Etikett: Sd

Ute i det fria

Av , , Bli först att kommentera 2

Ute och gick en sväng med min rollator i helgen. Blåste kallt, men det var skönt att få komma mig ut. Har väl snart passerat dag 40 av isoleringen och är vansinnigt trött på att vara ofri. Länge lär man bli sittande här.

Coronamannen smyger fram på Ersboda.

I Kina och Wuhan där coronaviruset slog till först, har nu den andra vågen slagit till. När man där, i Kina och öppnat städerna igen i tron att man vunnit slagit mot corona och Covid-19, så läser jag idag om 17 nya fall i Kina.

I flera Europeiska länder är man på väg på att så smått öppna sina samhällen, i tron att faran är över. Den är långt ifrån över och är ett hot mot mänskligheten. Därför måste jag finna mental kraft att stå ut med isoleringen i hopp om att därmed överleva, men samtidigt gå miste om att leva ett riskfyllt liv därute.

Tydligen har jag tyckas reta upp en del högerspöken som har näsa för det annorlunda, de sårbara och framför allt blir de skogstokiga om man råkar skriva ett enda ord om fascismen och om den politik som SD för. Nån debatt går nättrollen inte in för, utan använder sig av ett språkbruk som borde göra deras tunga svart, efter att de svärtat ner den person de ger sig tusan på att försöka krossa.

Nättrollen älskar konspirationsteorier

Min blogg handlar ju till 80-90 procent om psykisk ohälsa och de sjukdomar som kan kopplas till den. Ibland slinker det igenom någon politisk pamflett från min sida – och då hugger de. Trollen. Idag kallas jag för ”taltratt” som är en låtsasjournalist som i mitt fall är i maskopi med SVT Västerbottens nytt. Detta som hände för flera år sen, då de gjorde ett inslag om mitt spring på ett flertal apotek utan att hitta mina livsviktiga mediciner. Jag sa även nåt surt om avregleringen.

Värst är att jag en gång jobbat ihop med SVT:s journalisten som gjorde inslaget, nämligen 1994 då jag var reporter på Nordnytt. En arbetskollega. Vi skulle alltså ha satt oss ner för att tillsammans klämma åt de avreglerade apotekens usla service. Tror trollet att vi journalister jobbar på det sättet? På riktigt?

Nån (som inte är särskilt svårt att koppla ihop med de troll som bor i SD-skogarna) följer mig fortfarande av den anledningen, förmodligen att jag fortsatt att blogga en del om bristen på mediciner på de avreglerade apoteken.

De är festliga dessa Nättroll. De är uppslukade av mängder av konspirationsteorier som styr deras skeva världsbild. Är kanske Tomten en förklädd, vänstervriden journalist …

Trollen och solskenet

Av , , 2 kommentarer 10

Tidigt i morse kunde se mitt ansikte i spegeln. Yes! Jag är vid liv. Trots allt elände är jag ytterst tacksam för det liv jag lever. Vi har ju bara ett liv; en chans, en kort stund som vi vandrar här på jorden. Om livet vore ett dygn så skulle vi bara finnas till några få sekunder. I universums tideräkning så är våra liv försumbara, icke ens mätbara. En stor del av mitt liv har jag valt att använda till att skriva romaner om andras liv, medan jag här på denna blogg brukar jag öppet, naket och sårbart berätta om mitt liv.

Skriv din livsberättelse.

Jag skriver då och då om nättrollen och deras unkna politiska världsbild och nedsättande syn på andra människor. Dessa troll är alltid anonyma; ett gäng fegisar som blir kaxiga och ”modiga” när de tar plats vid tangentbordet. Alla vill vara Någon, att känna sig betydelsefull. Trollen mår gott av att hata (gärna i grupp).

Jag har en mission när jag skriver texterna på denna blogg. Jag hoppas att min öppenhjärtighet kan hjälpa andra människor, särskilt de som lever i en liknande i en liknande situation. Ibland skriver jag med en viss övertydlighet för att speglingen ska bli enklare.

Van Gogh en av många som lidit av psykisk ohälsa.

