Etikett: obegriplig konst

Förenklad kultursyn

Av , , Bli först att kommentera 4

Nä, det torde väl knappast bli en särskilt lyckad kulturpolitik, om den ska styras av folk som i grund och botten lider av kunskapsförakt och som försöker dölja ett bildningskomplex? Särskilt när kulturens viktigaste uppgift är att utmana och att ställa våra föreställningar upp och ner. Kulturen är demokratis nav och ska ska verka av egen kraft – inte styras politiskt och framförallt inte av okunskap och fördomar.

När man läser SD:s syn på kulturen blir man smått mörkrädd; särskilt som idéerna påminner om den kulturtrend som sveper genom Europa. Det ropas efter begriplig, nationalistisk konst: sån konst som man direkt ska kunnat se vad den föreställer. I Sölvesborg har SDs kommunpolitiker beslutat att stoppa inköp av ”utmanande samtidskonst”. Hur har de kommit fram till det? Torde kunna påstå att dessa politiker knappast gjort sig kända som några frekventa besökare på landets museer.

Genom tiderna har den politiska makten på vänster- och högerkanterna inte gillat när kulturen fått folk att tänka till på ett konstnärligt språk som kan vara svårtolkat. Då kan det i ren frustration ses som en kritik mot makten. Nazisterna brände böcker på bål och förbjöd ”degenererad” konst. Kineserna fängslar uppkäftiga kulturarbetare när det passar regimen. I Polen och Ungern rensar man museerna för att ersätta den ”obegripliga” konsten med mer ”fotografiska” målningar, och gärna med ett tydligt, blå-gult nationalistiskt budskap.

”Obegriplig” konst är särskilt farlig eftersom den kräver ett visst mått av fantasi för att man ska förstå dess inneboende språk. Det som man inte begriper sig på, inte förstå det som visas. så blir man lätt rädd för den och vips skapas fördomar där lögnerna får härja fritt.

Kulturen finns i allt och överallt. Kulturen det är vi. Kulturen river murar och spränger gränser. När vi saknar språk för att beskriva vissa skeenden, när det fattas ord för vissa känslor, kan svaret finnas i ett par penseldrag i målning, övre, högra hörn eller på sidan 42 i en roman, eller varför inte i en statys utsträckta hand. I konsten finns ett gemensamt språk som hjälper oss att kommunicerar så att vi kan förstå varandra, som öppnar våra sinnen, får oss att tänka, känna och förhoppningsvis gör oss en aning visare. När man inte begriper det, så kan sådan konst anses vara rent av farlig. Men måste man i detalj förstå allt? Måste all kultur vara tydlig och begriplig. Är en spade alltid en spade?

Kanske handlar denna diskussion inte enbart om farlig/obegriplig konst. Vi lever i en tid då rädslan för det annorlunda, det som är eljest, vinner allt mer terräng. Bort med det obegripliga, det annorlunda (inte enbart inom kulturen) utan även vad gäller människor som är eljest: typ utbölingar, flyktingar, ja folk som inte ser ut som oss vi riktiga svenskar.

 


Förra hösten motionerade
en SD:are om att Bara riktiga svenskar ska få låna böcker på våra svenska bibliotek. På sikt ska vi svenskar bara få låna böcker som är skrivna av riktiga svenskar. Våra bibliotek ska vara en svensk plats för ”sann kultur”. Smak på det! Är detta vårt nya Folkhem?

Som författare blir jag allt mer bekymrad över att landets största parti vill omdana samhället med kulturen med slagträ (förmodligen även med ett och annat järnrör). Att partier med sin politik vill förändra samhället är i och för sig  inget nytt. Men nu har man tagit fram murbräckan för platta till de kultyttringar som kan utgöra ett hot mot samhället (politikers idéer). Väntar oss ett kulturkrig?

Dessutom ska Public Service skrotas och journalister som är partiska journalister ska kunna avstängas/få sparken. Tänka sig: Med dessa mörkermän har KD och M slagit följe och nu går de armkrok in i ett politiskt mörker.

 

 

För övrigt så lever vi en farlig tid. Flertalet verkar bli allt mer förtjusta i enkla, svart/vita ”sanningar”. Det tycks inte spela nån som helst roll att dessa sanningar är lögner.