Etikett: färgblind

Allt står i lågor

Av , , Bli först att kommentera 1

Löven faller; de guldgula från björkarna, de darrande roströda från asparna. Vråkar och hökar drar söderut. Läste härom dagen om varför vi säger ”darrande asplöv”. Det lär komma från den folktro som berättar att Kristi kors var gjort av aspträ – och som straff (mot aspen?) och påminnelse Kristi lidande skulle aspens löv vara tvungna att darra. En spännande liten anekdot.

höstlöv

Att gå genom en lövskog när allt står i lågor är en häftig upplevelse. Medvetandet rör sig i alla riktningar, än en sur doft, ljud från prasslet under skorna för att i nästa ögonblick ta sikte universums oändliga storhet och sedan krympa ihop till en glödande punkt i mitt bröst och bli till något omedvetet. Medvetandet är märkligt rörligt – trots när man tror sig inte tänka på någonting alls. Mycket av det vi upplever kan vi inte berätta för någon annan, eftersom det ”händer för mycket” i våra hjärnor; mängder med intryck som störtar in via våra sinnen och som inte hinner sorteras och bli till ord. Kanske är det på det viset att vi aldrig kan uppfatta världen som den egentligen är – utan bara som vi tror oss uppfatta den. Sedan frågan: Vem/vad styr oss? Om en sådan enkel handling som att böja på pekfingret påbörjas i hjärnan en sekund före fingret böjs, reser frågan vid vilken tidspunkt jag medvetet beslutade mig för att utföra handlingen, ja att böja fingret. Hjärnan har fattat beslutet EN SEKUND före jag försöker böja fingret. Om nu inte medvetandet sköter om att böja mitt finger, hur ska vi då tackla detta med den fria viljan? Intressant tanke. Kanske är det på det viset att livet är som bäst när vi inte är medvetna om det.

bänkhöst

Detta med hösten och dess sprakande färger är intressant. Eller så blir jag intressant, för jag har ofta genom livet fått frågor om jag ser några färger alls som ”färgblind”. Låt oss börja med den rätta benämningen: Jag har ett defekt färgseende, något som drabbar 8 procent av männen och 1 procent av kvinnorna, det vill säga att jag har svårt att uppfatta färger som andra människor kan urskilja.Ett defekt färgseende är ärftligt och beror oftast på att ögats tappar är defekta eller saknas i någon form. Den vanligaste formen, som förekommer hos fyra procent av männen, gör det svårt att se skillnad på rött och grönt. Exempel: Jag har svårt att se röda lingon och hallon eftersom att de smälter in i det gröna och blir till ett. Men jag ser i övrigt alla färger om hösten – men kanske på ett annat sätt än ni som inte lider av defekt färgseende. Dessutom är den medvetna upplevelsen, i det här fallet av färger, solitär, ensamstående vilket gör att vi aldrig någonsin kan få veta hur en annan människan upplever färgerna röd eller gul. Läste att Vincent van Gogh eventuellt var ”färgblind”, eller så hade han ett brytningsfel eller överdoserat digitalis (hjärtstärkande). Men vackra tavlor målade han.

För övrigt är varje människa ett universum. Vi kan omöjligt stå stilla, utan vi har endast två möjligheter: Krympa eller växa.

 

Färger påverkar världsuppfattningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt livs första diagnos fick jag i årskurs fem, då en flink lärare slog fast att jag torde lida av färgblindhet. Han hade upptäckt att jag hade rysligt svårt att skilja mellan röda och gröna kritor, så att jag vid något tillfället målat granarna röda. Men jag led ju inte av total färgblindhet, i så fall skulle jag ju se allt i grått, svart eller vitt. Den korrekta benämningen är defekt färgseende, och i mitt fall röd-grön färgblindhet. Något som åtta procent av landets manliga befolkning lider av (1 procent av kvinnorna). Diagnosen slogs definitivt fast vid mönstringen, då alla blivande soldater skulle titta på ett tjugotal pseudoisokromatisk bilder; färgade prickar som bildade mönster av en siffra. Jag såg en av dessa tjugo siffror. Jag ser alltså färger, men har rysligt svårt att skilja på rött och grönt. Det gör att jag kommit att bli en usel bärplockare. ”Men så många lingon borta vid tallen”, kunde pappa säga och peka ivrigt. Allt jag såg var grönt. Inte ett enda rött lingon. Lika hopplöst är det att urskilja hallon. Men om någon leder mig fram till hallonbusken eller den plats där det lär växa lingon och jag får böja mig fram/ner och komma riktigt nära, så ser jag bären. Men om de är gröna eller röda kan jag fortfarande inte avgöra.