De teman jag skriver om är psykisk ohälsa (ADHD, bipolär sjukdom, ångest/paniksyndrom, missbruksproblematik). Övriga teman jag skriver om är Parkinson sjukdom, stroke. Förutom det blir det en hel del om mitt litterära skrivande, om dess glädje och vedermödor. I det fallet brukar jag berätta om människor som var nalta eljest; människor som är/var annorlunda.

Jag skriver även ur ett politiskt perspektiv där jag ofta bekymrar mig över de fascistiska och nynazistiska idéer som öppet florerar i vårt samhälle och runt om i världen – och då hamnar naturligtvis Sverigedemokraternas åsikter i mitt blickfång.

Ofta när jag skriver kritiskt om SD vet jag att nättrollen kommer att dyka upp. Ofta kommer de i grupp, ibland är det ett ensamt nättroll, men alla skriver illa om min person. I sakfrågan har de inte mycket att säga.

Totalt görs det mer gott än ont i världen.

Men 90 procent av reaktionerna av mitt bloggande är positiva. Mitt skrivande om psykiska ohälsa gör att människor kan spegla sig i mina texter och därmed få hjälp att gå vidare och lindra sina plågor. Mina reflektioner kring  Parkinson och stroken ( som jag själv drabbats av), har jag en trogen läsekrets. Mitt bloggande om psykisk ohälsa tog fart när jag släppte min självbiografi ”Spring Kent, spring!” (2016 Ord&visor förlag) Tack vare boken jag har hållit ett trettiotal föredrag runt om i länet.

Har förstått att min livsberättelse har engagerat många. Socialstyrelsen har rapporterat att mellan 30-40 av landets befolkning lider av psykisk ohälsa (det är ju nästa halva svenska befolkningen) så i min publik torde sitta många människor med psykisk ohälsa och resten lär vara anhöriga till dessa.

I ljuset spricker trollen.

Detta betyder ju inte att allt i mitt liv handlar om sjukdomar och elände. Min blogg är ju bara en del av mitt liv. Den tid jag lägger ner på min blogg ska förhoppningsvis sprida kunskap och därmed sticka hål i fördomarna. Men det dyker då och då upp anonyma (naturligtvis) troll som tycker att jag ska sluta gnälla, att sluta rota i det förgångna och som en av gnällspikarna tyckte: att istället för att skriva bloggar borde skaffa mig ett liv. Jaså? Jo, jag har ett liv, tyvärr inget perfekt liv, då jag  bitvis tvingas kämpa hårt för att hålla näsan över ytan. Vad är sedan trollens definition av vad ett liv är? Är det att knyta ihop svansen med andra trollsvansar? Gå i klunga och söka upp människor som de gemensamt kan hata. Att vara feg och inte våga skriva ut sitt namn. Jävlar vilket bra liv!

Därute i världen, utanför mitt fönster finns det en rörelse bestående av stollar som tror sig besitta all världens sanningar, och  i deras spår följer en svans av gnällspikar. Trollen drivs ofta av unkna politiska idéer som bygger på ett förakt mot det/de som är annorlunda. Det finns även ett förakt mot kunskap och bildning där särskilt journalister och författare bildar en farlig grupp. Det finns en unken syn på kulturen där  icke-föreställande konst ska bort, bibliotekens öppenhet ska begränsas och dessutom ska bara svenskar få låna böcker. Det skulle inte förvåna mig att de har en lista på vilka böcker som borde plockas bort från lånehyllorna. Kanske dags för ett bokbål? En aktivitet som roade Hitler.

Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.

Om man nu ska använda sig själv och sin egen livsberättelse för att hjälpa exempelvis människor som lever i psykisk ohälsa, så måste man känna tillit och ha ett visst mått av mod, eftersom ens livsberättelse kräver att man måste visa sin sårbarhet – vilket innebär risker för plötsliga knivhugg i ryggen. Gäller gnället mina åsikter, mitt kunnande brukar jag bara ruska på mig och gå vidare. Däremot gör det ont när trollen ger sig på min person och mitt intellekt. Men i stort är är jag ostoppbar. För är det några som saknar ett liv, så är det nättrollen. Snacka om tragiska figurer! Dessutom lär de spricka i solljuset.

