Jamen det är den beskrivningen som hoppar upp i min hjärna när jag tänker att jag ska beskriva hur vi har det här i fritidshuset i Norrbotten!

Vi bor faktiskt här, vi och de två jakthundarna, större delen av året. Huset nere i ”civilisationen”, 13 km från Älvsbyn, är tämligen övergivet. Där tvättar vi kläder och tömmer postlådan och mellanlandar när vi far och provianterar.

I den här lilla byn finns en bofast karl, S, och så ungefär nio fritidshus som alla är mer eller mindre gamla hus. Det har varit jordbruk här, flera stycken, fortfarande finns åkrarna kvar som ängar, men hur de kunde klara sig för över hundra år sen är en källa till ständigt undrande. Byvägen som fortsätter förbi och går som en större basväg för skogsbruket byggdes på 60-talet.

Hur tog de hit vedspisar? Och hur gick barnen i skolan, hur baxade de dit mjölkkorna, vad gjorde de vid sjukdomar och förlossningar?

S jobbar på ett företag i grannbyn som tillverkar en rikskänd produkt, och bor i ett Per-Albinaktigt hus med tillhörande lagård där han förvarar viktiga saker saker som kan vara gött å finn. Han kör skoter på vintern och sätter ut fällor och på sommarn fiskar aborrar i den lilla sjön nedanför oss.

Vi dricker kaffe och går ut med hundarna och kollar på de fåglar och vilda djur som är akruella för årstiden, och ibland far vi till andra små byar och hälsar på gamla jägare och jag lyssnar på uråldriga jakthistorier eller omständliga släktutredanden…

GÄÄÄÄSP. Inte det minsta spännande att orda om. MEN ni skulle bara veta att det händer mer grejer här än vad en kunde tro.

En gång kom det hit två unga män från Schweiz i en husbil. De ville köpa ett björnskinn och var beredda att betala tredubbelt för skinnet mot för vad deras husbil var värd… Nå, det gick dåligt med att köpa björnskinnet för det visade sig oöverstigligt att juridiskt ta det genom Europas tullar. Men vi bjöd dem på mat och hade jättetrevligt när vi hankade oss fram på engelska, för de pratade schweizertyska – tror jag det heter.

En höstdag dök det upp en hippiebuss här på gården. En 60-tals Folkabuss med tvivelaktig och halvdåligt förbättrad lack och många egna små målningar som bestod av runor eller hippieslagord och solnedgångar och månar… Inuti var det täcken och fårfällar och i taket hängde och slängde en fotogenlampa!
Det visade sig att min sambo Göran hade mött dem långt ute i skogen när han var och jagade, och bjudit hit dem på kaffe. En alldeles utomordentlig bekantskap med två naturmänniskor som tillförde mycket skratt och framtidstro.

Och en av schweizarna kom tillbaka med sin flickvän och hälsade på oss mitt i vintern. De hade varit i Abisko och levde i sin ombyggda jättestora Citroën Jumper. De hade med sig julklapp till oss och sov över hos oss. Mycket varmare här i deras bil (+5 grader) än längst uppe i norr där de varit och äventyrat sig.

Slut rapport, njut av bilder! Den sista bilden är från morgonens dramatik: en örn tog en annan fågel. Jag såg örnen flyga, mäktigt värre!