Jag har förbannat svårt att förlika mig med alla dessa ständigt återkommande och irriterande reklamavbrott. Ibland blir jag hysterisk och vill hämta yxan och hugga sönder teven. Vilket vore korkat. Det stoppar ju inte reklamdyngan. Min polare Uffe reagerar likadant när en bra film eller en intressant dokumentär slaktas i småbitar av reklam för tusentals spelbolag, senap, Zlatan som kör Volvo, mineralvatten som förpassar folk till urskogen och gud och hans moster. I fallet med reklamavbrotten tycks jag och Uffe vara två koleriska gubbjävlar som sitter i våra soffor och hytter med nävarna och svär sotsvarta ramsor och förbannelser. Särskilt förbannade är vi när det gäller reklamen i Fyrans alla kanaler. Den är klart mest irriterande – och längst.
Sanningen är att vi har samma åkomma och lider brist på dopamin.
Vi som lever med ADHD har svårt med koncentrationen och fokuseringen. Vårt arbetsminne är också riktigt uselt. Vi har hela livet fått kämpa med att hålla fokus när vi ser på en film eller en hockeymatch. Första fem minuterna går åt till att finna fokus, att inte vandra iväg i tankarna och börja studera tapeterna bakom teveapparaten. Vi får kämpa för att krypa in i vår bubbla och kunna hänga med i handlingen. Precis när vi gjort det, efter fem till tio minuter, ja då kommer ett irriterande avbrott. Vid det tredje avbrottet så hämtar vi yxan. Till symtomen av ADHD hör också ett hett sinnelag. Jag blir ibland fullständigt rabiat när det gäller dessa reklamavbrott – och inte blir jag lugnare av att reklamavbrotten följs av trailers som ska locka oss att se en massa andra skitprogram. Ibland kör knäppskallarna en trailer för det program som pågår. Hur korkat som helst.
Känner mig som gubbarna i Muppet show, de som sitter ropar bu åt allt och alla.
Såja, då går jag vidare med mitt liv.
För övrigt så har jag bestämt mig, i protest mot turerna i Svenska Akademien, att tacka nej till ett eventuellt Nobelpris i litteratur. Ibland måste man sätta ner foten.
Senaste kommentarerna