Etikett: garage

De första

Av , , 1 kommentar 2

 gröna grässtråna är siktade i Brån, Vännäs! Nu är det vår, sällan har en vinter varit längre, usch vad trött man är på mörkret och kylan och motorvärmare och isskrapning och elände. Hela jädra Västerbotten ba fullt med vit snö, och man kan inte gå i skogen och Kung Bore bara bråkar. Man vill ha ett varmgarage och 44 kbm ved och bara sitta inomhus och mata in ved och lyssna på stormarna utanför och radion inne i huset. 

Men nu blir det härligt! Barnen leker och skriker och svettas, hockeyplanerna är ofarbara och tussilagorna sticker upp sin envisa trynen. 

Jag ska dränera huset och gräva bort allt runt grunden, bygga om toan, plana ut trädgården, kapa alla träd, fixa lock på den gamla brunnen, plantera ut blommor, rensa diket, måla garaget, fixa till hängrännor och lite till. Jamen he går ju som fort. Vad ska jag göra resten av sommaren, då?

 

I måndags gjorde

Av , , Bli först att kommentera 1

 jag och Catherine något som inte många kvinnor gjort. Vi for på Vingåker Outlet Factory och köpte EXAKT det vi hade planerat och inget mer! Hon en bh och jag en bh och ett par joggingskor. Vad vi med våra lantishjärnor begriper så finns det någon slags tradition att folk- och då särskilt kvinnor far påsådana affärer, släpper liksom lös sig själva och blir alldeles galna! De rusar runt, släpar med sig barnen och karln och om det inte var förbud skulle de sälert dra in husdjuren i affären också. Planerar ordentligt hemma, sedan går det hela överstyr och de förshoppar sig. Kanske kan man se att fastighetspriserna sjunker i områden där folk har fullproppade garderober och ett garage överbelamrat med träningsgrejer och fiffiga prylar.

Före detta var iallafall till Rejmyre, där det finns först och främst en otroligt fin hantverksutställning, men även ett BILLIGT fik, hantverksaffärer, t.ex. mässing från byns mässingsfabrik, och så glasbruket med en härlig affär och en utställning. Tyvärr hade det blivit ett degelhaveri när vi var där, men Rejmyre är klart värt besök! Även så närbelägna bruket i Hävla, som har öppet under sommaren med bl.a. hammarsmedja, och vidare längsefter det krokiga och underbara vägen finns Hävla Kvarn. Men snart drar jag till Arvika och kollar in arbetsmarknadsläget där…

Anonyma missbrukares uppsnappade

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…samtal på möten för likasinnade:

Anonyma skomissbrukare. ”Hej, jag heter Julia och jag har ett skoberoende. Det började med de där blommiga gummistövlarna jag fick när jag började 2:an. Jag sov t.o.m. i dom. Det blev så att jag jobbade mig upp till ett högre antal skor när mina fötter slutade växa. Min pojkvän tyckte det var lite konstigt att jag hela tiden avbröt tv-tittandet med att ränna till garderoben. Men han såg inte att jag bytte skor, så jag kunde gradvis öka mitt missbruk. Garderoben blev för trång, och jag fick utöka mitt revir till hallgarderoben och ett övergivet köksskåp. Det blev svårt när vi fick 2 barn att få plats med skorna. För att inte tala om stövlarna, men vi hade en trasig frys i garaget som kunde proppas. Tillslut märkte min man att skorna dominerade hela vårt liv- och det är därför jag är här.”

Anonyma mätmissbrukare. ”Hej, jag heter Göran och kommer att vara linjalmissbrukare i resten av mitt liv. Kanske kan jag få ner det till en hanterbar nivå. Det svåra är att alla måste mäta varje dag, en del mäter normalt flera gånger per dag- till exempel snickare och sömmerskor. Om jag i smyg beblandar mig med sådana dröjer det längst innan någon märker något och utesluter mig ur mätgemenskapen. Det är en hårfin gräns mellan att mäta för tillfredsställelsens skull och mäta bara av nytta! Jag glömmer aldrig min linjal hemma, den kräver att få följa med, och ibland på bussen har vi ljuvliga, rusiga stunder av lycka när vi kan okynnesmäta sömavståndet på bussätena.”

