…i grundskolans värld.
När man jobbar som lärarvikarie dimper man ner i skolans vardag och förväntas fylla den ordinarie lärarens plats. Som jag inte har någon pedagogisk utbilding får jag förlita mig på sunt förnuft, livserfarenhet samt smygkika lite på de Riktiga Lärarna. Rent kunskapsmässigt går det galant, jag klarar elevernas problem (och är innerligt glad över allt jag har lärt mig om textil bara på eget utövande och en massa studiecirklar).
Det går bra, och man får en mängd tankar. Gammal Waldorfelev och även -förälder som jag är ser man vanliga skolan lite utanför ifrån. Vi gjorde t.ex. våra egna läroböcker, inget fylleri där, inte!
Idag hade jag idrott med 5b och de skulle spela fotboll ute i snön.
En del var negativt inställda till all idrott, en del till fotboll, en del var eld och lågor, en del frös och två visade sitt ointresse genom att släpa runt skranor på fotbollsplanen.
Jag lät dom ta ansvar för att dela upp lagen. Det var intressant, alla ville ha en så jämn delning av lagen som möjligt, och de gjorde om delningen för att det skulle bli rättvisare. Efter ett tag märkte de att det var ojämt, ena laget ledde med 8-1, då bytte en kille lag.
De som hade skranor fick hållas, de sparkade lite hpglöst, men det störde inte dexsom spelade seriöst.
Härligt att se att de kan fixa såna här stuationer utan att det blir konflikter, eller att någon blir ledsen.