Det hjälpte inte att Darwin avfärdade denna irrlära. Han menade att det inte gick att överföra hans lära om naturens egenskaper till sociala förhållanden mellan människor. Det struntade socialdarwanisterna under slutet  av 1800-talet i. Denna form av vulgärbiologi en ideologi, ingen sanning, ingen vetenskap.

Livet är ett gladiatorspel, utan någon som helst empati. Längre fram påstod dessa förespråkare att vi människor styrs av en självisk gen.   En tävlan mellan individer, grupper, nationer, eller idéer styr den sociala utvecklingen i mänskliga samhällen. Den starke förstås vinner. En sund tävling dessutom där ”slöddret” sorteras bort. Denna utslagning, tävlan ska fortgå utan att politikerna ska lägga sig i när de svaga ”gallras bort”. Nyliberalismen började att dyka upp för första gången i slutet av 1800-talet som en kritik mot den då rådande socialliberalismen. Det fanns redan då de som började att anamma den ideologi som socialdarwanisterna proklamerade på lösa grunder och ljusår från vetenskapen.

Nyliberalismen har beskrivits som liberalism på crack. Människornas öde ska styras av marknaden. När problemen dök upp i välfärdsstaten kröp högerpopulisterna och började föraktfullt prata och närande och tärande. Då som nu var den offentliga sektorn tärande.  

Social Darwinism

 Nyliberalismen som växte sig stark under 1970–80-talen. Lösningen på samhällsproblemen skulle ske genom att privatisera skolor, vård och omsorg och andra avregleringar. Staten skulle hålla sig borta. Det känner vi igen även i Sverige, men lite senare. Men idéerna var snarlika.

Thatcher som i sitt eftermäle beskrivs som en socialdarwanist, fick gott stöd av Reagan och Milton Friedman: de blev nyliberalismens portalfigurer. Thatcher attack på den offentliga sektorn ledde till att 2 miljoner fick sparken. Biologi blev till politik då enorma nedskärningar drabbade de fattiga – med ett inlindat argument om att de rika behövde mer pengar, medan de fattiga kunde klara sig med mindre.

Under andra halvan av 70-talet publicerade Richard Dawkin, evolutionsbiolog, sin bestseller ”Den själviska genen”, där han försökte leda i bevis att: ”Vi är födda egoistiska … Det råder en evig konkurrens … Människan är en överlevnadsmaskin …” Han gödde nyliberalerna med ”bevis”.

Det tragiska är att det är svårt att backa bandet och åter reglera välfärden som blivit såld till profitörer. Socialdemokraterna är bakbundna och kan inte längre bedriva socialdemokratisk politik. Roten till det onda, socialdarwanismen borde väl gå att gräva ner, en gång för alla, den som inspirerat så många politiker och partier att rensa i träsket genom att i tysthet låta saneringen av tärande människor offentliga sektorer få fortgå.

Förmågan att känna empati är en grundläggande mänsklig förmåga. Men vi måste dagligen träna på den, liksom förmågan till medlidande. När vi tänker efter så görs det mycket gott här i världen vilket är lätt att glömma. Vi är inga ensamma öar. Redan i jägarsamhället överlevde vi genom att vara solidariska och dela med oss av bytet.

Evolutionärt sett har det varit avgörande att inom en grupp knytas samman för att kunna samarbeta och försvara sig mot yttre hot. Den där själviska genen som Dawkin lanserade torde istället kunna ersättas med en solidarisk gen.

Vi är i grund och botten är sociala varelser som söker oss till gemensamma sammanhang. Genom samarbete bygger vi samhällen – inte genom nån slags tävling då vi i tysthet låter de svaga gå under. Var gång vi speglar oss i varandra så skapar vi sociala rum. Godheten är vårt kitt. Visst, ondskan finns, vi tar död på varandra. Men vi har ett val. När vi ställs inför faktum så lämnar vi inte vår bror eller syster ensam kvar åt ulvarna. Ur nyliberalismens ideologi växer rädslan för det annorlunda, för det är eljest och ur den okunskapen växer fördomarna. Det leder emellanåt till ett förakt mot fattigdom och fattiga att de som tärande har sig själva att skylla för det elände de lever i.