Är det bara jag som tycker…

 …det har gått inflation i ord?

Som nu detta med julreklam. Mys. Stämning. Pyssel. Allt detdär. Det är så enormt många ord om julen. Vi känner stress, frid, köpstyrka, juldofter, smaker, och till slut känns det som om all julreklam och allt i media om julen bara handlar om pengar. Känns det verkligen som att smygstarta julen när man tar hela familjen på en provtur i en Kia Ceed?

DÅ dyker vips upp en massa tips: hur man stressar mindre, hur man konsumerar mindre, hur man belastar miljön mindre, bryr sig om släkten mer och har en kravlös jul. 

Men de tipsen finns ofta att läsa i tidningar som man måste köpa, och som på de andra sidorna är fulla av gör-det-själv-klappar, inredningsfällor man ska akta sig för och så mys och gos igen med grejer man kan köpa. Inte nog med att jag blir konsumtionsobenägen- jag blir mysfientlig också!

Det är ju dessutom exakt lika varje jul: levande ljus, koppla av, välj rätt klapp, inredning i traditionella julfärger och så nya färger man kan ha till jul och så nån inredare som lugnar oss med att vi inte behöver följa trender. Tur att dom berättar det, annars skulle vi stå där vid jul alldeles hjälplösa:

Är det fel att ha barnens egentillverkade änglar i rosa framme?

Jag har inga julfinskor! 

Tänk om han blir arg för att han får en rakapparat när han ville ha en Lynx Rave 550?

Kommer han att göra slut nu? På julafton?

Skär det sig mot det röda i granen?

Är det illa med en vit julduk om man krämar på med rött och grönt i stakarna?

Kan man blanda de nya kulorna med mormor Agdas gamla kulor från 50-talet?

Kommer stilpolisen att ingripa?