, strävsamma liv, där allt vänds upp och ner när jihadisterna inför ett fundamentalistiskt förtryck.

Från en dag till en annan införs förbud mot fotboll, mot rökning. Kvinnor tvingas av någon anledning bära handskar. Det blir förbjudet att sitta utanför sitt hus och samtala med grannarna. Lite då och då sker summariska skenrättegångar, ibland avrättas folk på stadens torg i form av stening. Trots dessa förfärliga scener, lyckas Sissako behålla värdigheten både hos de förtryckta och hos förtryckarna – och han lämnar mitt i eländet utrymme för en hel del skratt. Inte minst lyfter han fram en rad starka kvinnoporträtt som står upp mot den stolliga, manliga maktfullkomligheten som hittar på sådant som inte ens står i Koranen. En av stadens imamer läxar upp en av ledarna, när det visar sig att förtryckarna inte ens vet vad jihad betyder. En tankeväckande film som visar att muslimer inte går att bunta ihop i en klump. Lika lite som vi kan säga att alla norrmän är terrorister efter Breiviks förfärliga mördande av 69 oskyldiga ungdomar.

För övrigt så försöker vi i alla möten att spegla oss i varandra. När det lyckas har vi bildat ett socialt rum där vi kan dela känslor och tankar.