Anonyma dymlingsmissbrukare. ”Hej, jag heter Tess och är en bordercollie. Jag vill berätta om mitt dymlingsmissbruk. Det började stillsamt som liten valp när husse gav en fin furudymling att gnaga på. Det var så skönt i tänderna att jag bara fortsatte- och på den vägen är det. Det blev dymlingar varje dag- större och större som jag gnagde smala. Husse var glad. Den idioten. Mina kompisar skrattade åt mig och gömde undan furudymlingarna. Så jag började gå på tyngre och hårdare träslag- valnöt, björk och ek slank ner. Man blir yr av sånt här, käken vibrerar och man får huvudvärk och tappar all lust för fårvallning och råttjakt. 4 tänder lossnade när jag gav mig på ebenholtz- och det var därför jag kom hit. Voff.”

Anonyma folkvimmelsmissbrukare. ”Hej, jag heter Folke och har börjat må dåligt till följd av allför ohämmat vimlande. När jag vimlar sker det med en oseriös inställning är jag rädd för. Det är inte det sociala jag är ute efter, utan mer att le i mjugg åt hur knasiga folk ser ut. Men när mjuggleendet breder ut sig till fniss och numera även ibland gapskratt blir det till ett lidande. Folk tror ju att dom beter sig knäppt och blir arga på mig för att jag inte kan behärska mig. Upprinnelsen till detta var att sitta och se på folk som passerade och tänka sig att de allihop hade sin personliga gåstil för att de var skitnödiga. Pröva får ni se hur lätt det är att bli fast. Det spårar fullständigt ur och man tappar koncentrationen. Man åker tunnelbana och går på vernissager bara för att stå där och inbilla sig att det bara är en hårsmån ifrån att de andra ska börja peta sig i näsan eller knäppa upp behån eller att de håller på att kissa på sig. Jag har inte tid att jobba, eller egentligen så kommer jag inte så långt som att ta mig till jobbet längre. Jag måste gå av vid varenda hållplats och skratta klart.”

 

Det ser mörkt ut, sa kärringen

Av , , Bli först att kommentera 0

 när hon såg sig mellan benen.

Just det. Såhär mörkt är det när jag går ut och går kl 05.30 på morgonen. Min hund tycker att hon skulle ligga i en mjuk korg och jag skulle vara i en ljus och trendig lokal med idel skinande muskelmaskiner och någon ärtig hälsocoach som ideligen pumpar upp mig med muntra och pedagagiska tillrop. Sånt händer inte i Tavelsjö.

I denna by har ingen bilen i garaget, för det är fullt av skräp. Skulle man börja räkna som den där annonsen "du har en resa i ditt garage" så skulle Tavelsjöborna om de sålde grejerna de har där få pengar som räckte till en rejäl jordenruntkryssning. 

Varför ställer ni inte in bilen i garaget era tokstollar! Är det värt att stå och skrapa rutorna och sopa av snön och svära för att man glömt he på smorsel på dörrlisterna?

Tycker ni inte att finbilen sjunker nog snabbt värde med c:a 1400 kr i månaden utan att ni måste snabba på det genom att förstöra lacken utomhus…

Nu blir ni jättearga allihop på mig- och ja, ni har helt rätt: Jag är avundsjuk för att jag inte har något garage!

Men  om ni nu envisas med att inte ha bilen där- då har ni ju plats att träna där och nöta lite på den där fina roddmaskinen. Det är också ett mäktigt träningspass att bara röja upp i garaget!

Längst in i garaget vilar en träningscykel eller crosstrainer, bredvid någon konstig magtränare som ser ut som en dinosaurieryggrad. Tavelsjöbor tränar inte där. De tränar på TAIKs träningscenter eller så går dom ut. Bara det inte är för dåligt väder (fegisar!) så är dom ute med sina stavar och rullskidor. Hälsar glatt på mig och stakar iväg. Slåss dom också mot sig själva precis som jag? Kämpar dom också mot sina fettvalkar? LYCKAS DOM?