Etikett: pären

Pären skola vi äta

Av , , 2 kommentarer 3

Mandelpären

Det fanns egentligen bara en sorts pären. I varje fall inte förr i tin. Det var den vita, avlånga och mjöliga mandelpotatisen, någon annan sort planterades icke i vårt pärland i Bäckmyran. Jo, ibland kunde pappa få för sig att sätta en rand med blåpären, som jag numera förstår att var en variant av vanliga mandelpären. Blåpären var en variant som odlades söderöver och brukade ha vuxit klart någon, några veckor innan vi kunde gräva upp vitmandeln.

Den mjöliga vitmandeln var hopplösa att koka. En minut för länge i sjudande vatten och det blev pärstampa av allt (mos). Den gick absolut inte att koka utan att skalet satt kvar. Skalet höll samman potatisen. Men mandeln skulle det vara, men i våra trakter var ju i stort sett varenda männisch oppstillt på just denna sorts potatis. Vad vore väl en burk surströmming utan  mandelpären?

Blåpären

När jag växte upp under tidigt 60-tal var det ingen som kände till pasta och ris – i varje fall inget som ställdes på matbordet när pappa kom hem från timmerskogen, vrålhungrig.

Mandelpären, mandelpären till förbannelse. Numera köper jag aldrig denna sort utan föredrar nån av de runda, hårda potatisen. Såna som sitter ihop och inte kokar sönder.

Att gräva pären är en tungsam historia. När farsans mandelpären skulle upp ur jorden, samlades släkten kring  de två pärland han hade: ett bakom ladugården, ett uppe på Björkberget. Det krävs en rygg av stål för att i timmar orka gå lätt framåtböjd och gräva upp de värdefulla knölarna.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Om öga å pären

Av , , Bli först att kommentera 3

En slö dag – men sådana dagar behöver vi alla någon gång då och då. För att ladda batterierna, fylla på med energi för att orka med de dagar då tempot ökar, då vi tvingas kippa efter luft och ibland när det går så fort att det blåser upp till ett neurologiskt åskväder inne i skallen – då är det jäkligt bra att ha lite i reserv. På tisdag bär det till igen. Då åker jag på morgonen i en liten hyrbil till Lycksele, för att på eftermiddagen tala inför storhopen om min stroke och hur det känns när livet ställs på sin spets. När det är klart åker jag till min kära mor Gunhild på Brännbergsvägen och käkar middag, tar det lugnt och sover över en natt.

En skön helg med L. Den vackraste och klokaste av dem alla.

sunglasses-1534892_960_720

I lördags var jag till en optiker och testade mina ögon. Har ju sett genom ett slags dis en längre tid och haft svårt att fokusera på texten när jag läser. Synen på mitt högra öga har blivit rejält försämrat, vilket förmodligen har att göra med min stroke. Beställde även ett par terminalglasögon för jobbet vid datorn – vilket kan bli åtskilliga timmar per dag. Trevlig optiker på Glasögonmagasinet, noggrann och pedagogisk. Sedan var det inget tjafs om priserna – fasta priser som fäller för ALLA kunder, inga gräddfiler för de med rabattkuponger eller sladdriga papperslappar de klippt ur tidningar som inte alla har tillgång till. Min optiker är något dyrare än de butiker som kör med ”lotterisystemet” (Apartheid), men jag är villig att betala mer när kostnaden är rättvis och lika för alla. Så det så.

Har fått ett litet extraknäck som skribent i ”Härlitt.se”, en app som hjälper folket att hitta fram till litterära platser, som var olika författare verkade och var deras karaktärer höll hus. En kul satsning. Skaffa appen! När du passerar en litterär plats så piper det till och plötsligt kan du stå på Torgny Lindgrens födelseplats. Det är Länsbiblioteket som ligger bakom satsningen.

Dags att försöka skriva på min kommande roman. Ungefär en tredjedel kvar.

potatis

För övrigt så säger jag bara som de i Baklandet brukade säga när snön föll i maj: ”Hä som snög sent om vårn jär bra för pären.”