Ögablått
Om man har ett defekt färgseende så är det något vajsing på tapparna i ögonen (syncellerna), så att hjärnan inte kan tolka färgerna på rätt sätt. Detta är ärftligt och hänger ihop med X-kromosomen. 

I unga år sysselsatte jag med att springa fort och då med terränglöpning – och det slog aldrig fel att arrangörerna skulle snitsla banorna med röd tejp som de band fast i någon grön grankvist. Vid ett par-tre tillfällen fick jag stanna av och invänta de löpare jag sprungit ifrån, för att kunna se åt vilket hålla jag skulle fortsätta för att komma komma till mål. Så jag fick springa om dem för andra, ibland tredje gången för att hitta fram till målet. Några av mina konkurrenter menade att jag var arrogant, att jag var ute för att psyka dem då jag gång på gång sprang ifrån dem, för att sedan sitta på nån sten och invänta dem igen. De trodde mig inte när jag förklarade att jag var färgblind och omöjligt kunde se de röda snitslarna. Så någon konstnär kunde jag inte bli – fast det lär ju vara så att Van Gogh led av någon form av defekt färgseende. En annan effekt av mitt ”handikapp” har varit mina märkliga klädkombinationer. Kanske har folk under årens lopp trott att jag försökt skapa nya trender med mina färgkombinationer, som när jag gick på fest med en nyinköpt kostym, som jag var bombsäker på att den var helvit, men  som i själva verket var rosa. Det gick upp för mig, ett par timmar inne på den stora festen, när en fyllhund kom fram till mig och småskrattade frågade: ”Spelar du med i Flamingokvintetten?”

höstfärger

För ett tiotal år sedan deltog jag i ett vetenskapligt projekt, där en ung man hade för avsikt att ta reda på om vi färgblinda uppfattar världen på ett annat sätt än alla de andra som ser färger och dess nyanser. Hans arbetshypotes var att vi som har problem med färgerna faktiskt har en annorlunda världsuppfattning. Ta hösten som exempel, när ”allt står i lågor”, när löven i träden badar i alla starka, vackra färger. Det jag klart att jag ser detta – men nyanserna, vad som är vad av det gröna och röda, det kan jag inte särskilja. Dessutom är det ju så att färgerna är något som vi uppfattar i vår tankevärld. De olika  variationerna av ljus som når fram till våra ögon och tolkas av hjärnan som färger. Ett rött äpple har egentligen inte en röd  färg, utan äpplet reflekterar bara de röda  färgerna och absorberar de andra. Eftersom rött, en signalfärg, gör så att pulsen ökar, blodtrycket stiger för att göra oss redo till flykt, eller kamp, så torde jag som inte ser röda lingon i skogen känna mer lugn då jag bara ser det gröna (en färg som har en lugnande inverkan på oss). Jag fick aldrig veta resultaten på den unge mannens vetenskapliga projekt, hade varit kul att veta vad han kom fram till.

Har ”byggt om” sovrummet. Skruvat ner det stora skrivbordet, burit ut en del andra möbler för att kunna flytta dubbelsängen mer centralt och förse var sida med ett sängbord. Det blev ett rent och fint rum – det blev större och genom att plocka bort alla onödiga detaljer, känns det som  det blivit ett lugnare rum. Vilket inte är helt fel när det handlar om mitt sovrum. Så nu ska ett ton med prylar bäras de tre trapporna ner i mina källarförråd. Kanske möblerar jag om fler av rummen – men det får bli en senare affär. Jag har även plockat ner några tavlor i vardagsrummet – tavlor som inte längre gör sig förtjänta av att hänga på mina väggar. Tavlor från ett tidigare liv, tavlor som ska glömmas. Så ner i den mörka källaren med dem. Skulle behöva tapetsera om i några av rummen – men jag kommer att överlåta till andra att välja färg och mönster. Det skulle se ut med ett sovrum med rosa väggar.

För övrigt ska jag ner på stan och fika med Karlsson och de andra männen som vecka efter vecka varje lördag strålar samma på kafé NK för att delta i ”Lördagsfikat”. NK torde ha gått rejält back på dessa gäster, eftersom fiket erbjuds obegränsat med påtår. Skulle tro att i snitt så dricker alla tre-fyra koppar, somliga än fler. Personligen brukar det bli tre stora koppar svart kaffe. Kaffe är livet!

