Åter en vacker dag står och väntar utanför fönstret i mitt arbetsrum här i AIK-land. I går kunde vi sitta/ligga på balkongen och låta solen fernissa våra kroppar i brunt. Fast min kritvita kropp fick nog mer nyanser av rött. Man skulle kunna tro att jag är omslagspojke för Klorin, det naturliga blekningsmedlet. Nåväl, jag brukar med lite flit bli aningen brun, i varje fall i ansiktet. Min far hade världens vitaste ben. Man blev bländad av dem de få gånger om året han drog på sig ett par shorts.Däremot var händerna, ansiktet och nacken mörkbruna då dessa kroppsdelar varit synliga när han dagarna i ända fällt stora tallar, yviga granar eller gått omkring med röjsågen och fällt lövsly. Arbetarsolbränna.

Varje morgon jag loggar in på Aftonbladets sajt får jag veta att en ny terroristattack inträffat, denna gång i London där sex dödats och 48 är svårt skadade. Tre gärningsmän körde först in i en folkmassa med en skåpbil och klev sedan ut på gatan och högg ner folk med vassa knivar. Vad ska man säga? Vi måste nog inse att vi i väst är indragna i ett krig; ett krig mot en ”osynlig” fiende som slår till var som helst, när som helst och hela tiden mot oskyldiga, barn, kvinnor, gamlingar och män. IS lär vara den rikaste terroristorganisationen genom världshistorien och utbildar kontinuerligt nya ”martyrer” som sedan gömmer sig lite varstans i väntan på att slå till. Det kommer tyvärr att leda till att vi att tvingas leva i ständig oro och att vi tvingas göra avkall på vår frihet. Samtidigt lär de högerextrema partierna få luft under vingarna och de kommer att slå klorna i alla med fel hudfärg och fel religion. Vi kommer att se mer nationalism och mindre av gemensamt samarbete över landgränserna.

För övrigt tänker jag denna dag ströva runt i skogen.