Etikett: oro

Vår psykiska ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit okej i natt. Kanske för att jag och Lena var ute på äventyr i hela tre timmar. Vi tog med oss fika och kaffe, sen åkte vi till Kont, den vackra platsen vid havet. Solen sken. Elden sprakade trivsamt. För första gången använde jag mig min rollator, som visade vara guld värd på det isiga underlaget.

I mitt oförtrutna upplysningsarbete kring psykisk ohälsa, blir det idag en del information om ångest, depression och panik.

Livsviktig oro
Ångesten och oron har vi alla känt lite då och då i livet. Har man inte gjort det så lever man livsfarligt. Oro signalerar för att något är fel, farligt, att vi ska ge sjutton i att klättra uppför den branta klippan, att vi ska sänka farten på det isiga underlaget eller låta bli att gå in i den mörka återvändsgränden. Ångesten i positiv stress kan även vara en drivkraft i våra liv som hjälper oss att få saker gjorda.

Men så går något snett i den kemiska fabriken som styr våra liv – hjärnan.

despair-513529_960_720

Psykisk ohälsa
Ställ dig på ett torg och titta ut över alla de människor som rör sig i alla riktningar. I dag räknar man med att cirka 40 procent av befolkningen lider av psykisk ohälsa (25 procent av dem är kvinnor, män 15 %). Se dig omkring igen. Det är ju nästan varannan person som rör sig över torget. Varannan.

WHO har sagt att psykisk ohälsa är den största utmaningen. Försäkringskassan skriver att psykisk ohälsa numera är den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Ibland är begreppet psykisk ohälsa ett luddigt begrepp och har också en stor spännvidd. Men låt oss se det som ett samlingsbegrepp för psykiska besvär som sömnproblem, överdriven oro, till att drabbas av ett utmattningssyndrom (gå in i väggen) och att få en psykiatrisk diagnos som exv. bipolär sjukdom. Var man nu än befinner sig i spannet av olika symtom, så behöver man hjälp av läkare, psykolog, KBT-terapeut, kurator, kanske av hela högen. Det mest förödande man kan ge sig in på är självmedicinering; kanske en drink eller par glas vin efter jobbet, som med tiden leder till dubbel dos som till slut skapar än mer ångest och som i slutänden gett dig ytterligare en diagnos: Alkoholism, som ca 13 procent av befolkningen lider av (jämför med de 2-3 % som lider av bipolär sjukdom).

Depression
En av de sjukdomar som ligger i diagnostoppen är depression. Då har ångesten blivit förlamande och mycket smärtsam, vilket gör oss till rädda människor. När ångesten börjar bli ett problem i dagliga livet och begränsa livsutrymmet, så är det troligt att man drabbats av en depression. Man känner sig nedstämd. Det är omöjligt att bli glad. Man gråter och blir lätt förbannad. Sömnen blir sämre då man vaknar ofta på natten och/eller tidigt om morgonen. Man får koncentrationssvårigheter samtidigt som minnet blir sämre. I samband med en depression kan man även få kroppsliga symtom: aptitlöshet, förstoppning och muntorrhet, sexlusten minskar eller försvinner. Värk, sveda och smärtor av olika slag kan också vara tecken på en bakomliggande depression, särskilt hos äldre människor. Över allt detta ligger skammen och skuldkänslorna som tung, våt filt. Passar detta in på dig, då torde det vara läge för ett läkarbesök för att få hjälp att häva depressionen.

En ”vanlig” depression brukar ofta smyga sig på en och kan ibland ta månader på sig att fullt utvecklas. En bipolär depression utvecklas på några dagar, i extrema fall handlar det om timmar. Har man då den typen av bipolär sjukdom då man pendlar snabbt mellan hög sinnesstämning och djupa depressioner, så kan fallet ner i mörkret bli livsfarligt.

rädsla

Ångestsyndrom
Om oron och ångest pågår dygnet runt i minst sex månader, har du förmodligen drabbats av generaliserat ångestsyndrom. Nu har katastroftankarna trängt undan ditt liv och får dig att tro att de mest hemska sakerna kan drabba dig och dina anhöriga. Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män och debuterar i allmänhet i vuxen ålder; ett mycket plågsamt tillstånd som begränsar ens värld rejält. Vad göra? Sök läkarvård!