 

En färgblind man

Av , , Bli först att kommentera 3

Detta med färger är rätt så intressant. Utan att vi tänker på det så navigerar reptilhjärnan, det allra mest primitiva inom oss, efter de färger som omger oss. Dyker något rött upp för våra ögon så börjar adrenalinet att strömma så att puls och blodtryck går upp. Men så är också rött en varningssignal som framkallar rädsla – eller får oss att komma igång så att vi väljer strid eller flykt. Däremot så blir vi lugna av grönt, vilket torde stämma med den frid vi kan känna i naturen, i en skog. Även blått skapar lugn och harmoni, medan gult gör oss uppmärksamma. Svart lär ge flera signaler, allt från det ”osynliga” till något farlig, förbjudet, medan vitt står för det oskyldiga, oskuldsfulla. Rött, gult, grönt – tänk på stoppljusen. Ingen slump att just de färgerna valts.

Onekligen borde vi tänka på detta när vi väljer kläder – och särskilt inför de sammanhang vi ska visa upp oss.Om man nu inte är färgblind som jag är, eller defekt färgseende som det lite finare kallas för. Detta upptäcktes av en lärare i årskurs fem som något förbryllat såg hur jag lagt in rött när jag färglade en skog och att jag inte kunde skilja på brunt och grönt. Klart blev det under mönstringen då jag skulle urskilja siffror på blad med en massa färgade prickar. Av tjugo kunde jag se två. Min färgdefekt gör att rött och grönt flyter in i varandra. Så när någon säger: ”Men kolla så mycket lingon det växer i den backen”, så ser jag enbart det gröna lingonriset. Inte de röda bären. Det är först när jag står mitt i lingonparadiset, böjer mig ner och tittar närmare som jag ser lingonen. Naturligtvis är jag lika ”blind” för hallon. Under åren jag sysslade med terränglöpning (för 30 kilo sedan …) hände det några gånger att jag fick stanna längs banan för att hitta de röda plastbanden som nån idiot hängt på grankvistarna. En gång ledde jag en tävling något så gruvligt när jag plötsligt inte kunde se banmarkeringen. Jag fick stå och invänta mina konkurrenter för att se åt vilket håll jag skulle springa. Jo, jag sprang ifrån dem en gång till – i rena ilskan.

färger

Färgblind låter lite grymt. Har ibland fått frågan hur det är att se världen i svartvitt, men det är ju inte detta det handlar om. Ett defekt färgseende gör det svårt att särskilja vissa färger, som rött och grönt. Jag ser alltså alla färger, men de tycks ibland flyta samman. Precis som det gör för åtta procent av den manliga befolkningen – och hälften av dessa har den röd-gröna varianten. Det är nåt vajsing på syncellerna, på tapparna, och är ärftligt. Färgblinda kan icke bliva lokförare. Har läst att Van Gogh lär ha lidit av färgblindhet – intressant. Som en man med defekt färgseende så lär jag ha uppfattat världen lite annorlunda än de som kan sätta färgerna på rätt plats. Vad som nu är rätt och fel …

Det är klart att jag under åren kombinerat en del underliga färgval när jag klätt mig för att gå till jobbet eller på en fest. Särskilt under de unga åren då jag ännu inte blivit medveten om eländet och skaffat mig den erfarenhet och de kunskaper som gjort att jag kunnat ”kompensera” mitt bristande färgseende. Som att aldrig klä på mig eller köpa kläder i skum belysning. En gång i unga år gjorde jag just det misstaget, köpte en en vit kostym i skum belsyning. Väl iklädd denna vackra skapelse och nu dansande runt på en storslagen fest, får jag höra kommentarer som: ”Jaså spelar Flamingokvintetten här ikväll”, ”Det var ett … modigt färgval du gjort …” Ute i foajén, i full belysning, framför en stor spegel upptäckte jag att kostymen var rosa (eller nåt sånt …). Då var det försent. Med tiden kom jag ofta att gå klädd i svart eller vitt, och jag blev även tvungen att fråga om råd om färgerna går att kombinera. Jag har skaffat mig strategier. Precis som man gör med alla slags brister här i livet.

För övrigt kan det göra riktigt ont när man efter en längre tid upptäcker att en människa som stått en nära, visar sig vara någon helt annan och som svikit ditt förtroende genom att ha levt ett dolt, hemligt liv bakom din rygg. Svek är ett av naturens allra värsta straff. Sånt får mig att se rött …

Nu ska jag ut å gå …