Etikett: einstein

Rätten att vara nalta eljest

Av , , Bli först att kommentera 1

Morgon och jag har sovit ut till åtta. Jag och Lena var på fest igår, men det blev inte särskilt sent då vi knatade hemåt redan vid tiotiden – då festen började för många andra. En kul fest för ett hundratal inbjudna till en trevlig lokal häruppe på Pig Hill som ägs/hyrs av vår lokala MC-klubb. Festen började inte bra för min del. Jag fick för mig att promenera de dryga 500 metrarna till lokalen i mina nyinköpta dansskor. Efter 200 meter började högerskon att skava mot min häl, till slut var det som om någon placerat ett rakblad i skon. Väl framme hade jag fått ett rejält skavsår. Och inne i skon syntes eller kändes INGET som kunde åstadkomma detta skavande – ett mysterium. Så Lena fick kuta hem och hämta ett par andra skor och ett gäng plåster. Men sedan gick det att dansa. Det var länge sedan som herr Lundholm dansade, men det var befriande skönt att försöka flytta kroppen och fötterna i takt till musiken. Men bäst av allt var vakna upp på morgonen och inte vara bakis, en vinst jag fått sedan jag valt bort alkoholen i mitt liv.

Konungarnas Konung.cdr
2006 kom min roman om Konungen som var nalta eljest, men som bar på en fruktansvärd hemlighet.

Jag har ofta diskuterat med folk om var alla ”byaoriginalen”, de som var nalta eljest, tog vägen – ni vet de som kunde säga det opassande med ett leende på läpparna och som simmade mot strömmen för att nå fram till källorna. Även på 60-70-talet var det ju en del av dem som hamnade på olika institutioner, ofta på Umedalens mentalsjukhus. Men det fanns de som fanns kvar i samhället och klarade sig rätt så bra. På något sätt måste den tidens byastruktur ha haft ett mer öppet spelrum där det var tillåtet vara nalta eljest. På den tiden låste man inte ytterdörren, vilket i sig signalerade: ”Varsågod å kliv in!” På den tiden var det ytterst sällan att man bjöd in gästerna till en middag, utan gästerna kom spontant och utan föranmälan. Det kunde även de som var nalta eljest göra. Men det fanns förstås två sidor av myntet. Det var inte alla som var lika tillåtande som min mor och far, för det fanns naturligtvis mobbare även på den tiden som jävlades med Konungen och skickade sina hundar efter honom eller spände ut snubbeltrådar över vägen när han kom farande med sin moped. Men förutom dessa fåntrattar, fann Konungen alltid fram till de gårdar där dörrarna var öppna och där det alltid fanns plats vid matbordet.

apor

Hur är det idag? Vilka ursäkter har vi skaffat oss för att inte se de som behöver hjälp? ”Jag har nog med mitt. De får väl sköta sitt.” Har det i denna missnöjets kultur smugit sig in ett förakt mot svaghet och sårbarhet, mot de som är nalta eljest, så till den milda grad att bräcklighet likställs med dumhet? ”De får skylla sig själva! De har själv ställt till det för sig!” Har vi fått fullt upp med att studera oss själva i spegeln, att vi inte har tid med se det som sker runt omkring oss? När vi inte längre klarar av att vara närvarande i våra egna liv, så börjar blicken att flacka, allt medan vi fäller ut klorna för att försvara vår tillbakalutande likgiltighet.

MusiCares Person Of The Year Tribute To Bob Dylan - Show

Börjar tycka synd om Bob Dylan som tydligen gömt sig i källaren och dragit en filt över huvudet. Många har svårt att stå ut med hans tystnad efter att han fått Nobelpriset i litteratur. God sed säger att han ska stå inför kamerorna och bocka och tacka i en dryg kvart, men han kniper käft. För tusan, låt Dylan vara nalta eljest! Men så går en ledamot i akademien ut och säger att Dylan är ”oartig och arrogant”. Fan, karln har ju inte bett om att få priset. Förresten så knep även Albert Einstein käften, på ett liknande sätt som Dylan, när han fick nobelpriset i fysik 1922. Han hämtade priset först ett år senare. Sartre sket fullständigt i priset. Jag tycker att ledamöterna i akademien ska knipa käft! Det skulle underlätta. Nu gissar jag att vi inte kommer att få se Dylan vid prisutdelningen.