Digitala demonstrationer

Av , , 2 kommentarer 8

Första maj inställd. Inga demonstrationer under gårdagen. Den första maj är den internationella arbetarrörelsens högtid och världen över går politiska partier, organisationer och vanligt folk ut på gatorna för att demonstrera.

Ett virus har satt stopp… för vår årliga solidaritetshandling.

Men det är bara 150 år sedan Sverige var ett av Europas fattigaste länder, med enorma klasskillnader och tider då folk svalt ihjäl, då familjerna tvingades bli rotehjon och med sina småbarn i ladugårdar, tillsammans med svinen, sedan auktionerades ungarna bort för att till lägstbjudande. Männen stod med kepsen i handen och inväntad storbondens lynniga svar på vilka som fick arbeta ihjäl i timmerskogen eller att dika ur nån surmur, bygga en vägstump – för en spottstyver. Till lägstbjudande.

Det fanns en attityd (fördomar) bland de besuttna att fattigdom hörde ihop med lathet. Att latoxarna fick skylla sig själva. Ja, den fördomen lever ju kvar än i dag. Tidigt 1900-tal var ett mycket orättvist och fattigt samhälle. Var det då så underligt detta armod och elände till slut ledde sig till, att folk började sluta sig samman till fackföreningarna och att LO med tiden växte sig starka. Jag undrar  – SD brukar ju tala om hur mycket bättre det var förr i tiden. Är detta denna tid som SD vill att vi ska återvända till: med herremän, storbönder och ett och annat rödmålat torp – många stugor var ju inte ens målade. Fattigt folk hade inte råd med målarfärg.

Åren efter andra världskriget rådde relativt goda, ekonomiska tider i Sverige. För att kunna genomför reformerna med målsättning en att bekämpa fattigdomen och orättvisorna. Men vad hände under resan? Var tog visionerna, drömmarna om det Goda Sverige – det rättvisa landet i norr?

Vi får se hur S förvaltar det ökade förtroendet som de fått genom en bra hantering av pandemin. En tidigare mumlande, trött och uppgiven statsminister, har plötsligt blivit statsmannamässig och är vår tids landsfader som många förlitar sig på. Ser inte att nån annan partiledare hade klarat av leda landet genom den förskräckliga pandemin. Men så brukar ju folket sluta upp bakom sittande regering när landets dras in i en kris, i ett krig.

Men några demonstrationer blev det icke.

Om jag skulle ha paraderat med i tåget skulle jag burit en skylt med texten:

Corona ökar psykisk ohälsa!
Glöm inte de sårbara! 
Se upp för psykets pandemi!

Förenklad kultursyn

Av , , Bli först att kommentera 4

Nä, det torde väl knappast bli en särskilt lyckad kulturpolitik, om den ska styras av folk som i grund och botten lider av kunskapsförakt och som försöker dölja ett bildningskomplex? Särskilt när kulturens viktigaste uppgift är att utmana och att ställa våra föreställningar upp och ner. Kulturen är demokratis nav och ska ska verka av egen kraft – inte styras politiskt och framförallt inte av okunskap och fördomar.

När man läser SD:s syn på kulturen blir man smått mörkrädd; särskilt som idéerna påminner om den kulturtrend som sveper genom Europa. Det ropas efter begriplig, nationalistisk konst: sån konst som man direkt ska kunnat se vad den föreställer. I Sölvesborg har SDs kommunpolitiker beslutat att stoppa inköp av ”utmanande samtidskonst”. Hur har de kommit fram till det? Torde kunna påstå att dessa politiker knappast gjort sig kända som några frekventa besökare på landets museer.

Genom tiderna har den politiska makten på vänster- och högerkanterna inte gillat när kulturen fått folk att tänka till på ett konstnärligt språk som kan vara svårtolkat. Då kan det i ren frustration ses som en kritik mot makten. Nazisterna brände böcker på bål och förbjöd ”degenererad” konst. Kineserna fängslar uppkäftiga kulturarbetare när det passar regimen. I Polen och Ungern rensar man museerna för att ersätta den ”obegripliga” konsten med mer ”fotografiska” målningar, och gärna med ett tydligt, blå-gult nationalistiskt budskap.