Paniksyndrom
Denna diagnos får man ifall man haft återkommande, plötsliga attacker av panik. Det  rör sig inte om enstaka attacker (som alla kan drabbas av), utan periodvis kan den ena attacken avlösa den andra – och det är hart när omöjligt avgöra vad som utlöste panikattacken. Den behöver inte vara kopplad till någon särskild händelse – plötsligt smäller det till och alla kroppsliga system går på högvarv. Under ett tiotal minuter är man totalt övertygad om att man ska dö – att hjärtat håller på att stanna, att man ska kvävas eller att en kraftig blödning pågår inne i kroppen. Det är alltså en inbillad känsla som upplevs som verklig. Det är inte ovanligt att de som lider av panikattack då och då hamnar på hjärtintensiven för utredning i samband med en attack. Nej, man håller inte på att bli galen. Om din ångest och rädsla för panikattacker styr och begränsar ditt liv, så är det läge att så fort som möjligt begära psykiatrisk hjälp. En kombination av mediciner och KBT-terapi kan vara effektivt.

Det finns en samsjuklighet mellan paniksyndrom, ADHD, bipolär sjukdom och missbruk. Det kan leda till ytterligare en diagnos: Dubbeldiagnos, vilket är en person med en kronisk psykiatrisk diagnos (bipolär) och ett missbruk. En mycket svårbehandlad diagnos.

Nog om detta. Nu har jag fått ont i huvudet.

För övrigt får man vara tacksam för att man inte levde på 1930-talet med någon av  av dessa diagnoser, då hade man med stor sannolikhet först blivit utsatt för iskalla bad, insulinchocker och slutligen blivit lobotomerad.

© Kent Lundholm

 

Nattens hormon

Av , , Bli först att kommentera 5

Sovit bra – hela sex timmar. Idag ska jag slutföra novell nummer ett i det som ska bli en framtida novellsamling om märkliga människor jag mött eller hört talas om. Det är en rad historier som blivit över under mina romanbyggen.

Det passar mig bra att skriva korta noveller. Men det är svårt att vara ”korthuggen”. Orkar däremot inte med något långt romanprojekt som sträcker sig tre år in i framtiden. I varje fall inte nu när händerna börjar skaka efter nån timme vid tangentbordet. Det är möjligt att jag inte kan skriva alls om ett år eller så. Ska träffa min parkinsonläkare på måndag. Få se om han kan justera min medicinering så att handskakningarna blir mindre eller slutar helt.

sömn lamm

Jag har börjat sova bättre och längre. Det kan att ha göra med tillskottet till min övriga sömnmedicin; melatonin, ett hormon som bildas i hjärnan, tallkottskörteln. I Sverige är melatonin klassat som läkemedel och förbjudet att sälja annat än på recept. Brist på detta hormon kan leda till svårighet att somna och trötthet på dagtid. Men det tog tre månader att trappa upp i dos och börja ge de första diffusa effekterna.

solens ljus

Melatonin är nattens hormon, då starkt ljus stoppar tillverkningen – och jag som alltid sovit med en tänd lampa och som genom livet skytt mörkret. Egentligen vet man inte så mycket om hormonets övriga effekter och biverkningar. Särskilt inte vad bruket leder till på lång sikt. I många länder saluförs melatonin som ett mirakelmedel som ska hjälpa mot ta mej tusan alla kroppsliga och psykiska åkommor. Men man har också kunnat se låga halter av melatonin vid depression, fetma, brist på sköldkörtelhormon, smärta ”utan orsak” och Hortons sjukdom – och hos oss med sömnproblem. Men även personer med adhd eller autismspektrumsyndrom kan tydligen sova bättre med hjälp av melatonin.

För övrigt är oron priset för vår intelligens, då oro ökar förmågan att förutse faror och hot. Kroppens stress- och ångestmekanismer skapades för att öka våra chanser att överleva.

Musik som läker

Av , , Bli först att kommentera 4

Musiken har varit och är en viktig del i mitt liv. Min andliga spis. Utan musiken hade jag förtvinat och gått under. Med all säkerhet. Det handlar om den musik som jag lyssnar på. Musiken har en inneboende läkande kraft, som kan minska stress, skapa lugn, få stopp på springet i benen och förbättra koncentrationsförmågan. En orsak till de positiva effekterna är att musiken ökar halten av dopamin i hjärnan. Dopamin är något som vi med ADHD lider brist av. (Läs mer om dopaminets gåta på min blogg den 9 maj).

writer-1129708_960_720

För min personliga del ska det vara musik som skapar starka känslor, som är vacker och varierad, som stiger och sjunker, och inte upprepar sig med tre vilsna ackord. Genom hela mitt vuxna liv har symfoniska och progressiva band fångat mitt intresse. Typ Genesis, Camel, Supertramp, Gentle Giant. Lägg sedan till Bach och Mozart.

Genesis

Smakprov Genesis

Jag har levt med kraftiga och plötsligt komna humörsvängningar. Än hypoman, än deprimerad. Än bubblande av skratt, än med gråten i halsen. Jag lade tidigt märke till musikens positiva effekter på min kroppsliga och psykiska hälsa. Det fanns musik som lugnade och som var avstressande. Musik som lyfte mig ur mörkret.

