Sovit bra – hela sex timmar. Idag ska jag slutföra novell nummer ett i det som ska bli en framtida novellsamling om märkliga människor jag mött eller hört talas om. Det är en rad historier som blivit över under mina romanbyggen.

Det passar mig bra att skriva korta noveller. Men det är svårt att vara ”korthuggen”. Orkar däremot inte med något långt romanprojekt som sträcker sig tre år in i framtiden. I varje fall inte nu när händerna börjar skaka efter nån timme vid tangentbordet. Det är möjligt att jag inte kan skriva alls om ett år eller så. Ska träffa min parkinsonläkare på måndag. Få se om han kan justera min medicinering så att handskakningarna blir mindre eller slutar helt.

Jag har börjat sova bättre och längre. Det kan att ha göra med tillskottet till min övriga sömnmedicin; melatonin, ett hormon som bildas i hjärnan, tallkottskörteln. I Sverige är melatonin klassat som läkemedel och förbjudet att sälja annat än på recept. Brist på detta hormon kan leda till svårighet att somna och trötthet på dagtid. Men det tog tre månader att trappa upp i dos och börja ge de första diffusa effekterna.

Melatonin är nattens hormon, då starkt ljus stoppar tillverkningen – och jag som alltid sovit med en tänd lampa och som genom livet skytt mörkret. Egentligen vet man inte så mycket om hormonets övriga effekter och biverkningar. Särskilt inte vad bruket leder till på lång sikt. I många länder saluförs melatonin som ett mirakelmedel som ska hjälpa mot ta mej tusan alla kroppsliga och psykiska åkommor. Men man har också kunnat se låga halter av melatonin vid depression, fetma, brist på sköldkörtelhormon, smärta ”utan orsak” och Hortons sjukdom – och hos oss med sömnproblem. Men även personer med adhd eller autismspektrumsyndrom kan tydligen sova bättre med hjälp av melatonin.

För övrigt är oron priset för vår intelligens, då oro ökar förmågan att förutse faror och hot. Kroppens stress- och ångestmekanismer skapades för att öka våra chanser att överleva.