Ohackad helg

Undrar ungefär som vanligt den här tiden i veckan vart tisdag, onsdag o torsdag tog vägen… Måndag är jag med, sen är det en enda sörja typ tills det är fredag igen.

Fredag är ändå veckans i särsklass bästa dag. Jag ÄLSKAR fredagmorgnar!
Barnen vaknar lyckliga, (just för att det är fredag), det serveras extra god lunch i vår matsal på jobbet, det kommer inte in jättemycket nya förfrågningar på jobbet för "det spar folk till på måndag", man vet att det kan finns chans till ett gott glas vin på kvällen och det blir garanterat inte makaroner och korv till middag hemma. Och så har man två lediga dagar fram för sig.

Vad mer kan man begära.

Just denna helg har vi inget planerat heller. Håller på att vara mer en vana än undantag faktiskt… Jag sitter ofta och tänker hur roligt det skulle vara med lite middag och lite fest och lite så. Men jag tar inte tag i att bjuda in folk! Och hippselivips är det ju fredag igen!

Och så går helgen.

Men det är rätt skönt att vara oplanerad också. Jag inbillar mig också att helgen då blir längre. Jämför med sommarloven när man var liten. Nån klok människa sa att de upplevdes längre då för att man var barn och liksom mer "hängde med" på vad andra hade planerat åt en. Sommarlovet var inte lika upphackat i kalenderbitar liksom.

Och det är klart en upphackad helg kanske känns kortare för att den då liksom kommer i bitar… Kanske är det också därför själva vardagsveckan känns kort också…

Jag ska fundera på det där resonemanget lite grann under min långa helg som jag- än så länge har framför mig- fullständigt ohackad.