för den stora Julpressen. I min familj är vi ju redan hjärtligt less på all konsumtionshysteri redan när den är som vanligt, alltså lider vi i juletider och vad det lider blir det sent omsider nästan nåt som liknar strider när man julhandeln genomlider.

Jag och min pappa har ett nytt koncept i år: vi ska pressa oss igenom julhandeln där julstämningen den virvlar som tätast och svårast – där ska vi vara.Vi ska gå på Ica Maxi Strömpilen den 23 på eftermiddagen. Där kan man känna andedräkten av alla julhandlare, där man erfara den sanna totalt oreligiösa julglädjen, där kan man känna köpkraften brusa och dunka genom massorna!

Vi ska kasta oss över den sista varan i reakorgen och skrika: "Jag såg den först!" Om någon bara för ett köprusigt ögonblick aldrig så lite släpper taget om en fullastad kundvagn ska vi hugga den, rusa åstad och ropa: "Lämnat får man ta!"

Så ska vi stå i vägen framför mysljushyllan och dividera om bästa julfärgen. Ska den vara plommonlila eller spygrön i år? Sen masar vi oss sakta mot kassorna motstridiga och motsträviga motströms alla andra stackare. I kassakön står vi och trampar av och an och pratar om var vi ska hugga granen i år.

"Jomen si- jag tyck vi ska taga borti nAllans skiftet. He jer he bästa frodvuxna granarna!" 

"aAnna, hon sa då att int fick vi hugg nån gran borti deres. nAllan han vart då så till sig i fjol att han gatt uppå lasarettet å få säj nå hjärtmedecin".

"Tror du vi kunn tala ve Nilssons? Dem vara ju Vittnen å fira ingen jul?"

"Men vi kunna icke tala om Julgran ve dem! Då jett vi säga att vi sku så innerligen gärna vilja hava ett vinterträd. Då går det bra".

Jomen- så gör vi!