Etikett: solidaritet.

Krisbidrag till kulturen

Av Kent Lundholm, 15 februari 2021 kl 08:32, 3 kommentarer

Tunga fötter

Efter en jobbig helg med smärtor och ben tunga som bly, mår jag bättre idag. Parkinson går i vågar och när jag inte kan kontrollera mina muskler, min kropp, blir jag på ett rysligt förbannad. Mest mot mig själv, men det spiller över på de som är mig nära och kära. Men trots eländet har jag i helgen tillsammans min kära och några av mina goda vänner, tagit två 30 minuterspromenader. Längre än så orkar jag inte. Inte efter allt stillasittande hela hösten och fram till nu. Trögheten i min hjärna gör att jag måste lägga ner mer tid vid datorn. Det jag tänker (de rader jag ämnar skriva), kan ibland bli nåt helt annat, oläsbart, då jag har svårt att hantera tangentbordet – men jag har även blivit så förbaskat trög i skallen.

Ska gå en kurs för författare med titeln ”Att komma igång med digitala framträdanden”. Många författare har med hjälp av mötesprogrammet Zoom. Vet inte om folk är villiga att betala en mindre summa för att se och höra mig digitalt, via datorer och mobiler, men jag gör ett försök.

Satt i går sökte krisbidrag från statens Kulturråd. Det tog timmar att få fram alla dokument och omvandla dem till PDF-filer. Från ett rejält överskott 2019, så gick min litterära verksamhet back 2020. Hösten 2019 hade jag 15 framträdande och många skrivuppdrag, medan jag under pandemiåren 2020-2021 haft ETT (1) framträdande. Det kan inte finnas många yrkesgrupper som dessutom skulle ta sig an ett jobb på dryga två år, utan att få någon lön för åtta timmars dagligt arbete – i två år … Tänker på mitt skrivande av romanen ”Älskade Ester.” Men så är det med författeriet. Inkomsterna finns, eventuellt, i framtiden. Pandemins kulturöken lär leda till att en del författarskap tystnar – av ekonomiska skäl. Så nu hoppas jag på ett krisbidrag från staten och även på ett stipendium från författarfonden. Min skrivarplan är att hinna klar min tribologi om starka kvinnor trots sin utsatthet. Om inte ekonomin eller hälsan säger stopp.

Guru i dårskap

Håller på att bli en slags ”guru” i frågor som rör psykisk ohälsa, särskilt kring Bipolär sjukdom och ADHD. Folk skriver och ringer och ställer frågor om mediciner, om sjukdomarna och om hur kreativitet kan vara läkande. Flest frågor får jag hur man slutar att ta medicinen Litium. Jag försöker betona att jag inte hade något val då den förvärrade min Parkinson genom att mina händer skakade så förfärligt att jag inte kunde skriva under några månader (2019). Jag betonar att folk som inte har svåra biverkningar, ska fortsätta att ta sin medicin. Jag hade inget val och hamnade mellan två ordinationer: Psykiatrin menade att jag skulle fortsätta med att ta mitt litium, medan parkinsonläkaren sa: ”Sluta med litium eller skaka resten av livet!” Jag har fått frågan om inte min bipolära sjukdomen blivit värre. Nja, inga skov, men jag märker att vissa dagar pendlar jag mellan hypomani och depression, men om det beror på min bipolaritet, eller ADHD eller de mediciner jag tar mot Parkinson, är nästan omöjligt att besvara. I vilket fall som helst så har mina händer slutat skaka, så att jag kunnat skriva en 600 sidor tjock roman, mängder med dikter, noveller och krönikor.

Stenansikte

Denna förbannade pandemi. Är less på isoleringen, ensamheten. Är frustrerad, blir som sagt arg och på dåligt humör. Dessutom – de stunder jag mår bra och känner mig glad, får mitt stela parkinsonansikte mig att se arg ut, särskilt om jag glömmer att tänka: ”Le Kent, le!” Jag tvingas medvetande göra allt jag vill göra med min kropp. Det som förr skedde per automatiskt. ”Höger, vänster, höger vänster” (kommenderar jag mina fötter och ben när jag ska promenera och gå), ”Res dig upp!” (säger jag tyst när jag ska resa mig upp ur soffan). Jag måste tänka tydligt, kommendera mig själv för varenda lite skitsak, för att inte bli sittande.