Bach – lindrar vid oro

Numera är jag ständigt är omgiven av musik. I köket hörs klassisk musik från radions P2 (Mozart har visst en starkt lugnande effekt), i arbetsrummet flödar den symfonisk rockmusiken, I TV-rummet spelas en tredje sorts musik – och i bilen hörs tunga ljudmattor.

Peter Gabriel

Forskningen visar att musik påverkar immunsystemet som minskar de inflammationer som kan bidra till demens, depression och reumatiska sjukdomar. Musikens lugnande egenskaper minskar utsöndringen av stresshormonet kortisol, som annars kan höja blodsockernivån, blodtrycket och pulsen – sånt vi kan få diabetes av. Musiken har en mer lugnande effekt än Valium och Mozart har en positiv inverkan på allergier.

Mozart

När jag lyssnar på Genesis eller Mozart sätter det fart på många olika delar i hjärnan. Med hjälp av magnetkamera kan man se att musiken påverkar sinnessystemet, det motoriska och känslomässiga systemet och även området för tänkande och planering. Alltså: musik påverkar hela hjärna – det finns nämligen inget särskilt ”musikcentra”. De sjukdomar som kan påverkas positivt av musik är autism, schizofreni, demens, depression, cancersmärtor och stroke. Det finns även studier som visar att musiken kan förbättra minnet.

Nåväl – låt er favoritmusik flöda i rummen och känn hur ni blir fokuserade och rofyllda. Jag lovar att det hjälper. I vilket fall som helst är det njutningsfullt att lyssna på vacker musik.

 Supertramp

c Kent Lundholm

Kollektivet i urskogen

Av , , Bli först att kommentera 3

Igår strövade jag och Lena omkring på en kylslagen julmarknad uppe på Gammlia. Köpte en burk gräddsenap, en påse mjukbröd och en burk honung producerad av Torgny Berglund i Ström. Det var länge sedan jag stötte ihop med honom. En gång för länge sedan, under 70-talet, kom han tillsammans med ett gäng kompisar till Bäckmyran och hyrde ett av ödehusen. De vuxna i byn kallade gänget för ”studenta” eftersom de alla läste till någon form av högre utbildning. De spred ljus och hopp över en i övrigt rätt så öde och tom trakt. Torgny berättade igår för mig, hur betydelsefull denna tid varit även för dem. Kollektivet i urskogen gav något positivt till alla parter, inte minst gav ”studenta” liv i en trakt som höll på att avfolkas, samtidigt som de var genuint intresserade av oss som bodde kvar. Det var under det röda sjuttiotalet, kollektivens tidevarv, och jag minns att det blev knäpptyst när pappa med inlevelse berättade om sitt liv som skogsarbetare och om vad som hänt under den stora skogsarbetarstrejken.Då fick jag en känsla av att pappa blev något av en hjälte i deras ögon. Medan Torgny räckte mig honungsburken berättade han att han läst alla mina böcker, vilket värmde gott. ”Men den senaste var lite ledsam”, sa han och knep ihop läpparna. ”Livet blir inte alltid som man tänkt sig”, svarade jag.

Diabil191 - Kopia
Några av ”studenta” som kom till Bäckmyran på 70-talet. Fast mannen längst till vänster är Elon som bodde granne med kollektivet.

Åren går. Ibland kan jag landa i ett minne som för ett ögonblick känns som om det hänt alldeles nyss, men i nästa stund inser jag att det var för 40 år sedan. Denna ändliga, linjära tid som inte går att påverka. Varför har jag så svårt att acceptera detta? Varför tänker jag ibland: ”Nä, jag ger fan i att dö, jag hoppar över slutet.” Jag ser fotografier från tonåren och har svårt att känna igen mig själv. Jag studerar den unge, trådsmale grabben med sitt blonda, lockiga hår och försöker förstå hur han kunnat vara jag, och försöker läsa hans tankar där han sitter på en stubbe och tittar snett uppåt. Jag blir plågsamt medveten om att jag levt ett liv utan att ha mått riktigt, riktigt bra någon enda gång. Det har alltid pirrat och ryckt i min kropp, oron har mullrat i magen och rivit mig i bröstet, mardrömmarna har väckt mig gång på gång – och allt detta har fått mig att försöka fly, att ständigt springa.

Lätta snöflingor lyser till i skenet från gatlyktan. Mildare väder är på gång. Har tid i tvättstugan.

För övrigt är det mycket svårt att vara människa, utan att ha någon att vara människa åt.