”Obegriplig” konst är särskilt farlig eftersom den kräver ett visst mått av fantasi för att man ska förstå dess inneboende språk. Det som man inte begriper sig på, inte förstå det som visas. så blir man lätt rädd för den och vips skapas fördomar där lögnerna får härja fritt.

Kulturen finns i allt och överallt. Kulturen det är vi. Kulturen river murar och spränger gränser. När vi saknar språk för att beskriva vissa skeenden, när det fattas ord för vissa känslor, kan svaret finnas i ett par penseldrag i målning, övre, högra hörn eller på sidan 42 i en roman, eller varför inte i en statys utsträckta hand. I konsten finns ett gemensamt språk som hjälper oss att kommunicerar så att vi kan förstå varandra, som öppnar våra sinnen, får oss att tänka, känna och förhoppningsvis gör oss en aning visare. När man inte begriper det, så kan sådan konst anses vara rent av farlig. Men måste man i detalj förstå allt? Måste all kultur vara tydlig och begriplig. Är en spade alltid en spade?

Kanske handlar denna diskussion inte enbart om farlig/obegriplig konst. Vi lever i en tid då rädslan för det annorlunda, det som är eljest, vinner allt mer terräng. Bort med det obegripliga, det annorlunda (inte enbart inom kulturen) utan även vad gäller människor som är eljest: typ utbölingar, flyktingar, ja folk som inte ser ut som oss vi riktiga svenskar.

 


Förra hösten motionerade
en SD:are om att Bara riktiga svenskar ska få låna böcker på våra svenska bibliotek. På sikt ska vi svenskar bara få låna böcker som är skrivna av riktiga svenskar. Våra bibliotek ska vara en svensk plats för ”sann kultur”. Smak på det! Är detta vårt nya Folkhem?

Som författare blir jag allt mer bekymrad över att landets största parti vill omdana samhället med kulturen med slagträ (förmodligen även med ett och annat järnrör). Att partier med sin politik vill förändra samhället är i och för sig  inget nytt. Men nu har man tagit fram murbräckan för platta till de kultyttringar som kan utgöra ett hot mot samhället (politikers idéer). Väntar oss ett kulturkrig?

Dessutom ska Public Service skrotas och journalister som är partiska journalister ska kunna avstängas/få sparken. Tänka sig: Med dessa mörkermän har KD och M slagit följe och nu går de armkrok in i ett politiskt mörker.

 

 

För övrigt så lever vi en farlig tid. Flertalet verkar bli allt mer förtjusta i enkla, svart/vita ”sanningar”. Det tycks inte spela nån som helst roll att dessa sanningar är lögner.

 

Tankar kring missnöjet

Av , , Bli först att kommentera 5

Ute i skogarna har folk börjat dra på sig orangefärgade västar för att visa sitt missnöje mot höga bensinpriser. Å andra sidan är hårdföra klimatförespråkare missnöjda med att bensinpriset är för lågt. Folk är missnöjda med SJ:s usla förmåga att informera om avgångstiderna. Lärarna och sjuksköterskorna är missnöjda med löner och arbetsförhållanden. Bönderna klagar över alla slags väder. Jägarna är missnöjda med att det skjuts för lite. Folk knorrar över elpriserna. 30 procent av svenskarna är missnöjda med utseendet på sitt könsorgan.

mask-389940_960_720

Vi lever i missnöjets kultur, där snart inga glädjeämnen finns kvar. Detta faktum kan mycket väl utnyttjas politiskt. Jimmie Åkesson, som börjat fylla ut sin kostym, fick missnöjet i gåva. Tackar å bockar, sa SD och lade järnrören åt sidan. Sverigedemokraterna kunde nu, med med stöd av missnöjet, ta sig an  invandringspolitiken och tiggeriet.”Det är folkets vilja!” Onekligen drar högerpopulismen nytta av folks missnöje; där man nu börjat slåss mot den ”dyra och onödiga” kulturen och i viss mån även mot den s.k ”eliten”; de belästa som råkar veta lite för mycket. Detta sker helt öppet nere i Europa och letar sig så sakta upp mot Norden.