På nyheterna hör jag berättelser från de som överlevt respiratorvården. Rena rama tortyren, tydligen. De som överlever har trasiga lungor och psykiska besvär. Dödligheten ökar också om man drabbats version två av coronaviruset – och en tredje våg är på gång. Sen såg jag ett reportage från hur sportlovsfirare trängs i liftar och på hotell i Sverige, nu när de osolidariska och okunniga prompt MÅSTE åka till fjällen under sportlovet. Mitt under en dödlig pandemi. I alperna har man stängt merparten av sina anläggningar då man vet att kluster av många människor på samma plats, leder till stora utbrott av covid-19.

Diktatorn Lundholm

När jag skrev om detta på Face Book, att även vi i Sverige, liksom alpländerna, borde stänga skidanläggningarna, att regeringen skulle använda sig av pandemilagen, var det en person som anklagade mig för att var okunnig, rent av dum i huvudet och att jag med mina åsikter lade sig i människors frihet och dessutom förespråkade diktatur och var emot det fria ordet och gud vet vad. Men jag står fast vid att de som inte tänker längre än näsan räcker, är egoister och rysligt osolidariska. Själv kan jag inte ens gå till apoteket på grund av alla sjukdomar som gör mig till en högriskpatient. Jag håller mig inomhus i solidaritet med vårdpersonalen som går på knäna. En katastrof väntar oss om IVA-platserna blir fullbelagda av nersmittade sportlovsfirare som inte ens klarar av att hålla avstånden i liftköerna. Påpekar: Nej, jag är med dessa åsikter inte för att Sverige ska bli en diktatur.

Gräddfil för somliga

Av Kent Lundholm, 25 januari 2021 kl 09:51, 1 kommentar

I Norge och Danmark stänger man ner kommun efter kommun. Det snabbt spridda muterade coronaviruset ökar tempot i spridningen. Vägarna in i Norge stängs. Det är bara en tidsfråga innan vi ser en ”tredje våg” även i Sverige. Det gäller att följa rekommendationerna, inte minst för att rädda IVA-vården. Många är vi som drar vårt strå till stacken. Medan somliga verkar var obildningsbara – eller så håller det på bli en klassfråga där den charmerande medel- och överklassen menar att de kan ta sig ta sig livsfarliga friheter, medan gamlingar och låginkomsttagare får stanna inomhus – och hålla ställningarna. Samtidigt dyker det upp gaphalsar som grumliga avsikter, med ordval som får mig att hoppa till, då de innehåller stänk av de konspirationsteorier som florerar. Ute i Europa rusar de runt med plakat och hävdar att kampen mot den världsomspännande pandemin inkräktar på deras frihet, att nedstängningarna är totalitära ingrepp i yttrandefriheten och deras rätt att klampa runt i tillvaron och sprida smitta. Det är deras fulla rätt i ett fritt samhälle.

”Allt är regeringens fel”

Här i Sverige pekas regeringen ut som medskyldiga till att över 10 000 personer dukat under i covid-19, att regeringen är odugliga och inte klarar av kampen mot detta livsfarliga virus. Om nu s+mp inte fixar detta, torde alternativet vara m+kd+sd vara riddarna som ”med liberala frihetstänkande” ska vara mer kompetenta att hantera krisen – eller? Vi har alltså att göra med ett virus som mänskligheten vet ganska lite om, som dykt upp ur tomma intet och hotar mänskligheten.

Men då ska stollarna åka på skidsemester – med argumentet att det främjar folkhälsan. För de som har råd, för de som inte bryr sig och som inte verkar känna till ordet solidaritet.

”Stort intresse för fjällresor inför sportlovet” läste jag igår på text-tv. Hur tusan resonerar folk egentligen? Visst, frisk luft – men nån gång ska folk in och käka på hotellen eller tränga ihop sig i nån stuga. Säkerligen en del fester om kvällarna. Det lär bildas klungor där viruset fort som tusan kan slå till (särskilt om vi har det muterade viruset i landet, vilket är troligt).

Det råder skarpt läge i kampen mot covid-19. Folk i vänkretsen smittas till höger och vänster. Vi har passerat 10 000 döda i landet. Riskgruppspatienter kurar inomhus i månader, folk handlar mat på udda tider eller ber andra handla, munskydd på bussar och tåg, sociala bubblor med max 8 personer. Många drar sitt strå till stacken, i väntan på vaccinet.

