Det finns inget att jämföra med när värme, löning och ledighet infaller samtidigt!

Nu är det sommar!!!

Heal the world Make it a better place For you and for me And the entire human race There are people dying If you care enough For the living Make a better place For you and for me

I’m Gonna Make A Change,
For Once In My Life
It’s Gonna Feel Real Good,
Gonna Make A Difference
Gonna Make It Right . . .

As I, Turn Up The Collar On My
Favourite Winter Coat
This Wind Is Blowin’ My Mind
I See The Kids In The Street,
With Not Enough To Eat
Who Am I, To Be Blind?
Pretending Not To See
Their Needs
A Summer’s Disregard,
A Broken Bottle Top
And A One Man’s Soul
They Follow Each Other On
The Wind Ya’ Know
’Cause They Got Nowhere
To Go
That’s Why I Want You To
Know

I’m Starting With The Man In
The Mirror
I’m Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change
(Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change)
(Na Na Na, Na Na Na, Na Na,
Na Nah)

En vanlig arbetsdag
Klockan sex steg jag upp. Klockan sju hade jag ätit frukost och läst kuriren. Klockan åtta hade jag druckit kaffe, lämnat grupplokalen, ringt två samtal, besökt två vårdtagare, tagit dagens första blodsocker, gett insulin, dragit på stödstrumpor och kokat gröt. Klockan nio var duschningen över, stomin bytt, dropparna i ögonen klar och jag hade städat dagens första toalett. Klockan nio och trettio sågade jag en gardinstång tillsammans med en nittioåring, därefter var det medicin- och tillsynsbesök innan jag fick nyklarna till kommunens Ford med mätarställningen på trettiofem mil och besökte byarna för lunchbesök. Klockan halv ett stod gröten mitt på köksbordet tillsammans med dagens kärleksbrev och med uppspärrade ögonen och kallsvetten rinnandes bakom ryggen fick jag specificerat hur många sms jag egentligen skickat när jag var i Thailand. Eftermiddagen innehöll förflyttning, utevistelse, inköp, samtal med diverse handläggare, medicin, insulin, värmning av mat, piercade öron och sedan slutligen återlämnandet av nycklar, telefon, rapportering och fax till distriktssköterska. En toppendag!

Jag har bestämt mig. Fastän jag ibland känner att jag har världens bästa jobb, så kommer dagarna när jag tvivlar desto mer. Vissa påstår att man aldrig hittar en balans utan att det är tänkt att livet ska vara just jämnjävligt, och det kan jag köpa.
Jag har jobbat i sju år nu, och tanken på utbildning känns främst nödvändig om jag rättvist mot mig själv, de gamla och mina arbetskamrater ska kunna utföra ett bra jobb, men också som en självklarhet i arbetslivet, och utan tvekan något att kunna falla tillbaka på om det svajar i arbetslivet.

Men..

Omän jag har världens bästa arbetskompisar och jobb så känner jag mig redo att avsluta det här kapitlet. Inte för att jag inte trivs, men för att det är dags. Jag känner det så. Jag vill lära mig mer, men om något annat..

.. så efter mitt besök på Strömbäcks folkhögskola där jag träffade linjeföreståndaren och två andra lärare med teckenspråk som modersmål, intervjuades och testades jag under två timmar (dessutom som ensam sökande den dagen). Det gjorde mig mer motiverad än vad jag trott innan. Jag blev förälskad. I en skola/utbildning. Kan ni tänka er?

Nu när jag blivit intagen på teckenspråksutbildningen har jag först ett år på mig att lära in nya saker, därefter tre till om det går bra.. så tjänstledighetsansökan är inlämnad, lägenheten uppsagd och magasinering av prylar klar..