Ett sådant uttryck skulle kunna vara när SD och moderaterna säger sig vilja spara pengar genom att skrota Public service (när de i själva verket är missnöjda och kränkta av SVT). När sedan falska nyheter och oseriösa journalister kommer på tal, börjar det att blåsa kallt i vårt avlånga land. Till syvende och sist, när vi minst anar det, kan missnöjets svarta riddare hugga huvudet på demokratin och ge oss ett mycket obehagligt alternativ.

2232695_1200_675

Istället för att isolera sig i sitt personliga missnöje, borde folk höja blicken och se denna utbredda missämja som en del i en större social orättvisa. I Norrlands inland har statsmakterna och riksdagspolitikerna (medvetet?) glömt bort att där bor människor som försöker att leva sin liv. De kör sönder sina bilar på usla vägar, de kör tio mil enkel väg för att besöka läkare och apotek. Många har fem-sex mil enkel väg till jobbet i tätorten. Sett till de ökande kostnaderna, är det klart att folk blir förbannade över höjda bensinpriser.

I de rödmålade stugorna håller många på att bli gamla och fruktar för sin ålderdom. Mjölken är slut å det är fem mil till affären. Bussen sluta gå för tio år sen. Om jag blir sjuk, kan ambulansen ta sig fram i vårförfallet? Vägen påminner ju mest om ett regnblött pärland. Hittar räddningstjänsten överhuvudtaget fram till stugan i Baklandet? Härute finns väl inga GPS-punkter; mobilen fungerar ju bara fläckvis. Det är dessa orättvisor vi måste slåss mot. Risken är att staten, regering och riksdagen en dag får emottaga, av en missnöjd gnällspik, ett sönderrivet samhällskontrakt. Har vi inte haft ett tudelat land, så lär vi få det då. Allt oftare kan jag i sociala medier läsa om förespråkarna till ett ”Stor-Norrland”, isolerat från de i söder. Nationalism iklädd gummistövlar och Helly Hansen-tröja.

185017

Missnöjet tycks skapa allt fler gnällspikar, ni vet kverulanterna som aldrig blir nöjda, som med sitt gnällandet kan föra missnöjet till en ”högre” nivå: Där JAG tar all plats och ord som Vi saknar betydelse. ”Bullarna är torra”, säger gnällspiken och lyser av självgodhet, trots att de är nyköpta på kaféet intill. ”Fint väder, herr Gnällspik”. ”Idag, ja!” Jo, de är alltings mått. Gnällspikar påminner en del om krokodiler: Stor käft och inga öron.

För övrigt torde somliga bli missnöjda för att jag skrivit en blogg om missnöjet i vårt land.

 

Ett gigantiskt Bullerbyn

Av , , Bli först att kommentera 3

I går var det kortbyxeväder. På himlen syntes bara några enstaka blomkålsmoln. Till det kan tilläggas att jag om aftonen bar en tunn brynja och en vit sjömanshatt på flintskallen. Jag tog mina stavar och lät Lena visa mig in i den trolska skogen intill Anderstorp. Det blev trots allt 5000 steg – men då har jag inte räknat in promenaden vi tog i Nordanåparken under firandet av Nationaldagen.

Ett tämligen stilla firande – men det passade mig perfekt: Det var varmt, gemytligt och lagom festligt. Det var helt befriat från hysteriska hurrarop för vårt lands förträfflighet, inte heller hördes några hysteriska tal om att staten måste dela upp oss i VI och DOM. Inga stollar och skinnskallar hördes ropa i kör om att vi måste stärka våra nationella gränser och kasta ut alla muslimer, att vi måste krossa det vänstervridna public service, och ovan på det låta konstnärer, författare, museer klara sig utan bidrag

TJ-illustration3-stillbild-SDochNMR-hatkarlek-1600x900-c-default

.Även om vi i Nordanåparken var befriande från detta trams, så det precis nu, i dessa tider, som ”gapatrastarna” och deras svans av  gnällspikar vill förändra, förmörka och rasera vårt land. I täten har vi Storstollarna som har för vana att klä sig i folkdräkter och lustiga hattar för att påvisa att ALLT var bättre förr i tin. Sedan klär de snabbt om till dyra kostymer med vitskjorta och slips och går som vanliga män in i maktens boningar. De tycks tro att allt blir bra, bara vi backar bandet. Går inte det finns det ju alltid järnrör att tillgå …