Vår tids hjältar

Grovjobbet, isoleringen, görs ju som sagt inte enbart för att undvika smitta eller smitta ner andra – utan i solidaritet med sjukvårdspersonalen som går på knäna. Knäcks den så ligger vi illa till. Okej, bli smittad i Sälen eller i Tärnaby … det betyder isolering på hotellrummet, blommar den ut i en akut covid-19 när lungorna slås ut och IVA-vård behövs, så finns ju alltid en liten sjukstuga i Sälen. Likadant i Tärnaby. Sen återstår väl helikopter till huvudorterna. Eller så drar de väl med sig smittan till hemorten. Eller det som följer med när folk i klunga ska förflytta sig till och från friheten i fjällen, en olycka inträffar: En frontalkrock på hemväg och 4-5 IVA platser blir upptagna. Vilket påfrestar vården ännu mer.

Men att vara beläst och besutten har inget med visdom att göra. Inte ett förbannade dugg.

I fotspåren av av detta egoistiska beteende så växer konspirationsteorierna. Nu mot vaccinet som ska dräpa oss alla och som i sin förlängning har att göra med en världsomspännande, hemlig sammanslutning (ledda av Tom Hanks och Obama) ska förslava oss eller att rika köpmän (Bill Gates) med vaccinet ska ta död på hälften av jordens befolkning. Det finns även de som spränger 5 G-masterna då de fått för sig att viruset sprids via den tekniken. Världen har blivit galen. Människor som jag förr sett som kloka, har förvandlats till rabiata sektmedlemmar.

Dialekt i glömska

Av Kent Lundholm, 23 juni 2019 kl 08:34, Bli först att kommentera

Uppe vid fyrasnåret. Bläddrar i papper, funderar en stund hur jag bäst berättar historien om Ester Duva Nilsson. Det som skulle bli en lagom lång novell, håller på att växa till en kortroman – och så länge det finns ett bra berättarspråk och händerna ger fan i att skaka, så fortsätter jag att skriva.

Gång på gång påminns jag om hur mycket jag tappat av min forna dialekt, om jag nu haft någon? Var gång jag ska skriva ett dialektalt ord eller till och med en hel mening, blir jag osäker, rent av rädd, för hur jag ska hantera lyckselemålet. Problemet är jag växte upp med en far som talade nån form av dialekt som var sprungen ur trakterna kring Lycksele, medan mammas bredare Vilhelminadialekt lade till uttryck och ord, så att hemmets dialekt kokade ihop till en. ”Han trampe å gick bredave kärringa sin.” ”Han såge ner bjerka oppe på backen.” ”Annsia, divel, annvara, vars ska du” – några vackra dialektala ord som smälter på tungan.

Män i grupp kan bli farligare än ett rasande, hungrigt lejon. Det behövs inte mycket till grupptryck för att någon tar på sig rollen som ledare, och resten blir medlöpare. Riktigt vidrigt är när män i grupp ger sig på kvinnor och plågar dem genom en gruppvåldtäkt. I stort fungerar gruppdynamiken så att de enskilda inte vill förlora ansiktet och inte vara sämre än sina kamrater. Om tio hejar på, så torde den elfte genomför sin del i akten.

Farligast i gruppen är han eller de som inte får ”upp” kuken. För att kompensera skammen, för att inte bli hånad, använder istället knytnävar, tillhyggen, knivar, flaskor. Så hemska kan män i grupp faktiskt bli. En klassisk grupp som brukar beskrivas är Röda arméns intåg i Berlin 1945, då små och stora grupper våldtog alla kvinnor de kom åt, från fyra till 90-årsåldern. Ofta med dödlig utgång. Det är sådana gånger man med fog kan påstå att manligheten är en kollektiv sinnessjukdom.

Men är gruppvåldtäkter ett utslag för ondska? Ja ondskan kännetecknas av ett visst mått av grymhet, av illvilja, och en önskan av att skada en annan människa. Om vi sedan kan lägga till att där finns en LUST, en njutning av att plåga andra, ja då kan vi tala om ondska.

För övrigt hoppas jag och tror att vi ska finna den solidariska genen. Den skulle bevisa att vi grunden är goda och att vi måste hålla ihop i en gemenskap för att överleva.