JAG VILL JAG KAN JAG SKA

Att leva som hunden innebär att sluta tänka psykologiskt och leva mer på instinkt. Att inte alltid bolla för- och nackdelar mot varandra, eller av bekvämlighet ta dom mest upptrampade stigarna i ren och skär rädsla för vilka hinder som kan ligga i vägen på dom nya. Att leva som hunden, är att utforska nyfikenheten och få sina lustar tillfredsställda. Att låta bli, är som att sätta koppel på sig själv. Att leva efter förebild nämnd ovan kanske inte alltid passar, men varför anstränga sig för att passa in när man är född till att utmärka sig?

.. löd hälsningsfrasen om fredagen. Paj, silla, varmrökt, fjällrökt.. You name it – I eat it. Midsommarhelgen bjöd förutom arbete torsdag till söndag på väldigt god mat, mycket bra väder och hemskt trevligt värdpar!

Åtta arbetsdagar kvar till semestern, som i år blir sjutton dagar lång. Håller som bäst på att mata av inkorgen med Asienmail och glada regnperiodshälsningar som faktiskt triggar reslusten, men i sommar blir det varken resor eller någon kurs i engelska, i sommar blir det blodpudding och gröt för hela slanten. Om jag vänder på den. Mina tänkta planer förstördes av något som kallas dålig koll så impulsiviteten har fått ta sig några lugnande. Jag kommer istället att packa kartonger.

Just nu är det bara så jäkla skönt att solen har återhämtat sig. Håller tummarna för SMHI:s senaste rapport!

Ingen sommar utan sol. Det blir heller aldrig någon riktig sommar utan cirkus har jag kommit fram till. Så när jag fick förfrågan om att åka till Sandåkerns grusplan för att titta på alla duktiga akrobater och väldresserade djur var jag inte sen att tacka nej.

Det är dock en löjligt omdiskuterad fråga i mitt sällskap om man verkligen kan gå på cirkus utan barn. Så efter att ha uteslutit möjligheten att kidnappa någon annans ungar skred vi övertygande nog in i tältet som kulturjournalister i stället. Det blir bara jobbigt när barn ska svinga sina självlysande leksaker i huvudet på en och kissa under pausen. Och själv hade barnsligt roligt, det erkänner jag.

Cirkus Maximun – Caravan Of Joy bjöd på en bättre show än i fjol. Det var verkligen glädje. Och när Anton och Ida kom inrusande med kor, grisar och getter till Emils ’Snickeboasång’ var stämningen lyrisk. I alla fall på två platser på första parkett för personerna med popcorn fulla mun. I vanliga fall brukar jag föredra exotiska djur när jag går på cirkus, men det här gick verkligen hem. Hela föreställningen höll en typisk svensk sommarnivå med hopprep, rockringar och fotbollskonster. Fast med lite bättre koordination.. och resten kändes bara som en bonus.

– Tack för en bra kväll – vi ses nästa år!

Denna morgon, tisdag eller söndag vet jag fortfarande inte, vaknade jag inte av min humördödande väckarklocka eller med den vapenlust jag brukar känna när grannarnas hundar sitter och skäller mot varandra, utan av radiotjänst Kiruna. Jag blev faktiskt glad och samtidigt förvånad över deras respons över det mindre smickrande mailet jag avfyrade igår efter att ha försökt få kontakt med dom under tre arbetsdagar.

Det löjliga med radiotjänst är att de har rätt att ta ut en avgift så länge jag har en TV i mitt boende. Oavsett om jag har en antenn eller inte och även om signalerna för att styra in radiostationer är för svaga måste man betala, omän man nu bara tänkt ha filmkvällar. Det är hur lätt som helst att anmäla sitt tv-innehav, men det finns ingen information om hur man avanmäler sig licensen!

Med tidernas värsta väderlek har mitt humör nått en jumboplacering på junilistan, men idag har jag tagit ut rätten att bara glo på tv och äta onyttigt när SVT visat bra tv hela eftermiddagen.