I huvudet på en Stolle:
”Låt oss återvända till de röda stugornas tid, då vi använde träplogar och ardennerhästar för att odla svenska potatisar, då vi byggde våra egna utedass med fogsvans och rubank. Låt våra blonda barn gå barfota längs evighetslånga och kurviga grusvägar. Vi ska bygga ett gigantiskt Bullerbyn; befriat från allt som är underligt, främmande, skrämmande – ja, precis allt som är eljest.”

 Vi måste vara på vår vakt. Vi får inte låta nationaldagsfirandet ockuperas av stollarna och låta fanan kidnappas av de brunklädda Högerspökena.

lenakent
Lena och Kent firade nationaldagen på ett alldeles lagom sätt.

Sol och värme. Sommartider. I dag blir det tur ner på stan för att köpa en födelsedagspresent till Mor Gunhild som fyller år på måndag. Sedan blir det väl att lapa sol och avsluta dagens med en kvällspromenad.

För övrigt är bokomslaget nästan klart. Romanen ”Män som spelar schack” kommer att synas. Hoppas att folk läser den också.

För övrigt

 

Stollar och gnällspikar

Av , , Bli först att kommentera 2

Gick stavgång till den glest besökta vallokalen uppe på Grubbe – inte ens en politisk politruk stod utanför och försökte tvinga på mig valsedlar. Trist. Öken. Trots det röstade jag. Min samhälleliga plikt var gjord. Vad gör man inte för vårt demokratiska samhälle. Egentligen borde det vara något slags straff för de latoxar som inte ids rösta. Kanske är jag orättvis, då valdeltagandet i Sverige ökat från förra EU-valet från 51,0 till dagens 53,3 procent. I EU-valet 2004 var det bara 37,9 procent av svenskarna som röstade. Uppgifter från alla EU-länder utom Storbritannien visar att 51 procent röstade, jämfört med mindre än 43 procent i hela EU i förra valet. Jo, men fortfarande är det bara hälften som röstar.

flag-3370970_960_720

Vilka vann då? Här i Sverige vill Centern mena det, men mest högljudda är nog SD, som fick 15,4 procent och fyra mandat. Återigen blev de tredje största partiet i ett svenskt val. Runt hela Europa blåser bruna högervindar och fortsätter det så här torde Högerspöket få majoritet i de kommande valen till EU-parlamentet.

Redan nu hör vi en lång rad stolligheter från Storstollarna, ivrigt påhejade av en kader av gnällspikar.

Sosseblocket minskar, medan de Gröna runt om i Europa har gått bra och växer. Vuxit har även den liberala gruppen, dit de svenska liberalerna tog sig med nöd och näppe. Nu kan arbetet i parlamentet rulla vidare ytterligare fem år – då vi får rösta igen (i varje fall hälften av de röstberättigade).

2019 IIHF Ice Hockey World Championship, day 14, quarterfinal, Finland - Sweden

Följde vare sig valvakan eller hockeyfinalen. Jag sov sockersött på soffan. Men – jag HAR röstat och höll sedan tidigare på Finland i finalen mot de högfärdiga kanadensarna. Heja Finland, som visade att god lagmoral och en gnutta sisu är nog så viktiga egenskaper, än att hämta hem ett gäng trötta och överbetalda NHL-proffs.

Blåser kallt där ute, trots att termometern visar på styva 10 plusgrader. Än får vi vänta på den torra, varma sommaren. Som vanligt kommer väl värmen i augusti. I denna kylslagna försommar kan ett fotbad få andliga dimensioner.

För övrigt så torde det största och svåraste IQ-testet vara livet självt.

© Kent Lundholm

Gränsöverskridande regering

Av , , Bli först att kommentera 2

Solen lyser över Pig Hill. Höstluften har kommit – hög och klar. Trivs med det. Sommarens kvalmiga och tryckande värme höll på att dräpa mig.