Solidariska varelser

Av Kent Lundholm, 30 november 2016 kl 09:27, Bli först att kommentera

Mörkt därute, nästan. För i husen rakt över gatan syns från fönstren ljusen från adventstackar och julstjärnor. Inger förhoppning och tröst. Var nere på stan igår och köpte några julklappar och har snart fixat en gåva till var och en av mina nära och kära. Inga stora, dyra klappar, men genomtänkta för att sprida glädje. Det är ju så mycket roligare att ge än att få – så länge det inte handlar om att köpa sig fri. Skulle önska att jag var mer altruistisk. Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov. Man är helt sonika beredd att hjälpa andra utan att önska något i motprestation. Vad nu det skulle ha att göra med mina julklappsinköp att göra vet jag faktiskt inte, men kanske har jag med ålderns rätt rört mig i den riktningen. Tänker på de två åren jag verkade som chefredaktör för gatutidningen Vasaplan och såg till att vi gjorde en tidning av hög kvalité som skulle skapa intresse hos köparna och göra säljarna stolta; en insats som emellanåt innebar ett halvtidsjobb under ganska hård press. Men var jag altruistisk när jag tog emot en skattad tusenlapp i månaden för det jobbet? Borde jag ha skänkt den till organisationen? Jag undrar ännu. Något som alltid drivit mig och som under livet fått mig att göra insatser, är orättvisor och ojämlikhet eftersom ett sådant samhälle skapar skam och skuld hos de utsatta, kanske även en känsla av att vara underlägsna. Sådant skapar en känsla av revansch och en tro att bara för att man allierar sig med ”de starka” som pekar ut en ännu svagare grupp, några som redan ligger, som det blir legitimt att sparka på. Det skapar ett märkligt samhällsklimat där de som blivit orättvist behandlade själva blir plågoandar – när de egentligen borde sparka uppåt.

I ett sådant samhälle kan godhet verka provocerande och de altruistiska människorna blir misstänkliggjorda och anklagade för att de är givmilda av egoistiska skäl. Godhet kan med andra ord få vissa att känna sig underlägsna. Enligt socialdarwinismen går livet framåt genom en tävlan mellan individer, grupper, nationer, eller idéer och det är dessa unkna idéer som leder till en sociala utvecklingen i mänskliga samhällen. Skrämmande. Livet är enligt dessa idéer en enda stor, lång gladiatorkamp där de starkaste vinner (givetvis) och ska vinna för att samhället ska utvecklas. Här finns inget utrymme för empati. Vi styrs av själviska gener. En idé som nyliberalismen gillat – och gjorde biologi till politik där rika var i större behov av pengar än fattiga och där samhället delades in i närande och tärande.

Men i själva verket är detta synsätt felaktigt eftersom vi är solidariska varelser,som redan på stenåldern delade bytet för att se till att så många som möjligt överlevde. Vi har i alla tider speglat oss i varandra, för att finna andra att blida sociala gemenskaper med. Om vi räknar samman vad som görs och händer på vår jord under en dag, så är jag övertygad om att det görs mer gott än ont. Problemet är att ondskan får mer utrymme i media. Det är ondskan vi tvingas se i varje nyhetssändning, om och om igen, och till slut invaggas vi i tron ondskan är en naturlig del i våra liv.

Vi som sett döden i vitögat blir för alltid omskakade och vi tvingas omvärdera vad som egentligen är värdefullt i livet. Samtidigt blir det sprickor i muren där rädslan kan sippra fram och förlama oss och bli fixerade av att döden kan slå till igen, precis när som helst. Men det kan mycket väl leda till att ge livet fart framåt och på så sätt hålla oss vid liv. Då kan vi faktiskt ha hjälp av rädslan för den visar ofta vilken riktning vi växer. Vi släpper taget om allt det vi vill kontrollera, lägger oss på rygg i floden och flyter medströms, samtidigt som vi ser alla de som simmar motströms i sin längtan och sin tro att dag komma fram till källorna. Det är nu vi ska träna på att bli ödmjuka, för att kunna ta mot gåvor utan att grubbla så mycket om vi gjort oss förtjänta av dem. Utan ödmjukhet kan vi omöjligt inse våra begränsningar.

För övrigt är vi skapade för ett liv tillsammans med andra och att vara delaktiga i en gemenskap och leva i en växelverkan med andra. Först när vi nått dit så kan vi älska och ta emot kärlek.

Etikett: solidaritet.

Krisbidrag till kulturen

Gräddfil för somliga

Men då ska stollarna åka på skidsemester – med argumentet att det främjar folkhälsan. För de som har råd, för de som inte bryr sig och som inte verkar känna till ordet solidaritet.

Dialekt i glömska

Solidariska varelser

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv