Sovit tungt, måste ha bitit samman käkarna, gnisslat tänder. En dov huvudvärk i tinningarna. Det blir snart bättre, bara jag får tömma koppen med svart, starkt kaffe. Höjer blicken från tangentbordet och ser rakt in i en blekblå himmel. Klart, kallt väder. Hoppas denna väderlek håller i sig under morgondagen då jag och Gösta ska köra den långa vägen till Åsele – 17 mil enkel väg. En timme på scen, sex, sju timmar i bilen. En författares hårda liv.

Igår träffade jag min gode vän Karlsson på NK för att göra våra träffsäkra analyser av omvärlden och av oss själva. Jo, vi kan idka självkritik, bara den inte blir för grov och plågsam. Det var ett tag sedan vi träffats, troligtvis i början av augusti. Trodde vi. Sedan åkte schackbrädet fram. Vi spelade under tystnad två intensiva partier – som jag vann. Det måste vara flera år sedan jag lyckades besegra Karlsson två gånger i följd i detta ädla spel.

Vi lever i en minst sagt orolig värld där vissa menar att det som utspelas är det tredje världskriget. Ur myllan av kollektivt missnöje växer de främlingsfientliga, rasistiska partierna fram i Europa. I stort har dessa partier ett gemensamt: de är alla antimuslimska. Muslimerna i klump är ett hot mot den västerländska kulturen eftersom muslimerna har en ”dold agenda” som går ut på att ta herraväldet på jorden och förslava oss alla. Vi säger inte längre att de som flyr/invandrar till Europa att de är syrier, somalier, libaneser, afghaner, pakistanier – istället klumpar vi ihop dem alla till muslimer. Hur vore det om vi i Sverige tillsammans med stora skaror från Finland, Norge och Danmark en dag skulle tvingas fly till främmande land – där man ”klumpade” i hop oss efter vår religion: ”Nu kommer de kristna protestanterna från norra Europa med sin dold agenda.”

Härom dagen såg jag en dokumentär om Einstein. Under många år satt denne teoretiska fysiker på sitt arbetsrum för att finna de inre bilderna som i form av siffror kunde gestalta den allmänna relativitetsteorin; en mängd olika led av märkliga ekvationer som sedan kokades ner till E = mc2. Ljuset kröks av gravitationen i rummet. 1921 fick han Nobelpriset i fysik och blev en världsstjärna. Han var ju så mycket mer än en fysiker och blev politiskt aktiv redan under 1:a världskriget och förespråkade en snabb fred utan territoriella anspråk.Han tog avstånd från nationalismen och menade att judar och araber borde kunna leva i fred i samma land. Antisemitismen i Europa tvingade honom att emigrera till USA, där FBI hade ögonen på den egensinnige samhällsomstörtaren. 1952 blev Einstein erbjuden att bli president i den nyblivna judiska staten Israel, men tackade nej. ”Ekvationer är viktigare för mig än politik. Politik är för nuet men ekvationer är för evigt”, lär han ha svarat. Om han stannat i Tyskland, hade Hitler förmodligen skickat honom till något av utrotningslägren. I tider som dessa skulle vi behövt en Einstein.

För övrigt kan ingen bli ödmjuk utan att känna till sin egen ofullkomlighet. För att klara av det måste vi ha förmågan att känna skuld – den vi ska känna när vi handlar mot vårt samvete och vår inre moral.