Halva Janne Berglund och halva jag träffades på en liten bit av ekokrogen Älvtået och diskuterade på mäns vis meningen med livet – som är 42. (Kan rekommendera krogens sallad med fetaost.)
Fast vi talade naturligtvis om mer än livets mening, pratsjuka som vi båda var. Vi talade bland annat om att leva livet och att framgent försöka befinna oss just på den plats där livet pågår, varken före eller efter. Naturligtvis avhandlade vi även ämnet besvärliga fruntimmer, en oändlig källa att ösa ur för att hålla igång ett samtal i timmar. Vi talade även om våra ömmande knän och stela ryggar. Sedan knatade jag hemåt, mot Pig hill.
På en av ängarna hade några jättar haft snöbollskrig. Tänka sig på en av sommarens varmaste dagar. Väl hemma fick jag ett härligt och överraskande besked, som är en riktig hemlis. Men snacka om ett förtroende uppdrag som jag fick. I morgon vid den här tiden kan jag släppa ”bomben” och berätta vad som hänt.
För övrigt får jag ofta frågan om varför jag valt att ge ut en självbiografi och ta risken att råka ut för lömska bakhåll. Jag brukar svara: Jag har skrivit en självbiografi för att jag kan! Det gäller för övrigt allt annat jag skrivit och kommer att skriva. Jag skriver för att jag kan.
Senaste kommentarerna