Har för övrigt tvättat upp och tumlat vinterns dunkläder, vilket inte brukar leda lukten till hallon direkt. Jag har dock hört att om man inte tvättat sin huvudkudde på två år består halva stoppningen av kvalsteravföring, vilket bidragit till årliga stortvättar. Passar bra när man bara ligger och tittar på tv en mulen tisdag. Eller söndag.

– Sleep tight! But don’t let the bedbugs bite 😉

– What do you do when you know something’s bad for you and you still can’t let go?

I was naive. Your love was like candy, artificially sweet, I was deceived by the wrapping. Got caught in your web and I learned how to bleed.. I was prey in your bed and devoured completely. It hurts my soul cause I can’t let go.. all these walls are caving in I can’t stop my suffering. I hate to show that I’ve lost control, cause I keep going right back to the one thing that I need to walk away from.
I need to get away from ya I need to walk away from ya Get away, walk away, walk away.. I should have known I was used for amusement, couldn’t see through the smoke – It was all an illusion

Tror inte fröken aguilera syftade på förhållandet till sitt nikotinbegär med den här låten, men härav erkänner Jag avsaknaden av herr karaktär

Lite ostadig i högsta växeln, men..

Fastän väckarklockan envetet skar in genom öronen tidigt i morse så till den grad att humöret mitt kunde klassas som allmänfarligt så har dagen varit bra. Över förväntan till och med! Att en morgon tillsammans med svartgula insekter kring frukostbordet kunde övergå till vad jag närmast kan beskriva som lyckokänsla beror antagligen på alla trevliga personer jag har mött. Det är märkligt hur vissa man möter här i livet besitter konsten att få den regnigaste dagen att lysa klarare än många andra soliga dagar. Idag har jag mött flera personer som alla har fått min själ att le.

Jag kom inte så långt på E4an söderut, men jag tycker att jag kom långt i alla fall, räknat i helt andra mått. När jag kom hem var inte klockan så sent slagen heller, men karln min hade börjat ge upp långt tidigare. Vad det är för fel på honom vet jag inte, men han går med starka influensaliknande symptom. Tror nog han kan komma att bli inlagd också, för jag har inte dom resurser han verkar kräva. Inte för att jag ersätter honom med någon annan, men vem kan tacka nej till att känna sig som 15 år ung igen? Som bilden visar är årgången något äldre än Pelle, men går som klockan. Och kärlek, visst tusan fanns den!

Sommaren har inte kommit, vad ger då getingen rätt att leva?
Alla Vindelns getingar tycks ha övertagit husväggen där jag bor som landningsbana och kryper in hos mig som om jag bjöd på något jäkla öppet hus. Det gör jag inte! Höll verkligen på att sätta gröten i halsen och slå sönder köksbordet på lunchrasten när två getingar helt enkelt tog över hela den fria ytan i mitt kök och överröstade radiofavoriten jag väntat på i två dagar, som om vi helt plötsligt delade på hyran. Så i stället för att hänvisa dom vidare till kommunalhusväggen tog jag på mig rollen som Gud och förpassade dessa sommarplågare till döden. Sommaren är inte kommen, ave inga getingar.

I morgon drar jag E4an söderut tillsammans med min karl, bilen. Vi har flera stoppunkter och ett slutmål, men eftersom tankmätaren är trasig och jag föddes utan orienteringssinne kan det lika gärna sluta med övre Norrland och soppatorsk. Huvudsaken är i alla fall att jag kommer fram i tid till det möte som kan komma att bli ett avgörande i fråga om min framtid. Jag har ingen aning om vad jag har gett mig in på, trots att jag studerat, analyserat och i timtal planerat det här. Det enda jag vet är att jag vill, jag måste och jag kräver mer av livet än det jag har nu, och det är jag som har nyckeln i handen som kan låsa upp den stadigt rostade dörren som stått som skydd för trygghet och rutiner i åratal. Nyckeln till friheten vet jag inte, men jag känner mig redo att öppna vilka dörrar som helst så länge det inte flyger in några getingar.