Igår skickade jag ytterligare en krönika till Lokaltidningen; en krönika kring konspirationsteorier och om hur lögner kan bli till sanningar. Från vardagsrummet hörs morgon-TV med en av många analyser efter gårdagens utfrågning av Isabella Lövin (Mp). Detaljer plockas ur sitt sammanhang, pratas sönder och samman och stoppas sedan tillbaka.

Jag har inte längre samma uthållighet vad gäller det politiska; i synnerhet inte partiledarutfrågningar. Men likväl ser, hör och läser jag (som före detta samhällsreporter) det mesta som handlar om det kommande valet. Ett ödesval som förmodligen slutar i en gränsöverskridande samlingsregering. En nödvändighet för att hålla SD utanför styret av vårt gamla fosterland.

morning-2243465_960_720

”Det verkliga tecknet på intelligens är INTE kunskap, utan fantasi”. Så uttryckte sig Albert Einstein. Klokt. Isaac Asimov var inne på samma tankegångar som först sa att han var smartare än sin bilmekaniker, men om mekanikern sedan fick utforma ett IQ-test, skulle mekanikern bli den smartare av dem två. Att mäta intelligens är en rätt så vidlyftig sysselsättning, där de med logisk fallenhet att vrida på trianglar och rektanglar och lösa gåtor med hjälp av av andra- och tredje gradens ekvationer gynnas. Man mäter inte kreativitet och fantasi, egenskaper som krävs vid nya problem.

För övrigt har vetenskapen dödat många mirakel.

Sånt händer inte här

Av , , Bli först att kommentera 4

Valundersökningarna börjar droppa in. M och S tappar stort till SD, som nu är landets näst största parti. Vi är på väg in i en ny och farlig tid.

9789188647214_200x_sant-hander-inte-har

1935 gav den amerikanske nobelpristagaren i litteratur Sinclair Lewis ut en bok om hur USA efter demokratiska val på kort tid förvandlas till en fascistisk diktatur. Vi läste nyligen ”Sånt händer inte här” i vår bokcirkel och alla förvånades hur rykande aktuell den romanen är. Jo, det kan verkligen hända. Den blivande diktatorn som mellan mäktiga känsloutbrott bombarderar  åhörarna med siffror och fakta som oftast är fel och rena lögnerna. Läs den! En kuslig, men ack så nyttig bok.

Dagens uppgifter: Gubbfika och besök hos en billackerare.

För övrigt har jag ibland svårt att hitta rätt i mitt liv. Jag går vilse.

Underhållning till döds

Av , , Bli först att kommentera 4

En blåsig dag i AIK-land. En sväng ner till city och kunde konstatera valtalen börjat ta fart. Fart och fart … Maken till lam valrörelse kan jag inte dra mig till minnes. Kanske söker partierna andra vägar för att nå ut med sina budskap – som exempelvis på sociala medier. De konventionella medierna, som tidningar, TV och radio, har hamnat i skuggan då mytbildningen om hur ”gammelmedia” mest sprider ”fake news” alltså lögn och förbannad dikt. 

Sen konstatera jag att några teve-kanaler ger utrymme för att komiker ska spegla årets valrörelse. Får vi se Löfven och Åkesson tävla i vem av dem som kan äta flest kokosbollar. 1985 skrev Neil Postman boken ”Underhållning till döds”, där han diskuterar kring frågan om den ständiga underhållningen i dagens media, i synnerhet de reklamfinansierade kanalerna.

Donald Trump

Folk låter sig förströs av trivialiteter och det kulturella livet begränsas till televisionen. I förlängningen så tar lögnen fäste och snart vet ingen vad som är sanning eller lögn. För politikerna blir all publicitet en bra publicitet. Se på president Trump. Han rapar upp vilka lögner som helst och kallar sedan media som avslöjar honom för ”fake news”. Något som vi börjat se även här i Sverige. Tänker på när SD:s Åkesson far fram med sina ständiga halvsanningar, för att inte tala SD:s ”historiska” film om socialdemokraternas historia och rötter. Rena rama lögnerna.

I denna blåst ska vi dagen till ära försöka oss på att grilla. Gott.

För övrigt så köpte jag igår en finfin brödrost – på Biltema.