Plötsligt händer det. Men det har inget med tur att göra. Jag har heller inte haft otur tidigare vad gäller turerna kring mina sjukdomar och livet i flyttkartonger i väntan på en ny lägenhet. Det är sällan något plötsligt händer. Allt som sker i livet har någon form av förhistoria. Men jag skrev ”plötsligt händer det” som brukar användas i reklamen för de som vinner på lotto.

Kommunen har tilldelat mig en handikappanpassad lägenhet. Allt jag vet är att det är en tvåa som ska kosta mig cirka 6000 kr i månaden. Var i stan vet jag inte. Men äntligen är det nån som lyssnat på mig. Någon som tagit mig allvar och mitt larm att snart kommer jag att falla i trapporna och slå mig fördärvad. Jag anar att det i skymundan funnits personer som arbetat för min sak, som dragit i de rätta trådarna. Någon som kunnat känna medlidande och empati.

Däremot kan jag inte flytta direkt utan måste sitta av den tre månader långa uppsägningstiden. Den biten gick inte att lösa med hyresvärden. Får vara försiktig, så att jag inte oturligt trampar fel och faller. Får väl börja tänka mer positivt, då det visat sig att de människor som kan tänka positivt, har mer tur än de med en mörk klangbotten.

Vad gäller ramlandet på grund av min Parkinson, så har det nog inget att göra med tur eller otur att göra, knappast heller med positivt tänkande. Inte heller med förmågan att möta motgångar. Vi faller på grund av plötsligt blodtrycksfall. Vi ramlar för att en massa nervceller i hjärnan dött ut så att balansreflexerna försämras, musklerna blir stela. Vi kan även drabbas en plötslig ”frysning” då man blir till en staty. Innan jag fick min diagnos och medicin ramlade jag plötsligt vid tre tillfällen. Knäckte revben, krossade glasögon. Detta skapade en rädsla som sitter kvar.

Har idag fått ett larm jag ska bära dygnet runt och som räcker ända ner till tvättstugan i källaren. Om jag tuppar av eller faller så trycker jag på en röd knapp på höger handled. Då får jag tala med en larmcentral i Malmö som skickar ut en patrull. Jo, nu känns det tryggt. Kan kanske lugna ner mig och börja tänka lite mer positivt så att jag i slutändan får lite mer tur.

För övrigt har jag ju haft ganska tur under hösten och vintern. Jag har släppt en ny roman som fått fina recensioner, hållit 12 föredrag/framträdanden, fått en ny lägenhet och ett larm. Eller beror detta på hårt arbete och en vilja av järn?