För övrigt måste alla människor få chansen att berätta om sitt liv inför en annan lyssnade människa. Först då blir hon till och kan placeras i ett sammanhang.

>>> Här kan du beställa mina böcker: KÖP!
(Du kan även komma förbi mig på Backenvägen i Umeå och hämta ett signerat exemplar!)

20160315_163208

Läs mer på min webb: Till Kents webb

 

Kollektivt missnöje

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt, måste ha bitit samman käkarna, gnisslat tänder. En dov huvudvärk i tinningarna. Det blir snart bättre, bara jag får tömma koppen med svart, starkt kaffe. Höjer blicken från tangentbordet och ser rakt in i en blekblå himmel. Klart, kallt väder. Hoppas denna väderlek håller i sig under morgondagen då jag och Gösta ska köra den långa vägen till Åsele – 17 mil enkel väg. En timme på scen, sex, sju timmar i bilen. En författares hårda liv.

schackKarlsson

Igår träffade jag min gode vän Karlsson på NK för att göra våra träffsäkra analyser av omvärlden och av oss själva. Jo, vi kan idka självkritik, bara den inte blir för grov och plågsam. Det var ett tag sedan vi träffats, troligtvis i början av augusti. Trodde vi. Sedan åkte schackbrädet fram. Vi spelade under tystnad två intensiva partier – som jag vann. Det måste vara flera år sedan jag lyckades besegra Karlsson två gånger i följd i detta ädla spel.

muslim

Vi lever i en minst sagt orolig värld där vissa menar att det som utspelas är det tredje världskriget. Ur myllan av kollektivt missnöje växer de främlingsfientliga, rasistiska partierna fram i Europa. I stort har dessa partier ett gemensamt: de är alla antimuslimska. Muslimerna i klump är ett hot mot den västerländska kulturen eftersom muslimerna har en ”dold agenda” som går ut på att ta herraväldet på jorden och förslava oss alla. Vi säger inte längre att de som flyr/invandrar till Europa att de är syrier, somalier, libaneser, afghaner, pakistanier – istället klumpar vi ihop dem alla till muslimer. Hur vore det om vi i Sverige tillsammans med stora skaror från Finland, Norge och Danmark en dag skulle tvingas fly till främmande land – där man ”klumpade” i hop oss efter vår religion: ”Nu kommer de kristna protestanterna från norra Europa med sin dold agenda.”

Albert-Einstein

Härom dagen såg jag en dokumentär om Einstein. Under många år satt denne teoretiska fysiker på sitt arbetsrum för att finna de inre bilderna som i form av siffror kunde gestalta den allmänna relativitetsteorin; en mängd olika led av märkliga ekvationer som sedan kokades ner till E = mc2. Ljuset kröks av gravitationen i rummet. 1921 fick han Nobelpriset i fysik och blev en världsstjärna. Han var ju så mycket mer än en fysiker och blev politiskt aktiv redan under 1:a världskriget och förespråkade en snabb fred utan territoriella anspråk.Han tog avstånd från nationalismen och menade att judar och araber borde kunna leva i fred i samma land. Antisemitismen i Europa tvingade honom att emigrera till USA, där FBI hade ögonen på den egensinnige samhällsomstörtaren. 1952 blev Einstein erbjuden att bli president i den nyblivna judiska staten Israel, men tackade nej. ”Ekvationer är viktigare för mig än politik. Politik är för nuet men ekvationer är för evigt”, lär han ha svarat. Om han stannat i Tyskland, hade Hitler förmodligen skickat honom till något av utrotningslägren. I tider som dessa skulle vi behövt en Einstein.

För övrigt kan ingen bli ödmjuk utan att känna till sin egen ofullkomlighet. För att klara av det måste vi ha förmågan att känna skuld – den vi ska känna när vi handlar mot vårt samvete och vår inre moral.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,